Daniel 12

1 På samma tiden skall den store Försten Michael, som för ditt folk står, uppresa sig; ty en sådana bedröfvad tid skall komma, att ingen slik varit hafver, ifrå den tid menniskor hafva varit till, intill den tiden. Uti den samma tiden skall ditt folk frälst varda, alle de som i bokene skrefne äro.

Amalalu, a:igele amo da abula noga: i amoga idiniginisi, e da nama amane sia: i, “Amo esoga, gasa bagade a: igele dunu amo da dia fi ilima sosodo aligisu dunu (ea dio da Maigele), amo da misini, ba: mu. Amalalu, osobo bagade fi da se nabasu eso ba: mu. Amo se nabasu da musa: se nabasu eso huluane baligimu. Amo eso doaga: lalu, nowa dunu amola uda ilia dio amo Gode Ea buga ganodini dedei dialebe ba: lalu, e da gaga: su ba: mu.

2 Och månge de, som under jordene sofva ligga, skola uppvakna, somlige till evigt lif, somlige till evig försmädelse och blygd.

Dunu bagohame da musa: bogoi, amo da bu wa: legadomu. Mogili da Fifi Ahoanusu lama: ne wa: legadomu. Be mogili da eso huluane gogosiane se nabawane esaloma: ne wa: legadomu.

3 Men lärarena skola lysa såsom himmelens sken, och de som många undervisa till rättfärdighet, såsom stjernor i evighet.

Noga: idafa bagade dawa: su dunu da hadigi mu amo ea hadigi defele hadigimu. Amola nowa dunu da eno dunuma moloidafa hou olelei, amo ilia da gasumuni defele mae fisili eso huluane hadigilalumu.”

4 Och du, Daniel, fördölj dessa orden och besegla denna skriftena intill den yttersta tiden; så skola månge deröfver komma, och finna ett stort förstånd.

Amola a: igele dunu da nama amane sia: i, “Da: niele! Di wali buga houga: i amo ga: sima. Amola amo buga bu mae houga: ma: ne, gobele legesu ga: su liligi amoga ga: sima. Amalalu, soge wadela: mu eso da doaga: lalu fawane, amo buga da bu houga: i dagoi ba: mu. Dunu mogili da hobea misunu hou dawa: musa: gini hogolalu, hamedei ba: mu,” a: igele da amane sia: i.

5 Och jag, Daniel, såg, och si, der stodo två andre, en på denna strandene vid älfvena, en annar på den andra strandene.

Amalalu, na da a: igele dunu aduna hano gadenene lelebe ba: i. Afae da hano na: iyado lelebe ba: i. Eno da na: iyadodili lelebe ba: i.

6 Och han sade till den som i linnkläder ofvanuppå älfvenes vatten stod: När skall då änden varda med sådana under?

Amo a: igele dunu afae da musa: a:igele dunu (amo da hano banugumadi lelebe ba: i) ema amane adole ba: i, “Amo dogoa gilula ahoasu hou di da Silia hina bagade ea hou olelei amo amola soge wadela: mu eso da habogala doaga: ma: bela: ?”

7 Och jag lydde till den mannen, som i linnkläden stod ofvanuppå vattnena; och han hof upp sina högra och venstra hand till himmelen, och svor vid honom som lefver evinnerliga, att det skulle vara till en tid, och några tider, och en half tid; och när dess heliga folkens förskingring en ända hafver, så skall allt sådant ske.

Amola musa: a:igele dunu da ea lobo aduna ligia gadole, na da ea sia: amane nabi, “Na da Eso Huluane Esalalalusu Gode amo Ea Dioba: le dafawane ilegele sia: sa. Ode udiana da gidigisia amola oubi eno gafeyale da udusia, amo hou da huluane dagoi ba: mu. Gode Ea fi dunu da se nabasu bagade ba: mu. Be amo se nabasu da dagolalu, amo hou huluane da dagoi ba: mu.”

8 Och jag hörde det, men jag för stod det intet; och jag sade: Min Herre, hvad skall ske derefter?

Na da ea sia: nabi dagoi be bai noga: le hame dawa: i galu. Amaiba: le, na da ema amane adole ba: i, “Hina! Amo liligi huluane da habodane dagoma: bela:”

9 Han sade: Gack, Daniel, ty det är fördoldt och besegladt intill yttersta tiden.

Be e da nama bu adole i, “Defea, Da: niele, di waha masa. Bai amo sia: huluane da wamolegei dagoi. Soge wadela: mu eso da doaga: i dagoi ba: lalu fawane, noga: le ba: mu.

10 Månge skola renade, luttrade och bepröfvade varda; och de ogudaktige skola föra ett ogudaktigt väsende; och de ogudaktige skola intet aktat; men de förståndige skola aktat.

Dunu amola uda bagohame da sema defele dodofei dagoi ba: mu. Amola wadela: i hamosu dunu da amo hou hame dawa: mu. Be ilia da wadela: i hou mae fisili hamonanumu. Be bagade dawa: su dunu da amo hou dawa: mu.

11 Och ifrå den tiden, när det dageliga offret borttaget, och förödelsens styggelse uppsatt varder, skall vara tusende tuhundrade och niotio dagar.

Amo bai mui da ha lai dunu da Isala: ili dunu ilia eso huluane gobele salasu hou logo ga: si dagoi amola Wadela: idafa Liligi amo Debolo diasu ganodini sagasu, amalalu eso 1,290 da asili, amo hou da dagoi ba: mu.

12 Väl är honom, som då förbidar, och räcker intill tusende trehundrad och fem och tretio dagar.

Be Gode Ea fi dunu amola uda da eso 1,335 amoga lalegagui hou mae fisili esalea, amo da hahawane bagade ganumu.

13 Men du, Daniel, gack bort, tilldess änden kommer, och hvila dig, att du må uppstå i dinom del, när dagarna hafva ända.

Amola, di, Da: niele! Di hahawane Gode Ea hou ganodini dafawaneyale dawa: iwane esaloma. Amalalu, di da bogomu. Be di da bu wa: legadomu. Amola soge wadela: mu esoga, di da Gode Ea loboga dia bidi ida: iwane lamu.” Sia: ama dagoi