Daniel 10
1 Uti tredje årena Konungs Cores af Persien vardt Daniel, den Beltesazar het, något uppenbaradt, det visst och om dråplig ting är; och han aktade deruppå, och förstod synena väl.
Hagi Pesia kini ne' Sairusi'ma nampa 3 kafuma kinima nemanigeno'a, Danielina mago agi'a Belsasakino ru'ene mago ava'nagnaza Anumzamo'a eri averi higeno ke'ne. Agrama ana zama keno antahino'ma hiana, tamage huno henka fore'ma hania zamofo ke'neankino, tusi'a ha'zane knazane egahie.
2 På samma tid var jag, Daniel, sorgse i tre veckor långt.
Hagi ama ana ava'nama nagra Danieli'nama kete'na, 3'a sontamofo agu'afina nasunkura nehu'na zavirate'noe.
3 Jag åt ingen kräselig mat; kött och vin kom intet i min mun, och jag smorde mig ej heller, tilldess tre veckor framledna voro.
Ana knafina knare'nare ne'zane, afu me'ane, waini tinena magore hu'na nagitera erinte'na one'noe. Ana nehu'na ana knafina magore hu'na nazokapine navufgafina masavena fre'na erisera osu'na mani'nogeno 3'a sontamo'a evu nagatere'ne.
4 På fjerde och tjugonde dagen i första månadenom var jag vid den stora älfvena Hiddekel;
Hagi ese ikamofona 24zupa nagra Taigrisi rantimofo ankenare oti'nena,
5 Och upplyfte min ögon, och såg; och si, der stod en man i linnkläder, och hade ett gyldene bälte omkring sig.
kesgama hu'na koana, mago ne'mo'a efeke zaza kukena antani'neno, Goliretike tro hu'naza amu nofi afafafina rugagino rente'nege'na ke'noe.
6 Hans kropp var såsom en hyacinth, hans anlete syntes såsom en ljungeld, hans ögon såsom brinnande bloss, hans armar och fötter såsom en glödandes koppar, och hans tal var såsom en stor dön.
Ana ne'mofo avufgaregatira rumsa huno, krisolaitie nehaza haveretima nehiaza huno rumsa hu'ne. Hagi avugosafintira kopasi'namo'ma nehiaza huno rumarave nehigeno, avurgafintira tosi tavi'mo'ma nehiaza huno rugananini hu'ne. Azamo'ene agiamo'enena masave freza eri avugosa hu'naza bronsigna nehigeno, agerumofo agasasamo'a rama'a vahe'mokizmi zamagerumofo agasasamo'ma hiaza hu'ne.
7 Och jag, Daniel, såg sådana syn allena, och de män, som när mig voro, sågo henne intet; dock föll en stor förskräckelse öfver dem, så att de flydde bort och gömde sig.
Danieli'na ana avanagna zana nagrake ke'noanagi, nagranema mani'naza vahe'mo'za ama ana ava'nagna zama ke'noana, zamagra onke'naze. Hianagi zamagra tusi koro nehu'za, frakinaku koro fre'za vu'naze.
8 Och jag blef allena, och såg den stora synena; men ingen magt blef uti mig, och min hy vardt förvandlad på mig, och jag hade ingen magt mer.
Ana hazage'na nagrake anantera oti'nena ruzahu ava'nagna zana ke'noe. Hankaveni'a omanegeno navugosamo'a rukrahe nehigeno, zaferinani'a omane amane hu'ne.
9 Och jag hörde hans tal; och i det jag det hörde, seg jag neder uppå mitt ansigte till jordena.
Hagi anante ana nemo'ma keagama nehige'na ageru'ama nentahugeno'a, navumo'a kagigagi hige'na navugosaregati mopafi traka hu'na mase fatgo hu'noe.
10 Och si, en hand tog uppå mig, och halp mig uppå knän, och uppå händerna;
Anante mago vahe'mofo azamo navako huno nazeri oti'ne. Hianagi nahirahi neregena nazanteti vazisga hune'na mopafi narena re'na mani'nena nahirahiku hu'noe.
11 Och sade till mig: Du älskelige Daniel, gif akt uppå orden, som jag med dig talar, och res dig upp; ty jag är nu sänder till dig. Och då han sådant sade till mig, reste jag mig upp, och darrade.
Anante ana ne'mo'a amanage huno nasami'ne, Danieliga Anumzamofo avurera knare hu'nankeno Agra avesigante'ne. Ana hu'negu nagrama kasamisnua nanekea kagesa ante'nenka antahi so'e huo. Kagriku huno hunantege'na e'noanki, oti'nenka antahio. Anagema hige'na nahirahiku nehu'na oti'noe.
12 Och han sade till mig: Frukta dig intet Daniel; ty ifrå första dagenom, då du af hjertat begärade förstå, och betvingade dig inför din Gud, äro din ord hörd, och jag är för dina skull kommen.
Ana hugeno anante agra nasamino, Danieliga korora osuo, kagrama ese kna zupama Anumzamofo avure'ma kavufga erinte raminka mani'nenkama, agafa hunka ama' antahi'zanku'ma nunamuma nehankeno'a, Anumzamo'a monafinkatira nunamunka'a antahiteno, hunantege'na nunamunka'amofo nona'a hunaku e'noe.
13 Men den Försten öfver det riket i Persien hafver ståndit mig emot i en och tjugu dagar, och si, Michael, en af de ypperste Förstar, kom mig till hjelp; då behöll jag segren när Konungenom i Persien.
Hagi nagra ko ame hu'na enaku hu'noanagi, Pesia mopare'ma kegavama hu'nea ankeromo kana rehiza hige'na, 21ni'a zagegna mani'noe. Anante vugota hu'naza ankerompinti magora Maikoli'e nehaza ankeromo eno eme naza hu'ne. Na'ankure Pesia kini vahe amunompina nagrake mani'nogeno eme naza hunaku anara hu'ne.
14 Men nu kommer jag till att undervisa dig, huru dino folke härefter gå skall, ty synen skall ske efter någon tid.
Hanki nagrama menima e'noana, kagri vahete'ma henkama fore haniaza eri ama hu'na kasaminaku e'noe. Na'ankure ama ana ava'nagna zama ke'nanana henkama fore'ma haniaza ke'nane.
15 Och som han detta med mig talade, slog jag mitt ansigte neder åt jordena, och teg stilla.
Hagi agra anagema huno nenasamige'na navugosaregati mopafi masena kea hugara osu'noe.
16 Och si, en som var lik ene mennisko, tog uppå mina läppar. Då öppnade jag min mun, och talade, och sade till honom, som för mig stod: Min Herre, mine ledamöter bäfva mig öfver synena, och jag hafver ingen magt mer;
Hagi ana nemo'a tagrama hunaza huno mopafi vahekna hu'neankino, nagite azana eme anteno navako hige'na, nagira reaka nehu'na agafa hu'na keaga hu'noe. Ana nehu'na ana ne'mo'a navuga oti'nege'na amanage hu'na asami'noe. Ranimoka nagra ava'nagna zama ke'noa zamo higeno navufgamo'a tusi nata negrigeno hankaveni'a omane'ne.
17 Och huru kan mins Herras tjenare tala med minom Herra, efter ingen magt är nu mer uti mig, och jag hafver ej heller någon anda mer?
Ana hu'neanki'na na'ane hu'na kagri eri'za vahemo'na ranimoka kasamigahue. Hankaveni'a omanege'na nasimu'ma ante'zankura tusi amuho hue.
18 Då tog åter en uppå mig, hvilken var såsom en menniska, och han stärkte mig;
Hanki anante vaheknama hu'nea ne'mo'a ete mago'ene navako higeno, hankavenimo'a ete e'ne.
19 Och han sade: Frukta dig intet, du älskelige man, frid vare med dig, var tröst, var tröst. Och som han med mig talade, förmannade jag mig, och sade: Tala, min Herre; ty du hafver stärkt mig.
Anante ana ankeromo'a huno, Korora osunka karimpa frune manio! Na'ankure Anumzamo'a avesigante'neankino, Agra kagesga hu'negu korora osunka oti hankavetio. Hagi ama ana nanekema nenasamige'nama nentahugeno'a, ete hankavenimo'a osi'a ege'na amanage hu'na asami'noe. Muse hugantoanki ranimoka, ana zankura menina keaga nasamio. Na'ankure kagra ko nazeri hankaveti'nane.
20 Och han sade: Vetst du ock, hvarföre jag är kommen till dig? Nu vill jag åter mina färde, och strida med Förstanom i Persien; men när jag far mina färde, si, så skall Försten af Grekeland komma.
Anagema hugeno'a amanage huno kenona hunante'ne. Nagrama menima e'noa zamofo agafa'a kagra kenka antahinka hu'nampi? Nagra amafina za'zatera omani'na ete ame hu'na vu'na, Pesia mopare'ma kegavama hu'nea havi ankerone hara ome hu'na azeri agateregahue. Anama hutesnugeno'a Grisi mopare'ma kegavama hu'nea ankeromo'a eme hara hunantegahie.
21 Dock vill jag låta dig förstå, hvad skrifvit är, det visserliga ske skall; och ingen är den mig hjelper derutinnan, utan edar Förste Michael.
Anante ana ankeromo'a amanage huno nasami'ne. Menina tamage nanekema avontafepima krente'naza nanekea eri ama hu'na kasamigahue. Hagi mago vahe'mo'a nagrira naza hige'na ana havi ankeroraminena hara osu'noanki, Israeli vahe'mota tamagrite'ma kegavama nehia ankero ne' Maikoli naza hige'na hara hu'noe.
