Daniel 10
1 Uti tredje årena Konungs Cores af Persien vardt Daniel, den Beltesazar het, något uppenbaradt, det visst och om dråplig ting är; och han aktade deruppå, och förstod synena väl.
La troisième année de Cyrus, roi de Perse, une parole fut révélée à Daniel, qui avait été nommé Baltassar; cette parole est véritable, et elle annonçait une grande guerre. Il comprit la parole et il eut l’intelligence de la vision:
2 På samma tid var jag, Daniel, sorgse i tre veckor långt.
En ces jours-là, moi, Daniel, je fus dans le deuil pendant trois semaines de jours.
3 Jag åt ingen kräselig mat; kött och vin kom intet i min mun, och jag smorde mig ej heller, tilldess tre veckor framledna voro.
Je ne mangeai aucun mets délicat; il n’entra dans ma bouche ni viande, ni vin, et je ne m’oignis point jusqu’à ce que les trois semaines de jours fussent accomplies.
4 På fjerde och tjugonde dagen i första månadenom var jag vid den stora älfvena Hiddekel;
Le vingt-quatrième jour du premier mois, j’étais sur le bord du grand fleuve, qui est le Tigre.
5 Och upplyfte min ögon, och såg; och si, der stod en man i linnkläder, och hade ett gyldene bälte omkring sig.
Je levai les yeux et je regardai: et voici un homme vêtu de lin, les reins ceints d’une ceinture d’or d’Uphaz.
6 Hans kropp var såsom en hyacinth, hans anlete syntes såsom en ljungeld, hans ögon såsom brinnande bloss, hans armar och fötter såsom en glödandes koppar, och hans tal var såsom en stor dön.
Son corps était comme le chrysolithe, son visage avait l’aspect de l’éclair, ses yeux étaient comme des torches de feu, ses bras et ses pieds avaient l’aspect de l’airain poli, et sa voix, quand il parlait, était comme la voix d’une multitude.
7 Och jag, Daniel, såg sådana syn allena, och de män, som när mig voro, sågo henne intet; dock föll en stor förskräckelse öfver dem, så att de flydde bort och gömde sig.
Moi, Daniel, je vis seul l’apparition, et les hommes qui étaient avec moi ne virent pas l’apparition, mais une grande frayeur tomba sur eux, et ils s’enfuirent pour se cacher.
8 Och jag blef allena, och såg den stora synena; men ingen magt blef uti mig, och min hy vardt förvandlad på mig, och jag hade ingen magt mer.
Et moi, je restai seul et je vis cette grande apparition, et il ne resta plus en moi de force; mon visage changea de couleur et se décomposa sans conserver aucune force.
9 Och jag hörde hans tal; och i det jag det hörde, seg jag neder uppå mitt ansigte till jordena.
J’entendis le son de ses paroles et, en entendant le son de ses paroles, je tombai assoupi, la face contre terre.
10 Och si, en hand tog uppå mig, och halp mig uppå knän, och uppå händerna;
Et voici qu’une main me toucha et me fit dresser sur mes genoux et sur les paumes de mes mains.
11 Och sade till mig: Du älskelige Daniel, gif akt uppå orden, som jag med dig talar, och res dig upp; ty jag är nu sänder till dig. Och då han sådant sade till mig, reste jag mig upp, och darrade.
Puis il me dit: « Daniel, homme favorisé de Dieu, comprends les paroles que je vais te dire et tiens-toi debout; car je suis maintenant envoyé vers toi. » Quand il m’eut parlé en ces termes, je me tins debout en tremblant.
12 Och han sade till mig: Frukta dig intet Daniel; ty ifrå första dagenom, då du af hjertat begärade förstå, och betvingade dig inför din Gud, äro din ord hörd, och jag är för dina skull kommen.
Il me dit: « Ne crains point, Daniel, car dès le premier jour où tu as appliqué ton cœur à comprendre et à t’humilier devant ton Dieu, tes paroles ont été entendues, et moi, je suis venu à cause de tes paroles.
13 Men den Försten öfver det riket i Persien hafver ståndit mig emot i en och tjugu dagar, och si, Michael, en af de ypperste Förstar, kom mig till hjelp; då behöll jag segren när Konungenom i Persien.
Mais le chef du royaume de Perse s’est tenu devant moi vingt et un jours, et voici que Michel, un des premiers chefs, est venu à mon secours, et je suis resté là auprès des rois de Perse.
14 Men nu kommer jag till att undervisa dig, huru dino folke härefter gå skall, ty synen skall ske efter någon tid.
Et je suis venu pour te faire comprendre ce qui doit arriver à ton peuple à la fin des jours; car c’est encore une vision pour des jours lointains.
15 Och som han detta med mig talade, slog jag mitt ansigte neder åt jordena, och teg stilla.
Pendant qu’il parlait avec moi en ces termes, je tournais la face vers la terre et je restais muet.
16 Och si, en som var lik ene mennisko, tog uppå mina läppar. Då öppnade jag min mun, och talade, och sade till honom, som för mig stod: Min Herre, mine ledamöter bäfva mig öfver synena, och jag hafver ingen magt mer;
Et voici: comme une ressemblance de fils de l’homme toucha mes lèvres, et j’ouvris la bouche et je parlai; je dis à celui qui se tenait devant moi: « Mon seigneur, à cette apparition, les angoisses m’ont saisi et je n’ai conservé aucune force.
17 Och huru kan mins Herras tjenare tala med minom Herra, efter ingen magt är nu mer uti mig, och jag hafver ej heller någon anda mer?
Comment le serviteur de mon seigneur que voici pourrait-il parler à mon seigneur que voilà? En ce moment, il n’y a plus de force en moi et il ne reste plus de souffle en moi. »
18 Då tog åter en uppå mig, hvilken var såsom en menniska, och han stärkte mig;
Alors celui qui avait la ressemblance d’un homme me toucha de nouveau et me fortifia.
19 Och han sade: Frukta dig intet, du älskelige man, frid vare med dig, var tröst, var tröst. Och som han med mig talade, förmannade jag mig, och sade: Tala, min Herre; ty du hafver stärkt mig.
Puis il me dit: « Ne crains point, homme favorisé de Dieu; que la paix soit avec toi! Courage! courage! » Pendant qu’il parlait avec moi, je repris des forces et je dis: « Que mon seigneur parle, car tu m’as fortifié. »
20 Och han sade: Vetst du ock, hvarföre jag är kommen till dig? Nu vill jag åter mina färde, och strida med Förstanom i Persien; men när jag far mina färde, si, så skall Försten af Grekeland komma.
Il me dit: « Sais-tu pourquoi je suis venu vers toi? Maintenant, je vais retourner combattre le chef de la Perse; et, au moment où je m’en irai, voici le chef de Javan qui viendra.
21 Dock vill jag låta dig förstå, hvad skrifvit är, det visserliga ske skall; och ingen är den mig hjelper derutinnan, utan edar Förste Michael.
Mais je te déclarerai ce qui est écrit dans le livre de vérité; et il n’y en a pas un qui se tienne avec moi contre ceux-là, sinon Michel, votre chef.
