Amos 8

1 Herren Herren viste mig ena syn; och si, der stod en korg med sommarfrukt.

Nga liye sie pac aruruma sin LEUM GOD Fulat. Ke aruruma se inge nga liye sie fotoh in fokinsak.

2 Och han sade: Hvad ser du, Amos? Men jag svarade: En korp; med sommarfrukt. Då sade Herren till mig: Änden är kommen på mitt folk Israel; jag vill icke mer öfverse med dem.

Na LEUM GOD El siyuk, “Amos, mea kom liye?” Ac nga topuk, “Fotoh in fokinsak se.” Na LEUM GOD El fahk nu sik, “Pacl safla lun mwet luk, mwet Israel, summa. Nga fah tia sifil ekulla nunak luk in kalyaelos.

3 Och de visor uti kyrkomen skola uti gråt vända varda på den tiden, säger Herren Herren. Der skola mäng död lekamen ligga allestäds, de man skall hemliga bortbära.

In len sac, on engan ke inkul sin tokosra fah ekla nu ke pusren tung. Monin mwet misa ac fah oalik acn uh. Ke pacl se sisila elos, ac fah wangin pusra lohngyuk.”

4 Hörer detta, I som förtrycken den fattiga, och förderfven den elända i landena;

Porongo ma inge, kowos su lolongya mwet enenu, ac srike in kunausla mwet sukasrup in facl se inge.

5 Och sägen: När vill då den nymånaden hafva en ända, att vi måge korn sälja? och Sabbathen, att vi måge hafva kom falt, och förminska skäppona, och förhöja siklen, och förfalska vigtena?

Kowos sifacna nunku ouinge: “Pahtla kufwen Malem Sasu in tari, tuh kut in kukakin wheat lasr uh. Ac safla ngac len Sabbath, kut in ku in sifil mutawauk kuka? Na kut ac kulak molo uh in yohk, ac orekmakin mwe srikasrak sutuu, ac urokla mwe paun in kiapu mwet moul yorosr.

6 På det vi måge få de fattiga under oss för penningar, och de torftiga för ett par skor, och sälja agnar för korn?

Kut ku in kukakin wheat kolukla ke mol yohk. Kut fah molela kutu mwet sukasrup su tia ku in akfalye soemoul lalos — finne molin sori se elos tia ku in molela — tuh elos in mwet kohs lasr.”

7 Herren hafver svorit emot Jacobs högfärd: Hvad gäller, om jag sådana deras gerningar evinnerliga förgäta skall?

LEUM GOD, su mwet Israel elos akfulatye, El orala sie wulela ku ac fahk, “Nga fah tiana mulkunla orekma koluk lalos.

8 Skulle för slik styckers skull landet icke bäfva, och alla inbyggarena gråta? Ja, det skall alltsamman lika som med en flod öfverlupet, och bortfördt, och öfvertäckt varda, lika som floden gör uti Egypten.

Ouinge faclu fah kusrusryak, ac mwet nukewa ac fah tuninfongla. Facl se inge nufon ac fah usrusryak — ac fah mutyak ac putati oana Infacl Nile.

9 På den tiden, säger Herren Herren, skall jag låta solena nedergå om middagen, och landet mörkt varda om ljusa dagen.

Pacl se ac fah tuku ke nga fah oru faht uh in tili ke infulwen len, ac faclu ac fah lohsrla ke srakna len. Nga, LEUM GOD Fulat, pa fahk ouinge.

10 Jag skall förvända edra högtidsdagar sorg, och alla edra visor i klagogråt; och jag skall låta komma en säck öfver alla länder, och göra all hufvud kullot; och skall göra dem ena sorg, lika som man sörjer öfver enda sonen; och de skola få en ömkelig ända.

Nga fah ekulla len in kufwa lowos nu ke len in asor, ac on engan lowos nu ke pusren tung. Nga fah oru kowos in mangsrasraela insifowos ac nukum nuknuk yohk eoa, ac kowos fah oana papa ac nina su mwemelil ke wen sefanna natultal misa. Ma nukewa ma sikyak ke len sac mwe asor mukefanna.

11 Si, tiden kommer, säger Herren Herren, att jag skall sända en hunger i landet; icke en hunger efter bröd, eller törst efter vatten, utan efter att höra Herrans ord;

“Pacl se ac fah tuku ke nga fah supwama sracl nu fin acn uh. Mwet uh ac fah masrinsral, tuh tia nu ke mwe mongo. Elos ac fah malu, tuh tia nu ke mwe nim. Elos ac masrinsral ac malu nu ke kas in luti sin LEUM GOD. Nga, LEUM GOD, pa fahk ouinge.

12 Så att de skola löpa omkring hit och dit, ifrå det ena hafvet till det andra, ifrå norr och till öster, till att söka Herrans ord, och skola dock icke finnat.

Mwet uh ac fah foroht forma liki Meoa Misa nu ke Meoa Mediterranean, ac ke tafunyen epang nu ke layen kutulap. Elos ac fah suk kas in luti sin LEUM GOD yen nukewa, tuh elos ac fah tiana konauk.

13 På den tiden skola sköna jungfrur och ynglingar försmäkta af törst;

In len sac, finne mukul fusr ac mutan fusr su ku in mano, elos fah mulalla ke malu.

14 De der nu svärja vid Samme synd, och säga: Så sant som din gud i Dan lefver; så sant som din gud i BerSeba lefver; ty de skola så falla, att de intet skola kunna uppstå igen.

Elos su fulahk ke ma sruloala lun Samaria ac fahk, ‘Ke inen god lun Dan,’ ku ‘Ke inen god lun Beersheba,’ elos ac fah ikori ac tia sifil tukakek.”