Amos 6
1 Ve dem stoltom i Zion, och dem som förlåta sig uppå Samarie berg, hvilke sig hålla får de aldrabästa i hela verldene; och regera i Israels hus, såsom dem täckes.
Woe to them that are at ease in Zion, and trust in the mountain of Samaria, which are named chief of the nations, to whom the house of Israel came!
2 Går bort till Calne, och skåder; och dädan bort till Hamath, den stora staden; och drager dädan neder till Gath de Philisteers, hvilka bättre Konungarike varit hafva än dessa, och deras gränsa större än edor gränsa;
Pass all of you unto Calneh, and see; and from thence go all of you to Hamath the great: then go down to Gath of the Philistines: be they better than these kingdoms? or their border greater than your border?
3 Likväl vordo de förjagade, då deras onda stund kom; och I regeren med öfvervåld;
All of you that put far away the evil day, and cause the seat of violence to come near;
4 Och liggen i elphenbenssängar, och prålen på edor tapeter; och äten det bästa, af hjordenom, och de gödda kalfvar;
That lie upon beds of ivory, and stretch themselves upon their couches, and eat the lambs out of the flock, and the calves out of the midst of the stall;
5 Och spelen på psaltare, och dikten eder visor, såsom David;
That chant to the sound of the viol, and invent to themselves instruments of music, like David;
6 Och dricken vin utu skålar, och smörj en eder med balsam; och bekymrer eder intet om Josephs skada.
That drink wine in bowls, and anoint themselves with the chief ointments: but they are not grieved for the affliction of Joseph.
7 Derföre skola de nu gå främst ibland dem som fångne bortförde varda; och de prålares slösande skall återvända.
Therefore now shall they go captive with the first that go captive, and the banquet of them that stretched themselves shall be removed.
8 Ty Herren Herren hafver svorit vid sina själ, säger Herren Gud Zebaoth: Mig förtryter Jacobs högfärd, och är deras palatsom gramse; och jag skall desslikes öfvergifva staden, med allt det deruti är.
The Lord GOD has sworn by himself, says the LORD the God of hosts, I detest the excellency of Jacob, and hate his palaces: therefore will I deliver up the city with all that is therein.
9 Och om än tio män qvare blefvo uti ett hus, skola de likväl dö;
And it shall come to pass, if there remain ten men in one house, that they shall die.
10 Så att hvars och ens faderbroder och moderbroder tager honom, och måste draga hans ben utu huset, och säga till den som i husens kammar är: Äro der ock flere? Och han skall svara: De äro alle sin kos: och skall säga: Var tillfrids; ty de ville icke, att man på Herrans Namn tänka skulle.
And a man's uncle shall take him up, and he that burns him, to bring out the bones out of the house, and shall say unto him that is by the sides of the house, Is there yet any with you? and he shall say, No. Then shall he say, Hold your tongue: for we may not make mention of the name of the LORD.
11 Ty si, Herren hafver budit, att man skall slå de stora husen, att de skola få refvor, och de små husen, att de få hål.
For, behold, the LORD commands, and he will strike the great house with breaches, and the little house with clefts.
12 Ho kan ränna med hästom, eller plöja med oxom på hälleberget? Ty I vänden rätten uti galla, och rättvisones frukt uti malört;
Shall horses run upon the rock? will one plow there with oxen? for all of you have turned judgment into gall, and the fruit of righteousness into hemlock:
13 Och förtrösten eder uppå det som platt intet är, och sägen: Äro vi icke mägtige och starke nog?
All of you which rejoice in a thing of nothing, which say, Have we not taken to us horns by our own strength?
14 Derföre, si, jag skall uppväcka ett folk öfver eder af Israels hus, säger Herren Gud Zebaoth; det skall tränga eder ifrå det rummet, der man går till Hamath, intill pilträbäcken.
But, behold, I will raise up against you a nation, O house of Israel, says the LORD the God of hosts; and they shall afflict you from the entering in of Hemath unto the river of the wilderness.
