Apostlagärningarna 9
1 Men Saulus hade ännu i sinnet trug och slag emot Herrans Lärjungar; och gick till öfversta Presten;
Meanwhile Saul, still exhaling murderous threats against the disciples of the Lord, went to the high priest
2 Och han beddes af honom bref till de Synagogor i Damasco, att hvem han finna kunde af denna vägen, män eller qvinnor, dem skulle han föra bundna till Jerusalem.
and asked for letters from him to the synagogues of Damascus, so that if he should find any who were of the Way, whether men or women, he might bring them bound to Jerusalem.
3 Och vid han var i vägen, och nalkades intill Damascum, då kringsken honom hasteliga ett sken af himmelen.
So it happened, as he was going, that he got close to Damascus, and suddenly a light from heaven shone around him;
4 Och han föll ned på jordena, och hörde ena röst, sägandes till sig: Saul, Saul, hvi förföljer du mig?
and falling to the ground he heard a voice saying to him, “Saul, Saul, why are you persecuting me?”
5 Då sade han: Ho äst du, Herre? Sade Herren: Jag är Jesus, den du förföljer; dig är svårt att spjerna emot udden.
So he said, “Who are you, Lord?” So the Lord said, “I am Jesus, whom you are persecuting;
6 Då skalf han, och bäfvade, och sade: Herre, hvad vill du jag skall göra? Sade Herren till honom: Statt upp, och gack in i staden, och der skall dig varda sagdt, hvad du göra skall.
but get up and go into the city, and you will be told what you must do.”
7 Och de män, som voro i sällskap med honom, stodo förskräckte, hörandes väl röstena, och dock likväl sågo de ingen.
The men who were traveling with him stood speechless, hearing the sound but seeing no one.
8 Då stod Saulus upp af jordene, och upplät sin ögon, och kunde dock ingen se; utan de togo honom vid handena, och ledde honom in i Damascum.
Then Saul got up from the ground, and upon opening his eyes he saw no one; so leading him by the hand they brought him into Damascus.
9 Och han var i tre dagar, så att han såg intet, och intet åt, ej heller drack.
He was without sight for three days, and neither ate nor drank.
10 Så var uti Damasco en Lärjunge, benämnd Ananias; till honom sade Herren uti en syn: Anania. Och han sade: Herre, här är jag.
Now there was a certain disciple at Damascus named Ananias, and the Lord said to him in a vision, “Ananias!” So he said, “Here I am, Lord.”
11 Och Herren sade till honom: Statt upp, och gack in på den gaton, som kallas den Rätta, och sök uti Juda hus en som heter Saulus, af Tarsen; ty si, han beder.
So the Lord said to him: “Get up and go to the street called Straight, and at the house of Judas inquire by name for Saul of Tarsus; because, you see, he is praying,
12 Och han hafver sett i synen en man, som heter Ananias, inkomma, och lägga handena på sig, att han skulle få sin syn igen.
and in a vision he has seen a man named Ananias coming in and placing a hand on him, so that he might recover his sight.”
13 Då svarade Ananias: Herre, jag hafver hört af mångom om denna mannen, huru mycket ondt han gjort hafver dinom heligom uti Jerusalem;
But Ananias answered: “Lord, I have heard from many about this man, how many evil things he has done to Your saints in Jerusalem.
14 Och här hafver han nu magt af de öfversta Presterna, till att binda alla de som åkalla ditt Namn.
Moreover here he has authority from the chief priests to bind all who are calling on Your name.”
15 Då sade Herren till honom: Gack; ty han är mig ett utkoradt redskap, att han skall bära mitt Namn inför Hedningar, och för Konungar, och för Israels barn.
But the Lord said to him: “Get moving, because this man is a chosen vessel to me, to carry my name before nations and kings, also the children of Israel;
16 Och jag skall visa honom, huru mycket han lida skall för mitt Namns skull.
for I will show him how many things he must suffer for my name's sake.”
17 Och Ananias gick åstad, och kom i huset, lade händer på honom, och sade: Saul, käre broder, Herren hafver sändt mig, Jesus, som syntes dig i vägen som du kom, att du skall få din syn igen, och uppfyllas med dem Helga Anda.
So Ananias went and entered the house, and placing his hands on him he said, “Brother Saul, the Lord, who appeared to you on the road by which you came, has sent me so that you may recover your sight and be filled by Holy Spirit.”
18 Och straxt föllo af hans ögon såsom fjäll, och han fick sin syn, och stod upp, och lät döpa sig;
Immediately something like scales fell from his eyes, and he recovered his sight forthwith; and getting up he was baptized,
19 Och tog mat till sig, och förstärkte sig. Och var Saulus med de Lärjungar, som i Damasco voro, i några dagar.
and upon receiving food he was strengthened. So Saul was with the disciples in Damascus for a number of days.
20 Och straxt begynte han i Synagogorna predika Christum, att han var Guds Son.
Immediately he started proclaiming Jesus in the synagogues, that He is the Son of the God.
21 Och förundrade sig alle, som honom hörde, och sade: Är icke denne, som i Jerusalem förstörde alla de som åkalla detta Namnet; och hit är kommen deruppå, att han skulle föra dem bundna till öfversta Presterna?
Well, all who heard him were astounded and started saying: “Isn't this the one who tried to destroy, in Jerusalem, those who called on this name? Even here he had come with that purpose, that he might take them bound to the high priests.”
22 Men Saulus förkofrade sig ju mer och mer; och öfvervann de Judar, som bodde i Damasco, bevisandes att denne var Christus.
But Saul kept growing stronger and kept on confounding the Jews who lived in Damascus, proving that ‘This One is the Christ.’
23 Efter många dagar gingo Judarna till råds emellan sig, att de skulle dräpa honom.
Now when a good many days had passed, the Jews plotted to kill him;
24 Men Saulus vardt förvarad om deras försåt; och de vaktade i portarna dag och natt, att de skulle få dräpa honom.
but their plot became known to Saul. They started watching the gates day and night, so that they might kill him;
25 Men Lärjungarna togo honom om natten, och släppte honom öfver muren, och läto honom neder uti en korg.
so the disciples took him by night and passed him through the wall, lowering him in a hamper.
26 När Saulus kom till Jerusalem, böd han till att gifva sig intill Lärjungarna; och de voro alle rädde för honom, icke troendes att han var vorden Lärjunge.
Now upon arriving in Jerusalem Saul kept trying to join himself to the disciples; but they were all afraid of him, not believing that he was a disciple.
27 Men Barnabas tog honom till sig, och hade honom bort till Apostlarna; och förtäljde dem, huru han hade sett Herran i vägen, och att han hade talat med honom; och huru han hade manliga bevist sig, i Jesu Namn, uti Damasco.
But Barnabas took him in tow and brought him to the apostles, and described to them how he had seen the Lord on the road, and that He had spoken to him, and how in Damascus he had spoken fearlessly in the name of the Lord Jesus.
28 Och var han sedan med dem i Jerusalem, gick ut och in, och talade trösteliga i Herrans Jesu Namn;
So he was with them in Jerusalem, going in and out, and speaking fearlessly in the name of Jesus.
29 Och talade och disputerade emot de Greker. Men de sökte efter att dräpa honom.
He kept on speaking and debating with the Hellenists, so they started trying to kill him.
30 Då bröderna det förnummo, fordrade de honom intill Cesareen, och läto honom fara till Tarsum.
Upon finding it out, the brothers brought him down to Caesarea and sent him off to Tarsus.
31 Så hade då nu församlingarna frid öfver hela Judeen, och Galileen, och Samarien, och förkofrade sig, vandrandes i Herrans räddhåga, och uppfylldes med den Helga Andas tröst.
So then the congregations throughout all Judea and Galilee, and Samaria, had peace and were built up; and proceeding in the fear of the Lord and in the enabling of the Holy Spirit they were being multiplied.
32 Så hände sig att, då Petrus vandrade allestäds omkring, kom han ock till de heliga, som bodde i Lydda.
Now it happened, as Peter went through all those parts, that he also went down to the saints who were living in Lydda.
33 Der fann han en man, benämnd Eneas, som nu i åtta år legat hade på säng, och han var borttagen.
And there he found a certain man named Aeneas who was paralyzed—he had been lying on a pallet for eight years.
34 Och Petrus sade till honom: Enea, bote dig Jesus Christus; statt upp, och bädda åt dig sjelfvom; och straxt stod han upp.
Peter said to him: “Aeneas, Jesus the Messiah is healing you. Get up and make your bed!” And immediately he stood up!
35 Och honom sågo alle, som bodde i Lydda, och i Sarona, och vordo omvände till Herran.
All who were living in Lydda and Sharon saw him, and they turned to the Lord.
36 Men i Joppe var en lärjunginna, benämnd Tabitha; det uttydes Dorcas, det är, en rå; hon var full med goda gerningar, och almosor, som hon gaf.
Now there was a certain disciple in Joppa named Tabitha, which is translated Dorcas. This woman was full of good works and charitable deeds that she kept doing.
37 Så hände sig i de dagar, att hon vardt sjuk, och blef död; och de tvådde henne, och lade henne i salen.
But it happened in those days that she took sick and died; so when they had washed her they placed her in the upper room.
38 Och efter Lydda var icke långt ifrå Joppe, och Lärjungarna hörde att Petrus var der, sände de två män till honom, och bådo, att han ville göra sig det omak och komma till dem.
Now Lydda was near Joppa; the disciples, having heard that Peter was there, sent to him imploring him not to delay in coming to them.
39 Då stod Petrus upp, och kom till dem. Och då han var kommen, hade de honom in i salen; och kringom honom stodo alla enkor gråtande, och viste honom kjortlar och kläder, som Dorcas hade gjort dem, medan hon var med dem.
So Peter got up and went with them; upon arriving they took him up to the upper room; all the widows stood around him weeping and showing the coats and garments that Dorcas was making while she was with them.
40 Då dref Petrus dem alla ut, och föll ned på sin knä, och bad; och vände sig om till kroppen, och sade: Tabitha, statt upp. Då öppnade hon sin ögon; och som hon fick se Petrum, satte hon sig upp igen.
So Peter put them all out, kneeled down and prayed. Turning to the body he said, “Tabitha, get up!” So she opened her eyes, and upon seeing Peter she sat up.
41 Och han räckte henne handena, och reste henne upp; och kallade de heliga, och enkorna, och antvardade dem henne lefvandes.
Then he gave her a hand and lifted her up, and calling the saints and widows he presented her alive.
42 Och det vardt kunnigt öfver hela Joppe; och månge begynte tro på Herran.
And it became known throughout all Joppa, and many believed on the Lord.
43 Så begaf sig, att han blef i många dagar i Joppe, när en som het Simon, som var en lädermakare.
So it was that he stayed many days in Joppa with a certain Simon, a tanner.
