Apostlagärningarna 7
1 Då sade den öfverste Presten: Hafver detta sig ock så?
Bax kaⱨin Istipandin: — Bularning eytⱪanliri rastmu? — dǝp soridi.
2 Då sade han: I män, bröder och fader, hörer härtill. Härlighetenes Gud syntes vårom fader Abraham, medan han var i Mesopotamien, förr än han bodde i Haran;
Istipan mundaⱪ jawab bǝrdi: — Ⱪerindaxlar wǝ ata-bowilar, sɵzümgǝ ⱪulaⱪ selinglar! Atimiz Ibraⱨim tehi Mesopotamiyǝ rayonida turuwatⱪanda, yǝni Ⱨaran xǝⱨirigǝ kɵqüp makanlixixtin ilgiri, xan-xǝrǝpning Igisi Huda uningƣa ayan bolup:
3 Och sade till honom: Gack utu ditt land, och ifrå dine slägt; och kom i det land, som jag vill visa dig.
«Sǝn ɵz yurtung wǝ uruⱪ-jǝmǝtingdin ayrilip qiⱪip, Mǝn sanga kɵrsitidiƣan zeminƣa barƣin» degǝnidi.
4 Då for han ut af de Chaldeers land, och bodde i Haran; och dädan, då hans fader var död, lät han föra honom hit i detta land, der I nu uti bon;
Buning bilǝn u Kaldiylǝrning zeminini taxlap, Ⱨaran xǝⱨirigǝ berip olturaⱪlaxti. Atisi ɵlgǝndin keyin, Huda uni bu zeminƣa, yǝni silǝr ⱨazir turuwatⱪan zeminƣa yɵtkǝp kǝldi.
5 Och gaf honom ingen arfvedel härinne, icke en fot bredt. Och han lofvade honom, att han skulle honom det gifva till att besitta, och hans säd efter honom, den tid han ännu inga barn hade.
U waⱪitta, [Huda] uningƣa bu zemindin miras bǝrmidi, ⱨǝtta uningⱪa tǝwǝ put ⱪoyƣudǝkmu bir yǝr bǝrmigǝnidi. Gǝrqǝ u tehiqǝ pǝrzǝnt kɵrmigǝn bolsimu, [Huda] bu zeminni uningƣa wǝ uning nǝsligǝ igiliki bolux üqün berixkǝ wǝdǝ ⱪildi.
6 Men Gud sade alltså: Din säd skall varda främmande, uti främmande land; och de skola hafva dem under sig i träldom, och fara illa med dem, i fyrahundrade år.
Andin Huda uningƣa mundaⱪ dedi: «Sening nǝsilliring yaⱪa yurtta musapir bolup turidu, xu yurttikilǝr ularni ⱪul ⱪilip tɵt yüz yil horlaydu.
7 Och det folk, som de tjena skola, vill jag döma, sade Gud; och sedan skola de gå derut, och skola tjena mig i detta rum.
Biraⱪ ularni ⱪulluⱪⱪa salƣan ǝlni jazalaymǝn», dedi Huda, «wǝ uningdin keyin, [nǝsilliring] u yǝrdin qiⱪip, bu yǝrdǝ Mening ibadǝt-hizmitimdǝ bolidu».
8 Och han gaf honom omskärelsens förbund; och han födde Isaac, och omskar honom på åttonde dagen; och Isaac födde Jacob; och Jacob födde de tolf Patriarcher.
Keyin Huda Ibraⱨim bilǝn bǝlgisi hǝtnǝ bolƣan ǝⱨdini tüzgǝn, xuning bilǝn Isⱨaⱪ uningdin tɵrǝldi; [Ibraⱨim] uni sǝkkizinqi küni hǝtnǝ ⱪildi; xundaⱪ ⱪilip Isⱨaⱪtin Yaⱪup [tɵrǝldi], Yaⱪuptin on ikki «ⱪǝbilǝ atisi» [tɵrǝldi].
9 Och de Patriarcher sålde Joseph, för afunds skull, in uti Egypten; och Gud var med honom.
Keyin, «ⱪǝbilǝ atiliri» inisi Yüsüpkǝ ⱨǝsǝt ⱪilip, uni Misirƣa ⱪulluⱪⱪa setiwǝtti. Lekin Huda uning bilǝn billǝ bolup,
10 Och han halp honom utur all hans bedröfvelse, och gaf honom nåd och visdom inför Pharao, Konungen i Egypten; och han satte honom till höfvitsman öfver Egypten, och öfver allt sitt hus.
uni barliⱪ jǝbir-japalardin ⱪutⱪuzup, uni Misir padixaⱨi Pirǝwnning nǝziridǝ iltipatⱪa igǝ ⱪilip, uningƣa danixmǝnlik ata ⱪildi. Padixaⱨ uni Misirƣa bax wǝzir, ordisiƣa bax ƣojidar ⱪildi.
11 Så kom hunger öfver hela Egypti land och Canaan, och stor tvång; och våre fäder funno ingen födo.
Keyin, eƣir aqarqiliⱪ pütkül Misir wǝ Ⱪanaan yǝrlirini besip, zor ⱪiyinqiliⱪ boldi. Ata-bowilirimiz ozuⱪ-tülük tapalmidi.
12 Men då Jacob hörde, att uti Egypten var korn, sände han våra fäder första gången ut.
Yaⱪup ǝmdi Misirda axliⱪ barliⱪini angliƣan bolup, [oƣullirini], yǝni ata-bowilirimizni u yǝrgǝ birinqi ⱪetim ǝwǝtti.
13 Och då han åter sände dem ut, vardt Joseph känder af sina bröder; och Pharao vardt undervist om Josephs slägt.
Ikkinqi ⱪetim barƣanda, Yüsüp akiliriƣa ɵzini axkarilidi. Xuning bilǝn Yüsüpning jǝmǝtidikilǝr Pirǝwn padixaⱨⱪa mǝlum boldi.
14 Då sände Joseph, och kallade sin fader Jacob till sig, och all sin slägt, till fem och sjutio själar.
Andin Yüsüp atisi Yaⱪupning aldiƣa hǝwǝr yǝtküzüp, uni pütün ailǝ-jǝmǝti bilǝn, jǝmiy yǝtmix bǝx kixini Misirƣa ɵzigǝ qaⱪirdi.
15 Och Jacob for ned till Egypten; och blef död, han och våre fäder;
Xuning bilǝn Yaⱪup Misirƣa qüxti wǝ xu yǝrdǝ ɵldi; keyin [uningdin bolƣan] ata-bowilirimizmu xu yǝrdǝ ɵldi.
16 Och vordo förde till Sichem, och lades i griften, som Abraham köpt hade, för penningar, af Hemors barn, som var Sichems ( son ).
Ularning jǝsǝtliri keyin Xǝkǝm xǝⱨirigǝ ⱪayturulup, Ibraⱨim burun Ⱨamorning oƣulliridin mǝlum pulƣa setiwalƣan, Xǝkǝmdiki bir yǝrlikkǝ ⱪoyuldi.
17 Då nu tiden tillstundade om löftet, om hvilket Gud hade svorit Abraham, växte folket, och vardt förökadt uti Egypten;
Lekin Huda Ibraⱨimƣa ǝsli ⱪilƣan wǝdining waⱪti yeⱪinlaxⱪanda, Misirda turuwatⱪan [Israil] hǝlⱪining nopusi heli kɵpǝygǝnidi.
18 Tilldess der uppkom en annar Konung, den intet visste af Joseph.
U waⱪitta, Yüsüptin hǝwiri bolmiƣan yengi bir padixaⱨ Misirda tǝhtkǝ qiⱪti.
19 Han gick vårt slägte efter med list, och for illa med våra fäder, så att de utkasta måste sin barn, att de icke skulle blifva lefvande.
Bu padixaⱨ ⱪowmimizƣa ⱨiylǝ-mikirlǝr bilǝn muamilǝ ⱪilip, ata-bowilirimizni ezip horlidi, ⱨǝtta ularni ɵz bowaⱪlirini ⱨayat ⱪaldurmasliⱪi üqün taxliwetixkǝ mǝjbur ⱪildi.
20 Samma tiden vardt Moses född, och han var Gudi täcker; och vardt fostrader i sins faders hus, i tre månader.
Musa mana xu qaƣlarda tuƣulƣanidi. U Hudaning aldida alaⱨidǝ yeⱪimliⱪ bala bolup, atisining ɵyidǝ üq ay beⱪildi.
21 Då han sedan utkastad vardt, tog Pharaos dotter honom upp, och födde honom upp sig för en son.
Keyin u sirtⱪa ⱪoyup ⱪoyulƣanda, Pirǝwnning ⱪizi uni [sudin] elip, ɵz oƣli ⱪilip qong ⱪildi.
22 Och vardt Moses lärd i all den visdom, som de Egyptier hade; och var mägtig i ord och gerningar.
Musa Misirliⱪlarning barliⱪ bilim-ⱨekmiti bilǝn tǝrbiyilinip, sɵzdǝ wǝ ǝmǝldǝ intayin ⱪabiliyǝtlik adǝm bolup qiⱪti.
23 Men då han vardt fyratio år gammal, kom honom i hjertat, att han ville bese sina bröder, Israels barn.
Lekin uning tuƣulƣiniƣa ⱪiriⱪ yil toxⱪanda, ɵz ⱪerindaxliri bolƣan Israillarning ⱨaliƣa yetix niyitigǝ kǝldi.
24 Och då han såg, att enom af dem skedde orätt, halp han honom, och hämnade hans skada, som orätt skedde, och slog den Egyptien.
U ulardin birining uwal ⱪilinip bozǝk ⱪiliniwatⱪanliⱪini kɵrüp, uni ⱪoƣdap, harlanƣan kixi üqün intiⱪam elip harliƣuqi Misirliⱪni ɵltürdi.
25 Och han mente att hans bröder skulle förstå, att Gud, genom hans hand, skulle frälsa dem; men de förstodo det intet.
Qünki u ɵz ⱪerindaxlirini: — Huda mening ⱪolum arⱪiliⱪ bizgǝ ⱪutⱪuzux yolini aqⱪan dǝp qüxinidiƣu, dǝp oyliƣanidi. Lekin ular buni qüxǝnmidi.
26 Och dagen derefter syntes han ibland dem, der de trätte tillhopa; och ville förlika dem, sägandes: I män, I ären bröder hvi gören I hvarannan orätt?
Ətisi, Musa ularning arisidiki bir urux-jedǝlni kɵrüp, arisiƣa kirip yaraxturmaⱪqi bolup: Silǝr ⱪerindax turup, nemixⱪa bir-biringlarƣa yolsizliⱪ ⱪiliwatisilǝr? — dedi.
27 Men den som orätt gjorde sinom nästa, han stötte honom bort, sägandes: Ho hafver satt dig till höfvitsman och domare öfver oss?
Biraⱪ ⱪerindixini yolsiz bozǝk ⱪilƣan kixi uni qǝtkǝ ittiriwetip: — Kim seni bizgǝ bax ⱨǝm soraⱪqi bolsun dǝptu?!
28 Månn du vilja slå mig ihjäl, såsom du slog den Egyptien i går?
Menimu tünügünki Misirliⱪni ɵltürgǝndǝk ɵltürmǝkqimusǝn? — dedi.
29 Då flydde Moses, för detta talets skull, och vardt en främling uti det landet Madian; der han två söner födde.
Musa bu sɵzni anglap ⱪorⱪup, Misirdin ⱪeqip Midiyan zeminiƣa berip, u yǝrdǝ musapir bolup turup ⱪaldi. U xu yǝrdǝ ikki oƣul pǝrzǝnt kɵrdi.
30 Och efter fyratio år syntes honom Herrans Ängel i öknene, vid det berget Sina, uti en brinnande låga, utu buskanom.
Ⱪiriⱪ yil toxⱪandin keyin, Sinay teƣining yenidiki qɵldǝ, kɵyüwatⱪan bir qatⱪalliⱪning ot yalⱪunida bir pǝrixtǝ uningƣa kɵründi.
31 Då Moses det såg, förundrade han sig om den synena; men då han gick fram, och skulle skåda, skedde Herrans röst till honom:
Bu ƣayibanǝ kɵrünüxni kɵrgǝn Musa uningƣa intayin ⱨǝyran bolup ⱪaldi; buning ⱪandaⱪ ix ikǝnlikini bilǝy dǝp yeⱪinraⱪ barƣanda Pǝrwǝrdigarning awazi anglinip:
32 Jag är dina fäders Gud, Abrahams Gud, Isaacs Gud, och Jacobs Gud. Då vardt Moses förfärad, och torde icke se dit.
«Mǝn sening ata-bowiliringning Hudasi, yǝni Ibraⱨim, Isⱨaⱪ wǝ Yaⱪupning Hudasidurmǝn» dedi. Musa ⱪorⱪunqta titrǝp, ⱪaraxⱪimu jür’ǝt ⱪilalmidi.
33 Då sade Herren till honom: Lös dina skor af dina fötter; ty det rum, som du står uppå, är ett heligt land.
Pǝrwǝrdigar uningƣa yǝnǝ: — Ayiƣingni seliwǝt; qünki sǝn turuwatⱪan yǝr muⱪǝddǝstur.
34 Jag hafver väl sett mins folks tvång, som är uti Egypten, och hafver hört deras suckan, och är nederstigen till att frälsa dem; så kom nu hit, jag vill sända dig uti Egypten.
Mǝn dǝrⱨǝⱪiⱪǝt Misirda turuwatⱪan hǝlⱪimning harliniwatⱪanliⱪini kɵrdüm, ularning nalǝ-pǝryadlirini anglidim. Xunga mǝn ularni elip qiⱪⱪili qüxtüm. Əmdi barƣin, mǝn seni Misirƣa ǝwǝtǝy!» dedi.
35 Denna Mosen, som de försakade, sägande: Ho gjorde dig till höfvitsman och domare? honom ( säger jag ) hafver Gud sändt för en höfvitsman och förlossare, genom Ängelens hand, som honom syntes i buskanom.
Mana ⱨeliⱪi kixilǝr: «Kim seni bizgǝ bax ⱨǝm soraⱪqi bolsun dǝptu!?» dǝp rǝt ⱪilƣan dǝl muxu Musani, Huda uningƣa qatⱪalliⱪta kɵrüngǝn pǝrixtining ⱪoli bilǝn Israillarƣa ⱨǝm bax ⱨǝm ⱪutⱪuzƣuqi boluxⱪa ǝwǝtti.
36 Han förde dem ut, görandes under och tecken uti Egypten, och uti röda hafvet, och uti öknene, i fyratio år.
Ənǝ xu Musa hǝlⱪⱪǝ yetǝkqilik ⱪilip, ularni [Misirdin] qiⱪardi ⱨǝmdǝ Misir zeminida, Ⱪizil dengizning boyida wǝ ⱪiriⱪ yilni ɵtküzgǝn qɵldǝ karamǝtlǝrni wǝ mɵjizilik alamǝtlǝrni kɵrsǝtti.
37 Denne är Moses, som sade till Israels barn: En Prophet skall Herren, edar Gud, uppväcka eder af edra bröder, såsom mig; honom skolen I höra.
Ənǝ xu Musa ɵzi Israillarƣa: «Huda ⱪerindaxliringlar arisidin manga ohxax bir pǝyƣǝmbǝrni tiklǝydu» degǝnidi.
38 Denne var den som uti församlingen, i öknene, var med Ängelen, som talade med honom på Sina berg, och med våra fäder; han undfick lifsens ord, till att gifva oss;
Qɵl-bayawandiki jamaǝtkǝ ⱨǝmraⱨ bolƣan, Sinay teƣida ɵzigǝ sɵz ⱪilƣan pǝrixtǝ bilǝn billǝ bolƣan, ata-bowilirimiz bilǝn billǝ bolƣan ⱨǝmraⱨ dǝl ǝnǝ xu idi; ⱨayatliⱪ bǝhx yǝtküzidiƣan wǝⱨiylǝrni bizgǝ yǝtküzüx üqün ⱪobul ⱪilƣuqi bolƣan dǝl ǝnǝ xu idi;
39 Hvilkom edre fäder ville icke lydaktige vara; utan drefvo honom ifrå sig, och vände sig om med sitt hjerta till Egypten;
xundaⱪ bolsimu, ata-bowilirimiz uningƣa itaǝt ⱪilixni halimay, uni qǝtkǝ ⱪeⱪip, kɵnglidǝ Misirƣa ⱪaytixni arzu ⱪildi;
40 Sägande till Aaron: Gör oss gudar, som gå för oss; ty vi vete icke hvad denna Mosi vederfaret är, som oss utfört hafver af Egypti land.
xunga ular Ⱨarunƣa: — «Bizgǝ yol baxlaydiƣan ilaⱨlarni yasap bǝrgin! Qünki bizni Misir zeminidin elip qiⱪⱪan ⱨeliⱪi Musaning nemǝ bolup kǝtkǝnlikini bilǝlmiduⱪ» dedi.
41 Och gjorde de en kalf, i de dagar, och offrade offer till afgudar, och fröjdade sig öfver sina händers verk.
Xuning bilǝn xu künlǝrdǝ ular mozay xǝklidǝ bir but yasap, bu mǝbudⱪa atap ⱪurbanliⱪ sundi. Xundaⱪ ⱪilip ular ɵz ⱪolliri bilǝn yasiƣan bir nǝrsini huxal-huramliⱪ bilǝn tǝbriklǝxkǝ kirixti.
42 Då vände Gud sig om, och gaf dem der till, att de dyrkade himmelens härskap; såsom skrifvet står i Propheternas bok: I Israels hus, hafven I ock i de fyratio år offrat mig i öknene offer och fä?
Lekin Huda ulardin yüzini ɵrüp, ularni asmandiki yultuz ⱪoxunliriƣa qoⱪunuxⱪa ⱪoyup bǝrdi. Xuning bilǝn pǝyƣǝmbǝrlǝrning muⱪǝddǝs yazmisida pütülgǝdǝk, [Huda ularni mundaⱪ ǝyiblidi]: — «Silǝr qɵl-bayawanda bolƣan ⱪiriⱪ yil jǝryanida ⱪilƣan ⱪurbanliⱪ-ⱨǝdiyǝlǝrni ⱨǝⱪiⱪǝtǝn Manga elip kǝlgǝnmusilǝr, i Israil jǝmǝti?
43 Och I upptogen Molochs tabernakel, och edars Guds Remphans stjerno; de beläte, som I gjort haden, till att tillbedja dem; och jag skall bortkasta eder utom Babylonien.
Bǝrⱨǝⱪ, silǝr qoⱪunux üqün yasiƣan mǝbudlar, yǝni «Moloⱪ»ning qediri ⱨǝm butung bolƣan «Rǝmfan»ning yultuz bǝlgisini kɵtürüp mangdinglar; ǝmdi Mǝn silǝrni ǝsir ⱪilip Babildin yiraⱪⱪa sürgün ⱪildurimǝn».
44 Våre fader hade vittnesbördsens tabernakel uti öknene; såsom han dem förskickat hade, sägandes till Mosen, att han skulle göra det efter den eftersyn, som han sett hade;
Ata-bowilirimiz qɵldin kǝzgǝn waⱪtida, «ⱨɵküm-guwaⱨliⱪ» qediri ularning otturisida tiklǝngǝnidi; u dǝl Musaƣa sɵz-kalam Yǝtküzgüqining buyruƣinidǝk, kɵrsitilgǝn ɵrnǝk boyiqǝ yasalƣanidi.
45 Hvilket ock våre fäder anammade, och förde det med Josua uti det land, som Hedningarna innehade, hvilka Gud utdref för våra fäders ansigte, intill Davids tid;
Xu ibadǝt qedirini ata-bowilirimiz ilgiridikilǝrdinmu igidarqiliⱪiƣa tapxurup, Yǝxuaning yetǝkqilikidǝ, Huda ularning aldidila ⱪoƣliƣan ǝllǝrning zeminlirini besiwalƣinida, uni bu yǝrgǝ elip kǝlgǝn; qedir xundaⱪla [padixaⱨ] Dawutning zamaniƣiqǝ turƣan.
46 Hvilken fann nåd för Gudi, och bad, att han måtte finna ett tabernakel till Jacobs Gud.
Dawut Hudaning xapaitigǝ erixip, Yaⱪupning Hudasi üqün bir muⱪim makan selixⱪa ijazǝt soriƣan.
47 Men Salomon byggde honom ett hus.
Biraⱪ keyin, [Huda] üqün ibadǝthana salƣan [Dawut ǝmǝs], ǝmǝliyǝttǝ Sulayman boldi.
48 Dock den Aldrahögste bor icke uti de tempel, som med händer gjord äro, såsom Propheten säger:
Ⱨalbuki, Ⱨǝmmidin Aliy Bolƣuqi insanning ⱪolliri bilǝn yasiƣan makanlarda turmaydu; huddi pǝyƣǝmbǝr mundaⱪ deginidǝk: —
49 Himmelen är mitt säte, och jorden är min fotapall. Hvad hus viljen I då bygga mig, säger Herren; eller hvad rum är till mina hvilo?
«Asmanlar Mening tǝhtim, Zemin bolsa ayaƣlirimƣa tǝhtipǝrdur, Əmdi Manga ⱪandaⱪ ɵy-imarǝt yasimaⱪqisilǝr? Manga ⱪandaⱪ yǝr aramgaⱨ bolalaydu?
50 Hafver icke min hand gjort detta alltsammans?
Bularning ⱨǝmmisini Mening ⱪolum yaratⱪan ǝmǝsmidi?»
51 I hårdnackade, och oomskorne i hjertat och öron, I stån alltid emot den Helga Anda; såsom edra föder, sammalunda ock I.
— Əy, boyni ⱪattiⱪ, yüriki wǝ ⱪuliⱪi hǝtnisiz bolƣanlar! Silǝr Muⱪǝddǝs Roⱨ bilǝn daim ⱪarxilixisilǝr; silǝr ata-bowiliringlar nemǝ ⱪilƣan bolsa, xuni ohxax ⱪiliwatisilǝr!
52 Hvilken af Propheterna hafva icke edra fäder förföljt? De hafva ihjälslagit dem som förkunnade dens Rättfärdigas tillkommelse, hvilkens förrädare och dråpare I nu voren;
Pǝyƣǝmbǝrlǝrdin zadi ⱪaysisiƣa ata-bowiliringlar ziyankǝxlik ⱪilip baⱪmiƣan? Xundaⱪ ⱪilip ular «Ⱨǝⱪⱪaniy Bolƣuqi»ning kelidiƣanliⱪini aldin jakarliƣuqilarni ɵltürüxkǝn. Əmdi u ɵzi ⱨazir kǝlgǝndǝ, silǝr uningƣa satⱪunluⱪ ⱪilƣuqi wǝ ⱪatil bolup qiⱪtinglar,
53 I, som undfingen lagen genom Änglaskickelse; och höllen den intet.
I silǝr Tǝwrat ⱪanunini pǝrixtilǝrning ǝmri-tapiliƣanliri bilǝn tapxuruwelip turup, uningƣa ǝmǝl ⱪilmiƣuqilar!»
54 Då de detta hörde, skar det dem i deras hjerta, och beto samman tänderna öfver honom.
[Istipanning] bu sɵzlirini angliƣan [aliy kengǝxmidikilǝr] yürikigǝ [hǝnjǝr] sanjilƣandǝk bolup, uningƣa qixlirini ƣuqurlatti.
55 Men han, full af dem Helga Anda, såg upp i himmelen, och fick se Guds härlighet, och Jesum stå på Guds högra hand.
Lekin u bolsa Muⱪǝddǝs Roⱨⱪa tolƣan, kɵzlirini kɵkkǝ tikip, Hudaning julasini, xundaⱪla uning ong yenida Əysaning turƣanliⱪini kɵrüp,
56 Och han sade: Si, jag ser himmelen öppen, och menniskones Son stå på Guds högra hand.
— Ⱪaranglar! Asmanlar eqilip, Insan’oƣlining Hudaning ong yenida turƣanliⱪini kɵrüwatimǝn! — dedi.
57 Då ropade de med höga röst, och höllo sin öron till, och stormade alle tillika till honom;
Ular buningƣa ⱪulaⱪlirini ⱪolliri bilǝn etiwelip, awazini ⱪattiⱪ kɵtürüp warⱪirixip birliktǝ uningƣa yopurulup keliwidi,
58 Och drefvo honom utu staden, och stenade honom. Och vittnen lade sin kläder af vid en ung mans fötter, som het Saulus.
uni xǝⱨǝrning sirtiƣa ittirip qiⱪirip, qalma-kesǝk ⱪilixⱪa baxlidi. [Uni ǝrz ⱪilƣan] guwaⱨqilar [uni qalma-kesǝk ⱪilixtin awwal] qapanlirini Saul isimlik bir yaxning puti aldida ⱪoyup ⱪoyuxti.
59 Och de stenade Stephanum; och han åkallade, och sade: Herre Jesu, anamma min anda.
Ular Istipanni qalma-kesǝk ⱪilƣinida u: — I Rǝb Əysa, mening roⱨimni ⱪobul ⱪilƣaysǝn! — dǝp nida ⱪildi.
60 Och så böjde han sin knä neder, och ropade med höga röst: Herre, räkna dem icke denna synden. Och när han hade det sagt, af somnade han.
Andin u tizlinip turup ⱪattiⱪ awaz bilǝn: — I Rǝb, bu gunaⱨning ⱨesabini ulardin almiƣaysǝn, — dedi. U bu sɵzni ⱪilip bolupla jan üzüp uhlap kǝtti.
