Holy Bible Aionian Edition® ~ Swedish---Swedish-Bible-1873 ~ Acts Chapter 7

< Apostlagärningarna 7 >

1 Då sade den öfverste Presten: Hafver detta sig ock så?

Ochai Inlaltak han Stephan kôm, “hi chong hi adik mo?” a tia.

2 Då sade han: I män, bröder och fader, hörer härtill. Härlighetenes Gud syntes vårom fader Abraham, medan han var i Mesopotamien, förr än han bodde i Haran;

Stephan'n, “Ka lâibungngei ka pangei rangâi roi, ei richibul Abraham hah Haran khuoa ava om mân, Mesopotamia rama aom lâihan, roiinpuina Pathien hah a kôm ânlâra.

3 Och sade till honom: Gack utu ditt land, och ifrå dine slägt; och kom i det land, som jag vill visa dig.

‘Na ram le ni insûngmingei mâksan inla, ram nang ka la min mûna rang tieng se roh,’ a tipea.

4 Då for han ut af de Chaldeers land, och bodde i Haran; och dädan, då hans fader var död, lät han föra honom hit i detta land, der I nu uti bon;

Masikin, a ram renga ânphêta, Harana om rangin a sea. Abraham a pa thi suole, ha mun renga atûna nin omna rama hin Pathien'n nangni a min thon ani.

5 Och gaf honom ingen arfvedel härinne, icke en fot bredt. Och han lofvade honom, att han skulle honom det gifva till att besitta, och hans säd efter honom, den tid han ännu inga barn hade.

Pathien'n ite mun luorang, a ke sirna rang dôr luo pêk maka, aniatachu ama le anûka a richisuonpârngei tena pêk rangin ânkhâm ani. Pathien'n ha chong ânkhâm lâihan Abraham chu nâi la dôn mak.

6 Men Gud sade alltså: Din säd skall varda främmande, uti främmande land; och de skola hafva dem under sig i träldom, och fara illa med dem, i fyrahundrade år.

Pathien'n hi anghin a tia, ‘Nin richisuonpârngei chu mi rama khuolmi la nîng an ta, kum raza minli mi suoka omin asân dûkmintong la nîng an tih.

7 Och det folk, som de tjena skola, vill jag döma, sade Gud; och sedan skola de gå derut, och skola tjena mig i detta rum.

Hannirese suoka tuong rang mingei chu keiman jêk ka ta; masuole jôk an tih, hi muna hin ni la biek an tih,’ a tia.

8 Och han gaf honom omskärelsens förbund; och han födde Isaac, och omskar honom på åttonde dagen; och Isaac födde Jacob; och Jacob födde de tolf Patriarcher.

Pathien'n Abraham kôm chonginkhitin an sertan rangin chong a pêk zoi. Masikin Abraham han a nâipasal Isaac hah sûn sari suoleh a ser a tanpea; Isaac'n a nâi Jakob a tanpe nôka, Jakob'n a nâi sômleinik ei richibulngei inthang ngei a tanpe nôka.

9 Och de Patriarcher sålde Joseph, för afunds skull, in uti Egypten; och Gud var med honom.

“Jakob nâipasalngeiin an lâibungpa Joseph hah an narsa zoia, Egypt rama suok rangin an juora, hannirese, Pathien'n a ompuia.

10 Och han halp honom utur all hans bedröfvelse, och gaf honom nåd och visdom inför Pharao, Konungen i Egypten; och han satte honom till höfvitsman öfver Egypten, och öfver allt sitt hus.

Intak a tuongna murdia a san minjôka, Egypt rama Rêng Pharoah mitmua mi vârtak le midit omtak a min nia; Pharaoh han Egypt ram le a ina mi murdi chunga râiôt ni rangin a min changa.

11 Så kom hunger öfver hela Egypti land och Canaan, och stor tvång; och våre fäder funno ingen födo.

Hanchu Egypt le Canaan ram pumpuia mâitâm achula, asân intak an tuonga, ei richibulngei han sâk le nêk rang reng man khâimak ngeia.

12 Men då Jacob hörde, att uti Egypten var korn, sände han våra fäder första gången ut.

Jakob'n Egypt rama bu aom ti a rietin chu a nâingei a tîra, ma hah an se phutna tak alei ni.

13 Och då han åter sände dem ut, vardt Joseph känder af sina bröder; och Pharao vardt undervist om Josephs slägt.

Avoinikna an se han Joseph han a lâibungngei le inrietna a lei thopui ngeia, Egypt Rêng han khom Joseph insungmingei a lei riet zoia.

14 Då sände Joseph, och kallade sin fader Jacob till sig, och all sin slägt, till fem och sjutio själar.

Hanchu, Joseph han a pa Jakob le a insûngmingei murdi Egypt rama om rangin a koia, an rêngin sômsari-leirangnga anni.

15 Och Jacob for ned till Egypten; och blef död, han och våre fäder;

Hanchu Jakob hah Egypt rama a va sea ha muna han ama le a nâipasalngei chu an thi zoia.

16 Och vordo förde till Sichem, och lades i griften, som Abraham köpt hade, för penningar, af Hemors barn, som var Sichems ( son ).

A ruok hah Shechem khuo an hong chôia, Hamor rûingei renga Abraham'n suma a rochôk thâna han an phûm zoi.

17 Då nu tiden tillstundade om löftet, om hvilket Gud hade svorit Abraham, växte folket, och vardt förökadt uti Egypten;

“Abraham kôma Pathien chongkhâm ahongtung rang zora ahong nâi tena ha mingei hah Egypt rama an hong pung zoia.

18 Tilldess der uppkom en annar Konung, den intet visste af Joseph.

Anûktaka Egypt rama han rêng dang Joseph riet loi ahong inlal zoia.

19 Han gick vårt slägte efter med list, och for illa med våra fäder, så att de utkasta måste sin barn, att de icke skulle blifva lefvande.

Ama han ei richibulngei hah a huong ngeia, dûk amintong ngeia, nâitesenngei ring loina rangin an suok suo pêntieng pai rangin rangrâtin chong a pêka.

20 Samma tiden vardt Moses född, och han var Gudi täcker; och vardt fostrader i sins faders hus, i tre månader.

Ma zora tak han Moses ajuon zira nâitesen mêl satak a nia. A pa ina thân thum an donsuia,

21 Då han sedan utkastad vardt, tog Pharaos dotter honom upp, och födde honom upp sig för en son.

an in renga an pai suo nûkin, Pharaoh nâinupangin a lâka a nâipasal rangin a vâia.

22 Och vardt Moses lärd i all den visdom, som de Egyptier hade; och var mägtig i ord och gerningar.

Moses hah Egypt rama vârna murdi an minchua, hanchu chongril theitak le sinthothei tak a hongni zoi.

23 Men då han vardt fyratio år gammal, kom honom i hjertat, att han ville bese sina bröder, Israels barn.

“Kum sômminli a hong nînchu, a mulung sûnga a sungsuok Israel champuingei kho angin mo an om mu rang nuomin ava pana.

24 Och då han såg, att enom af dem skedde orätt, halp han honom, och hämnade hans skada, som orätt skedde, och slog den Egyptien.

A va sên chu mi inkhat Egypt min dûk amintong lâi ava mua, masikin a sanna, dûktongpu chunga han phûba a laka Egypt mipa hah a thata.

25 Och han mente att hans bröder skulle förstå, att Gud, genom hans hand, skulle frälsa dem; men de förstodo det intet.

(Moses han, ama mangin Pathien'n a mingei mojôk atih ti a sungsuok ngeiin an riet mini tiin a bôka hannirese riet mak ngei.)

26 Och dagen derefter syntes han ibland dem, der de trätte tillhopa; och ville förlika dem, sägandes: I män, I ären bröder hvi gören I hvarannan orätt?

Anangtûka chu Isreal mi inik insuol lâitak ava tonga ava sel ngeia, ‘Rangâita u sûngsuokngei,’ lâibungrêng kêng nin ni, ithomo hima anga nin insuola? tiin min sûk ngei rang a bôka.

27 Men den som orätt gjorde sinom nästa, han stötte honom bort, sägandes: Ho hafver satt dig till höfvitsman och domare öfver oss?

A theiloi uolpu han Moses hah a nampaia, ‘Kin chunga ruoipu le roijêkpu rangin tumo nang phun?’ a tia.

28 Månn du vilja slå mig ihjäl, såsom du slog den Egyptien i går?

‘Majâna Egypt mi na that angdên han ni that nôk rang no bôk mo?’ a tia.

29 Då flydde Moses, för detta talets skull, och vardt en främling uti det landet Madian; der han två söner födde.

Ma chong hah a riet lehan, Moses a rota, Midian rama ava oma, mahan nâipasal inik a neia.

30 Och efter fyratio år syntes honom Herrans Ängel i öknene, vid det berget Sina, uti en brinnande låga, utu buskanom.

“Kum sômminli avun suole chu, Sinai Muol ramchâr kôla chîmbuk akângna han vântîrton a kôm ânlâra.

31 Då Moses det såg, förundrade han sig om den synena; men då han gick fram, och skulle skåda, skedde Herrans röst till honom:

Moses'n a neinun mu hah a kamâm tataka, minthâr rang bôkin a va nâia, Pumapa rôl a rieta:

32 Jag är dina fäders Gud, Abrahams Gud, Isaacs Gud, och Jacobs Gud. Då vardt Moses förfärad, och torde icke se dit.

‘Keima hih ni richibulngei Pathien, Abraham Pathien Isaac Pathien, Jakob Pathien hah ki ni,’ a lei tia, Moses hah ichîn ânnîka en ngam khâi maka.

33 Då sade Herren till honom: Lös dina skor af dina fötter; ty det rum, som du står uppå, är ett heligt land.

Pumapa'n, a kôm, ‘Ne kekokngei ha khek roh, nên dingna mun hah mun inthieng kêng.

34 Jag hafver väl sett mins folks tvång, som är uti Egypten, och hafver hört deras suckan, och är nederstigen till att frälsa dem; så kom nu hit, jag vill sända dig uti Egypten.

Egypt rama ki mi omngei dengthei tie ku mua, an inrûmnangei khom ki rieta anni ngei minjôk rangin ku juong ani. Hong ta; Egypt rama nang lei tîr rong,’ a tia.

35 Denna Mosen, som de försakade, sägande: Ho gjorde dig till höfvitsman och domare? honom ( säger jag ) hafver Gud sändt för en höfvitsman och förlossare, genom Ängelens hand, som honom syntes i buskanom.

“Ha Moses kôma ruoipu le roijêkpu rangin tumo nang phun? tia an makhal hah chîmbuk kângna taka vântîrton a kôma inlâr han a sanna, Pathien'n ama lele hah ruoipu le sanminjôkpu ni rangin ai tîr ani.

36 Han förde dem ut, görandes under och tecken uti Egypten, och uti röda hafvet, och uti öknene, i fyratio år.

Ama han anni hah a ruoisuoka Egypt rama, tuipui sena, ramchâra kum sômminli sûng han Kamânruoi le sininkhêl tamtak thôn a ruoi ngeia.

37 Denne är Moses, som sade till Israels barn: En Prophet skall Herren, edar Gud, uppväcka eder af edra bröder, såsom mig; honom skolen I höra.

Moses hah Israel mingei kôm, ‘Pathien'n keima, mi tîr angin nin sûngsuokngei lâia om dêipu nangni la minchang pe atih,’ tipu hah ani.

38 Denne var den som uti församlingen, i öknene, var med Ängelen, som talade med honom på Sina berg, och med våra fäder; han undfick lifsens ord, till att gifva oss;

Ama hah ani ramchâra Israel mi intûp ngei lâia oma; ei richibulngei kôma le Sinai muola a chongpuipu vântîrton kôma, eini mi pêk ranga Pathien chong ring lâkpu hah ani.

39 Hvilkom edre fäder ville icke lydaktige vara; utan drefvo honom ifrå sig, och vände sig om med sitt hjerta till Egypten;

“Hannirese ei richibulngei han a chong jôm nuom mak ngeia; ama hah an nampaia male Egypt ram tieng kîr nôk an nuoma.

40 Sägande till Aaron: Gör oss gudar, som gå för oss; ty vi vete icke hvad denna Mosi vederfaret är, som oss utfört hafver af Egypti land.

Masikin Aaron kôm, ‘Kin moton ruoipu rangin pathienngei mi sin pe roh. Moses Egypt ram renga mi ruoipu laka a thurchi reng riet khâi mak meh,’ an tia.

41 Och gjorde de en kalf, i de dagar, och offrade offer till afgudar, och fröjdade sig öfver sina händers verk.

Masuole chu, ma ngei han serât chalte rimil an sina, a rimil hah sa thatin an bieka, male an kut suoka han mirit thonân ruolhoi an thoa an râi an minsâna.

42 Då vände Gud sig om, och gaf dem der till, att de dyrkade himmelens härskap; såsom skrifvet står i Propheternas bok: I Israels hus, hafven I ock i de fyratio år offrat mig i öknene offer och fä?

Hanchu, Pathien'n anni hah nûk a song ngeia, invâna ârsingei an biek theina rangin a rotsan ngeia, dêipu lekhabua: ‘Israel insung mingei! kum sômminli sûngin ramchâra han inbôlna sa thatin nin pêk ngâi hah keima ni mu ung.

43 Och I upptogen Molochs tabernakel, och edars Guds Remphans stjerno; de beläte, som I gjort haden, till att tillbedja dem; och jag skall bortkasta eder utom Babylonien.

Molech pathien puon-in nin chôia nin pathien le Rephan nin ârsi pathien; rimilngei hah chubaimûk rangin nin sin ngei hah an ni. Masikin Babylon khêl tieng nangni min tâng ki tih, tia ânziek anghan.’

44 Våre fader hade vittnesbördsens tabernakel uti öknene; såsom han dem förskickat hade, sägandes till Mosen, att han skulle göra det efter den eftersyn, som han sett hade;

“Ramchâra han ei richibulngeiin Pathien omna Puon-in an neia, ma in hah Pathien'n Moses kôm sin rangin a bea, a rimil a min mu lam taka sin ani.

45 Hvilket ock våre fäder anammade, och förde det med Josua uti det land, som Hedningarna innehade, hvilka Gud utdref för våra fäders ansigte, intill Davids tid;

Ha ngei hah ei richibulngei khomin an hong dôn banga, Pathien'n ei richibulngei motona ai not pai nâmngei rama an luo lâihan Joshua lût zorân an lûtpui ani. David a zora tena a oma.

46 Hvilken fann nåd för Gudi, och bad, att han måtte finna ett tabernakel till Jacobs Gud.

Ha David hah Pathien mitmua miditin a hong oma, Jacob Pathien ta ranga omna rang sin pe rangin a zonga.

47 Men Salomon byggde honom ett hus.

Hannirese, in hah chu Solomon'n kêng a sin pe zoi.

48 Dock den Aldrahögste bor icke uti de tempel, som med händer gjord äro, såsom Propheten säger:

“Nikhomrese, Ânchungtak Pathien chu kuta sin in ngeia om ngâi mak; Dêipu'n,

49 Himmelen är mitt säte, och jorden är min fotapall. Hvad hus viljen I då bygga mig, säger Herren; eller hvad rum är till mina hvilo?

‘Pumapa'n, invân ke Rêngsukmun ania pilchung ke ke sirna ani. I anga in mo mi ni sin pe rang? Khotieng mo kên ngamna rang mun khom aom?

50 Hafver icke min hand gjort detta alltsammans?

Hi neinun murdi hih keima ki sin nimak mo?’

51 I hårdnackade, och oomskorne i hjertat och öron, I stån alltid emot den Helga Anda; såsom edra föder, sammalunda ock I.

“Khodôra mulung ngar mo nin ni! Mulungrîl le kuor in-ongloi sertanloingei anga, nin richibulngei tho ngâi lam angin Ratha Inthieng nin dem tita!

52 Hvilken af Propheterna hafva icke edra fäder förföljt? De hafva ihjälslagit dem som förkunnade dens Rättfärdigas tillkommelse, hvilkens förrädare och dråpare I nu voren;

Nin richibulngeiin, dêipungei lâia tumo dûkmintong loia an dar? midik tak juong rang lei juong ril Pathien tîrtonngei hah an thata, atûn nangni hih mi min sûrpu le a thatpu nin ni hi.

53 I, som undfingen lagen genom Änglaskickelse; och höllen den intet.

Nangni hi Pathien balam, vântîrtonngeiin an juong thak muchaka jômloi ngei nin ni!” a tia.

54 Då de detta hörde, skar det dem i deras hjerta, och beto samman tänderna öfver honom.

Roijêkpungei han Stephan chong hah an rietin chu an takasia, a chunga an rakam an tâta.

55 Men han, full af dem Helga Anda, såg upp i himmelen, och fick se Guds härlighet, och Jesum stå på Guds högra hand.

Hannirese, Stephan hah Ratha Inthienga sip ania, invân tieng a en ngita, Pathien roiinpuina le a changtienga Jisua inding a mua.

56 Och han sade: Si, jag ser himmelen öppen, och menniskones Son stå på Guds högra hand.

“En ta u! invân in-ong ku mua, Pathien changtienga Miriem Nâipasal inding ku mu!” a tia.

57 Då ropade de med höga röst, och höllo sin öron till, och stormade alle tillika till honom;

Hanchu, roijêkpungei han inringtakin an inieka, an kutngei leh an kuorngei an hîpa. Hanchu ha renghan a tieng an tâna.

58 Och drefvo honom utu staden, och stenade honom. Och vittnen lade sin kläder af vid en ung mans fötter, som het Saulus.

Khopuilien sûng renga an mojôk paia, lungin an dênga rietpuipungei han ruotharte inkhat a riming Sual an tih kôm han an puon an mâka.

59 Och de stenade Stephanum; och han åkallade, och sade: Herre Jesu, anamma min anda.

Lungin an dêng lâiin Stephan'n Pumapa a koia, “Pumapa Jisua ka Ratha lâk ta roh,” a tia.

60 Och så böjde han sin knä neder, och ropade med höga röst: Herre, räkna dem icke denna synden. Och när han hade det sagt, af somnade han.

Khûk ânbila, rôl inringtakin ânieka, “Pumapa! hi an sietna hih riet pe ngei khâi no roh!” a tia. Ha chongbâi hah a ti suole chu a thi zoi.

Go to > Bookmark / Concordance / Maps / Report Issue

Moses Comes Down from Mount Sinai

The world's first Holy Bible un-translation!