Apostlagärningarna 7
1 Då sade den öfverste Presten: Hafver detta sig ock så?
Cawh khawsoeih boei ak hqam soeih ing doet hy, “A mingmih a thawlh puknaak ve ak thym aw? tina hy.
2 Då sade han: I män, bröder och fader, hörer härtill. Härlighetenes Gud syntes vårom fader Abraham, medan han var i Mesopotamien, förr än han bodde i Haran;
Cawh Stephen ing, “Koeinaakhqi ingkaw pakhqi aw, kak awi ve ngai lah uh! Ningmih a pa Abraham ce Haran awh a awm hlan Mesopotemia awh a awm awh, a venawh boeimang Khawsa ce dang pehy.
3 Och sade till honom: Gack utu ditt land, och ifrå dine slägt; och kom i det land, som jag vill visa dig.
Khawsa ing, ‘Na qam ingkaw nak thlangkhqi ce cehta nawhtaw kai ing ka ni pek hly qam na ce cet lah,’ tina hy.
4 Då for han ut af de Chaldeers land, och bodde i Haran; och dädan, då hans fader var död, lät han föra honom hit i detta land, der I nu uti bon;
Cedawngawh anih ing Khaldea qam ce cehta nawh Haran awh ce awm hy. Apa a thih coengawh, tuh nami awmnaak qam awh ve Khawsa ing tyi hy.
5 Och gaf honom ingen arfvedel härinne, icke en fot bredt. Och han lofvade honom, att han skulle honom det gifva till att besitta, och hans säd efter honom, den tid han ännu inga barn hade.
Khawsa ing anih ce qo amna pehy, khawlehnaak tat zani am pehy. Cawh Abraham ing ca kangna zani ta hlan hlai hy, amah ingkaw a cadilkhqi ing qam ve pang kawm uh, tinawh Khawsa ing awi tahy.
6 Men Gud sade alltså: Din säd skall varda främmande, uti främmande land; och de skola hafva dem under sig i träldom, och fara illa med dem, i fyrahundrade år.
Khawsa ing vemyihna awi kqawn pehy: ‘Na cadilkhqi ing thlang a qam awh plam kawm usaw, thlang ing tamnaa na kum zali khuiawh hawna kaw.
7 Och det folk, som de tjena skola, vill jag döma, sade Gud; och sedan skola de gå derut, och skola tjena mig i detta rum.
Cehlai a mingmih tamnaa na ak hawnaak qam ce kai ing toel kawng nyng saw, ce a qam khuiawh kawng ami loet coengawh ve a hun awh kai ve ni bawk kawm uh,’ tihy.
8 Och han gaf honom omskärelsens förbund; och han födde Isaac, och omskar honom på åttonde dagen; och Isaac födde Jacob; och Jacob födde de tolf Patriarcher.
Cekcoengawh Abraham ce chahhui qeetnaak paipi awikamnaak ce ana sai pyi hy. Abraham ing a ca Isaak ta nawh a thang coeng ak kqeet nyn awh chahhui qeet pehy. Cekcoengawh Isaak ing Jakob tahy, Jakob ing ca pahqa hlaihih tloek ce ana tahy.
9 Och de Patriarcher sålde Joseph, för afunds skull, in uti Egypten; och Gud var med honom.
Pakdamkhqi ing Joseph ce ana yt unawh, Izip qam na tamnaa na ana zawi uhy. Cehlai Khawsa ce anih a venawh awm nawh,
10 Och han halp honom utur all hans bedröfvelse, och gaf honom nåd och visdom inför Pharao, Konungen i Egypten; och han satte honom till höfvitsman öfver Egypten, och öfver allt sitt hus.
a kyinaak soepkep ak khuiawh kawng hul hy. Joseph a venawh cyihnaak pe nawh Izip sangpahrang Pharaoh a lungnaak ce huh sak hy; cedawngawh Pharaoh ing Izip qam ingkaw a ipkhui boeih ak khan awh ukkung na tahy.
11 Så kom hunger öfver hela Egypti land och Canaan, och stor tvång; och våre fäder funno ingen födo.
Cawh Izip qam pum ingkaw Kanaan qam pum awh khawseet khawkhanaak ce pha hy, kyinaak ak bau soeih a pha dawngawh, ni pakhqi ing ai am hu uhy.
12 Men då Jacob hörde, att uti Egypten var korn, sände han våra fäder första gången ut.
Izip qam awhtaw cang awm hy tice Jakob ing ang zaak awh, ni pakhqi ce Izip qam na lamma cyk awh tyi hy.
13 Och då han åter sände dem ut, vardt Joseph känder af sina bröder; och Pharao vardt undervist om Josephs slägt.
A hih voeinaak ami ceh awh, Joseph ing a koeinaakhqi venawh amah ce u nu, tice kqawn pek khqi hy, cawhkawng Pharaoh ing Joseph ipkhui kaw ce sim hy.
14 Då sände Joseph, och kallade sin fader Jacob till sig, och all sin slägt, till fem och sjutio själar.
Cekcoengawh, Joseph ing a pa Jakob ingkaw a cakaw paqengkhqi boeih ce lawh sak nawh, thlang khqihkip coengawh pumha law uhy.
15 Och Jacob for ned till Egypten; och blef död, han och våre fäder;
Cedawngawh Jakob ce Izip qam na cet nawh cawh anih ingkaw ni pakhqi ce thi uhy.
16 Och vordo förde till Sichem, och lades i griften, som Abraham köpt hade, för penningar, af Hemors barn, som var Sichems ( son ).
Ami qawkkhqi ce Shqekem awh Hamor cakhqi venawh tangka ing ak thlaih phyi awh ce pup uhy.
17 Då nu tiden tillstundade om löftet, om hvilket Gud hade svorit Abraham, växte folket, och vardt förökadt uti Egypten;
Khawsa ing Abraham a venawh awi a taaknaak tym ce a soep law tawm awhtaw, Izip qam awh nik thlangkhqi ce ana pung ana tai uhy.
18 Tilldess der uppkom en annar Konung, den intet visste af Joseph.
Cawh Joseph akawng amak sim thlang ce sangpahrang na awm nawh, anih ing Izip qam ce uk hy.
19 Han gick vårt slägte efter med list, och for illa med våra fäder, så att de utkasta måste sin barn, att de icke skulle blifva lefvande.
Anih ing nik thlangkhqi ce a ngaih ngaih na ana haw nak khqi nawh, naasen khqi ce ami thihnaak aham ni pakhqi ce khawng sak khqi ngah ngah uhy.
20 Samma tiden vardt Moses född, och han var Gudi täcker; och vardt fostrader i sins faders hus, i tre månader.
Ce tloek awh Mosi ce thang hy, anih taw naasen mailai na am awm hy. Hla thum doeng ni a pa a im awh ami khuut hy.
21 Då han sedan utkastad vardt, tog Pharaos dotter honom upp, och födde honom upp sig för en son.
Anih ce a leng na ami taaknaak kungawh, Pharaoh a canu ing lo nawh amah a capa na hqin hy.
22 Och vardt Moses lärd i all den visdom, som de Egyptier hade; och var mägtig i ord och gerningar.
Mosi ce Izipkhqi a cyihnaak boeih ce a cawng sak a dawngawh, awikqawn thai nawh saithainaak awm ta hy.
23 Men då han vardt fyratio år gammal, kom honom i hjertat, att han ville bese sina bröder, Israels barn.
Mosi kum phlikip a law awh, amah a pyi Israelkhqi hqip aham cai hy.
24 Och då han såg, att enom af dem skedde orätt, halp han honom, och hämnade hans skada, som orätt skedde, och slog den Egyptien.
Thlang pynoet ce Izip thlang ing a the a khanaak ce a huh awh, ce ak thlang ce hul nawh Izip thlang ce him pehy.
25 Och han mente att hans bröder skulle förstå, att Gud, genom hans hand, skulle frälsa dem; men de förstodo det intet.
Khawsa ing anih hawna nawh cekkhqi hul hy tice ak thlangkhqi ing sim kaw tinawh Mosi ing poek hy, cehlai cekkhqi ing am sim uhy.
26 Och dagen derefter syntes han ibland dem, der de trätte tillhopa; och ville förlika dem, sägandes: I män, I ären bröder hvi gören I hvarannan orätt?
A khawngawi nyn awh Israel phyn qawi thlang pakkhih anik kqak qu ce hu hy. Cekqawi ce qoep qu sak aham a ngaih a dawngawh, ‘Nangnih ve koei a naa nani nani awm hy; kawtih nanik kqah qu?’ tina qawi hy.
27 Men den som orätt gjorde sinom nästa, han stötte honom bort, sägandes: Ho hafver satt dig till höfvitsman och domare öfver oss?
Cehlai a pyi ak khan awh a khawboe ak se ing Mosi ce buk nawh, ‘U ing nu kainih ak khan awh ukkung ingkaw awidengkung na ani taak?
28 Månn du vilja slå mig ihjäl, såsom du slog den Egyptien i går?
Zan awh Izip phyn na him amyihna kai awm ni him vang nati nawh aw? tina hy.
29 Då flydde Moses, för detta talets skull, och vardt en främling uti det landet Madian; der han två söner födde.
Ce ak awi ce Mosi ing ang zaak awh, Midian qam na cen hy, cawh khin na awm khing nawh cakpa pakkhih tahy.
30 Och efter fyratio år syntes honom Herrans Ängel i öknene, vid det berget Sina, uti en brinnande låga, utu buskanom.
Kum phlikip a loet coengawh, Sinai Tlang a venawh kaw kqawng awh thingbup mai na ak kqawng awhkawng khan ceityih ing Mosi a venawh dang pehy.
31 Då Moses det såg, förundrade han sig om den synena; men då han gick fram, och skulle skåda, skedde Herrans röst till honom:
Mosi ing a huh awh, ce a huh ce ang ngaihna kyi hy. Ak zoe awhkawng toek vang, tinawh a pan awh, Bawipa ak awi ce zahy;
32 Jag är dina fäders Gud, Abrahams Gud, Isaacs Gud, och Jacobs Gud. Då vardt Moses förfärad, och torde icke se dit.
‘Kai taw na pakhqi a Khawsa, Abraham Khawsa, Isaak Khawsa ingkaw Jakob Khawsa na awm nyng,’ tina hy. Mosi ing kqih nawh am toek voel hy.
33 Då sade Herren till honom: Lös dina skor af dina fötter; ty det rum, som du står uppå, är ett heligt land.
Cekcoengawh Bawipa ing a venawh, 'Na khawmyk ce suut; nang dyihnaak a hun ce hun ciim ni.
34 Jag hafver väl sett mins folks tvång, som är uti Egypten, och hafver hört deras suckan, och är nederstigen till att frälsa dem; så kom nu hit, jag vill sända dig uti Egypten.
Izip qam awh kak thlangkhqi ing khuikha ami huh ce hu hawh nyng. A mingmih ang ko ang kqangnaak awi ce za nyng saw a mingmih loet sak aham law nyng. Law lah, Izip qam na ni tyi tlaih vang nyng,' tina hy.
35 Denna Mosen, som de försakade, sägande: Ho gjorde dig till höfvitsman och domare? honom ( säger jag ) hafver Gud sändt för en höfvitsman och förlossare, genom Ängelens hand, som honom syntes i buskanom.
Vawhkaw Mosi zani cekkhqi ing, ‘U ing nu nang ukkung ingkaw awidengkung na ani taak?' tina unawh ana oelh uhy. Cehlai anih ce thingbup awh ak dang peek khan ceityih hawnaak ing Khawsa amah qoe ing a mingmih ukkung ingkaw hulkung aham tyi hy.
36 Han förde dem ut, görandes under och tecken uti Egypten, och uti röda hafvet, och uti öknene, i fyratio år.
Anih ing Izip qamawh, Tuili Sen ingkaw qamkoh awh kum phlikip khui kawpoekkyi them sainaak ingkaw hatnaakkhqi ce huh sak khqi nawh amingmih ce sawikhqi hy.
37 Denne är Moses, som sade till Israels barn: En Prophet skall Herren, edar Gud, uppväcka eder af edra bröder, såsom mig; honom skolen I höra.
Vawhkaw Mosi ing Israelkhqi venawh, 'Nangmih ak khui awhkawng kai amyihna ak awm tawngha ce Khawsa ing tyi law kaw,' ana tina hy.
38 Denne var den som uti församlingen, i öknene, var med Ängelen, som talade med honom på Sina berg, och med våra fäder; han undfick lifsens ord, till att gifva oss;
Anih ce qamkoh awh thlang kqeng anglakawh, Sinai Tlang awh a venna awi ak kqawn peekkung khan ceityih ingqawi awm haih hy nih, ni pakhqi mi awm haih uhy; ningnih a venawh kqawn peek patoe aham awih hqing ce anih ing hu hy.
39 Hvilkom edre fäder ville icke lydaktige vara; utan drefvo honom ifrå sig, och vände sig om med sitt hjerta till Egypten;
Cehlai ni pakhqi ing ak awi ce am ngai pe uhy. Anih ce oelh lat unawh amik kawlungkhqi ce Izip benna hawi sak uhy.
40 Sägande till Aaron: Gör oss gudar, som gå för oss; ty vi vete icke hvad denna Mosi vederfaret är, som oss utfört hafver af Egypti land.
Aaron a venawh, ningnih a haiawh ak cet aham khawsakhqi sai law. Izip qam awhkawng ningnih anik sawikung Mosi ve – ikawmyihna a awm hy voei amni sim voel hy! tina uhy.
41 Och gjorde de en kalf, i de dagar, och offrade offer till afgudar, och fröjdade sig öfver sina händers verk.
Cawh vaitaw ca myihlip ce ana sai uhy. A mimah a kut sai a venawh bulnaak sai unawh awmhlynaak ce sai uhy.
42 Då vände Gud sig om, och gaf dem der till, att de dyrkade himmelens härskap; såsom skrifvet står i Propheternas bok: I Israels hus, hafven I ock i de fyratio år offrat mig i öknene offer och fä?
Cedawngawh Khawsa ing a mingmih ce hawi taak khqi nawh, khawnghi nakaw ik-oeihkhqi bawk aham cekkhqi ce pehy. Tawnghakhqi a cauk awh: “Aw Israelkhqi aw, kum phlikip khui qamkoh awh kai a venawh bulnaak ingkaw them peek aham nami haw law nawh nu?
43 Och I upptogen Molochs tabernakel, och edars Guds Remphans stjerno; de beläte, som I gjort haden, till att tillbedja dem; och jag skall bortkasta eder utom Babylonien.
Nangmih ing bawk aham nami sai, Molek a bawkthang ingkaw na mimah a khawsa Rephah a aihchi ceni nami zoeksang hy. Cedawngawh Babilon a voel benna tamnaa na ni tyi khqi kawng nyng, tinawh ana qee ingqawi cah qu boek hy.
44 Våre fader hade vittnesbördsens tabernakel uti öknene; såsom han dem förskickat hade, sägandes till Mosen, att han skulle göra det efter den eftersyn, som han sett hade;
Ni pakhqi ing qamkoh awh a mimah anglak lawawh simpyinaak hi im ce ana ta uhy. Cawhkaw hi im taw Mosi a venawh Khawsa ing huh nawh am huh amyihna sa uhy.
45 Hvilket ock våre fäder anammade, och förde det med Josua uti det land, som Hedningarna innehade, hvilka Gud utdref för våra fäders ansigte, intill Davids tid;
Khawsa ing Josua sawinaak ak caming a haiawh kaw qam khuiawh ak awmkhqi ce ahqek peek coengawh, hi im ce ni pakhqi ing khyn uhy. David khuk dyna ce hi im ce awm hyn hy.
46 Hvilken fann nåd för Gudi, och bad, att han måtte finna ett tabernakel till Jacobs Gud.
Ce David taw Khawsak a huhlynaak hunawh Jakob Khawsa a awmnaak hun sak peek aham ana thoeh hy.
47 Men Salomon byggde honom ett hus.
Cehlai Solomon ing ni im ce a sak peek hy.
48 Dock den Aldrahögste bor icke uti de tempel, som med händer gjord äro, såsom Propheten säger:
Cehlai sawsang soeihawh ak awm Khawsa ce thlanghqing a kut sai im awh am awm hy.
49 Himmelen är mitt säte, och jorden är min fotapall. Hvad hus viljen I då bygga mig, säger Herren; eller hvad rum är till mina hvilo?
Khawk khan ce ka ngawihdoelh na awm nawh, khawmdek ve ka khaw tloengnaak na awm hy. Ikawmyih im nu nang ing na sak law kaw? tinawh Bawipa ing' tihy. Am awhtaw kang dymnaak hun ce han awh nu a awm kaw?
50 Hafver icke min hand gjort detta alltsammans?
Kai a kut ing ni vemyihkhqi boeih ve a sai ka ti my? tinawh tawngha ing ak kqawn amyihna.
51 I hårdnackade, och oomskorne i hjertat och öron, I stån alltid emot den Helga Anda; såsom edra föder, sammalunda ock I.
Nangmih thinsah, kawktal hakpangkhqi! Nami pakhqi amyihna awm boek uhyk ti: Ciim Myihla ce oelh quiqah uhyk ti!
52 Hvilken af Propheterna hafva icke edra fäder förföljt? De hafva ihjälslagit dem som förkunnade dens Rättfärdigas tillkommelse, hvilkens förrädare och dråpare I nu voren;
Nami pakhqi ing a mami thekhanaak tawngha u nu a awm? Thlakdyng ak law hly anak kqawn oepchoehkhqi ce awm ana him uhy. Nangmih ing anih ce thlang a kut awh thak unawh him uhyk ti.
53 I, som undfingen lagen genom Änglaskickelse; och höllen den intet.
Khan ceityihkhqi ak caming anaa awi ce hu toengloeng hlai uhyk ti, am ngai sai laklaw uhyk ti,” tinak khqi hy.
54 Då de detta hörde, skar det dem i deras hjerta, och beto samman tänderna öfver honom.
Ce ak awi ce a ming zaak awh amik kaw so nawh Stephen ce ami ha tah sih uhy.
55 Men han, full af dem Helga Anda, såg upp i himmelen, och fick se Guds härlighet, och Jesum stå på Guds högra hand.
Cehlai Stephen ce Ciim Myihla ing be nawh, khan ben ang mangawh Khawsa a boeimangnaak ingkaw Khawsa ak tang benawh ak dyi Jesu ce hu hy.
56 Och han sade: Si, jag ser himmelen öppen, och menniskones Son stå på Guds högra hand.
Stephen ing, “Toek lah, khawk khan awng qu nawh, Khawsa ak tang benawh ak dyi Thlanghqing Capa ce hu nyng,” tinak khqi hy.
57 Då ropade de med höga röst, och höllo sin öron till, och stormade alle tillika till honom;
Cawh a mingha ce byp unawh, khawteh na amik khy coengawh, a venna ce dawng uhy.
58 Och drefvo honom utu staden, och stenade honom. Och vittnen lade sin kläder af vid en ung mans fötter, som het Saulus.
Khaw voel na sawi unawh lung ing thlak uhy. Cawh dyihthing na ak awmkhqi ing cadawng Saul a khawkung awh a hibai khqi ce taak pe uhy.
59 Och de stenade Stephanum; och han åkallade, och sade: Herre Jesu, anamma min anda.
Anih ce lung ing amik thlak awh, “Bawipa Jesu, kang myihla ve do lah,” tinawh cykcah hy.
60 Och så böjde han sin knä neder, och ropade med höga röst: Herre, räkna dem icke denna synden. Och när han hade det sagt, af somnade han.
Cekcoengawh koep nawh, “Bawipa vekkhqi a thawlhnaak ve koeh thung kawp ti,” tinawh khy hy. Ve ak awi ak kqawn coengawh ip pahoei hy.
