Apostlagärningarna 6
1 Uti de dagar, då hopen af Lärjungarna förökades, begynte de Greker knorra emot de Ebreer, derföre att deras enkor vordo föraktade uti den dagliga tjenstene.
Hagi anama haza knafina, Jisasima amage nentaza disaipol naga'mo'za ome rama'a hazageno namba zamimo'a ame'nanempi mareri'zageno, Griki kema nehaza Jiu vahe'mo'za, Hibru kema nehaza Jiu kuma agafa vahetmina kanive rezamante'za, Mika zupa kave'ma fakoma hazana kento a'ne nagara antahi nozamize hu'za hu'naze.
2 Då kallade de tolf hela hopen af Lärjungarna tillsamman, och sade: Det är icke tillbörligit att vi skole öfvergifva Guds ord, och akta hvad på bordet komma skall.
Hage'za 12fu'a aposol naga'mo'za ana mika amage'ma nentaza disaipol kevu zamasmizage'za emeritru hazage'za anage hu'naze. Ne'zama fakohu zankuke nehuta Anumzamofo nanekema osanunana knarera osugahie.
3 Söker fördenskull ut, käre bröder, sju män af eder, som godt rykte hafva, och fulle äro med dem Helga Anda och visdom; dem vilje vi befalla detta ärendet.
E'ina hu'negu tafuhete, tamagra amu'no tamifinti keso'e hutma 7ni'a vahe'ma zamu'zmamo knare'ma hu'nesnia vahe'ma, Avamu'ene knare antahi'zamo'ma avitenesia vahe zamazeri otinke'za, esageta tagra ama erizana refako huta zamazampi antesune.
4 Men vi vilje akta på bönen, och att förkunna Guds ord.
Hu'neanagi tagratia nunamu hu'zante'ene, Anumzamofo naneke'a huama huta veamofona zamasmita maka knafina vugahune.
5 Och det talet täcktes väl hela hopen; och de utvalde dertill Stephanus, som var en man full med tro och dem Helga Anda; och Philippus, och Prochorus, och Nicanor, och Timon, och Parmenas, och Nicolaus, som var en Proselyt af Antiochien.
Ana mika vahe kevumokizmia zamesige'za, ana hugahune nehu'za, ana 7ni'a vahe huhampri'naze, mago ne'ma hampona amentintine ne' Ruotge Avamu'mo agu'afima avite'nea nera Stiveni huhampriza Filipinki Prokulusinki Nikenorinki Taimoninki Pamenasima, mago Antioku ne' Nikolasi'a megi'a nagapinti ne'mo agu'a akrehe huno Jiu monopi amentinti nehia ne' huhampri'za zamaretru hu'naze.
6 Dem hade de fram för Apostlarna. Och de bådo, och lade händer på dem.
Ana hute'za ana vene'ne zaga zamare'za aposol nagate vazage'za zamaza ante'za, nunamu huzmante'naze.
7 Och Guds ord förkofrade sig, och hopen af Lärjungarna var ganska stor i Jerusalem; och en stor hop af Presterna vordo trone lydaktige.
Hagi Anumzamofo kemo'a mago'ane ra huno nevigeno, amagenentaza disaipol naga'mo'za Jerusalemi kumapina rama'a efore nehageno, ra'ma'a Jiu pristi vahe'mo'za zamentinti hu'za ke amage'anteme vu'naze.
8 Men Stephanus, som var full med tro och starkhet, gjorde under och stor tecken ibland folket.
Ana higeno, Stivenina Anumzamofo asunkuzamo'ene hihamumo'a avite'negeno, tusi'a kaguva zane, avame'zanena vahe'mokizmi amunompina erifore hu'ne.
9 Då reste sig någre upp af den Synagogon, som kallades de Libertiners, och de Cyreners, och de Alexandriners, och de Cilicers, och Asianers, och begynte till att disputera med Stephanus.
Hianagi mago'a vene'ne zaga, Hibru osi mono nona (Sinagog Freman) vahe zamazeri atre monore nehazafinti Sairini kumate'ene, Aleksandria kumate'ene, mago'a Silisiane, Esia rankuma'mo kegava hu'nefinti (provins) vahe'mo'za oti'za Stivenina keha rente'naze.
10 Och de förmådde icke stå emot den visdom, och den Anda, som talade.
Hianagi Stiveni'ma knare Avamu'mo'ma azama huno knare antahi'zana amigeno kema hiazamofona, zamagra magore hu'za kea osu'naze.
11 Då undersatte de några män, som skulle säga: Vi hafve hört honom säga hädisk ord emot Moses, och emot Gud.
Anante zamagra oku'a mago'a vahera anage hiho hu'za zamasmi'naze. Tagra nentahunkeno Mosesene, Anumzamofonena zanazeri havizahu kea hu'ne hutma hiho hu'naze.
12 Och de eggade folket, och de äldsta och de Skriftlärda; och gingo till, och togo fatt på honom, och hade honom inför Rådet;
Ana kema hazazamo vahera zamarimpa zamazeri otige'za, ranra vahe'mo'zane kasegere ugagota hu'naza vahe'mo'zanena oti'za Stivenina eme avazu hu'za kanisol (Senhitren) vahe zamure vu'naze.
13 Och drogo fram falsk vittne, de der sade: Denne mannen vänder icke igen till att tala hädisk ord emot detta helga rummet, och emot lagen;
Zamagra pusante havigema hunte vahe zamaretageno, ana vahe'mo'za hu'za, Ama ne'mo'a, ontagneno Mosese kasegegu'ene, ra mono nonku enena huhaviza hunte'ne hu'za hu'naze.
14 Ty vi hörde honom säga: Jesus af Nazareth skall kullslå detta rummet, och skall förvandla de stadgar, som Moses hafver fått oss.
Na'ankure tagra nentahunkeno ama nemo'a amanage huno hu'ne, Nazareti Jisasi'a eri haviza ruotge mono nona nehuno, Mosesi'ma tami'nea avu'ava'zana, eri atreno kahefa avu'ava eri fore hunaku nehie.
15 Och alle de på Rådet såto, sågo på honom, och sågo hans ansigte lika visst som en Ängels ansigte.
Anankema huntaza fakohu'za kenaku nehu'za ana mika kva vahe'mo'za avugosafima kazana, avugosamo'a ankero vahe'mofo avugosamo masa hiaza hige'za ke'naze.
