Apostlagärningarna 6
1 Uti de dagar, då hopen af Lärjungarna förökades, begynte de Greker knorra emot de Ebreer, derföre att deras enkor vordo föraktade uti den dagliga tjenstene.
About this time, when the number of the disciples was constantly increasing, complaints were made by the Greek speaking Jews against the Aramaic speaking Jews, that their widows were being overlooked in the daily distribution.
2 Då kallade de tolf hela hopen af Lärjungarna tillsamman, och sade: Det är icke tillbörligit att vi skole öfvergifva Guds ord, och akta hvad på bordet komma skall.
The Twelve, therefore, called together the general body of the disciples and said to them, “It is not well for us to see to the distribution at the tables and neglect God’s message.
3 Söker fördenskull ut, käre bröder, sju män af eder, som godt rykte hafva, och fulle äro med dem Helga Anda och visdom; dem vilje vi befalla detta ärendet.
Therefore, friends, look for seven men of reputation among yourselves, wise and spiritually-minded men, and we will appoint them to attend to this matter;
4 Men vi vilje akta på bönen, och att förkunna Guds ord.
while we, for our part, will devote ourselves to prayer, and to the delivery of the message.”
5 Och det talet täcktes väl hela hopen; och de utvalde dertill Stephanus, som var en man full med tro och dem Helga Anda; och Philippus, och Prochorus, och Nicanor, och Timon, och Parmenas, och Nicolaus, som var en Proselyt af Antiochien.
This proposal was unanimously agreed to; and the disciples chose Stephen – a man full of faith and of the Holy Spirit – and Philip, Prochorus, Nicanor, Timon, Parmenas, and Nicholas of Antioch, a former convert to Judaism;
6 Dem hade de fram för Apostlarna. Och de bådo, och lade händer på dem.
and they brought these men to the apostles, who, after praying, placed their hands on them.
7 Och Guds ord förkofrade sig, och hopen af Lärjungarna var ganska stor i Jerusalem; och en stor hop af Presterna vordo trone lydaktige.
So God’s message spread, and the number of the disciples continued to increase rapidly in Jerusalem, and a large body of the priests accepted the faith.
8 Men Stephanus, som var full med tro och starkhet, gjorde under och stor tecken ibland folket.
Meanwhile Stephen, divinely helped and strengthened, was showing great wonders and signs among the people.
9 Då reste sig någre upp af den Synagogon, som kallades de Libertiners, och de Cyreners, och de Alexandriners, och de Cilicers, och Asianers, och begynte till att disputera med Stephanus.
But some members of the Synagogue of the Freed Slaves (as it was called), Cyrenians, Alexandrians, and Visitors from Cilicia and Roman Asia, were roused to action and began disputing with Stephen;
10 Och de förmådde icke stå emot den visdom, och den Anda, som talade.
yet they were quite unable to withstand the wisdom and the inspiration with which he spoke.
11 Då undersatte de några män, som skulle säga: Vi hafve hört honom säga hädisk ord emot Moses, och emot Gud.
Then they induced some men to assert that they had heard Stephen saying blasphemous things against Moses, and against God;
12 Och de eggade folket, och de äldsta och de Skriftlärda; och gingo till, och togo fatt på honom, och hade honom inför Rådet;
and they stirred up the people, as well as the elders and the teachers of the Law, and set on Stephen, and arrested him, and brought him before the High Council.
13 Och drogo fram falsk vittne, de der sade: Denne mannen vänder icke igen till att tala hädisk ord emot detta helga rummet, och emot lagen;
There they produced witnesses who gave false evidence. “This man,” they said, “is incessantly saying things against this holy place and the Law;
14 Ty vi hörde honom säga: Jesus af Nazareth skall kullslå detta rummet, och skall förvandla de stadgar, som Moses hafver fått oss.
indeed, we have heard him declare that this Jesus of Nazareth will destroy this place, and change the customs handed down to us by Moses.”
15 Och alle de på Rådet såto, sågo på honom, och sågo hans ansigte lika visst som en Ängels ansigte.
The eyes of all the members of the Council were riveted on Stephen, and they saw his face looking like the face of an angel.
