Apostlagärningarna 5
1 Men en man benämnd Ananias, med Saphira sin hustru, sålde sina ägor;
Now a man named Ananias, along with his wife Sapphira, sold a piece of property
2 Och hade lagt afsides något af värdet, med sine hustrus vetskap; och en del bar han fram, och lade för Apostlarnas fötter.
and kept back some of the proceeds, with his wife also being aware of it. He brought a portion of the proceeds and laid it at the apostles' feet.
3 Då sade Petrus: Anania, hvi hafver Satanas uppfyllt ditt hjerta, att du skulle ljuga för dem Helga Anda, och undstinga somt af värdet för åkren?
But Peter said, “Ananias, why has Satan filled yoʋr heart to lie to the Holy Spirit and keep back some of the proceeds of the plot of land?
4 Du hade väl kunnat behållan, då du honom hade; och då han såld var, var han ock i ditt våld. Hvarföre hafver du sådant företagit i ditt hjerta? Du hafver icke ljugit för menniskor, utan för Gudi.
While it remained unsold, did it not remain yoʋrs? And once it was sold, was it not under yoʋr control? How is it that yoʋ have put this thing in yoʋr heart? Yoʋ have not lied to men but to God.”
5 Då Ananias hörde dessa orden, föll han ned, och gaf upp andan; och en stor räddhåge kom öfver alla dem som detta hörde.
When Ananias heard these words, he fell down and breathed his last breath. And great fear came upon all who heard about it.
6 Då stodo unge män upp; togo honom af vägen, båro honom bort, och begrofvon.
Then the young men rose, wrapped up his body, carried him out, and buried him.
7 Vid tre stunder derefter kom ock hans hustru, och visste icke hvad skedt var, och gick in.
About three hours later, his wife came in, not knowing what had happened.
8 Då svarade Petrus henne: Säg mig, hafven I ock för så mycket sålt åkren? Då sade hon: Ja, hafve vi så.
Peter said to her, “Tell me if you sold the plot of land for such and such a price.” She said, “Yes, for such a price.”
9 Då sade Petrus till henne: Hvarföre voren I öfverens, att I skullen fresta Herrans Anda? Si, deras fötter, som hafva begrafvit din man, äro för dörrene, och de skola ock straxt bära dig ut.
Peter said to her, “Why is it that you have agreed to put the Spirit of the Lord to the test? Behold, the feet of those who buried yoʋr husband are at the door, and they will carry yoʋ out.”
10 Och straxt föll hon ned för hans fötter, och gaf upp andan. Då gingo de unge män in, och funno henne död; och båro henne ut, och jordade henne när hennes man.
At once she fell down at his feet and breathed her last breath. When the young men came in, they found her dead, so they carried her out and buried her beside her husband.
11 Och en stor räddhåge kom öfver hela församlingena, och öfver alla dem som detta hörde.
And great fear came upon the whole church and upon all who heard these things.
12 Och igenom Apostlarnas händer gjordes mång tecken och under ibland folket; och de voro endrägteliga alle uti Salomons förhus.
Now many signs and wonders were taking place among the people by the hands of the apostles, and all the believers were together with one accord in Solomon's portico.
13 Men ingen annar djerfdes gifva sig intill dem; utan folket höll mycket af dem,
No one else dared to join them, but the people held them in high regard.
14 Och hopen växte mer till af dem som trodde Herranom, både män och qvinnor;
Yet more and more people believed in the Lord and were added to their number, a multitude of both men and women.
15 Så att de utbåro på gatorna sjuka menniskor, och lade dem i sängar, och på bårar, att, då Petrus kom gångandes, måtte åtminstone hans skugge skygga på någon af dem.
As a result, people carried the sick out into the streets and laid them on beds and mats, so that when Peter came by at least his shadow might fall on one of them.
16 Och församlade sig en stor hop af nästa städerna till Jerusalem, och förde dit sjuka, och de som besatte voro med de orena andar; och de vordo alle helbregda.
A multitude from the towns all around Jerusalem also gathered together, bringing the sick and those harassed by unclean spirits, and they were all healed.
17 Då stod den öfverste Presten upp, och alle de med honom voro, hvilke äro det parti, som kallas de Sadduceers; och vordo fulle med nit;
Then the high priest rose up, along with all who were with him (that is, the sect of the Sadducees), and they were filled with jealousy.
18 Och togo fatt på Apostlarna, och satte dem uti allmänneligit fängelse.
So they arrested the apostles and put them in a public jail.
19 Men Herrans Ängel lät dörrena upp på fångahuset om nattena, och hade dem ut, och sade:
But during the night an angel of the Lord opened the doors of the prison, brought them out, and said,
20 Går, och står i templet, och säger folkena all de ord, som detta lifvet tillhöra.
“Go stand in the temple courts and tell the people everything about this new life.”
21 Då de detta hört hade, gingo de bittida om morgonen i templet, och begynte till att lära. Då kom den öfverste Presten, och de med honom voro, och kallade Rådet tillhopa, och alle de äldsta ibland Israels barn; och sände till fångahuset, att de skulle hemta dem.
When they heard this, they entered the temple courts at dawn and began teaching. When the high priest came, along with those who were with him, they called together the Sanhedrin—that is, the entire eldership of the people of Israel—and sent officers to the prison to have the apostles brought before them.
22 Då tjenarena kommo, och funno dem icke i fångahuset, kommo de igen, och bådade dem;
But when the officers arrived, they did not find them in the prison. So they returned and reported,
23 Sägande: Fångahuset funne vi ju granneliga igenläst, och väktarena ståndande utanför dörrene; men då vi uppläste, funno vi der ingen.
“We found the prison locked up in complete security and the guards standing in front of the doors, but when we opened the doors, we found no one inside.”
24 Då öfverste Presten, och templets föreståndare, och andre öfverste Presterna hörde detta talet, begynte de varda tvehågse om dem, hvad deraf varda ville.
When the high priest, the captain of the temple guard, and the chief priests heard this report, they were greatly perplexed by it, wondering what might come of this.
25 Då kom en, och bådade dem: Si, de män, som I insatt haden i fångahuset, de äro i templet, stå och lära folket.
Then someone came and told them, “Behold, the men you put in prison are standing in the temple courts teaching the people!”
26 Då gick föreståndaren med tjenarena, och hade dem fram utan våld; ty de räddes för folket, att de skulle stena dem.
So the captain went with the officers and brought the apostles without the use of force, for they were afraid the people might stone them.
27 Och då de hade ledt dem dit, hade de dem fram för Rådet; och den öfverste Presten frågade dem,
After bringing the apostles in, they had them stand before the Sanhedrin, and the high priest asked them,
28 Sägandes: Hafve vi icke en tid och annan budit eder, att I icke skullen lära i detta Namnet? Och si, I hafven uppfyllt Jerusalem med edar lärdom, och viljen draga öfver oss denna mansens blod.
“Did we not strictly command you not to teach in this name? Yet behold, you have filled Jerusalem with your teaching, and you are determined to bring the blood of this man upon us.”
29 Då svarade Petrus, och Apostlarna, och sade: Man måste mer lyda Gud, än menniskor.
But Peter and the apostles answered, “We must obey God rather than men.
30 Våra fäders Gud hafver uppväckt Jesum, den I dräpit hafven, och upphängt på träd.
The God of our fathers raised up Jesus, whom you murdered by hanging him on a cross.
31 Den hafver Gud med sina högra hand upphöjt, för en Höfding och Frälsare, till att gifva Israel bättring och syndernas förlåtelse.
God exalted him to his right hand as Leader and Savior to grant repentance to Israel and remission of sins.
32 Och vi äro honom för vittne till det vi sågom; så ock den Helge Ande, den Gud gifvit hafver dem som honom lydaktige äro.
Concerning these things we are his witnesses, and so is the Holy Spirit, whom God has given to those who obey him.”
33 Då de detta hörde, skar det dem i hjertat, och de begynte rädsla, att de måtte dräpa dem.
When they heard this, they were furious and resolved to put them to death,
34 Då stod en Pharisee upp i Rådet, benämnd Gamaliel, en lagkloker, den ibland allt folket mycket afhållen var, och bad att Apostlarna skulle som snarast gå afsides ut;
but a Pharisee named Gamaliel, a teacher of the law who was held in honor by all the people, stood up in the Sanhedrin and gave orders to put the apostles outside for a little while.
35 Och sade till dem: I män af Israel, ser till hvad I gören med dessa män.
Then he said to the Sanhedrin, “Men of Israel, give careful consideration to what you are about to do to these men.
36 För dessa dagar hof Theudas sig upp, sägandes sig någon vara, honom föll en hop folk till, vid fyrahundrad; han vardt ihjälslagen, och alle de, som trodde honom, vordo förskingrade, och kommo till intet.
For before these days Theudas rose up, declaring himself to be somebody, and a number of men, about four hundred, responded to the call to join him. He was put to death, and all his followers were scattered and came to nothing.
37 Efter honom hof Judas sig upp af Galileen, i de dagar då beskattningen skedde; han afvände mycket folk efter sig; han blef ock borto, och alle de som honom lydt hade, vordo förskingrade.
After this man, Judas the Galilean rose up in the days of the census and drew away many people after him. He also perished, and all his followers were scattered.
38 Och nu säger jag eder: Kommer intet vid dessa männerna, utan låter dem betämma; ty är detta råd eller verk af menniskor, så varder det väl omintet;
So I say to you now, keep away from these men and leave them alone, for if this plan or this undertaking is of men, it will be stopped;
39 Men är det af Gudi, så kunnen I icke Slå det neder, såframt I viljen icke finnas strida emot Gud.
but if it is of God, you cannot put a stop to it. You will only find yourselves fighting against God.”
40 Då föllo de alle intill hans råd; och kallade Apostlarna, läto hudflänga dem, och bödo dem, att de icke skulle tala i Jesu Namn; och läto gå dem.
They were persuaded by him, and after calling in the apostles, they beat them, commanded them not to speak in the name of Jesus, and released them.
41 Men de gingo med fröjd ifrå Rådet, att de voro värdige lida smälek för hans Namns skull;
So the apostles went out from the presence of the Sanhedrin, rejoicing that they had been considered worthy to suffer dishonor for the name of Jesus.
42 Och höllo hvar dag uppå, utan återvändo, att lära och predika Evangelium om Jesu Christo, uti templet, och i all hus.
And every day, in the temple courts and from house to house, they did not cease teaching and preaching the good news that Jesus is the Christ.
