Apostlagärningarna 5
1 Men en man benämnd Ananias, med Saphira sin hustru, sålde sina ägor;
But a certain man named Ananias, with Sapphira his wife, sold a possession,
2 Och hade lagt afsides något af värdet, med sine hustrus vetskap; och en del bar han fram, och lade för Apostlarnas fötter.
and kept back part of the price, and his wife was conscious of it; and he brought a certain part of it, and laid it at the feet of the apostles.
3 Då sade Petrus: Anania, hvi hafver Satanas uppfyllt ditt hjerta, att du skulle ljuga för dem Helga Anda, och undstinga somt af värdet för åkren?
But Peter said: Ananias, why has Satan filled your heart, that you should attempt to deceive the Holy Spirit, and keep back part of the price of the land?
4 Du hade väl kunnat behållan, då du honom hade; och då han såld var, var han ock i ditt våld. Hvarföre hafver du sådant företagit i ditt hjerta? Du hafver icke ljugit för menniskor, utan för Gudi.
While it remained unsold, was it not your own? And after it was sold, was it not at your own disposal? Why have you purposed this thing in your heart? You have not lied to men, but to God.
5 Då Ananias hörde dessa orden, föll han ned, och gaf upp andan; och en stor räddhåge kom öfver alla dem som detta hörde.
And when Ananias heard these words, he fell down, and expired. And great fear came on all that heard these things.
6 Då stodo unge män upp; togo honom af vägen, båro honom bort, och begrofvon.
And the young men arose and wound him in his mantle, and carried him out, and buried him.
7 Vid tre stunder derefter kom ock hans hustru, och visste icke hvad skedt var, och gick in.
And after an interval of about three hours, his wife, not knowing what had been done, came in.
8 Då svarade Petrus henne: Säg mig, hafven I ock för så mycket sålt åkren? Då sade hon: Ja, hafve vi så.
And Peter answered her: Tell me, did you sell the land for so much? She replied: Yes; for so much.
9 Då sade Petrus till henne: Hvarföre voren I öfverens, att I skullen fresta Herrans Anda? Si, deras fötter, som hafva begrafvit din man, äro för dörrene, och de skola ock straxt bära dig ut.
But Peter said to her: Why is it that you have agreed together to tempt the Spirit of the Lord? Behold, the feet of those who have buried your husband are at the door, and they shall carry you out.
10 Och straxt föll hon ned för hans fötter, och gaf upp andan. Då gingo de unge män in, och funno henne död; och båro henne ut, och jordade henne när hennes man.
And she immediately fell down at his feet, and expired. And the young men came in and found her dead; and they carried her out, and buried her by the side of her husband.
11 Och en stor räddhåge kom öfver hela församlingena, och öfver alla dem som detta hörde.
And great fear came on all the church, and on all that heard these things.
12 Och igenom Apostlarnas händer gjordes mång tecken och under ibland folket; och de voro endrägteliga alle uti Salomons förhus.
And many signs and wonders were done among the people by the hands of the apostles; (and they were all with one consent in Solomon’s porch.
13 Men ingen annar djerfdes gifva sig intill dem; utan folket höll mycket af dem,
And no one of the rest durst join himself to them; but the people magnified them.
14 Och hopen växte mer till af dem som trodde Herranom, både män och qvinnor;
And believers in the Lord were more and more added to them, multitudes both of men and women; )
15 Så att de utbåro på gatorna sjuka menniskor, och lade dem i sängar, och på bårar, att, då Petrus kom gångandes, måtte åtminstone hans skugge skygga på någon af dem.
so that they brought the sick out along the streets, and laid them on beds and couches, that even the shadow of Peter, as he passed along, might fall on some of them.
16 Och församlade sig en stor hop af nästa städerna till Jerusalem, och förde dit sjuka, och de som besatte voro med de orena andar; och de vordo alle helbregda.
And many people of the cities round about came to Jerusalem, bringing the sick, and those who were troubled by evil spirits, all of whom were cured.
17 Då stod den öfverste Presten upp, och alle de med honom voro, hvilke äro det parti, som kallas de Sadduceers; och vordo fulle med nit;
But the chief priest arose, and all that were with him, (which is the sect of the Sadducees, ) and were filled with indignation;
18 Och togo fatt på Apostlarna, och satte dem uti allmänneligit fängelse.
and they laid their hands on the apostles, and put them in the public prison.
19 Men Herrans Ängel lät dörrena upp på fångahuset om nattena, och hade dem ut, och sade:
But an angel of the Lord opened the doors of the prison by night, and brought them out, and said:
20 Går, och står i templet, och säger folkena all de ord, som detta lifvet tillhöra.
Go, stand in the temple, and speak to the people all the words of this life.
21 Då de detta hört hade, gingo de bittida om morgonen i templet, och begynte till att lära. Då kom den öfverste Presten, och de med honom voro, och kallade Rådet tillhopa, och alle de äldsta ibland Israels barn; och sände till fångahuset, att de skulle hemta dem.
And having heard this, they entered the temple, early in the morning, and taught. But the chief priest, and those who were with him, came and called together the Sanhedrim, and all the eldership of the sons of Israel, and sent to the prison to have them brought.
22 Då tjenarena kommo, och funno dem icke i fångahuset, kommo de igen, och bådade dem;
But when the attendants came, and found them not in the prison, they returned and reported,
23 Sägande: Fångahuset funne vi ju granneliga igenläst, och väktarena ståndande utanför dörrene; men då vi uppläste, funno vi der ingen.
saying: We found the prison closed with all safety, and the guards standing before the doors; but when we had opened, we found no one within.
24 Då öfverste Presten, och templets föreståndare, och andre öfverste Presterna hörde detta talet, begynte de varda tvehågse om dem, hvad deraf varda ville.
When the priest and the captain of the temple and the chief priests heard these words, they were in doubt about them, what this could mean.
25 Då kom en, och bådade dem: Si, de män, som I insatt haden i fångahuset, de äro i templet, stå och lära folket.
And some one came and reported to them: Behold, the men whom you put in prison are standing in the temple, and teaching the people.
26 Då gick föreståndaren med tjenarena, och hade dem fram utan våld; ty de räddes för folket, att de skulle stena dem.
Then went the captain with the attendants, and brought them without violence; for they feared the people, lest they should be stoned.
27 Och då de hade ledt dem dit, hade de dem fram för Rådet; och den öfverste Presten frågade dem,
And when they had brought them, they made them stand before the Sanhedrim; and the chief priest asked them,
28 Sägandes: Hafve vi icke en tid och annan budit eder, att I icke skullen lära i detta Namnet? Och si, I hafven uppfyllt Jerusalem med edar lärdom, och viljen draga öfver oss denna mansens blod.
saying: Did we not strictly charge you not to teach in this name? And behold, you have filled Jerusalem with your teaching, and you intend to bring this man’s blood upon us.
29 Då svarade Petrus, och Apostlarna, och sade: Man måste mer lyda Gud, än menniskor.
But Peter and the apostles answered and said: We must obey God rather than men.
30 Våra fäders Gud hafver uppväckt Jesum, den I dräpit hafven, och upphängt på träd.
The God of our fathers has raised up Jesus, whom you slew by hanging him on a tree.
31 Den hafver Gud med sina högra hand upphöjt, för en Höfding och Frälsare, till att gifva Israel bättring och syndernas förlåtelse.
Him has God exalted to his right hand to be a Prince and a Savior, in order to give to Israel repentance and remission of sins:
32 Och vi äro honom för vittne till det vi sågom; så ock den Helge Ande, den Gud gifvit hafver dem som honom lydaktige äro.
and we are witnesses of these things, and so is the Holy Spirit also, whom God has given to them that obey him.
33 Då de detta hörde, skar det dem i hjertat, och de begynte rädsla, att de måtte dräpa dem.
And when they heard this, they were enraged; and they determined to put them to death.
34 Då stod en Pharisee upp i Rådet, benämnd Gamaliel, en lagkloker, den ibland allt folket mycket afhållen var, och bad att Apostlarna skulle som snarast gå afsides ut;
Then arose a certain man in the Sanhedrim, a Pharisee, named Gamaliel, a teacher of the law, who was honored by all the people; and he commanded them to put the apostles out for a little while,
35 Och sade till dem: I män af Israel, ser till hvad I gören med dessa män.
and said to them: Men of Israel, consider well with yourselves what you are about to do to these men.
36 För dessa dagar hof Theudas sig upp, sägandes sig någon vara, honom föll en hop folk till, vid fyrahundrad; han vardt ihjälslagen, och alle de, som trodde honom, vordo förskingrade, och kommo till intet.
For before these days Theudas arose, declaring himself to be some great one; to whom a number of men, about four hundred, joined themselves; and he was slain; and all, as many as believed him, were scattered and brought to naught.
37 Efter honom hof Judas sig upp af Galileen, i de dagar då beskattningen skedde; han afvände mycket folk efter sig; han blef ock borto, och alle de som honom lydt hade, vordo förskingrade.
After this man, Judas the Galilean arose, in the days of the enrollment, and drew over many people after him; and he was destroyed, and all, as many as believed him, were scattered.
38 Och nu säger jag eder: Kommer intet vid dessa männerna, utan låter dem betämma; ty är detta råd eller verk af menniskor, så varder det väl omintet;
And now I say to you, keep away from these men, and let them alone; for if this counsel or this work be of men, it will come to an end;
39 Men är det af Gudi, så kunnen I icke Slå det neder, såframt I viljen icke finnas strida emot Gud.
but if it is of God, you can not bring it to an end: and take heed, lest you be found fighting also against God.
40 Då föllo de alle intill hans råd; och kallade Apostlarna, läto hudflänga dem, och bödo dem, att de icke skulle tala i Jesu Namn; och läto gå dem.
And they were persuaded by him; and when they had called the apostles in and scourged them, they commanded them not to speak in the name of Jesus, and let them go.
41 Men de gingo med fröjd ifrå Rådet, att de voro värdige lida smälek för hans Namns skull;
Then, they went from the presence of the Sanhedrim, rejoicing that they were thought worthy to suffer shame for his name’s sake.
42 Och höllo hvar dag uppå, utan återvändo, att lära och predika Evangelium om Jesu Christo, uti templet, och i all hus.
And daily in the temple, and from house to house, they ceased not to teach and to preach Jesus the Christ.
