Apostlagärningarna 5
1 Men en man benämnd Ananias, med Saphira sin hustru, sålde sina ägor;
But a certain man named Ananias, with Sapphira his wife, sold property,
2 Och hade lagt afsides något af värdet, med sine hustrus vetskap; och en del bar han fram, och lade för Apostlarnas fötter.
and kept back from the price, his wife also having joint awareness. And having brought a certain part, he placed it at the apostles' feet.
3 Då sade Petrus: Anania, hvi hafver Satanas uppfyllt ditt hjerta, att du skulle ljuga för dem Helga Anda, och undstinga somt af värdet för åkren?
But Peter said, Ananias, why did Satan fill thy heart for thee to lie to the Holy Spirit, and to keep back from the price of the land?
4 Du hade väl kunnat behållan, då du honom hade; och då han såld var, var han ock i ditt våld. Hvarföre hafver du sådant företagit i ditt hjerta? Du hafver icke ljugit för menniskor, utan för Gudi.
While it remained, did it not remain to thee? And after it was sold, it was in thine authority. Why is it that thou have placed this matter in thy heart? Thou have not lied to men, but to God.
5 Då Ananias hörde dessa orden, föll han ned, och gaf upp andan; och en stor räddhåge kom öfver alla dem som detta hörde.
And Ananias hearing these words, after falling down he expired. And great fear developed in all who heard these things.
6 Då stodo unge män upp; togo honom af vägen, båro honom bort, och begrofvon.
And after rising the young men wrapped him, and having carried him out they buried him.
7 Vid tre stunder derefter kom ock hans hustru, och visste icke hvad skedt var, och gick in.
And it came to pass after an interval of three hours, his wife also came in, not knowing that which happened.
8 Då svarade Petrus henne: Säg mig, hafven I ock för så mycket sålt åkren? Då sade hon: Ja, hafve vi så.
And Peter responded to her, Tell me whether ye sold the land for so much. And she said, Yes, for so much.
9 Då sade Petrus till henne: Hvarföre voren I öfverens, att I skullen fresta Herrans Anda? Si, deras fötter, som hafva begrafvit din man, äro för dörrene, och de skola ock straxt bära dig ut.
But Peter said to her, How is it that it was agreed by you to challenge the Spirit of the Lord? Behold, the feet of those who buried thy husband are at the door, and they will carry thee out.
10 Och straxt föll hon ned för hans fötter, och gaf upp andan. Då gingo de unge män in, och funno henne död; och båro henne ut, och jordade henne när hennes man.
And immediately she fell down at his feet and expired. And after coming in the young men found her dead, and having carried her out, they buried her by her husband.
11 Och en stor räddhåge kom öfver hela församlingena, och öfver alla dem som detta hörde.
And great fear developed in the whole church, and in all who heard these things.
12 Och igenom Apostlarnas händer gjordes mång tecken och under ibland folket; och de voro endrägteliga alle uti Salomons förhus.
And by the hands of the apostles many signs and wonders happened among the people. And they were all with one accord in Solomon's porch.
13 Men ingen annar djerfdes gifva sig intill dem; utan folket höll mycket af dem,
But of the rest no man dared join them, but the people magnified them.
14 Och hopen växte mer till af dem som trodde Herranom, både män och qvinnor;
And more who believe were added to the Lord, multitudes both of men and women,
15 Så att de utbåro på gatorna sjuka menniskor, och lade dem i sängar, och på bårar, att, då Petrus kom gångandes, måtte åtminstone hans skugge skygga på någon af dem.
so as to bring the feeble to the thoroughfares, and to place them on cots and mats, so that while coming, the shadow of Peter might at the least overshadow some of them.
16 Och församlade sig en stor hop af nästa städerna till Jerusalem, och förde dit sjuka, och de som besatte voro med de orena andar; och de vordo alle helbregda.
And also the populace of the cities round about came together to Jerusalem bringing the feeble, and those tormented by unclean spirits, who were all healed.
17 Då stod den öfverste Presten upp, och alle de med honom voro, hvilke äro det parti, som kallas de Sadduceers; och vordo fulle med nit;
But after rising up, the high priest and all those with him (being the sect of the Sadducees) were filled of envy.
18 Och togo fatt på Apostlarna, och satte dem uti allmänneligit fängelse.
And they threw their hands on the apostles, and put them in the public prison.
19 Men Herrans Ängel lät dörrena upp på fångahuset om nattena, och hade dem ut, och sade:
But an agent of the Lord opened the prison doors by night, and after leading them out, he said,
20 Går, och står i templet, och säger folkena all de ord, som detta lifvet tillhöra.
Go ye, and after standing in the temple, speak to the people all the sayings of this Life.
21 Då de detta hört hade, gingo de bittida om morgonen i templet, och begynte till att lära. Då kom den öfverste Presten, och de med honom voro, och kallade Rådet tillhopa, och alle de äldsta ibland Israels barn; och sände till fångahuset, att de skulle hemta dem.
And having heard, they entered into the temple at early morning, and taught. But the high priest having arrived, and those with him, they called the council together, and all the senate of the sons of Israel. And they sent to the prison for them to be brought.
22 Då tjenarena kommo, och funno dem icke i fångahuset, kommo de igen, och bådade dem;
But the subordinates who came did not find them in the prison. And having returned, they reported,
23 Sägande: Fångahuset funne vi ju granneliga igenläst, och väktarena ståndande utanför dörrene; men då vi uppläste, funno vi der ingen.
saying, We found the prison indeed shut in all security, and the guards standing before the doors, but after opening, we found no man inside.
24 Då öfverste Presten, och templets föreståndare, och andre öfverste Presterna hörde detta talet, begynte de varda tvehågse om dem, hvad deraf varda ville.
Now when they heard these words, the high priest, and the captain of the temple, and the chief priests, were perplexed about them, whatever this would become.
25 Då kom en, och bådade dem: Si, de män, som I insatt haden i fångahuset, de äro i templet, stå och lära folket.
But a certain man who arrived, reported to them, Behold, the men whom ye put in the prison are standing in the temple and teaching the people.
26 Då gick föreståndaren med tjenarena, och hade dem fram utan våld; ty de räddes för folket, att de skulle stena dem.
Then after departing, the captain with the subordinates brought them, not with violence, for they feared the people, lest they would be stoned.
27 Och då de hade ledt dem dit, hade de dem fram för Rådet; och den öfverste Presten frågade dem,
And having brought them, they placed them in the council. And the high priest demanded them,
28 Sägandes: Hafve vi icke en tid och annan budit eder, att I icke skullen lära i detta Namnet? Och si, I hafven uppfyllt Jerusalem med edar lärdom, och viljen draga öfver oss denna mansens blod.
saying, Did we not command by an order for you not to teach in this name? And behold, ye have filled Jerusalem of your doctrine, and intend to bring upon us this man's blood.
29 Då svarade Petrus, och Apostlarna, och sade: Man måste mer lyda Gud, än menniskor.
And Peter and the apostles having answered, they said, We must obey God rather than men.
30 Våra fäders Gud hafver uppväckt Jesum, den I dräpit hafven, och upphängt på träd.
The God of our fathers raised up Jesus, whom ye murdered, having hung on a tree.
31 Den hafver Gud med sina högra hand upphöjt, för en Höfding och Frälsare, till att gifva Israel bättring och syndernas förlåtelse.
God exalted this man with his right hand, a Pathfinder and a Savior to give repentance to Israel and remission of sins.
32 Och vi äro honom för vittne till det vi sågom; så ock den Helge Ande, den Gud gifvit hafver dem som honom lydaktige äro.
And we are his witnesses of these things, and also the Holy Spirit whom God has given to those who obey him.
33 Då de detta hörde, skar det dem i hjertat, och de begynte rädsla, att de måtte dräpa dem.
And when they heard this, they were as being split with a saw, and wanted to annihilate them.
34 Då stod en Pharisee upp i Rådet, benämnd Gamaliel, en lagkloker, den ibland allt folket mycket afhållen var, och bad att Apostlarna skulle som snarast gå afsides ut;
But after standing up in the council, a certain Pharisee named Gamaliel, a law teacher, esteemed by all the people, commanded to make the apostles be outside a little while.
35 Och sade till dem: I män af Israel, ser till hvad I gören med dessa män.
And he said to them, Men, Israelites, take heed to yourselves what ye are going to do against these men.
36 För dessa dagar hof Theudas sig upp, sägandes sig någon vara, honom föll en hop folk till, vid fyrahundrad; han vardt ihjälslagen, och alle de, som trodde honom, vordo förskingrade, och kommo till intet.
For before these days Theudas rose up saying himself to be somebody, to whom a number of men, about four hundred, bonded themselves, who was killed. And all, as many as were persuaded by him, were dispersed and developed into nothing.
37 Efter honom hof Judas sig upp af Galileen, i de dagar då beskattningen skedde; han afvände mycket folk efter sig; han blef ock borto, och alle de som honom lydt hade, vordo förskingrade.
After this man Judas the Galilean rose up in the days of the registration, and drew a considerable crowd behind him. That man was also destroyed, and all, as many as were persuaded by him, were scattered.
38 Och nu säger jag eder: Kommer intet vid dessa männerna, utan låter dem betämma; ty är detta råd eller verk af menniskor, så varder det väl omintet;
And now I say to you, keep away from these men, and let them go, because if the project or this work is from men, it will be overthrown,
39 Men är det af Gudi, så kunnen I icke Slå det neder, såframt I viljen icke finnas strida emot Gud.
but if it is from God, ye cannot overthrow it, and perhaps ye may be found to be fighting against God.
40 Då föllo de alle intill hans råd; och kallade Apostlarna, läto hudflänga dem, och bödo dem, att de icke skulle tala i Jesu Namn; och läto gå dem.
And they were persuaded by him. And after summoning the apostles, having beat them, they commanded them not to speak in the name of Jesus, and released them.
41 Men de gingo med fröjd ifrå Rådet, att de voro värdige lida smälek för hans Namns skull;
Indeed therefore they departed from the presence of the council, rejoicing that they were considered worthy to be treated shamefully for the name of Jesus.
42 Och höllo hvar dag uppå, utan återvändo, att lära och predika Evangelium om Jesu Christo, uti templet, och i all hus.
And every day, in the temple and from house to house, they ceased not teaching and preaching good news, Jesus, the Christ.
