Apostlagärningarna 4
1 Då de nu talade till folket, kommo dertill Presterna, och föreståndaren i templet, och de Sadduceer;
Romwah loong nyia rangsoomnok sokboite dowa mihak phokhoh, erah damdi mararah Sadusi mina thok rum ha di Pitar nyia Joon miloong ah damdi roongwaan roh ih nyuuta.
2 Och togo det illa vid sig, att de lärde folket, och förkunnade, i Jesu, uppståndelsen ifrå de döda;
Heliphante wanyi ah ih miloong asuh Jisu tek nawa ngaaksaat tiit ah nyootsoot nyu kano neng loong ah rapne ih chiiru rumta.
3 Och togo fatt på dem, och satte dem i häktelse, till annan dagen; ty det var redo aftonen.
Erah thoidi Pitar nyia Joon phaatak ni joh sakwan rumta, eno rangja ang thoidi wanyi ah erah saalih adi daap haat rumta.
4 Men månge af dem, som orden hört hade, trodde; och vardt talet på männerna vid femtusend.
Enoothong Jisu ngaaksaat tiit japchaatte loong ah ih hanpi ih rumta, miwah loong ah rooproop ih haajaat bangnga ang rumta.
5 Så begaf det sig dagen derefter, att deras öfverste och äldste, och Skriftlärde i Jerusalem;
Erah saalih adi Jehudi nok hah dowa mihak phokhoh loong nyia hootthe nyootsootte loong ah Jerusalem ni lomkhoon rumta.
6 Och Hannas öfverste Prest, och Caiphas, och Johannes, och Alexander, och så månge som voro af öfversta Prestaslägtet, församlade sig;
Neng loong ah Romwah phokhothoon Annas damdi nyia heh jaatang Kaaiphaas, Joon, Alekjendar loong damdi chomui rumta.
7 Och hade dem fram för sig, och frågade dem: Af hvad magt, eller i hvad namn, hafven I detta gjort?
Neng loong ah ih Heliphante anyi neng ngathong ni chap thuk rum ano cheng rumta, “Set mamah ih re lan sih? Tiim chaan kap han sih adoleh o men kap han sih?”
8 Petrus, full med den Helga Anda, sade till dem: I öfverste för folket, och äldste i Israel;
Pitar sak ni, Esa Chiiala pah ano ngaakbaat rumta, “Mihak phokhoh loong;
9 Efter vi i dag blifve dömde för denna välgerningen på denna sjuka mannen, genom hvilka han är helbregda vorden;
chiinnyah sek suh ekoong ah mamah ih deeta ngeh ih cheng hali tih bah,
10 Så skall det eder allom vetterligit vara, och allo Israels folke, att genom Jesu Christi Nazareni Namn, den I korsfäst hafven, den Gud uppväckt hafver ifrå de döda, står nu denne helbregda för eder.
sen ih jat ejih ang tan, seng ngathong ni chapla ekoong ah langla, sen ih tek haat anno we ngaaksaatta Najaret dowa Jisu Kristo mendi deeta.
11 Han är den stenen, som af eder, byggningsmännerna, förkastad är; och är vorden en hörnsten;
Jisu Kristo ah langla Rangteele ni maangdi dook ban baatta, ‘Nok hoonte ih jong taaseeka ngeh ih daanta erah thoontang nang ih eseethoon ih hoonla.’
12 Och i ingom androm är salighet; ty det är icke heller något annat Namn under himmelen menniskomen gifvet, i hvilko vi skole salige varda.
Khopiiroidong ah Jisu luulu jiin nawa ba choh ih; arah hah adi seng jen puipang suh o suh uh Rangte ih chaan kotmuh”
13 När de sågo sådana allvarlighet i Petro och Johanne, och funno dock att de voro olärde och lekmän, förundrade de sig, och drogo känslo på dem, att de hade varit med Jesus.
Pitar nyia Joon lacho laphaan ih ang kano Ngoong awang loong ah paatja ih rumta, neng ih jat eta wanyi ah le wette tah angka ngeh ih ah. Neng ih erah uh jat eta wanyi ah Jisu damdi ang dowa ngeh ah.
14 Och mannen sågo de ståndandes der när dem, som helbregda var gjorder; ty de kunde der intet emot säga;
Ekoong deeta ah nengnyi damdi tup rum ano, tiim uh tami jeng rumta.
15 Utan bödo dem gå ut af Rådet, och handlade sedan emellan sig;
Erah thoidi Ngoongthum theng nokkhok dowa doksoon thuk rum ano, neng jaachi di roongwaan rumta.
16 Sägande: Hvad skole vi göra åt dessa männerna? Ty ett uppenbart tecken är gjordt af dem, och är kunnigt allom dem som bo i Jerusalem; och vi kunne icke neka det.
“Arah mih anyi mamah ih ih?” “Jerusalem dowa miloong ah ih jat eha, arah mih anyi ih mih paatjaajih noisok ha ngeh ah, eno seng ih tami daanke.
17 Men på det att det icke skall vidare utkomma ibland folket, vilje vi allvarliga förbjuda dem, att de härefter icke tala i detta Namnet för någro mennisko.
Enoothong arah tiit ah Jisu mendoh nak toom kah tumbaat nyu asuh choophaan etheng.”
18 Och de kallade dem, och bödo, att de ingalunda mer tala eller lära skulle i Jesu Namn.
Erah thoidi wanyi ah ngaakpoon rum ano baat rumta, mamah ang ah bah uh set ih Jisu mendoh o suh uh labaat theng adoleh lanyootsoot theng.
19 Då svarade Petrus och Johannes, och sade till dem: Om det är rättfärdigt för Gudi, att vi höre eder mer än Gud, derom mån I sjelfve döma.
Enoothong Pitar nyia Joon ih amah ih ngaakbaat rumta, “Sen teeteewah ih thaak thun thaak an Rangte mik sokdoh marah pun ah—sen jeng chaat theng tam Rangte jeng chaat theng ah.
20 Ty vi kunne icke förtiga det vi sett och hört hafve.
Seng mik ih tup hi nyia seng na ih chaat hi ah labaat bah seng bah tami tongke.”
21 Då hotade de dem, och läto gå dem, intet finnandes huruledes de kunde pina dem, för folkets skull; ty alle prisade Gud för det som skedt var.
Nengnyi jeng ah chaat rum ano, Ngoongthumte loong ah ih ehanhan ih choophaan rum ano daap haat nyuuta. Wanyi asuh tiim uh tami li rumta ekoong ah de kano miloong ah ih Rangte rangphoong rum kano ah.
22 Ty mannen var öfver fyratio år, på hvilkom detta helbregda tecknet skedt var.
Ekoong ang arah deeta mih ah paang rookbaji nang ih ehan angta.
23 Sedan de läto dem gå, kommo de till sina, och kungjorde dem allt det de öfverste Presterna och äldste till dem sagt hade.
Pitar nyia Joon daap haat damdam ih nengnyi joon loong ah taang ni ngaak wang nyuuta, eno Romwah phokhoh nyia mihak phokhoh loong ih liita jengkhaap ah baat nyuuta.
24 Då de det hörde, upphofvo de endrägteliga sina röst till Gud, och sade: Herre, du äst Gud, som gjort hafver himmel och jord, hafvet, och allt det som deruti är;
Erah chaat rum ano, Kristaan loong eroom ih lomtong rum ano neng Rangte rangsoom rumta: “O Elongthoon Teesu, an juuba rangmong nyia juukhu hakong dongsiitte, juusih nyia hemong ni tongla loong Dongsiitte, Changte wah!
25 Du, som genom din tjenares Davids mun sagt hafver: Hvi hafva Hedningarna upprest sig, och folket tagit sig före det fåfängt är?
Sengte sengwah an laksuh Dewid suh Esa Chiiala nawa ih jeng thuk kuno jengta, ‘Ranglajatte loong ah tiimnge ih khah rumla; miloong ah ih lalangka ah tiim kaankoong rumta?
26 Jorderikes Konungar trädde tillhopa, och Förstarna församlade sig ihop, emot Herran, och emot hans Christ.
Arah hah dowa Luuwang loong ah ih neng teeteewah ih khookhamta, nokpan tangpante loong ah eroom ih lomkhoon rumta Teesu Kristo miksuk kaanju suh ah.’
27 Sannerliga församlade sig emot din heliga Son, Jesum, den du smort hafver, både Herodes, och Pontius Pilatus, med Hedningarna och Israels folk;
Hirod nyia Poontias, Pilat loong ah arah samnuthung dowa Ranglajatte loong nyia Ijirel noksong damdi an Laksuh Jisu tiit jen roongwaan ih rumla.
28 Till att göra hvad din hand och råd tillförene beslutit hade, att ske skulle.
Anchaan anphaan nawa ih mamah angtheng ngeh ih thiin tu ah erah angthuk suh chothum rumla.
29 Och nu, Herre, se till deras trug, och gif dina tjenare, att de med all tröst tala din ord;
Teesu, amadoh, seng choophaan hali ah sokkaat weeho, eno lacho laphaan ih baattaan suh chaan aphaan kokaat he.
30 Uträckandes dina hand dertill, att sundhet, och tecken, och under måga göras genom din heliga Sons Jesu Namn.
Khoisatte deesiit theng chaan aphaan raangtaan ih an lak janghaat kaat ho, toongtang Jisu mendoh paatjaajih loong jen noisok theng ah.”
31 Och då de bedit hade, rördes rummet, der de uti församlade voro; och de vordo alle fulle af dem Helga Anda, och talade Guds ord med tröst.
Neng rangsoom lilih, erah khoontong rumta di hah ah moh eta. Neng loong sak ni Esa moong achaang ah ra haano Rangte jengkhaap ah lacho laphaan ih baat rumta.
32 Och uti hela hopen, som trodde, var ett hjerta och en själ; och ingen af dem sade något vara sitt af det han ägde; utan all ting voro dem menlig.
Jisu liphante loong ah tenthun siit ang rumta. Neng huikhaak ang ah bah uh arah nga lakbui angta ngeh ih tali rumta.
33 Och Apostlarna båro med stora kraft vittnesbörd till Herrans Jesu Christi uppståndelse; och stor nåd var öfver dem alla.
Rangte chaan aphaan ah kap rum ano Heliphante loong ah ih Jisu ngaaksaat tiit ah lacho laphaan ih baat rumta, erah thoidi Rangte ih neng loong asuh romseetam koh rumta.
34 Och ingen var heller ibland dem, som något fattades; ty så månge, som åkrar eller hus ägde, de sålde dem, och båro värdet för det som de sålt hade;
Neng dung dowa o uh bootbe thoomramte tajeeta. O jiinni phek nyia nok jeeta, neng loong ah ih erah sangleh,
35 Och lade fram för Apostlarnas fötter; och delades hvarjom och enom, efter som honom behof var.
ngun ah heliphante loong suh koh rumta; enooleh o ih tiimthan thaangta erah than ru ih pheekoh rumta.
36 Men Joses, som ock kallades af Apostlarna Barnabas, det uttydt är, hugsvalelsens son, en Levit, bördig af Cypren;
Erah likhiik ih kotte wasiit, Josep ngeh ih angta, heh Kaipras ni tup arah Lewi nok hah angta, eno heliphante loong ah ih heh men ah Barnabas ngeh ih poon rumta (Erah men ah langla “Mih suh chaan kotte),
37 Han hade en åker, den sålde han; och bar fram värdet, och ladet för Apostlarnas fötter.
eno heh phek ah sang ano, ngun ah heliphante danjeeta loong asuh kota.
