Apostlagärningarna 4
1 Då de nu talade till folket, kommo dertill Presterna, och föreståndaren i templet, och de Sadduceer;
A I ka laua olelo ana mai i kanaka, lele aku la na kahuna, a me ka luna o ka luakini, a me na Sadukaio maluna o laua.
2 Och togo det illa vid sig, att de lärde folket, och förkunnade, i Jesu, uppståndelsen ifrå de döda;
Ua ukiuki lakou i ka laua ao ana i kanaka, a me ka laua hai ana mai i ke alahouana, mai ka make mai, ma o Iesu la.
3 Och togo fatt på dem, och satte dem i häktelse, till annan dagen; ty det var redo aftonen.
A hopu iho la ko lakou lima ia laua, a hahao iloko o kahi paa a kakahiaka; no ka mea, ua ahiahi.
4 Men månge af dem, som orden hört hade, trodde; och vardt talet på männerna vid femtusend.
A he nui na mea o ka poe lohe i ka olelo, i manaoio; a o ka helu ana o na kanaka, elima paha o lakou tausani.
5 Så begaf det sig dagen derefter, att deras öfverste och äldste, och Skriftlärde i Jerusalem;
A ia la iho, akoakoa mai i Ierusalema, na'lii, a me na lunakahiko, a me ka poe kakauolelo,
6 Och Hannas öfverste Prest, och Caiphas, och Johannes, och Alexander, och så månge som voro af öfversta Prestaslägtet, församlade sig;
A me Anasa, ke kahuna nui, a me Kaiapa, a me Ioane, a me Alekanedero, a me na hoahanau a pau o ke kahuna nui.
7 Och hade dem fram för sig, och frågade dem: Af hvad magt, eller i hvad namn, hafven I detta gjort?
A hooku iho la lakou ia laua iwaenakonu, a ninau aku la, No ka mana hea, a no ka inoa hoa, i hana aku ai olua i keia?
8 Petrus, full med den Helga Anda, sade till dem: I öfverste för folket, och äldste i Israel;
Alaila olelo ae la o Petero ia lakou, me ka piha i ka Uhane Hemolele, E na alii o na kanaka, a me na lunakahiko o ka Iseraela,
9 Efter vi i dag blifve dömde för denna välgerningen på denna sjuka mannen, genom hvilka han är helbregda vorden;
Ina i hookolokoloia mai maua i keia la, i ka mea maikai i hanaia'ku ai i ua kanaka nawaliwali la, i ka mea ona i ola'i;
10 Så skall det eder allom vetterligit vara, och allo Israels folke, att genom Jesu Christi Nazareni Namn, den I korsfäst hafven, den Gud uppväckt hafver ifrå de döda, står nu denne helbregda för eder.
E ike pono oukou a pau, a me na kanaka a pau o ka Iseraela, ma ka inoa o Iesu Kristo no Nazareta, o ka mea a oukou i kau ai ma ke kea, o ka mea i hoalaia mai e ke Akua, mai ka make mai, oia no ka mea i ku ola mai ai keia kanaka imua o ko oukou alo.
11 Han är den stenen, som af eder, byggningsmännerna, förkastad är; och är vorden en hörnsten;
Oia no ka pohaku a oukou a ka poe hana hale i haalele ai; ua lilo ia i pohaku kumu no ke kihi.
12 Och i ingom androm är salighet; ty det är icke heller något annat Namn under himmelen menniskomen gifvet, i hvilko vi skole salige varda.
Aole loa he ola maloko o ka mea e ae; no ka mea, aole inoa e ae i haawiia mai malalo iho o ka lani, iwaena o na kanaka, i mea e ola'i kakou.
13 När de sågo sådana allvarlighet i Petro och Johanne, och funno dock att de voro olärde och lekmän, förundrade de sig, och drogo känslo på dem, att de hade varit med Jesus.
A ike aku la lakou i ka wiwo ole o Petero a me Ioane, a ike aku la no hoi, he mau kanaka ao ole ia, a he mau kuaaina, kahaba aku la ko lakou naau; a hoomaopopo iho la lakou, ua noho pu laua me Iesu.
14 Och mannen sågo de ståndandes der när dem, som helbregda var gjorder; ty de kunde der intet emot säga;
A ike aku la lakou i ke kanaka i hoolaia, e ku pu ana me lakou, aole hiki ia lakou ke hoopohala aku.
15 Utan bödo dem gå ut af Rådet, och handlade sedan emellan sig;
Kena mai la lakou ia laua e hele mawaho o kahi hookolokolo, alaila kukakuka iho la lakou,
16 Sägande: Hvad skole vi göra åt dessa männerna? Ty ett uppenbart tecken är gjordt af dem, och är kunnigt allom dem som bo i Jerusalem; och vi kunne icke neka det.
I ae la, Heaha ka kakou e hana aku ai i keia mau kanaka; no ka mea, o ka hoailona mana kaulana a laua nei i hana'i, ua maopopo no ia i na mea a pau e noho nei ma Ierusalema; aole nae e hiki ia kakou ke hoole aku.
17 Men på det att det icke skall vidare utkomma ibland folket, vilje vi allvarliga förbjuda dem, att de härefter icke tala i detta Namnet för någro mennisko.
Aka, o palahalaha hou aku ia iwaena o na kanaka, e olelo hooweliweli aku kakou ia laua, i ole laua e olelo hou aku i kokahi kanaka ma keia inoa.
18 Och de kallade dem, och bödo, att de ingalunda mer tala eller lära skulle i Jesu Namn.
Hea mai la lakou ia laua, papa mai la, mai olelo iki aku, aole hoi e ao aku ma ka inoa o Iesu.
19 Då svarade Petrus och Johannes, och sade till dem: Om det är rättfärdigt för Gudi, att vi höre eder mer än Gud, derom mån I sjelfve döma.
Olelo aku la o Petero laua me Ioane, i aku la ia lakou, E noonoo pono oukou; e pono anei imua o ke Akua ke hoolohe aku ia oukou, aole i ke Akua?
20 Ty vi kunne icke förtiga det vi sett och hört hafve.
No ka mea, aole hiki ia maua ke olelo ole aku i na mea a maua i ike ai, a i lohe ai.
21 Då hotade de dem, och läto gå dem, intet finnandes huruledes de kunde pina dem, för folkets skull; ty alle prisade Gud för det som skedt var.
Olelo hooweliweli hou aku la lakou ia laua; alaila kuu aku la ia laua, aole nae i loaa ia lakou kekahi mea e hoopai aku ai ia laua, no na kanaka; no ka mea, ua hoomaikai aku na kanaka a pau i ke Akua no na mea i hanaia.
22 Ty mannen var öfver fyratio år, på hvilkom detta helbregda tecknet skedt var.
No ka mea, ua kanaha a keu na makahiki o ua kanaka la, maluna ona i hoikeia mai ai keia hoailona mana e ola'i.
23 Sedan de läto dem gå, kommo de till sina, och kungjorde dem allt det de öfverste Presterna och äldste till dem sagt hade.
A kuuia mai la laua, hele mai la laua i ko laua poe, hai mai la i na mea a pau a ka poe kahuna nui a me ka poe kahiko i olelo mai ai ia lauaa.
24 Då de det hörde, upphofvo de endrägteliga sina röst till Gud, och sade: Herre, du äst Gud, som gjort hafver himmel och jord, hafvet, och allt det som deruti är;
A lohe mai la lakou, hookiekie lokahi ae la ko lakou leo i ke Akua, i aku la, E ka Haku, o oe no ke Akua nana i hana ka lani, a me ka honua, a me ke kai, a me na mea a pau oloko.
25 Du, som genom din tjenares Davids mun sagt hafver: Hvi hafva Hedningarna upprest sig, och folket tagit sig före det fåfängt är?
Ua olelo mai no oe ma ka waha o Davida, o kau kauwa, No ke aha la e kupikipikio ai ko na aina e, a me na kanaka hoi i noonoo ai i na mea lapuwale?
26 Jorderikes Konungar trädde tillhopa, och Förstarna församlade sig ihop, emot Herran, och emot hans Christ.
Ku ae la iluna na alii o ka honua, a hoakoakoa no hoi na luna e ku e aku i ka Haku, a i kona Mesia.
27 Sannerliga församlade sig emot din heliga Son, Jesum, den du smort hafver, både Herodes, och Pontius Pilatus, med Hedningarna och Israels folk;
No ka mea, he oiaio no, ua akoakoa mai nei ma keia kulanakauhale, o Herode a me Ponetio Pilato, me ko na aina e, a me na kanaka o ka Iseraela, mo ke ku e i kau Keiki hoano ia Iesu i ka mea au i poni ai;
28 Till att göra hvad din hand och råd tillförene beslutit hade, att ske skulle.
E hana hoi i na mea a kou lima a me kou naau i manao mua ai e hanaia mai.
29 Och nu, Herre, se till deras trug, och gif dina tjenare, att de med all tröst tala din ord;
Ano hoi, e ka Haku, e nana mai oe i ka lakou olelo hooweliweli; a e haawi mai i kau mau kauwa nei e hai aku i kau olelo me ka wiwo ole;
30 Uträckandes dina hand dertill, att sundhet, och tecken, och under måga göras genom din heliga Sons Jesu Namn.
I ka hohola ana mai i kou lima, e hoola mai, a i hanaia hoi na hoailona a me na mea kupanaha, ma ka inoa o kau Keiki hemolelo o Iesu.
31 Och då de bedit hade, rördes rummet, der de uti församlade voro; och de vordo alle fulle af dem Helga Anda, och talade Guds ord med tröst.
A pau ka lakou pule ana, naueue ae la kahi a lakou i akoakoa ai; a ua piha iho la lakou i ka Uhano Hemolele, a hai aku la lakou i ka olelo a ke Akua me ka wiwo ole.
32 Och uti hela hopen, som trodde, var ett hjerta och en själ; och ingen af dem sade något vara sitt af det han ägde; utan all ting voro dem menlig.
A o ka poe o lakou i manaoio aku, hookahi o lakou naau, hookahi hoi manao; aole hoi i olelo kekahi, nona wale no kekahi waiwai ana i malama'i; no ka mea, hui pu ia ko lakou mea a pau.
33 Och Apostlarna båro med stora kraft vittnesbörd till Herrans Jesu Christi uppståndelse; och stor nåd var öfver dem alla.
Me ka mana nui i hoike mai ai na lunaolelo i ke alahouana o ka Haku o Iesu; a loaa iho la ia lakou a pau ka koomaikai nui ia.
34 Och ingen var heller ibland dem, som något fattades; ty så månge, som åkrar eller hus ägde, de sålde dem, och båro värdet för det som de sålt hade;
Aole hoi i nele kekahi o lakou; no ka mea, o ka poe mea aina, a me ka poe mea hale, kuai lilo aku la lakou, a lawe mai la lakou i ke kala o na mea a lakou i kuai ai,
35 Och lade fram för Apostlarnas fötter; och delades hvarjom och enom, efter som honom behof var.
A waiho iho la ma na wawae o ka poe lunaolelo; a haawi aku la lakou i kela kanaka i keia kanaka, e like me kona hemahema.
36 Men Joses, som ock kallades af Apostlarna Barnabas, det uttydt är, hugsvalelsens son, en Levit, bördig af Cypren;
A o Iose o ka mea i kapaia e na lunaolelo, o Barenaba, (eia hoi ke ano ma ka hoohalike ana, o ke keiki a ka hooluolu, ) he mamo na Levi, no ka aina i Kupero;
37 Han hade en åker, den sålde han; och bar fram värdet, och ladet för Apostlarnas fötter.
He aina no kona, a kuai lilo aku la ia, a lawe mai la i ke kala a waiho iho la ma na wawae o ka poe lunaolelo.
