Apostlagärningarna 28

1 Och då de undkomne voro, fingo de veta, att ön het Melite.

And when they were safe on shore, they understood, that the island was called Melita.

2 Och folket beviste oss icke liten äro, undfångandes oss alla; och upptände en god eld, för regnets skull som oss öfverkommet var, och för köldens skull.

And the barbarians shewed us uncommon humanity: for they kindled a fire and took us all in, because of the present rain, and of the cold.

3 Och då Paulus bar tillhopa en hop med ris, och lade på elden, kröp en huggorm ut ifrå värman, och stack hans hand.

And Paul having gathered together a bundle of sticks, and laid them on the fire, there came out a viper from the heat, and fastened on his hand.

4 Men då folket såg ormen hängandes vid hans hand, sade de emellan sig: Denne mannen måste vara en mandråpare, hvilken hämnden icke tillstäder lefva, ändock han nu undkommen är för hafvet.

And when the barbarians saw the venomous creature hanging on his hand, they said to one another, This man is certainly a murderer, whom, though he hath been saved from the sea, yet justice suffereth not to live.

5 Men han skuddade ormen i elden, och honom skadde der intet af.

But he shook off the creature into the fire, and suffered no hurt.

6 Men de mente ske skola, att han skulle uppsvälla, eller straxt falla neder och dö. Då de länge vänte derefter, och sågo att honom intet ondt vederfors, vände de sig uti ett annat sinne, och sade att han var en gud.

They however were expecting that he would swell, or suddenly fall down dead: but when they had waited a good while, and saw no hurt come to him, they changed their opinion and said that he was a god.

7 Och der icke långt ifrå hade den öfverste öfver öna, benämnd Publius, en afvelsgård; den undfick oss till herberge, och for väl med oss i tre dagar.

Now in the parts adjacent to this place was the seat of the chief man of the island, whose name was Publius, who took us into his house, and entertained us three days courteously.

8 Och hände sig, att Publii fader låg sjuk i skälfvosot och bukref; till honom gick Paulus in, och när han hade bedit, lade han händer på honom, och gjorde honom helbregda.

And it happened that the father of Publius lay sick of a fever and dysentery: to whom Paul went in, and prayed, and laid his hands on him, and healed him.

9 Och då det var skedt, kommo ock andre, de som sjukdom hade der på öne, och gingo fram, och vordo helbregda.

Upon this, others also in the island, who had diseases came to him and were cured:

10 Hvilke oss gjorde mycken äro; och när vi forom våra färde dädan, läto de komma in med oss hvad nödtorftigt var.

who also honoured us with many honors, and furnished us, when we departed, with such things as were necessary.

11 Efter tre månader seglade vi vara färde uti ett skepp ifrån Alexandria, som der under ön hade legat i vinterläge; uti hvilkets baner stod Castor och Pollux.

And after three months we departed in a ship of Alexandria, that had wintered in the island, whose sign was Castor and Pollux.

12 Och när vi kommom till Syracusa, blefvo vi der i tre dagar.

And being arrived at Syracuse, we staid there three days.

13 Dädan seglade vi omkring, och kommom till Regium. Och en dag derefter blåste sunnanväder upp, så att vi kommom den andra dagen derefter till Puteolos.

From whence coasting round we came to Rhegium, and after one day a south-wind rising, we came the second day to Puteoli:

14 Och efter vi funne der bröder, vorde vi bedne, att vi skulle blifva när dem i sju dagar; och så komme vi till Rom.

where finding some brethren, we were desired to stay with them seven days: and so we went on to Rome.

15 Och då bröderna fingo höra om oss, gingo de emot oss intill Appii forum, och till Tretabern. När Paulus dem såg, tackade han Gudi, och tog tröst till sig.

And when the brethren heard of us, they came from thence to meet us, some as far as Appii-forum, and others to the Three-taverns: whom when Paul saw, he thanked God and took courage.

16 Och när vi kommom in i Rom, öfverantvardade underhöfvitsmannen fångarna öfverhöfvitsmannenom; men Paulo vardt tillstadt vara för sig sjelf, med en krigsknekt som tog vara på honom.

And when we came to Rome, the centurion delivered the prisoners to the captain of the guard: but Paul was permitted to live by himself with the soldier that had him in custody.

17 Efter tredje dagen kallade Paulus tillhopa de yppersta af Judarna. Och när de kommo, sade han till dem: I män och bröder, ändock jag intet gjort hade emot vårt folk, eller emot fädernas stadgar, vardt jag likväl bunden öfverantvardad utur Jerusalem i de Romares händer;

And after three days Paul called together the chief of the Jews. And when they were come together, he said unto them, Brethren, though I have done nothing against the people of the Jews, or the customs of our fathers, yet was I delivered a prisoner from Jerusalem into the hands of the Romans:

18 Hvilke, då de mig ransakat hade, ville de släppt mig, efter ingen dödssak fanns med mig.

who when they had examined me, would have set me at liberty, because there was no crime worthy of death found in me:

19 Men efter Judarna sade deremot, nödgades jag skjuta mig till Kejsaren; icke så att jag något hafver, der jag vill anklaga mitt folk före.

but the Jews opposing it, I was obliged to appeal to Cesar; though not as having any thing to accuse my nation of.

20 För denna sakens skull hafver jag kallat eder, att jag måtte se eder, och tala med eder; ty för Israels hopps skull är jag ombunden med denna kedjon.

For this reason therefore I desired to see and to speak to you: because that for the hope of Israel I am bound with this chain.

21 Då sade de till honom: Vi hafve hvarken fått bref om dig af Judeen; ej heller hafver någor af bröderna dädan kommit, och bebådat oss, eller talat något ondt om dig.

And they said to him, We have neither received letters concerning thee from Judea, nor has any of the brethren, that is come hither, related or spoken any ill of thee.

22 Och begäre vi nu af dig höra, huru du det hafver före; ty om detta partit är oss veterligit, att allestäds sägs deremot.

But we would willingly hear from thee what thou thinkest: for as to this sect, we know that it is every where spoken against.

23 Och då de hade satt honom en dag före, kommo de en stor hop till honom i herberget, hvilkom han uttydde och betygade Guds rike, och gaf dem före om Jesu, utaf Mose lag, och utaf Propheterna, ifrå morgonen intill aftonen.

And having appointed him a day, many came to him at his lodging; to whom he discoursed and testified the kingdom of God, persuading them of the things concerning Jesus, both from the law of Moses, and from the prophets, from morning till evening.

24 Och somlige trodde det som sades; och somlige trodde det icke.

And some regarded the things that were spoken, but others did not believe.

25 Och som de icke drogo öfverens, gingo de dädan, då Paulus dem ett ord sagt hade att den Helge Ande rätt talat hafver till våra fäder, genom Propheten Esaias,

And so disagreeing one with another they separated, when Paul had said one word, to wit, that the holy Spirit spake rightly by Esaias the prophet to our fathers,

26 Sägandes: Gack till detta folket, och säg: I skolen höra med öronen, och icke förståt; och se med ögonen, och icke kunna besinnat.

saying, Go to this people and say, Ye shall hear by the hearing of the ear, and not understand; and in seeing ye shall see, and not perceive: for the heart of this people is stupified,

27 Ty detta folks hjerta är förhärdt, och de höra svårliga med sin öron, och sin ögon hafva de igenlyckt; att de icke någon tid skola se med ögonen, och höra med öronen, och förstå med hjertat, att de måtte omvändas, att jag dem hela måtte.

and they hear heavily with their ears, and have closed their eyes; least they should see at all with their eyes, and hear with their ears, and understand with their heart, and be converted, and I should heal them.

28 Så skall eder nu vetterligit vara, att denna Guds salighet är sänd till Hedningarna, och de skola hörat.

Be it known therefore unto you, that the salvation of God is sent to the Gentiles, and they will hear it.

29 Och när han hade det sagt, gingo Judarna ut ifrå honom, och hade emellan sig mycken disputering.

And when he had said these things, the Jews departed, having much debate among themselves.

30 Men Paulus blef i hela tu år uti det hus han lejt hade, och undfick alla de som ingingo till honom;

And Paul abode two whole years in his own hired house, and received all that came to him:

31 Predikandes Guds rike, och lärde om Herran Jesu, med all tröst; och ingen förböd honom det.

preaching the kingdom of God, and teaching the things concerning the Lord Jesus Christ, with all freedom, none forbidding him.