Apostlagärningarna 27
1 Sedan nu beslutet var, att vi skulle segla till Valland, antvardade de Paulum och några andra fångar underhöfvitsmannenom, som het Julius, af den Kejserliga skaran.
Quando foi determinado que deveríamos navegar para a Itália, eles entregaram Paulo e alguns outros prisioneiros a um centurião chamado Julius, da banda Augustan.
2 Och som vi stego uti ett Adramytiskt skepp, och skulle segla utmed Asien, lade vi af och med oss blef Aristarchus, en Macedonisk man, af Thessalonica.
Embarcando em um navio de Adramyttium, que estava prestes a navegar para lugares na costa da Ásia, colocamos no mar, estando conosco Aristarco, macedônio de Thessalonica.
3 Och dagen derefter lade vi till Sidon. Och Julius for väl med Paulo, och tillstadde att han gick till sina vänner, och lät göra sig till godo.
No dia seguinte, tocamos em Sidon. Júlio tratou Paulo amavelmente e lhe deu permissão para ir até seus amigos e se refrescar.
4 Och när vi lade dädan, seglade vi utmed Cypren; ty vädret var oss emot.
Navegando de lá, navegamos sob o lee de Chipre, porque os ventos eram contrários.
5 Och seglade vi öfver hafvet, som är emot Cilicien och Pamphylien, och kommom intill Myra, som är i Lycien.
Quando atravessamos o mar ao largo da Cilícia e Pamphylia, chegamos a Myra, uma cidade de Lícia.
6 Och der fick höfvitsmannen ett skepp, som var af Alexandria, och segla skulle till Valland; der satte han oss in.
Lá, o centurião encontrou um navio de Alexandria navegando para a Itália, e nos colocou a bordo.
7 Och då vi långsamliga seglat hade i många dagar, och som nogast komma kunde in mot Gnidum för motväders skull, seglade vi in under Creta, vid Salmone;
Quando navegamos devagar por muitos dias, e tínhamos chegado com dificuldade em frente ao Cnidus, o vento não nos permitindo mais, navegamos sob o lee de Creta, em frente ao Salmone.
8 Och kommom som nogast framom, och intill ett rum, som kallades Sköna hamn; och var staden Lasea icke långt derifrå.
Com dificuldade navegando ao longo dele, chegamos a um certo lugar chamado Fair Havens, perto da cidade de Lasea.
9 Då nu mycken tid var förlupen, och seglatsen begynte vara farlig, derföre att ock fastan var allaredo förliden, förmanade Paulus dem,
Quando muito tempo tinha passado e a viagem era agora perigosa porque o Rápido já tinha passado, Paul os advertiu
10 Och sade till dem: I män, jag ser, att seglatsen vill vara med vedermödo, och stor skada, icke allenast till skepp och gods, utan jemväl på vårt lif.
e lhes disse: “Senhores, percebo que a viagem será com ferimentos e muitas perdas, não só da carga e do navio, mas também de nossas vidas”.
11 Men höfvitsmannen trodde skepparenom och styrmannenom, mer än det Paulus sade.
Mas o centurião deu mais atenção ao capitão e ao proprietário do navio do que àquelas coisas que foram ditas por Paulo.
12 Och efter der var icke hamn till att ligga i vinterläge, föllo de mesta parten på det rådet att lägga dädan, att de, om någorlunda ske kunde, måtte komma till Phenicien, och ligga der i vinterläge; den hamnen är på Creta, för sydvest och nordvest.
Como o paraíso não era adequado para o inverno, a maioria aconselhou ir para o mar de lá, se de alguma forma pudessem chegar a Phoenix e invernar lá, que é um porto de Creta, olhando para sudoeste e noroeste.
13 Och som nu sunnanväder begynte blåsa, mente de hafva efter sin vilja; och då de lade ifrån Asson, seglade de utmed Creta.
Quando o vento sul soprava suavemente, supondo que tinham obtido seu propósito, eles pesaram âncora e navegaram ao longo de Creta, perto da costa.
14 Men icke långt efter stack sig upp emot dem ett iligt väder, som kallas nordost.
Mas em pouco tempo, um vento tempestuoso soprou da costa, que é chamado de Euroclydon.
15 Och då skeppet vardt begripet, och kunde icke begå sig för vädret, låte vi drifva för vädret;
Quando o navio foi pego e não conseguiu enfrentar o vento, nós cedemos e fomos levados.
16 Och kommom under ena ö, som kallas Clauda, och kundom med plats få in båten.
Correndo sob o sotavento de uma pequena ilha chamada Clauda, conseguimos, com dificuldade, segurar o barco.
17 Då de tagit den upp, brukade de hjelp, och bundo skeppet; och då de fruktade att det skulle komma på sandrefvelen, kastade de ut ett hinderfat, och läto så vräka.
Depois de o terem içado, eles usaram cabos para ajudar a reforçar o navio. Temendo que encalhassem nas barras de areia Syrtis, eles baixaram a âncora do mar, e assim foram conduzidos ao longo.
18 Och som stormen gick oss svårliga uppå, kastade de dagen derefter godset ut.
Como trabalhávamos muito com a tempestade, no dia seguinte eles começaram a jogar coisas ao mar.
19 Och tredje dagen kastade vi skeppredskapen ut med vara händer.
No terceiro dia, eles jogaram fora o equipamento do navio com suas próprias mãos.
20 Och då hvarken sol eller stjernor syntes i många dagar, och stormen låg oss svårliga uppå, var oss allt hopp borto om vår välfärd.
Quando nem sol nem estrelas brilharam sobre nós por muitos dias, e nenhuma pequena tempestade nos pressionou, toda a esperança de que seríamos salvos foi agora tirada.
21 Och då de nu i lång tid intet ätit hade, stod Paulus upp midt ibland dem, och sade: I män, det hade väl tillbörligit varit, att I haden hört mig, och icke lagt ifrån Creta, och icke kommit oss denna vedermödon och skadan uppå.
Quando ficaram muito tempo sem comida, Paul levantou-se no meio deles e disse: “Senhores, vocês deveriam ter me escutado, e não ter partido de Creta e ter conseguido esta lesão e perda.
22 Och nu förmanar jag, att I varen vid ett godt mod; ty ingom af eder skall något skada till lifvet, utan allena skeppet.
Agora eu os exorto a se animarem, pois não haverá perda de vidas entre vocês, mas apenas do navio.
23 Ty i denna nattene stod Guds Ängel när mig, den jag tillhörer, och den jag dyrkar, och sade:
Pois esta noite esteve ao meu lado um anjo, pertencente ao Deus de quem sou e a quem sirvo,
24 Frukta dig intet, Paule, du måste komma fram för Kejsaren; och si, Gud hafver gifvit dig alla de som segla med dig.
dizendo: 'Não tenha medo, Paulo. Você deve estar diante de César”. Eis que Deus vos concedeu todos aqueles que navegam convosco”.
25 Derföre varer vid ett godt mod, I män; ty jag tror Gudi, att så sker, som mig sagdt är.
Portanto, senhores, animem-se! Pois eu acredito em Deus, que será exatamente como foi dito a mim.
26 Uppå ena ö skole vi vräkne varda.
Mas devemos encalhar em uma certa ilha”.
27 Då fjortonde natten kom, och vi forom uti Adria, vid midnattstid, tycktes skeppmännerna att dem syntes ett land;
Mas quando chegou a décima quarta noite, quando fomos levados para frente e para trás no Mar Adriático, por volta da meia-noite os marinheiros supuseram que estavam se aproximando de alguma terra.
28 Och kastade ut lodet, och funno tjugu famnar djup; och kommo litet länger fram, och kastade åter lodet, och funno femton famnar djup.
Eles pegaram as sondagens e encontraram vinte braças. Passado um pouco, voltaram a fazer sondagens e encontraram quinze braças.
29 Och så fruktade de, att de skulle komma på något skarpt grund, och kastade fyra ankare ut af bakskeppet, och önskade att dagas skulle.
Temendo que encalharíamos em terreno rochoso, soltaram quatro âncoras da popa, e desejaram a luz do dia.
30 Då sökte skeppmännerna efter, huru de skulle komma sina färde utu skeppet, och kastade ut båten i hafvet, under det sken, att de ville föra ut ankare af framskeppet.
Enquanto os marinheiros tentavam fugir do navio e tinham baixado o barco para o mar, fingindo que lançariam âncoras da proa,
31 Då sade Paulus till höfvitsmannen och till krigsknektarna: Utan desse blifva i skeppet, så varden icke I behållne.
Paulo disse ao centurião e aos soldados: “Se estes não ficarem no navio, não poderão ser salvos”.
32 Då höggo krigsknektarna af fästona till båten, och läto honom fara.
Então os soldados cortaram as cordas do barco e o deixaram cair.
33 Och som dagen begynte synas, rådde Paulus dem allom, att de skulle få sig mat, och sade: Detta är fjortonde dagen att I hafven förbidt, och blifvit fastande, och hafven intet tagit till eder;
Enquanto o dia estava chegando, Paul implorou a todos eles que levassem alguma comida, dizendo: “Hoje é o décimo quarto dia que você espera e continua jejuando, não tendo levado nada.
34 Hvarföre råder jag eder, att I fån eder mat; ty det hörer edra välfärd till; ty ingens edars ett hår skall falla af hans hufvud.
Portanto, peço-lhes que levem alguma comida, pois isto é para sua segurança; pois não perecerá um cabelo de nenhuma de suas cabeças”.
35 Och när han det sagt hade, tog han brödet, och tackade Gud i allas deras åsyn; och då han det brutit hade, begynte han äta.
Quando disse isto e tomou o pão, deu graças a Deus na presença de todos; depois partiu-o e começou a comer.
36 Då vordo de alle vid ett bättre mod, och begynte ock de äta.
Então todos se animaram e também tomaram comida.
37 Och vi voro i skeppet, alle tillhopa, tuhundrade sex och sjutio själar.
Ao todo, éramos duzentas e setenta e seis almas no navio.
38 Och då de voro mätte, lättade de skeppet, och kastade ut hvete i hafvet.
Quando já tinham comido o suficiente, iluminaram o navio, jogando o trigo no mar.
39 När dager vardt, kände de intet landet; men de vordo varse ena vik, i hvilko en strand var, dit de mente vilja låta drifva skeppet, om de kunde.
Quando já era dia, eles não reconheceram a terra, mas notaram uma certa baía com uma praia, e decidiram tentar levar o navio até ela.
40 Och när de hade upptagit ankaren, gåfvo de sig till sjös, och upplöste roderbanden, och hade upp seglet till väders, och läto gå åt strandene.
Lançando as âncoras, deixaram-nas no mar, ao mesmo tempo em que desatavam as cordas do leme. Levantando a proa ao vento, eles fizeram para a praia.
41 Dock kommo de på en refvel, och skeppet stötte; och framskeppet blef ståndandes fast orörligit; men bakskeppet lossades af vågene.
Mas chegando a um lugar onde dois mares se encontraram, encalharam o navio. A proa bateu e permaneceu imóvel, mas a popa começou a se romper pela violência das ondas.
42 Men krigsknektarna tyckte råd vara slå fångarna ihjäl, att, då de utsummo, icke skulle någor undfly.
O conselho dos soldados era de matar os prisioneiros, para que nenhum deles saísse a nado e fugisse.
43 Men höfvitsmannen ville förvara Paulum, och stillte dem ifrå det rådet, och bad att de, som simma kunde, skulle gifva sig först ut åt landet;
Mas o centurião, desejando salvar Paulo, impediu-os de seu propósito, e ordenou que aqueles que pudessem nadar se lançassem ao mar primeiro para ir em direção à terra;
44 Och de andre, somlige på bräder, och somlige på skeppsvraket. Och dermed skedde, att de undsluppo alle behållne i land.
e os demais deveriam seguir, alguns em pranchas e outros em outras coisas do navio. Assim, todos eles escaparam com segurança para a terra.
