Apostlagärningarna 25

1 Då nu Festus var kommen i landet, for han efter tre dagar upp ifrå Cesareen till Jerusalem.

Now upon assuming the province, after three days Festus went up from Caesarea to Jerusalem.

2 Då kommo den öfverste Presten och de ypperste af Judarna till honom emot Paulum, och förmanade honom;

Then the chief priests and the principal men of the Jews informed him against Paul and started importuning him,

3 Och bådo om ynnest emot honom, att han ville kalla honom till Jerusalem; och de satte försåt för honom, till att dräpa honom i vägen.

begging a favor from him, that he would summon him to Jerusalem—preparing an ambush to kill him along the way.

4 Då svarade Festus, att Paulus skulle väl förvaras i Cesareen; men innan en kort tid ville han draga dit igen.

However Festus answered that Paul should be kept at Caesarea, he himself being about to go there shortly.

5 De som nu kunna ibland eder (sade han), komme ditned med oss, och klage då på honom, om de hafva något emot honom.

He said, “So let those who are competent among you go down with me; if there is anything against this man, let them accuse him.”

6 Och sedan han hade töfvat der när dem mer än i tio dagar, for han ned till Cesareen; och dagen derefter satt han för rätta, och lät Paulum komma fram.

When he had stayed among them more than ten days, he went down to Caesarea; the next day he sat on the judgment seat and commanded Paul to be brought.

7 Då han framkommen var, stodo de Judar kringom honom, som af Jerusalem nederkomne voro; och båro mång och svår klagomål före emot Paulum, som de icke bevisa kunde.

When he had come, the Jews who had come down from Jerusalem made a circle, bringing against Paul many serious charges that they could not prove,

8 Och han försvarade sig, att han intet brutit hade, hvarken emot Judalagen, eller emot templet, eller emot Kejsaren.

while he defended himself, “Neither against the law of the Jews, nor against the temple, nor against Caesar did I commit any sin.”

9 Då ville Festus göra Judomen till vilja, och svarade Paulo, och sade: Vill du fara upp till Jerusalem, och der härom stå till rätta för mig?

But Festus, wanting to do the Jews a favor, answered Paul by saying, “Are you willing to go up to Jerusalem to be judged by me there concerning these things?”

10 Sade Paulus: Jag står för Kejsarerätt, och der bör mig dömas; Judomen hafver jag ingen orätt gjort, såsom du ock sjelfver bäst vetst.

So Paul said: “I am standing before Caesar's judgment seat, where I ought to be tried. To the Jews I have done no wrong, as even you know very well.

11 Men hafver jag någrom gjort skada, eller något det döden värdt är begått, då vedersakar jag icke dö. Är det ock intet sådant, som de åklaga mig före, kan ingen gifva mig dem så bort; jag skjuter mig till Kejsaren.

Now if I really am in the wrong and have perpetrated anything worthy of death, I do not refuse to die; but if there is nothing to the things of which these are accusing me, no one has the right to give me to them. I appeal to Caesar!”

12 Då hade Festus samtal med Rådet, och svarade: Till Kejsaren hafver du skjutit dig; till Kejsaren skall du ock fara.

Then Festus, when he had conferred with his counsel, answered: “You have appealed to Caesar. To Caesar you shall go!”

13 Och då någre dagar voro framlidne, foro Konung Agrippa och Bernice ned till Cesareen, och skulle helsa Festum.

Now when some days had passed, Agrippa the king and Bernice arrived in Caesarea to congratulate Festus.

14 Och medan de dvaldes der i många dagar, förtäljde Festus Konungenom Pauli sak, sägandes: Felix hafver låtit här efter sig en man fången;

Since they were spending many days there, Festus laid Paul's case before the king, saying: “There is a certain man left a prisoner by Felix;

15 Om hvilken, då jag kom till Jerusalem, underviste mig de öfverste Presterna, och Judarnas äldste, begärandes dom emot honom.

about whom, when I was in Jerusalem, the chief priests and the elders of the Jews informed me, asking for punishment against him;

16 Och jag svarade dem: Det är icke de Romerskas sed bortgifva några mennisko till att förgöras, förr än den, som anklagad varder, hafver åklagarena jemte sig, och får rum till att försvara sig i sakene;

to whom I answered that it is not a custom with Romans to deliver any man to destruction before the accused has his accusers face to face and has opportunity for defense against the accusation.

17 Derföre, då de hitkommo, utan all fördröjelse, dagen derefter satt jag för rätta, och hade mannen före.

So when they had assembled here, without any delay, the next day I sat on the judgment seat and commanded the man to be brought.

18 Då åklagarena kommo före, båro de ingen sak fram, den jag hade tänkt.

When the accusers stood up, they brought no charge against him of such things as I supposed,

19 Men de hade någor spörsmål med honom om sina vantro, och om en som kallades Jesus, den död var, och Paulus stod deruppå, att han lefde.

but had certain issues against him about their religion, and about a certain dead Jesus whom Paul affirmed to be living.

20 Men då jag icke förstod mig i sakene, sade jag: om han ville fara till Jerusalem, och der stå till rätta derom.

And since I was at a loss how to investigate such matters, I asked whether he was willing to go to Jerusalem and be judged there concerning these things.

21 Och efter Paulus hade skottsmål, att Kejsaren skulle känna om hans sak, lät jag förvara honom, tilldess jag kunde sända honom till Kejsaren.

But when Paul appealed to be reserved for the decision of the Emperor, I commanded him to be kept until I can send him to Caesar.”

22 Då sade Agrippa till Festum: Jag ville ock gerna höra mannen. I morgon, sade han, skall du få höran.

Then Agrippa said to Festus, “I myself would also like to hear the man.” So he said, “Tomorrow you shall hear him.”

23 Dagen efter kom Agrippa och Bernice, med stor ståt, och gingo in på Rådhuset, med höfvitsmännerna, och de yppersta i staden; och vardt Paulus efter Festi befallning framhafder.

So the next day, when Agrippa and Bernice had come with great pomp and entered the auditorium, with the commanding officers and the more prominent men of the city, at Festus' command Paul was brought in.

24 Och sade Festus: Konung Agrippa, och I män alle, som med oss tillstädes ären: Här sen I den mannen, om hvilken hele hopen af Judarna hafver bedit mig, både i Jerusalem och här, ropandes att honom borde icke lefva länger.

And Festus said: “King Agrippa, and all you men who are here with us: consider this man, about whom the whole Jewish community petitioned me, both at Jerusalem and here, vociferating that it was not fitting for him to live any longer.

25 Men jag fann honom intet bedrifvit hafva, det döden värdt var;

But when I found that he had committed nothing worthy of death, besides he himself having appealed to the Emperor, I decided to send him.

26 Men efter han sköt sig till Kejsaren, så aktar jag ock sända honom. Men hvad jag skall skrifva herranom om honom, det visst är, hafver jag icke; hvarföre hafver jag nu honom här fram för eder, och mest för dig, Konung Agrippa, att när derom ransakadt är, må jag hafva hvad jag skrifva skall.

But I have nothing certain to write to my lord concerning him. Therefore I have brought him before all of you, and especially before you, King Agrippa, so that after the examination I may have something to write.

27 Ty mig synes orätt vara att sända någon fången, och icke dermed gifva saken tillkänna, för hvilka han anklagad är.

Because it seems to me unreasonable to send a prisoner and not to specify the charges against him.”