Apostlagärningarna 23

1 Då såg Paulus på Rådet, och sade: I män och bröder, jag hafver vandrat för Gudi uti ett godt samvet, allt intill denna dag.

Hagi Poli'a kanisol vahe zamufi keankere'neno anage hu'ne, Nenafugate nagra magore hu'na havizana osu'noe. Fatgo huno ama' nagu'nagesare Anumzamofo avurera mani'na ena ama knarera ehanatue.

2 Då böd den öfverste Presten Ananias dem som der när stodo, att de skulle slå honom på munnen.

Anagema higeno, ugagota pristi ne' Ananaisi'a anante oti'naza vaheku Polina agi ruhapatitma aheho huzmante'ne.

3 Då sade Paulus till honom: Gud skall slå dig, du hvitmenada vägg. Sitter du och skall döma mig efter lagen, och bjuder slå mig emot lagen?

Anante Poli'a anage agrikura hu'ne, Anumzamo'a kagrira kahegahie. Kagra amega fatgo hu'na knare hu'noe nehananagi, kagu'afinka haviza hu'nane! Kagra amare mani'nenka kasegemo'ma hu'nere antenka refako hunenantane. Kasegea rutagarenka aheho hunka hunezmantano?

4 Och de der när stodo sade: Bannar du Guds öfversta Prest?

Ana tva'onte oti'naza vahe'mo'za anage hu'naze, kagra Anumzamofo hai pristi ne' huhaviza huntenaku nehampi? Hu'za hazageno,

5 Då sade Paulus: Jag visste icke, käre bröder, att han var öfverste Prest; ty det är skrifvet: Du skall icke banna dins folks öfversta.

Poli'a kenona zamire anage hu'ne, nenafugata ugagota pristi ne' mani'ne hu'na nagra ontahi'noe, na'ankure anage huno avon tafepina krente'ne, kagri vahete'ma kva hu'nea vahera huhavizana huonto hu'ne. (Eks-Ati 22:28.)

6 Och efter Paulus väl visste, att en part af dem voro Sadduceer, och annan parten Phariseer, ropade han inför Rådet: I män och bröder, jag är en Pharisee, och en Pharisees son; jag varder dömder för hoppet och de dödas uppståndelses skull.

Anante Polima nezmagege'za anama eri tru hu'naza vahepina, Satusi vahe'ene mago'a Farisi vahe mani'nageno nezmageno, ranke huno anage hu'ne, Nafu naganaheta nagra Farisi neki, nenfa'a Farisi ne'mo kasenantege'na mani'noe. Nagri'ma kema hunenantazana, nagrama namentinti hu'na fripinti otigahie hu'na huazanku kea hunenantaze!

7 Och då han det sagt hade, vardt en tvedrägt emellan de Phariseer och de Sadduceer; och hopen vardt söndrad.

Anage'ma hige'za, Farisi vahe'ene Satusi vahe'mo'za atruma hu'nafinti amu'nompinti refako hu'za ana kegu fra vazi'naze.

8 Ty de Sadduceer säga, att ingen uppståndelse är, och ingen Ängel, och ingen Ande; men de Phariseer bekänna båda.

Na'ankure Satusi vahe'mo'za fripinti o'otigahie nehu'za, ankero vahera omanine nehu'za, avamura omani'ne hu'nazanagi, Farisi vahe'mo'za ana maka'zana me'ne hu'za antahi'naze.

9 Och så vardt ett stort rop. Och de Skriftlärde af det Phariseiska parti stodo upp, och begynte kämpas, och sade: Vi finnom intet ondt med den mannen; om så kan hända, att Anden hafver talat med honom, eller en Ängel, så låt oss icke strida emot Gud.

Anampinti kezati'za ranke hu'za kea nehazage'za, mago'a Farisi nagapinti kasegere ugagota hu'naza vahe'mo'za oti'za hanave ke hu'za, Mago hazenke'a ama nera keta eri forera osu'none. Avamu'mo'o, ankeromo'ma kema huminesigeno'a na'a hugahie?

10 Och efter det begynte varda ett stort upplopp, fruktade öfverste höfvitsmannen, att de skulle sönderslita Paulum, och lät krigsknektarna gå ned, och rycka honom bort ifrå dem, och föra honom i lägret.

Tusi ke hafra nehazageno, Romu sondia kva ne'mo aru Poli avazu hu'za azeri taganape'zanku sondia vahera huzamanteno, uramitma Polina hanavetitma zamagripintira avaretma sondia vahe kumapi efareho hu'ne.

11 Om nattena derefter stod Herren när honom, och sade: Var vid ett godt mod, Paule; ty såsom du hafver vittnat om mig i Jerusalem, så måste du ock vittna i Rom.

Ana kenage Ramo'a Polina tava'oma'are oti'neno anage huno asami'ne, Oti hanavetio, Jerusalema Nagri nagi nagenke huama hu'nanaza hunka Romu kumatera anazanke hunka ome huama hugahane.

12 Då dager vardt, slogo sig tillhopa någre af Judarna, och förbannade sig, att de varken äta eller dricka skulle, tilldess de hade dräpit Paulum.

Ko'atige'za nanterampi mago'a Jiu vahe'mo'za eri atru hu'za, hanave ke huvempa hu'za Polima ahesnaza naneke retro nehu'za, ne'zane tine a'o huta mani'neta Polina ahesunkeno frisnie, hu'za huhankaveti'za kea retro hu'naze.

13 Och voro mer än fyratio män, som så hade svorit sig tillhopa.

Anampima nanekema hu'za retro'ma hu'nazana 40'a vahera agatere'za mani'ne'za retro hu'naze.

14 Desse gingo till de öfversta Presterna, och till de äldsta, och sade: Vi hafve, vid förbannelse, bepligtat oss sjelfva ingenting smaka, tilldess vi hafve dräpit Paulum.

Zamagra ugota pristi vahete'ene mono kva (elda) vahe'zagare vu'za anage ome hu'naze. Tagra kea huvempa huta mago'zana one'mani'neta, Polina ahe farigahune hu'za hu'naze.

15 Så mån I nu förkunna öfversta höfvitsmannenom och Rådet, att han hafver honom fram för oss i morgon, lika som vi ville få veta något vissare om honom; men förr än han kommer fram, äre vi redo till att dräpa honom.

Hanki menina kagrane, kanisol vahe'motma sondia kva vaheku ke eri fatgo hugahunanki avreta eramiho hinke'za, avare'za eramisnageta, amare erava'o osu'nenageta kantega kavagrita mani'neta, ahe frisune.

16 Då Pauli systerson hörde sådana försåt, kom han, och gick in i lägret, och bådade det Paulo.

Hianagi Polina nesaro ne' mofavremo ahegahune hazanke nentahino, eno sondia vahe kumapi efareno Polina kahe ke nehaze huno asami'ne.

17 Då kallade Paulus till sig en af de underhöfvitsmän, och sade: Haf denna ynglingen bort till öfversta höfvitsmannen; ty han hafver något undervisa honom.

Poli'a mago kina vahete kva ne' (sensulien), ke huno asami'ne, Avarenka ama arisera ugagota sondia kva nete vuo, na'ankure mago'a kea agra ome asamigahie huno huntene.

18 Och han tog honom med sig, och hade honom till öfversta höfvitsmannen, och sade: Paulus, som bunden är, kallade mig till sig, och bad att jag skulle hafva denna ynglingen till dig, som något hafver säga dig.

Ana higeno hantreti'a sondia vahete kva ne'mo (sensulien, ) ana arisera avareno ugagota sondia kva nete vuno, Poli'a hunanteno avarenka ama arisera ugagota sondia kva ne'te vuo, na'ankure agra mago'a kea ome asamigahie, hige'na avare'na e'noe.

19 Då tog öfversta höfvitsmannen honom vid handena, och gick afsides med honom, och frågade honom: Hvad är det som du hafver undervisa mig?

Ana ugagota sondia kva ne'mo azante avazuhuganti ataregene, zanagraku umani'neke, anage huno antahige'ne, Na'ane naneke nasaminaku hu'nane?

20 Då sade han: Judarna hafva samfällt sig att de vilja bedja dig, att du skall i morgon låta Paulum komma ut för Rådet, såsom de ville utfråga något vissare om honom.

Ana arise'mo'a anage huno asami'ne, Jiu vahe'mo'za mago zamarimpa nehu'za, havige hu'za kantahigesagenka Polina avarenka okina kanisol vahetega uramisanke'za, keaga refako hu'za mago'ene hake'za ke'naku hu'naze.

21 Men lyd dem intet; ty mer än fyratio män af dem vilja vara i försåt för honom, de sig förbannat hafva, att de icke skola äta eller dricka, tilldess de hafva dräpit honom; och nu äro de redo, och vänta att du det utlofva skall.

Ana hu'negu zamatrege'za anara osiho, na'ankure 40'a nazana agatere'naza vahe'mo'za ahe'nakura hu'naze. Zamagra kea huvempa hu'za, ne'zane tine oneneta ahe frigahune nehu'za menina zamagri kere'ma mago karimpa hananku, kavega ante'za mani'naze.

22 Sedan lät öfversta höfvitsmannen ynglingen gå sina färde, och böd honom att han för ingom säga skulle, att han honom sådant undervist hade;

Anante ugagota sondia kva ne'mo'a ana risera hunenteno, hamponage asamino, vanunka ama nanekea kva nera ome asami'noe hunka, mago'mofona osamitfa huo.

23 Och kallade till sig två underhöfvitsmän, och sade: Görer redo tuhundrade krigsknektar, att de fara till Cesareen; och sjutio resenärar, och tuhundrade skyttar, till tredje timman på natten.

Anante ugagota sondia kva ne'mo, sondia vahete kva ne'tre (sensulien), ke higeke akeno, anage huno zanasmi'ne, 200'a sondia vahera huge'za Siseria kumate vugahazanki tro hiho, anampina 70'a hosifi vano nehu'za ha' nehaza sondia vaheki 200'a karugaru kevereti ha' nehaza sondia vaheki hu'za meni kenagera 9 kiloki vugahazanki tro hiho. Polina hosi afu'zagafintira mago'a amigeno agumpi manina avaretma kva huntetma, Gavana ne' Feliksinte viho huno zamasmi'ne.

24 Och tillreder någon fartyg, der man kan sätta Paulum uppå, att de måga föra honom oskaddan till landshöfdingan Felicem.

Polina hosi afu'zagafintira mago'a amigeno agumpi manina avaretma kva huntetma Gavana ne' Feliksinte viho huno zamasmi'ne.

25 Och skref ett bref vid detta sinnet:

Agra avoma kre'neana amanahu kante kre tre'ne,

26 Claudius Lysias, dem mägtiga landshöfdinganom Felici, helso.

Nagra Klautiusi Lisiasi'na, knare Gavana kva nemokarega Feliksiga musenke kre'negamue,

27 Denna mannen hade Judarna gripit, och ville dödat honom; och der kom jag till med krigsfolket, och tog honom ifrå dem, efter jag förnam att han var en Romare.

Ama nera Jiu vahe'mo'za azeri'za ahe'za nehazage'na, sondia vahe'niane e'na aza hu'na avare'noe. Na'ankure nagrama antahuana Romu ne' mani'noe higeta avareta e'none.

28 Och när jag ville veta sakena, som de hade emot honom, lät jag honom komma inför deras Råd.

Na'anteku nanekea hunentazo nagra antahinaku, zamagri kanisol vahete avare'na urami'noe.

29 Så fann jag att han skyllder vardt om någor spörsmål i deras lag; och dock ingen skuld hade, som död eller häktelse värd var.

Nagrama ke'na erifore'ma huana, zamagra'zimi kasegereku hu'za ke hakare hunte'naze. Hianagi ahe fri kankamune kina hunte kea kena eri fore osu'noe.

30 Och vardt mig undervist om försåt, som Judarna hade beställt för honom; och straxt sände jag honom till dig, och böd hans åklagare att, hvad de hafva emot honom, det skola de säga dig. Farväl.

Ahenaku kema retro'ma haza naneke eme nenasmige'na, ama nera ame hu'na kagritega huntogeno ne-egena, ke ha'ma rentaza vahera magoka kagri kavure kea huntesazegu huzmantoge'za neaze huno krente'ne.

31 Då togo krigsknektarna Paulum, efter som dem befaldt var, och förde honom om nattena till Antipatridem.

Ana hige'za sondia vahe'mo'za kema huzmantea kante ante'za, Polina avre'za kenageke Antipatrisi rankumate vunaku vu'naze.

32 Och dagen derefter läto de resenärarna följa honom, och de kommo igen i lägret.

Mase'za nantera hosifima vano hu'za ha' nehaza sondia vahera zamatrage'za avare'za vazage'za, mago'amo'za ete sondia vahe kumatega e'naze.

33 När de kommo till Cesareen, och fingo landshöfdingan brefvet, hade de ock desslikes Paulum fram för honom.

Hosifima vano nehu'za ha'ma nehaza vahe'mo'za Sisariama e'za ana avona Gavana ne'ma eme nemi'za, Polina eme ami'naze.

34 Då landshöfdingen hade läsit brefvet, och frågat honom, af hvad land han var, och hade förstått, att han var af Cilicien, sade han:

Ana Gavana ne'mo'ma avoma hamprino nentahino, anage huno antahige'ne, Kagra ina provinsifinti nere? Higeno Poli'a huno, Nagra Sirisia nere higeno antahiteno,

35 Jag vill höra dig, när dine åklagare komma ock tillstädes; och lät förvara honom uti Herodis Rådhus.

anage hu'ne, kema hugante'naza vahe'ma esage'na, keka'a antahigahue. Higeno anante Heroti kina nompi Polina avaretma ome anteho hu'ne.