Apostlagärningarna 22

1 I män, bröder och fäder, hörer min ursäkt, som jag nu gör för eder.

Hagi nafu'nafaheta, amama nagrama navufa nagu'vazi kema nehua kea antahiho.

2 Och då de hörde, att han talade på Ebreisko till dem, dessmer ljud gåfvo de honom. Och han sade:

Zamagrama antahizama, Aramu (Hibru) kefinti kema nehige'za nentahi'za, mago'ane zamagasasankea eri anterami'naze. Anante Poli'a anage hu'ne,

3 Jag är en Judisk man, född i Tarsen i Cilicien; men uppfödd här i staden vid Gamaliels fötter, granneliga lärder uti fädernas lag, hafvandes nit om Gud, såsom ock I alle i denna dag;

nagra Jiu nere, Tasisi kumate Silisia kasenante'ne. Hianagi ama ran kumapi ra hutena Gamalieli hinkanaga avonona hu'na, tagehemofo kasegemo hu'nea kante ante'na Anumzamofo avu'avara hanaveti'na avariri fatgo hu'noe. Tamagrama nehazaza hu'na Anumzamofona amage ante'na vu'noe.

4 Och hafver förföljt denna vägen allt intill döden, bindandes och kastandes i fängelse både män och qvinnor;

Nagra amanahu hu'na, zamentinti vahera nezamahe'na, zamahe fri'za nehu'na, vene'ne a'nenena kina rezamante'na zamare'na kina nompi ome zamante'noe.

5 Såsom ock öfverste Presten mig vittne är, och hele hopen af de äldsta, af hvilkom jag hade tagit bref till bröderna, och for till Damascum, att föra ock dem, som der voro, bundna till Jerusalem, att de skulle blifva näpste.

Ugagota pristi ne'mo'ene maka kanisol (senhidren) vahe'mo'za, amama nehuazankura tamage hu'za tamasmigahaze. Zamagra mago'a avona kre'nami'za erinka Damaskasi nemaniza kafuhe'intega vuo hazage'na, nagra kina ome rezmante'na zamare'na e'na, Jerusalemi zamata hoza zamihogu kantega vu'noe.

6 Så hände sig, vid jag var på vägen, och kom in mot Damascum, vid middagstid, att ett stort sken af himmelen ljungade kringom mig hasteliga.

Nagrama vuvava hu'na Damaskasi urava'o nehugeno'a, feru'naza monafinkati masa'nentake tavi'mo ame' huno remsa hunante kagi'ne.

7 Och jag föll ned på jordena, och hörde ena röst, sägandes till mig: Saul, Saul, hvi förföljer du mig?

Anante nagra traka hu'na mopafi evuramugeno, mago agerumo'a nentahugeno anage huno nagriku hu'ne, Solio, Solio, na'a higenka Nagrira nazeri havizana nehane?

8 Och jag svarade: Ho äst du, Herre? Sade han till mig: Jag är Jesus af Nazareth, den du förföljer.

Hige'na Nagra kenona'a, azage Ra'moka? hu'na nehugeno, Agra anage huno nasami'ne, Nazareteti Jisasi'na nazeri haviza nehane huno hu'ne.

9 Och de som med mig voro, sågo skenet, och vordo förfärade; men röstena hörde de intet, hans som talade med mig.

Nagrane vu'naza vahe'mo'za ana masa ke'nazanagi, nanekema hunamia kea antahi ama osu'naze.

10 Då sade jag: Herre, hvad skall jag göra? Då sade Herren till mig: Statt upp, och gack in i Damascum; och der skall dig sagdt varda, om allt det dig förelagdt är till att göra.

Ana hige'na nagra na'a hugahue Ramoka? hu'na antahigogeno, Ramo'a nagrikura anage hu'ne, Otinka Damaskasi vugeno, maka'zama hugahane hu'na huhampri kante'noa zana kasamino.

11 Och efter jag såg intet, för den klarhetens skull som gick af det skenet, vardt jag ledd vid handena af mina följare, som med mig voro, och kom in i Damascum.

Na'ankure tavi'mofo masamo navurga erihaviza hige'na navua onkoge'za, magokama vu'nona vahe'mo'za Damaskasia nazante navazu hu'za ufre'naze.

12 Och der var en gudfruktig man efter lagen, benämnd Ananias, ett godt rykte hafvandes när alla Judar, som der bodde.

Ana kumate mago nera mani'neana agi'a Ananaisi kasegemofo avariri fatgo nehige'za, anampima nemani'za maka Jiu vahe'mo'za, knare nere nehaza ne'mo'a,

13 Han kom till mig, och stod, och sade till mig: Saul, käre broder, haf din syn igen. Och i samma stundene fick jag min syn, och såg honom.

mani'nore eme otino nagriku anage hu'ne, Soliga nenafuge, kavurgamo'a so'e huganteno! Higeno ame' huno navumo'a hari hige'na kesga hu'na ana ne' ke'noe.

14 Då sade han: Våra fäders Gud hafver beredt dig, att du skall känna hans vilja, och se den Rättfärdiga, och höra röstena af hans mun;

Anante agra anage huno nasami'ne, tagehe'mokizmi Anumzamo ko kagrira huhampriganteno, Agri avesi'za antahinka kenka nehunka, Fatgo Hu'nea Ne' Jisasi negenka, Agra'a agipinti'ma hania kea antahigahane.

15 Ty du skall vara honom ett vittne för alla menniskor, om det du sett och hört hafver.

Na'ankure Agrama kagri'ma eri kaverigenka, negenka nentahinka hu'nana kea, huama hunka maka vahera zamasmigahane.

16 Och nu, hvad töfvar du? Statt upp, och låt dig döpa, och två af dina synder, åkallandes Herrans Namn.

Na'a higenka avega antenka mani'nane? Otinka mono ti nefrenka, agihanta nevazigeno kumi ka'a sese huganteno hu'ne.

17 Då hände sig, att när jag var kommen igen till Jerusalem, och bad i templet, att jag vardt tagen uti ena syn;

Ana hutege'na ete rukarahe hu'na Jerusalemi kumate e'na, ra mono nompi nunamu nehu'na ava'nagna'za kogeno,

18 Och såg honom, sägandes till mig: Låt lida dig, och gack snarliga utu Jerusalem; ty de varda icke anammande ditt vittnesbörd om mig.

Ramo'a negogeno anage huno nasami'ne, Hantaka'a Jerusalemia atrenka ame' hunka vuo. Na'ankure Nagri nagenkema kagrama hanana kea ontahigahaze.

19 Och jag sade: Herre, de veta sjelfve att jag drog i häktelse, och hudflängde allestäds i Synagogorna dem som trodde på dig.

Nagra kenona'a anage hu'noe, Ramoka Kagrite'ma osi mono nompi mono nehu'za, zamentintima nehaza vahe'ma kina nompima zamare nente'na, zamazeri havizama nehu'na zamahe'noazana ko antahi'naze.

20 Och då dins vittnes Stephani blod utgjutet vardt, var jag ock med, och samtyckte hans död, och vaktade deras kläder som dråpo honom.

Kagri kema huama nehia ne'ma Stivenima ahe'za korama'a erimegi atrazazana, nagrani'a tava'onte mani'ne'na, mago narimpa nehu'na, ahe'naza vahe'mokizmi anakare ku'zamirera kava hu'noge'za ahe'naze.

21 Och han sade till mig: Gack, ty jag vill sända dig fjerran bort till Hedningarna.

Anante Ramo'a anage huno nasami'ne. Vuo! Na'ankure afete hugante'nugenka megi'a vahepi ke'ni'a erinka ome zamasmigahane hu'ne.

22 Men de hörde honom allt intill detta ordet. Då upphofvo de sina röst, och sade: Tag bort sådana mennisko af jordene; ty det är icke tillbörligit att han skall lefva.

Ana vahetamimo'za antahime nevazareti'ma, megi'a vaheku'ma agrama kema hiana nentahi'za zamagerura eri mago hu'za ranke hu'za, ama mopafintira azeri atreho! Agra ama mopafi manigara osu'ne!

23 Och då de så ropade, och kastade sin kläder af, och hofvo stoft upp i vädret;

Rankege nehu'za kukena'zami zafima netare'za, kugusopa kate'za zahopi mate vu'naze.

24 Lät höfvitsmannen leda honom in i lägret, och böd att han skulle huflängas och ransakas, att han måtte få veta, för hvad sak de hade så ropat på honom.

Ana'ma haza'zanku Romu sondia kva ne'mo'a, Polina ete avaretma sondia vahe kumapi ufreho huno huzmante'ne. Agra zamasmino kao akaruteti trohunte nofi knonu sefu kno Polina ome nehetma antahigeho, Jiu vahe'mo'za nanke agafare amanahu rankea Polina hunentafi, huno huzmante'ne.

25 Och då han honom bundit hade med tåg, sade Paulus till underhöfvitsmannen, som när stod: Mågen I ock hudflänga någon Romersk man, och odömdan?

Knoma ahenaku azama azeri antesga nehazageno, Poli'a anante otino mani'nea sondia kva ne' (sensulien, hantretia sondia vahete kva nera), asami'ne, Knare hu'negu hazenke'a omane Romu vahere huno mani'nesia vahera ke agafa'a eri fatgo osu'nesia zantera ahegahazafi?

26 Då underhöfvitsmannen det hörde, gick han till öfversta höfvitsmannen, och bådade honom, sägandes: Hvad vill du göra; ty denne mannen är en Romare?

Sondia vahete kva ne'mo'a ana kema nentahino, ugagota sondia nete vuno, kema hianke ome asamino, anage hu'ne, Kagra na'a huntenaku nehane? Na'ankure ama'na nera Romu nere huno mani'nea nere.

27 Då gick öfverste höfvitsmannen till honom, och sade: Säg mig, äst du ock en Romare? Då sade han: Ja.

Anante ugagota sondia kva ne'mo otino eno Polina anage huno antahige'ne, Kagra nasamio Romu ne' mani'nano? higeno agra hu'ne, ozo.

28 Då svarade höfvitsmannen: Jag hafver köpt detta borgerskapet med en stor summo. Då sade Paulus: Jag är ock födder ( en Romare ).

Ana ugagota sondia kva ne'mo'a kenona'a anage hu'ne, Nagrama Romu vahe maninakura rama'a zago mizase'na mani'noe. Hianagi Poli'a kenona'a huno nagri'enena ama mopare nere huno nenfa'a mani'neno, ome kasenantege'na, Romu nere hu'na mani'noe.

29 Och straxt gingo de ifrå honom, som skulle hafva ransakat honom; och höfvitsmannen begynte frukta, sedan han fick veta att han var en Romare, och att han hade bundit honom.

Polima sefu ami'za nehaza vahe'mo'za ame hu'za atre'za mani ogantu ogama nehazageno, ugagota sondia kva ne'mo'a antahiama Poli'ma Romu ne' mani'nege'za anakinte'naza zankura kore hu'ne.

30 Dagen derefter ville han veta förvisso, för hvad sak han var beklagad af Judomen; och löste honom utu banden, och lät öfversta Presterna komma tillhopa, och hela Rådet, och lät Paulum komma fram för dem.

Maseno ko'atigeno Romu sondia vahete ugagota kva ne'mo'a, na'a agafare Jiu vahe'mo'za kea Polina hunte'naze antahino keno hunaku kazufe netreno, pristi vaheku'ene kanisol vahe'zaga ke hige'za atru hu'naze. Anante Polina avareno eramino zamuga eme ante'ne.