Apostlagärningarna 22
1 I män, bröder och fäder, hörer min ursäkt, som jag nu gör för eder.
Brethren and fathers, hear my apology, which I make to you now.
2 Och då de hörde, att han talade på Ebreisko till dem, dessmer ljud gåfvo de honom. Och han sade:
And when they heard, that he addressed them in the Hebrew dialect, they rather kept silence;
3 Jag är en Judisk man, född i Tarsen i Cilicien; men uppfödd här i staden vid Gamaliels fötter, granneliga lärder uti fädernas lag, hafvandes nit om Gud, såsom ock I alle i denna dag;
and he said, I am, indeed, a Jew, born at Tarsus, in Cilicia, but educated in this city, at the feet of Gamaliel, accurately instructed in the law of our fathers; being zealous for God, as you all are at this day:
4 Och hafver förföljt denna vägen allt intill döden, bindandes och kastandes i fängelse både män och qvinnor;
who persecuted this way to the death; binding both men and women, and delivering them into prisons:
5 Såsom ock öfverste Presten mig vittne är, och hele hopen af de äldsta, af hvilkom jag hade tagit bref till bröderna, och for till Damascum, att föra ock dem, som der voro, bundna till Jerusalem, att de skulle blifva näpste.
as also the high priest is my witness, and all the national senate: from whom also having received letters to the brethren, I went to Damascus; to bring those that were there bound, to Jerusalem, that they might be punished.
6 Så hände sig, vid jag var på vägen, och kom in mot Damascum, vid middagstid, att ett stort sken af himmelen ljungade kringom mig hasteliga.
And it came to pass, that as I was on my journey, and was come nigh to Damascus, about noon, on a sudden a great light from heaven shone about me;
7 Och jag föll ned på jordena, och hörde ena röst, sägandes till mig: Saul, Saul, hvi förföljer du mig?
and I fell to the ground, and heard a voice saying to me, Saul, Saul, why do you persecute me?
8 Och jag svarade: Ho äst du, Herre? Sade han till mig: Jag är Jesus af Nazareth, den du förföljer.
But I answered, Who art thou, Lord? And he said to me, I am Jesus the Nazarene, whom you persecute.
9 Och de som med mig voro, sågo skenet, och vordo förfärade; men röstena hörde de intet, hans som talade med mig.
And they that were with me saw the light, indeed, and were terrified; but they did not distinctly hear the voice of him that spoke to me.
10 Då sade jag: Herre, hvad skall jag göra? Då sade Herren till mig: Statt upp, och gack in i Damascum; och der skall dig sagdt varda, om allt det dig förelagdt är till att göra.
And I said, Lord, what shall I do? And the Lord said to me, Arise, and go to Damascus, and there it shall be told you of all things, which are appointed for you to do.
11 Och efter jag såg intet, för den klarhetens skull som gick af det skenet, vardt jag ledd vid handena af mina följare, som med mig voro, och kom in i Damascum.
And as I could not see, by reason of the glory of that light; being led by those that were with me, I came to Damascus.
12 Och der var en gudfruktig man efter lagen, benämnd Ananias, ett godt rykte hafvandes när alla Judar, som der bodde.
And one Ananias, a pious man according to the law, who had an honorable character amongst all the Jews at Damascus,
13 Han kom till mig, och stod, och sade till mig: Saul, käre broder, haf din syn igen. Och i samma stundene fick jag min syn, och såg honom.
coming to me, and standing by me, said to me, Brother Saul, look up. And in that very hour, I looked up on him.
14 Då sade han: Våra fäders Gud hafver beredt dig, att du skall känna hans vilja, och se den Rättfärdiga, och höra röstena af hans mun;
And he said, The God of our fathers, has chosen you to know his will, and to see that righteous person, and to hear a voice from his mouth:
15 Ty du skall vara honom ett vittne för alla menniskor, om det du sett och hört hafver.
because you shall be his witness, to all men, of those things, which you have seen and heard.
16 Och nu, hvad töfvar du? Statt upp, och låt dig döpa, och två af dina synder, åkallandes Herrans Namn.
And now, why do you delay? Arise, and be immersed, and wash away your sins, invoking his name.
17 Då hände sig, att när jag var kommen igen till Jerusalem, och bad i templet, att jag vardt tagen uti ena syn;
And it came to pass, that when I was returned to Jerusalem, and was praying in the temple, I was in a trance:
18 Och såg honom, sägandes till mig: Låt lida dig, och gack snarliga utu Jerusalem; ty de varda icke anammande ditt vittnesbörd om mig.
and I saw him, saying to me, Make haste, and depart quickly from Jerusalem; for they will not receive your testimony concerning me.
19 Och jag sade: Herre, de veta sjelfve att jag drog i häktelse, och hudflängde allestäds i Synagogorna dem som trodde på dig.
And I said, Lord, they know I was imprisoning, and scourging in the synagogues, them that believed in thee;
20 Och då dins vittnes Stephani blod utgjutet vardt, var jag ock med, och samtyckte hans död, och vaktade deras kläder som dråpo honom.
and when the blood of Stephen thy martyr was shed, I also was standing by, and consenting, and kept the garments of those who slew him.
21 Och han sade till mig: Gack, ty jag vill sända dig fjerran bort till Hedningarna.
And he said to me, Go your way, for I will send you afar off to the Gentiles--
22 Men de hörde honom allt intill detta ordet. Då upphofvo de sina röst, och sade: Tag bort sådana mennisko af jordene; ty det är icke tillbörligit att han skall lefva.
And they heard him to this word, and they lifted up their voices, saying, Away with this fellow from the earth, for it is not fit that he should live.
23 Och då de så ropade, och kastade sin kläder af, och hofvo stoft upp i vädret;
And as they were crying out, and were rending their garments, and casting dust into the air,
24 Lät höfvitsmannen leda honom in i lägret, och böd att han skulle huflängas och ransakas, att han måtte få veta, för hvad sak de hade så ropat på honom.
the commander ordered that he should be brought into the castle, saying, that he should be put to the question by scourging, that he might know for what cause, they raised such an outcry against him.
25 Och då han honom bundit hade med tåg, sade Paulus till underhöfvitsmannen, som när stod: Mågen I ock hudflänga någon Romersk man, och odömdan?
And as they binding him with thongs, Paul said to the centurion, who stood by, Is it lawful for you to scourge a man, who is Roman, and uncondemned.
26 Då underhöfvitsmannen det hörde, gick han till öfversta höfvitsmannen, och bådade honom, sägandes: Hvad vill du göra; ty denne mannen är en Romare?
And the centurion hearing this, went and addressed the commander, saying, What are you about to do? for this man is a Roman.
27 Då gick öfverste höfvitsmannen till honom, och sade: Säg mig, äst du ock en Romare? Då sade han: Ja.
And the commander came, and said to him, Tell me, are you a Roman? And he said, Yes.
28 Då svarade höfvitsmannen: Jag hafver köpt detta borgerskapet med en stor summo. Då sade Paulus: Jag är ock födder ( en Romare ).
And the commander answered, I obtained this freedom with a considerable sum of money. And Paul replied, But I was free born.
29 Och straxt gingo de ifrå honom, som skulle hafva ransakat honom; och höfvitsmannen begynte frukta, sedan han fick veta att han var en Romare, och att han hade bundit honom.
They, therefore, who were about to have put him to the question, immediately departed from him: and the commander was afraid, when he knew that he was a Roman, and because he had bound him.
30 Dagen derefter ville han veta förvisso, för hvad sak han var beklagad af Judomen; och löste honom utu banden, och lät öfversta Presterna komma tillhopa, och hela Rådet, och lät Paulum komma fram för dem.
And on the next day, desiring to know certainly of what he was accused by the Jews, he loosed him; and commanded the chief priests, and all the Sanhedrim, to come together; and bringing Paul down, he set him before them.
