Apostlagärningarna 21
1 Som nu skedde att vi lade af dädan, och foro ifrå dem, kommom vi rätta kosen till Coum; och dagen nästefter till Rhodum, och dädan till Patara.
When we had torn ourselves away and had set sail, we ran before the wind to Cos; the next day we came to Rhodes, and from there to Patara,
2 Och der fingo vi ett skepp, som aktade sig till Phenicien; der stego vi uti, och ladom utaf.
where we found a ship crossing to Phoenicia, and went on board and set sail.
3 Och som Cypren begynte komma oss i sigte, lätom vi det på vänstra handene, och segladom till Syrien, och kommom till Tyrum; ty der lossade skeppet upp laddningena.
After sighting Cyprus and leaving it on the left, we sailed to Syria, and put into Tyre, where the ship was to discharge her cargo.
4 Och efter vi funne der Lärjungar, blefvo vi der i sju dagar. Och de sade Paulo genom Andan, att han skulle icke fara upp till Jerusalem.
There we found the disciples and stayed a week with them. Speaking under the influence of the Spirit, they warned Paul not to set foot in Jerusalem.
5 Och då de dagar förlupne voro, drogo vi våra färde; och de följde oss alle, samt med hustrur och barn, tilldess vi kommom utu staden; och på stranden fölle vi på knä, och bådom.
However, when we had come to the end of our visit, we went on our way, all the disciples with their wives and children escorting us out of the city. We knelt down on the beach, and prayed,
6 Och sedan vi hade helsat hvarannan, ginge vi till skepps; och de gingo till sitt igen.
and then said goodbye to one another; after which we went on board, and they returned home.
7 Men vi höllo seglatsen fram ifrån Tyro, och kommom neder till Ptolemais; och der hel sade vi bröderna, och blefve der en dag med dem.
After we had made the run from Tyre, we landed at Ptolemais, and exchanged greetings with the followers there, and spent a day with them.
8 Dagen derefter kommom vi, som vorom med Paulo, till Cesareen; och gingom in uti Philippi Evangelistens hus, hvilken en var af de sju, och blefvom när honom.
The next day we left, and reached Caesarea, where we went to the house of Philip, the missionary, who was one of the Seven, and stayed with him.
9 Och han hade fyra döttrar, jungfrur som propheterade.
He had four unmarried daughters, who had the gift of prophecy.
10 Och medan vi vorom der i många dagar, kom der en Prophet till utaf Judeen, benämnd Agabus.
During our visit, which lasted several days, a prophet, named Agabus, came down from Judea.
11 Då han var kommen till oss, tog han Pauli bälte, och band sig fötter och händer, och sade: Det säger den Helge Ande: Den man, som detta bältet tillhörer, skola Judarna så binda i Jerusalem, och antvarda honom i Hedningahänder.
He came to see us, and, taking Paul’s belt, and binding his own feet and hands with it, said, ‘This is what the Holy Spirit says – “The man to whom this belt belongs will be bound like this by the religious authorities in Jerusalem, and they will give him up to the Gentiles”.’
12 När vi detta hörde, bådom vi, och de som utaf den staden voro, att han icke skulle draga upp till Jerusalem.
When we heard that, we and the people of the place began to entreat Paul not to go up to Jerusalem.
13 Då svarade Paulus, och sade: Hvad gören I, gråtandes, och bedröfvandes mitt hjerta? Jag är redebogen icke allenast bindas, utan jemväl dö i Jerusalem, för Herrans Jesu Namns skull.
It was then that Paul made the reply, ‘Why are you weeping and breaking my heart like this? For my part, I am ready not only to be bound, but even to suffer death at Jerusalem for the name of the Lord Jesus.’
14 Och efter han lät intet säga sig, gåfve vi oss tillfrids, sägande: Varde Herrans vilje.
So, as he would not be persuaded, we said no more to him, only adding – ‘The Lord’s will be done.’
15 Efter de dagar redde vi oss till, och forom upp till Jerusalem.
At the end of our visit, we made our preparations, and started on our way up to Jerusalem.
16 Och kommo någre Lärjungar med oss af Cesareen, de der med sig hade en gamlan Lärjunga, som var af Cypren, benämnd Mnason, när hvilkom vi gästa skulle.
Some of the disciples from Caesarea went with us, and brought Mnason with them, a Cypriot disciple of long standing, with whom we were to stay.
17 Och när vi kommom till Jerusalem, undfingo oss bröderna gerna.
On our arrival at Jerusalem, the followers of the Lord there gave us a hearty welcome;
18 Dagen derefter gick Paulus med oss in till Jacobum; och alle de äldste församlades;
and the next day Paul went with us to see James, and all the church elders were present.
19 Då han dem helsat hade, förtäljde han dem alltsammans, det ena med det andra, som Gud gjort hade, genom hans tjenst, ibland Hedningarna.
After greeting them, Paul related in detail all that God had done among the Gentiles through his efforts;
20 Då de det hörde, prisade de Herran, och sade till honom: Du ser, käre broder, huru mång tusend Judar äro som tro; och alle hafva nit om lagen.
and, when they had heard it, they began praising God, and said to Paul: ‘You see, brother, that those of our people who have become believers in Christ may be numbered by tens of thousands, and they are all naturally earnest in upholding the Jewish Law.
21 Och de hafva hört af dig, att du lärer alla de Judar, som bo ibland Hedningarna, att de skola träda ifrå Mose lag; sägandes, att de icke skola omskära sin barn, och icke vandra efter som vant är.
Now they have heard it said about you, that you teach all of our people in foreign countries to forsake Moses, for you tell them not to circumcise their children or even to observe Jewish customs.
22 Hvad är det då? Den menige man måste ändtliga församlas; ty de få väl höra, att du äst kommen.
Well now, as they are certain to hear of your arrival, do what we are going to suggest.
23 Så gör nu, som vi säge dig: Vi hafve här fyra män, som löfte hafva på sig;
We have four men here, who have of their own accord put themselves under a vow.
24 Dem tag till dig, och rena dig med dem, och bekosta der något uppå att de raka sitt hufvud; och deraf kunna alle veta, att det är intet som de hört hafva om dig; utan att du ock så vandrar, att du ock håller lagen.
Join these men, share their purification, and bear their expenses, so that they may shave their heads; and then all will see that there is no truth in what they have been told about you, but that, on the contrary, you yourself rule your life in obedience to the Jewish Law.
25 Men de Hedningar, som vid trona tagit hafva, dem hafve vi tillskrifvit, och beslutit att de intet sådant behöfva att hålla; utan att de taga sig vara för det afgudom offradt är, och för blod, och för det som förqvafdt är, och för boleri.
As to the Gentiles who have become believers in Christ, we have sent our decision that they should avoid food offered to idols, and blood, and the flesh of strangled animals, and impurity.’
26 Dagen derefter tog Paulus männerna till sig, och lät rena sig med dem; och gick in i templet, förkunnandes att reningsdagarna voro fullbordade, tilldess utoffradt var, för hvar och en af dem.
Paul joined the men, and the next day shared their purification, and went into the Temple, and gave notice of the expiration of the period of purification when the usual offering should have been made on behalf of each of them.
27 Då de sju dagar när ute voro, och de Judar, som voro af Asien, fingo se honom i templet, upprette de allt folket, och togo fatt på honom,
But, just as the seven days were drawing to a close, some of the Jewish people from Roman Asia caught sight of Paul in the Temple, and caused great excitement among all the people present, by seizing Paul and shouting,
28 Ropande: I män af Israel, hjelper; detta är den man, som alla allestäds lärer, emot folket, emot lagen, och emot detta rummet; och derutöfver hafver han dragit Greker in i templet, och gjort detta helga rummet oskärdt.
‘People of Israel! Help! This is the man who teaches everyone everywhere against our people, our Law, and this place; and, what is more, he has actually brought Greeks into the Temple and defiled this sacred place.’
29 Ty de hade sett Trophimus af Epheso i staden med honom, och mente att Paulus hade haft honom in i templet.
(For they had previously seen Trophimus the Ephesian in Paul’s company in the city, and were under the belief that Paul had taken him into the Temple.)
30 Och vardt ett upplopp i hela staden, och folket församlades, och togo Paulum, och drogo honom utu templet. Och straxt vordo portarna tilläste.
The whole city was stirred, and the people quickly collected, seized Paul, and dragged him out of the Temple, when the doors were immediately shut.
31 Och som de ville dräpit honom, fick den öfverste höfvitsmannen för krigsfolket båd, huru hela Jerusalem var upprest.
They were bent on killing him, when it was reported to the officer commanding the garrison, that all Jerusalem was in commotion.
32 Då tog han straxt till sig krigsknektarna och höfvitsmännerna, och kom löpandes till dem; och när de fingo se höfvitsmannen och krigsknektarna, vände de igen att slå Paulum.
He instantly got together some officers and soldiers, and charged down on the crowd, who, when they saw the commanding officer and his soldiers, stopped beating Paul.
33 Och gick höfvitsmannen fram, och tog fatt på honom, och lät binda honom med två kedjor; och sporde ho han var, eller hvad han gjort hade.
Then he went up to Paul, arrested him, ordered him to be doubly chained, and proceeded to inquire who he was, and what he had been doing.
34 Men ibland folket ropade den ene så, och den andre så; och efter han kunde intet förfara det visst var, för sorlets skull, lät han föra honom i lägret.
Some of the crowd said one thing, and some another; and, as he could get no definite reply because of the uproar, he ordered Paul to be taken into the barracks.
35 Och när han kom till trapporna, hände sig att krigsknektarna måste bära honom, för öfvervålds skull, som gick af folkena.
When Paul reached the steps, he was actually being carried by the soldiers, owing to the violence of the mob;
36 Ty der följde ganska mycket folk efter, och ropade: Tag bort honom!
for the people were following in a mass, shouting out, ‘Kill him!’
37 Och som nu Paulus begynte komma in i lägret, sade han till höfvitsmannen: Må jag ock tala med dig? Då sade han: Kan du tala Grekisko?
Just as he was about to be taken into the Fort, Paul said to the commanding officer, ‘May I speak to you?’ ‘Do you know Greek?’ asked the commanding officer.
38 Äst icke du den Egyptiske mannen, som för dessa dagar gjorde ett upplopp, och hade ut i öknena fyratusend mördare?
‘Aren’t you, then, the Egyptian who some time ago raised an insurrection and led the four thousand Bandits out into the wilderness?’
39 Då sade Paulus: Jag är en Judisk man, af Tarsen i Cilicien, en borgare i den namnkunniga staden; jag beder dig, städ till att jag må tala till folket.
‘No,’ said Paul, ‘I am a Jew of Tarsus in Cilicia, a citizen of a city of some note. I beg you to give me permission to speak to the people.’
40 Och han tillstadde det. Då stod Paulus på trappone, och tecknade till folket med handene. Då nu vardt en stor tysta, talade han till dem på Ebreiskt mål, sägandes:
The commanding officer gave his permission, and Paul, standing on the steps, made signs with his hand to the people, and, when comparative silence had been obtained, he said to them in Hebrew:
