Apostlagärningarna 20
1 Då nu upploppet vardt stilladt, kallade Paulus Lärjungarna till sig, och helsade dem, och for sina färde, till att draga in uti Macedonien.
And after the uproar was ceased, Paul called unto him the disciples, and embraced them, and departed for to go into Macedonia.
2 Och när han hade vandrat genom de landsändar, och förmanat dem med mycket tal, kom han in i Grekeland;
And when he had gone over those parts, and had given them much exhortation, he came into Greece,
3 Och han blef der i tre månader. Och efter Judarna hade satt försåt för honom, när han skulle fara in i Syrien, fick han för råd att vända om igen genom Macedonien.
And there abode three months. And when the Jews laid wait for him, as he was about to sail into Syria, he purposed to return through Macedonia.
4 Och följde honom allt intill Asien Sopater af Bereen; och af Thessalonica Aristarchus, och Secundus, och Gajus af Derbe, och Timotheus; och af Asien Tychicus, och Trophimus.
And there accompanied him into Asia Sopater of Berea; and of the Thessalonians, Aristarchus and Secundus; and Gaius of Derbe, and Timotheus; and of Asia, Tychicus and Trophimus.
5 Desse foro framföre, och bidde oss i Troade.
These going before tarried for us at Troas.
6 Men vi seglade af Philippis, efter Påskadagarna, och kommom till dem i Troade innan fem dagar; och töfvade der i sju dagar.
And we sailed away from Philippi after the days of unleavened bread, and came unto them to Troas in five days; where we abode seven days.
7 På en Sabbath, då Lärjungarna kommo tillsammans, till att bryta brödet, hade Paulus ett tal för dem, efter han ville annan dagen färdas; och fördröjde han talet intill midnatt.
And upon the first day of the week, when the disciples came together to break bread, Paul preached unto them, ready to depart on the morrow; and continued his speech until midnight.
8 Och mång ljus voro upptänd i salen, der de församlade voro.
And there were many lights in the upper chamber, where they were gathered together.
9 Så satt der en yngling uti ett fenster, benämnd Eutychus, och var förtyngd af svår sömn; och vid Paulus länge talade, tog sömnen honom så svårliga, att han föll ned af tredje bottnen, och vardt upptagen döder.
And there sat in a window a certain young man named Eutychus, being fallen into a deep sleep: and as Paul was long preaching, he sunk down with sleep, and fell down from the third loft, and was taken up dead.
10 Då steg Paulus ned, och lade sig på honom, och tog omkring honom, och sade: Varer icke bedröfvade; ty själen är ännu uti honom.
And Paul went down, and fell on him, and embracing him said, Trouble not yourselves; for his life is in him.
11 Sedan gick han upp igen, och bröt brödet, och åt; och talade sedan länge med dem, tilldess det dagades; och så färdades han.
When he therefore was come up again, and had broken bread, and eaten, and talked a long while, even till break of day, so he departed.
12 Och hade de den ynglingen fram lefvandes; och voro deraf icke litet tröstade.
And they brought the young man alive, and were not a little comforted.
13 Men vi stegom till skepps, och forom dädan till Asson, aktande der intaga Paulum; ty han hade så skickat, och han ville fara landvägen.
And we went before to ship, and sailed unto Assos, there intending to take in Paul: for so had he appointed, minding himself to go afoot.
14 När vi tillhopakommom i Asson, togom vi honom in, och kommom sedan till Mitylenen.
And when he met with us at Assos, we took him in, and came to Mitylene.
15 Dädan seglade vi, och kommom dagen nästefter in mot Chium; och så dagen derefter kommom vi till Samum, och töfvade i Trogillio; och nästa dagen efter kommom vi till Miletum.
And we sailed thence, and came the next day over against Chios; and the next day we arrived at Samos, and tarried at Trogyllium; and the next day we came to Miletus.
16 Ty Paulus hade satt sig före att segla framom Ephesus, på det att han icke skulle förtöfva sig i Asien; ty han hastade sig, om möjeligit hade varit, att han kunde varit i Jerusalem om Pingesdagarna.
For Paul had determined to sail by Ephesus, because he would not spend the time in Asia: for he hasted, if it were possible for him, to be at Jerusalem the day of Pentecost.
17 Och sände han af Mileto båd till Ephesum, och kallade till sig Presterna i församlingene.
And from Miletus he sent to Ephesus, and called the elders of the assembly.
18 När de kommo till honom, sade han till dem: I veten, huruledes jag hafver varit när eder alltid, ifrå första dagen jag kom in i Asien;
And when they were come to him, he said unto them, Ye know, from the first day that I came into Asia, after what manner I have been with you at all seasons,
19 Tjenandes Herranom med all ödmjukhet, och med många tårar och frestelser, som mig vederforos af Judarnas försåt;
Serving YHWH with all humility of mind, and with many tears, and temptations, which befell me by the lying in wait of the Jews:
20 Så att jag hafver intet försummat, det eder kunde vara till nytto, att jag ju hafver förkunnat eder, och lärt eder uppenbarliga och synnerliga;
And how I kept back nothing that was profitable unto you, but have shewed you, and have taught you publickly, and from house to house,
21 Betygandes både för Judar och Greker den bättring som är inför Gud, och den tro som är till vår Herra Jesum Christum.
Testifying both to the Jews, and also to the Greeks, repentance toward YHWH, and faith toward our Saviour Yahushua the Messiah.
22 Och nu si, jag, bunden i Andanom, färdas till Jerusalem, icke vetandes hvad mig der öfvergå skall;
And now, behold, I go bound in the spirit unto Jerusalem, not knowing the things that shall befall me there:
23 Utan den Helge Ande i alla städer betygar och säger, att bojor och bedröfvelse står mig före.
Save that the Holy Spirit witnesseth in every city, saying that bonds and afflictions abide me.
24 Dock aktar jag det intet, ej heller är mig sjelfvom mitt lif kärt; på det jag skall fullkomna mitt lopp med glädje, och det ämbete som jag anammat hafver af Herranom Jesu, till att betyga Evangelium om Guds nåd.
But none of these things move me, neither count I my life dear unto myself, so that I might finish my course with joy, and the ministry, which I have received of our Master Yahushua, to testify the gospel of the favour of YHWH.
25 Och nu si, jag vet, att härefter fån I icke se mitt ansigte, I alle, der jag framfarit hafver och predikat Guds rike.
And now, behold, I know that ye all, among whom I have gone preaching the kingdom of YHWH, shall see my face no more.
26 Derföre betygar jag eder på denna dagen, att jag oskyldig är för allas blod;
Wherefore I take you to record this day, that I am pure from the blood of all men.
27 Ty jag hafver icke försummat, med mindre jag hafver förkunnat eder allt Guds råd.
For I have not shunned to declare unto you all the counsel of YHWH.
28 Så hafver nu akt på eder, och på allan hjorden, i hvilkom den Helge Ande hafver eder satt till Biskopar, att regera Guds församling, hvilka han hafver förvärfvat med sitt blod.
Take heed therefore unto yourselves, and to all the flock, over the which the Holy Spirit hath made you overseers, to feed the assembly of YHWH, which he hath purchased with his own blood.
29 Ty jag vet det att, sedan jag skiljs ifrån eder, skola komma ibland eder svåra ulfvar, de der hjorden icke spara skola.
For I know this, that after my departing shall grievous wolves enter in among you, not sparing the flock.
30 Och af eder sjelfvom skola män uppkomma, som tala skola det orätt är, och draga lärjungar till sig.
Also of your own selves shall men arise, speaking perverse things, to draw away disciples after them.
31 Derföre vaker, och tänker uppå, att jag i tre år, natt och dag, icke hafver återvändt förmana hvar och en, med tårar.
Therefore watch, and remember, that by the space of three years I ceased not to warn every one night and day with tears.
32 Och nu, bröder, befaller jag eder Gudi, och hans nåds orde, hvilken mägtig är uppbygga eder, och gifva eder arfvedel ibland allom dem som helgade varda.
And now, brethren, I commend you to YHWH, and to the word of his favour, which is able to build you up, and to give you an inheritance among all them which are sanctified.
33 Ingens mans silfver, eller guld, eller kläder hafver jag begärat.
I have coveted no man's silver, or gold, or apparel.
34 Men I veten sjelfve, att dessa händerna hafva tjent till min nödtorft, och deras som med mig voro.
Yea, ye yourselves know, that these hands have ministered unto my necessities, and to them that were with me.
35 All ting hafver jag vist eder, att så måste man arbeta, och upptaga de svaga, och tänka på Herrans Jesu ord, som han sade: Saligare är gifva än taga.
I have shewed you all things, how that so labouring ye ought to support the weak, and to remember the words of the Master Yahushua, how he said, It is more blessed to give than to receive.
36 Och när han detta sagt hade, föll han på sin knä, och bad med allom dem.
And when he had thus spoken, he kneeled down, and prayed with them all.
37 Och vardt en stor gråt med allom dem; och de föllo Paulo om halsen, och kysste honom;
And they all wept sore, and fell on Paul's neck, and kissed him,
38 Sörjande mest för det ordets skull, som han sagt hade, att de skulle icke mer få se hans ansigte. Och så följde de honom till skepps.
Sorrowing most of all for the words which he spake, that they should see his face no more. And they accompanied him unto the ship.
