Apostlagärningarna 20
1 Då nu upploppet vardt stilladt, kallade Paulus Lärjungarna till sig, och helsade dem, och for sina färde, till att draga in uti Macedonien.
kambo kwalkake dimeri Bulus twomi a cou bibei tomange, la con neci bikwan nerer. La con ne ci nacume can dubom ci coki, Makidoniya.
2 Och när han hade vandrat genom de landsändar, och förmanat dem med mycket tal, kom han in i Grekeland;
kambo co ya bitene ceri, con yi nob bwanka bo ker bikwaner, La con biyeken biten Helenawa.
3 Och han blef der i tre månader. Och efter Judarna hade satt försåt för honom, när han skulle fara in i Syrien, fick han för råd att vända om igen genom Macedonien.
kambo ca mam cuikko taar wiyeri, yafudawa ma cinen biciren kambo co dadom ca kwina bire mwenge tiye na co yaken Suriya. la con fulogum neer cero yila ken Makidoniya.
4 Och följde honom allt intill Asien Sopater af Bereen; och af Thessalonica Aristarchus, och Secundus, och Gajus af Derbe, och Timotheus; och af Asien Tychicus, och Trophimus.
Nubo yuo cho Asiau, mwerkange Sabatarus, bibwe Buru, Biriya gayus, bibwe Derbi, Timoti kange Antakus, kange Sakundu, gwam ciye nob bwankab Tasalonika, Kange Tikikus, kange Trophimus wo Asia.
5 Desse foro framföre, och bidde oss i Troade.
La nubo buro cuken ten nyinen la ci nintang nyo Taruwasa.
6 Men vi seglade af Philippis, efter Påskadagarna, och kommom till dem i Troade innan fem dagar; och töfvade der i sju dagar.
kambo na do nabire mwenge Filippi bwiko kumerek carito man ki cam fuwam meu. La cin yii wi kume niber.
7 På en Sabbath, då Lärjungarna kommo tillsammans, till att bryta brödet, hade Paulus ett tal för dem, efter han ville annan dagen färdas; och fördröjde han talet intill midnatt.
Kume kaba kumeni kiyang cari teri, Bulus yi nob bwanka bo ker, co cuiti na kubo celfini, la con kwob kercero cuwemje lam cin kume.
8 Och mång ljus voro upptänd i salen, der de församlade voro.
Kirako wi kila kuwe diyewo nyo mwerkangum wiyeu.
9 Så satt der en yngling uti ett fenster, benämnd Eutychus, och var förtyngd af svår sömn; och vid Paulus länge talade, tog sömnen honom så svårliga, att han föll ned af tredje bottnen, och vardt upptagen döder.
La cerangeu bwe kange yimwi dendo Eutychus, wuro yarken dumbo tu'u cou, kambo Bulus tok keroti cuwemi bwe bwayile wo dam dumeu, yuram, bitine con bwiyam.
10 Då steg Paulus ned, och lade sig på honom, och tog omkring honom, och sade: Varer icke bedröfvade; ty själen är ännu uti honom.
La Bulus yirau ri toki ki, kange nii akwomde dor cer, dume wi bwiyabo.
11 Sedan gick han upp igen, och bröt brödet, och åt; och talade sedan länge med dem, tilldess det dagades; och så färdades han.
lacon kwiken luwediyeu tak, cinkabkanghum ci cam.'
12 Och hade de den ynglingen fram lefvandes; och voro deraf icke litet tröstade.
chin bou ki bweu ki dume lachin fiya birom nere kebo bi duwar.
13 Men vi stegom till skepps, och forom dädan till Asson, aktande der intaga Paulum; ty han hade så skickat, och han ville fara landvägen.
la nyo yakenten Bulus nin kina bire munghe nyon doken Assos, nyon cwi na nyo tum Bulus kina bire. wonco dike cocwi maka, con cwi naco yakina.
14 När vi tillhopakommom i Asson, togom vi honom in, och kommom sedan till Mitylenen.
kambo ci fiya nyo Assos ri nyon tumco mor nabire mwenghe nyin yaken metelina.
15 Dädan seglade vi, och kommom dagen nästefter in mot Chium; och så dagen derefter kommom vi till Samum, och töfvade i Trogillio; och nästa dagen efter kommom vi till Miletum.
Bwiko kwenka nyeko firen celfini ce nyo bou diyele kiyo celfini tak nyon bou cinanloro militu.
16 Ty Paulus hade satt sig före att segla framom Ephesus, på det att han icke skulle förtöfva sig i Asien; ty han hastade sig, om möjeligit hade varit, att han kunde varit i Jerusalem om Pingesdagarna.
La Bulus tuken cuu kako Afisa mor na bire mwenghe. kati yilo co tengum dorcer Asiya, wori co kayamti. na mam di bi dii kakuk fenticon na fiya co wursalima.
17 Och sände han af Mileto båd till Ephesum, och kallade till sig Presterna i församlingene.
Wi militu con tom nabarub ya afisa na cou cinen nubo durko ku wabe.
18 När de kommo till honom, sade han till dem: I veten, huruledes jag hafver varit när eder alltid, ifrå första dagen jag kom in i Asien;
Kambo ci bou cinenri, con yi ci ki “Kom ki bwikom kom nyumom, Tabti ki diye kaba ma dokum na'a Asiyau, kambo ma twal kumeti kange komeu.
19 Tjenandes Herranom med all ödmjukhet, och med många tårar och frestelser, som mig vederforos af Judarnas försåt;
Min bwang teluwe ninenten ki lomjume nee kange mwem, mor boulange wo fiya yero ki biciren, Yafudawa bou.
20 Så att jag hafver intet försummat, det eder kunde vara till nytto, att jag ju hafver förkunnat eder, och lärt eder uppenbarliga och synnerliga;
Kom nyumom ma nuwa bou tuu ka nan yikom dike a ma kumen tiye, min bwang kumenten luwe ma merang kumen dikero ti yanglang.
21 Betygandes både för Judar och Greker den bättring som är inför Gud, och den tro som är till vår Herra Jesum Christum.
Kom nyumom kambo ma werang Yafudawa ti kange Helenawa dor yiloka kwama, kange biten ker fiye teluwe Yesu.
22 Och nu si, jag, bunden i Andanom, färdas till Jerusalem, icke vetandes hvad mig der öfvergå skall;
La na weu miki yang wursalima yuwa tangbe kwamako mung men ti nyang lang tam in ya, ma nyombo dike a fiyayeti fireneu.
23 Utan den Helge Ande i alla städer betygar och säger, att bojor och bedröfvelse står mig före.
La Yuwa tangbeko nung menti cinan loro gwam bwanka kange dotange nintang ye ti.
24 Dock aktar jag det intet, ej heller är mig sjelfvom mitt lif kärt; på det jag skall fullkomna mitt lopp med glädje, och det ämbete som jag anammat hafver af Herranom Jesu, till att betyga Evangelium om Guds nåd.
La ma tubo dumemi wiki kange nangen minen, nan dim cuak ko knage nangen do ma yo fiye teluwe Yesu, na tokka fulen ker luma.
25 Och nu si, jag vet, att härefter fån I icke se mitt ansigte, I alle, der jag framfarit hafver och predikat Guds rike.
Na weu kom to, min nyumom kom gwam, bouro ma yiciker liyar kwamareu, mani ka toyeti tak.
26 Derföre betygar jag eder på denna dagen, att jag oskyldig är för allas blod;
la min yimkom ki diye no, miman ki bwiyale ni dur mir.
27 Ty jag hafver icke försummat, med mindre jag hafver förkunnat eder allt Guds råd.
Wori ma nuwa tutum nan yikom kange dike kwama cuiti kumeneu.
28 Så hafver nu akt på eder, och på allan hjorden, i hvilkom den Helge Ande hafver eder satt till Biskopar, att regera Guds församling, hvilka han hafver förvärfvat med sitt blod.
Na cori ko ta dor kumero kange nob bwangkabo wo yuwa tangbe kwama yokom nubo dur cereu. beko cobi, ko to kuu wabe kwamau, wo ca ten ki bwiyale ceu.
29 Ty jag vet det att, sedan jag skiljs ifrån eder, skola komma ibland eder svåra ulfvar, de der hjorden icke spara skola.
man nyumom bwiko ma kubomtiyeu, Bifumeru me kangem an dou (Nob yulaneb) more kume mani cia dob kwama ten do ti.
30 Och af eder sjelfvom skola män uppkomma, som tala skola det orätt är, och draga lärjungar till sig.
Man nyumom bwen no more kumeri kangum nob an kweri an toker kerti to bwirangi nyeu na kom bibei tomange bwiyocik.
31 Derföre vaker, och tänker uppå, att jag i tre år, natt och dag, icke hafver återvändt förmana hvar och en, med tårar.
Na ceu ko yi yim cobkam, ko kwabi ki coro taar man dobbo yika kumek kererk. kange mwem kume kange kakuk.
32 Och nu, bröder, befaller jag eder Gudi, och hans nåds orde, hvilken mägtig är uppbygga eder, och gifva eder arfvedel ibland allom dem som helgade varda.
Na wonyeu ma dob komti kange kwama kange ker luma cero, wo bi kwan mu ka kumekeu, lana ne ten kom kwali wari kange nuboburo wi mor kwama cokum gwammeu.
33 Ingens mans silfver, eller guld, eller kläder hafver jag begärat.
Ma dillanbo nuwe ki kanan mwin kange kulen.
34 Men I veten sjelfve, att dessa händerna hafva tjent till min nödtorft, och deras som med mig voro.
Mo ki bwimo mom nyumom kanko wo ki ma diker min cuiti mani kange nubo wo kange meu.
35 All ting hafver jag vist eder, att så måste man arbeta, och upptaga de svaga, och tänka på Herrans Jesu ord, som han sade: Saligare är gifva än taga.
Dikero gwam min yikom dikero ka ma tikaliti cikeu, kange dike ka mam nangen do ti cikeu, na kom kwa ki ner kerero wo Teluwe Yesu kibwki cho tokeu, wi ki fiyaka dutce.
36 Och när han detta sagt hade, föll han på sin knä, och bad med allom dem.
kambo ca dim tokakeri, chon chungi dor nurer chin kwob dilo ti.
37 Och vardt en stor gråt med allom dem; och de föllo Paulo om halsen, och kysste honom;
Nub ciwiye wi kila, cin ne Bulus kwendowe kange cwika cek.
38 Sörjande mest för det ordets skull, som han sagt hade, att de skulle icke mer få se hans ansigte. Och så följde de honom till skepps.
La cin kangum ner ki dikero wo cha tikeu, ki mani ciya tou choti tak. La chin yo cho mor na bire.
