Apostlagärningarna 2
1 Och då Pingesdagen fullkomnad var, voro de alle endrägteliga tillsammans.
Kambo kume fentikos co bouwori, kwarubce ciin mwerum fiye win.
2 Och vardt hastigt ett dön af himmelen, såsom ett mägtigt stort väder kommit hade; och uppfyllde allt huset, der de såto.
Nawo nawo diro kange wi dikwama na yuwako dur, yiram dim luweu cii yim wiyeu.
3 Och dem syntes sönderdelada tungor, såsom af eld; och blef sittandes på kvar och en af dem.
labiyondo kange na biyen kiret layiron cilnenti dor.
4 Och de vordo alle uppfyllde af den Helga Anda, och begynte till att tala med annor tungomål, efter som Anden gaf dem att tala.
Ciin dimki yuwa tangbe kwama lacin ter tokka kereki nyini kangum kambo yuwa tangbe kwamako dang cinenneu.
5 Så voro i Jerusalem boende Judar, gudfruktige män af allahanda folk, som under himmelen är.
Ki kwama co Yahudawa kangum wi yim wursalima, nob kwamabo fo dorbitiner.
6 Då nu denna rösten skett hade, kom tillsammans mycket folk, och vordo förhäpne; ty de hörde dem tala kvar och en med sitt eget mål;
Kambo cii nuwa diroweri, nubo gwam mwerum cii mor ciin nuwa nubo tikkan keroti kin yici.
7 Och vordo alle förskräckte, och förundrade sig, sägande emellan sig: Si, äro icke alle desse, som tala, Galileiske?
Ciin to diker nyimankar laciiki, kibi chom birombo kebo Galiliyawaka?
8 Huru höre vi då hvar och en sitt tungomål, der vi uti födde äre?
manyi bi nuwa citi wiyak wuyakce cii tok nyowo cii bombotiye?
9 Parther och Meder, och Elamiter, och de som bo uti Mesopotamien, och i Judeen, och Cappadocien, Ponto och Asien;
Fisiyawa kange mediyawa kange Elimawa, kange Yahudawa kange Kafadokiya, mor Pontus kange Asia.
10 Phrygien och Pamphylien, Egypten, och i de Libye landsändar vid Cyrenen, och de utländningar af Rom;
Phrygia kange Pamphylia, mor Masar kange sunga libiya wo sur receu, kange fabubbo Roma.
11 Judar och Proselyter, Creter och Araber; vi höre dem med våra tungor tala Guds dråpeliga verk.
Yahudawa kange proselyte, cretans kange arabian, be nuwa tokkeroti kin nyibo dor nangebdo durembo kwama maneu.
12 Och förskräckte de sig alle, och förundrade sig, sägande emellan sig: Hvad månn detta vilja vara?
Gwam ciin nyimangi ciin yi bwiticeu, Yewo toktiye?
13 Och somlige gjorde gack af dem, och sade: Desse äro fulle med sött vin.
Kan nyumbo buwocii ki, ciin diim ki nyom.
14 Då stod Petrus upp, med de ellofva, och hof upp sin röst, och talade till dem: I Judiske män, och I alle som bon i Jerusalem; detta skall eder vetterligit vara, och anammer min ord uti edor öron;
Dila Bitrus kweni kange sulombo yobem, kundiro tok kerki “Nubo yahuda kange kom kwarub kom yim wursalima, kom nyimomwo, ko suwatuu ker mironin.
15 Ty desse äro icke druckne, såsom I menen; efter det är tredje timmen på dagen;
Nubowo ci dimbo diye ki nyom kambo kom kwatiyeu, wori kene Teer na burice koni.
16 Utan det är det som sagdt är genom Propheten Joel:
dila won co dike toki ywel neneu nii ker dukumer.
17 Och det skall ske uti de yttersta dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta af minom Anda öfver allt kött; och edre söner och edra döttrar skola prophetera; och edre ynglingar skola se syner, och edre äldste skola drömma drömmar.
Kwama ki nyo a yilati cwile kume, man coru yuwatangbeko dor nuber, bi biyolokumeu bayilob kange natub ciyan tokker dukumer.
18 Och öfver mina tjenare, och öfver mina tjenarinnor skall jag i de dagar utgjuta af minom Anda; och de skola prophetera.
Nyo tak dor caan yabmib bayilob kange natub, kikuke tindowe man corum yuwatangbe miko, laciyan tok ker dukumer.
19 Och jag skall gifva under ofvan i himmelen, och tecken neder på jordene; blod och eld, och rökdamb.
man madiker nyimakar dii kwama kange dor bitiner, bwiyale kange kira, kange yilom.
20 Solen skall vändas i mörker, och månen i blod, förr än den store och uppenbarlige Herrans dag kommer.
kakokko an yilam kumtachile, chuwakko ayilam bwiyale nanyime kume durkowo kwamaceu nabou.
21 Och skall ske, att hvar och en som åkallar Herrans Namn, han skall blifva salig.
an yilam woco den kwama an fiya fuloka.
22 I män af Israel, hörer dessa orden: Jesum af Nazareth, den man, som när eder af Gudi bevisad är, med krafter, och under, och tecken, som Gud hafver gjort genom honom ibland eder; såsom I ock sjelfve veten.
Nubo Israila kom cuwatuu kero birombonen. Yesu banzared niwo kwama nekom wuro kwama ma nangen durem more kume fiyeci wuyeu, nawo komki bwikom kanyimeu.
23 Honom, efter han af Guds betänkta råd och försyn utgifven var, hafven I tagit genom onda mäns händer, korsfäst och dödat.
Nii wo ciin neken co kan nage kange yobka kwama cii neken co kom keneu kang nubo yombo ker kwamareu cii twalum ki kuldange.
24 Den hafver Gud uppväckt, och lossat dödsens sveda; efter omöjeligit var, att han skulle behållas af honom.
Wo kwama kungun co cokeinen twirak buwareko cinenneu, wo mani natamce.
25 Ty David säger om honom: Jag hafver alltid föresatt Herran för min ögon; ty han är mig på högra handene, att jag icke skall rörd varda.
Dauda tokker donce ki kwamati kami ngir wori cin wi cunga kange cattiyeri katin mikannge.
26 Fördenskull är mitt hjerta gladt, och min tunga fröjdar sig; skall också mitt kött hvilas i förhoppning.
Lanyori nermiro ma fuwer nerti biyel miro ti bilenke. Labwimiu anyi kibi kwan.
27 Ty du öfvergifver icke mina själ i helvete, och tillstäder icke att din Helige skall se förgängelse. (Hadēs g86)
mani mu minang dumemitiwi manu do wucakke mweti a to fuyenin. (Hadēs g86)
28 Du hafver mig kungjort lifsens vägar; du skall uppfylla mig med fröjd för ditt ansigte.
Dang men nure dumeu, nawo tikob mwebo adim yeti ki fuwor nereu.
29 I män och bröder, man må fritt tala med eder om den Patriarchen David; han är död och begrafven, och hans graf är när oss intill denna dag.
Keb mibo man yikom ker nyanglang dor Tee Dauda: buyam ciin furomco dila tuweceu wifo wari kange bo di duwenokowo.
30 Efter han nu var en Prophet, och visste att Gud hade lofvat honom med en ed, att han af hans länds frukt skulle efter köttet uppväcka Christum, till att sitta på hans säte;
Nyori wori cin nii ker dukumer dila nyimom kwama macinen nor kiweri ki, mor tuwe luwe mwe man yoti kange kutile liyar cero nen.
31 Såg han det framföreåt, och talade om Christi uppståndelse, att hans själ icke är öfvergifven uti helvete; icke heller hans kött hafver sett förgängelse. (Hadēs g86)
Cin tou dikero wo dila tok kero dor kwentka kriti mani cii ma bilankiya kange co fiye morka dumek, bwiceu tobo fuyeka. (Hadēs g86)
32 Denna Jesum hafver Gud uppväckt, der vi alle vittne till äro.
Wo Yesu wo kwama kunco wuro wuyakbe bin nyimom.
33 Medan han nu med Guds högra hand upphöjd är, och löfte fått hafver af Fadrenom om den Helga Anda, hafver han utgjutit detta I nu sen och hören.
Nyori kambo cii kunco yaken kanka cattiyere kwamau dila nyo mor yuwa tangbe kwamako fiye Tee wiyeu coci corbinenneu wo komtoti takri kom nuwatiyeu.
34 Ty icke hafver David uppfarit i himmelen; men han säger: Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand;
Dauda kwibo dii dila yiki kwama dila toki kwama nyi Teeluwemiu yiken kango cattiyeremi.
35 Tilldess jag nedlägger dina ovänner dig till en fotapall.
Dila man yoken nob kiyeb mwebbo diker fuwaka namwek.
36 Så skall nu hela Israels hus veta förvisso, att denna Jesum, som I korsfäst hafven, hafver Gud gjort till en Herra och Christ.
La nyori, naweu lo Israila a nyomom kang Yesu wo cii kulkenen kwama yoken co kwama kange kritti.
37 Då de detta hörde, fingo de ett styng i hjertat; och sade till Petrum, och till de andra Apostlarna: I män och bröder, hvad skole vi göra?
Cii nuwa nyori la kwerci nercer cii yi Bitrus kange tannineu nob tomangeb cebo. “Keb mibo ye ba matiye?”.
38 Sade Petrus till dem: Görer bättring, och hvar och en af eder låte sig döpa i Jesu Christi Namn, till syndernas förlåtelse; och I skolen undfå den Helga Andas gåfvo.
La Bitrus yiki Kom dubom bwiranker kumero nakom yumbom, mor den Yesu kristi na wam bwirangker kumero tak kan yo neken yuwatangbek kwama ko.
39 Ty eder är löftet gjordt, och edrom barnom, och allom dem som fjerran äro, hvilka Herren, vår Gud, härtill kallandes varder.
Wor noro ki kom kange bibeyo lokume, kwarub kange birombo kutaneu, gwam nubo tee be kwama a coutiyeu”.
40 Betygade han ock med mång annor ord, och förmanade dem, sägandes: Låter hjelpa eder ifrå detta onda slägtet.
Kero ducce cii ne warke naci chuwaci ki cii nayiki, “Kom fulom dor kumero mor kalewo bwiranyeu.”
41 De som då gerna anammade hans tal, de läto sig döpa; och kommo till hopen, på den dagen, vid tretusend själar.
Lakom yo kercero nacii yukumen mwembo, kume ciin fiyaten nubo cabten bikate taar.
42 Och blefvo de stadigt ståndande uti Apostlarnas lärdom, och i delaktighet, och i bröds brytelse, och i böner.
Lacii ca kaba ki merangka no tomangebbo kange yimbo winneu, mor caka tiilita kange dilo.
43 Och en fruktan kom uppå hvarjo och ena själ; och mång under och tecken gjordes af Apostlarna.
Taito bou dorcir la cin ma diker nyimankaro kan ya yiromboti kila fiye nob tomangebo wiyeu.
44 Och alle de, som trodde, voro tillsammans, och hade all ting menlig.
Gwam nubo nebilinker cii mwerum fiye win diker ciro na bwiticiyece.
45 Sina ägodelar och håfvor sålde de, och delade dem med alla, såsom hvar och en behöfde.
La cii tokang dike cii cikeu kang dike cii ciko wiyakkeu laci kabkange dong dong kange cii cwitiyeu cii cikeu.
46 Och hvar dag voro de stadigt och endrägteliga i templet; och bröto bröd här och der i husen, ätandes med hvarannan i fröjd; och lofvade Gud i deras hjertans enfaldighet.
Fini win cii ca kabati ki nero mor lo wabe cii kiyan tiilita lonice cii kabkang caritoti bwitice mor fuwor nerer kange kungne necer.
47 Och de hade ynnest när allt folket. Och Herren förökade hvar dag församlingen med dem som salige vordo.
Cii caklang kwamati ciin fiya yokati kabum nubem gwam. kwama cob cinenten nubowuro fiya dumetiyeu.
