Apostlagärningarna 19
1 Och begaf sig, medan Apollos var i Corintho, att Paulus vandrade genom de öfra landen, och kom till Ephesum; der fann han några Lärjungar.
And it came to pass, while Apollos was in Corinth, Paul having come through the upper regions came down into Ephesus: and found certain disciples,
2 Och han sade till dem: Hafven I fått den Helga Anda, sedan I trodden? Då sade de till honom: Vi hafve icke ens hört, om någor Helig Ande är till.
and said to them, Have you received the Holy Ghost, having believed? And they said to him, But we have not heard if the Holy Ghost is (given).
3 Och han sade till dem: Hvarmed ären I då döpte? De sade: Med Johannis döpelse.
And he said, Into what then were you baptized? And they said, Into the baptism of John.
4 Då sade Paulus: Johannes döpte med bättringenes döpelse, och sade folkena, att de skulle tro på den som komma skulle efter honom, det är, på Christum Jesum.
And Paul said, John baptized with the baptism of repentance, saying unto the people, that they should believe on the one coming after him, that is Jesus.
5 Och att, då de det hörde, läto de döpa sig i Herrans Jesu Namn.
And they, having heard, were baptized into the name of the Lord Jesus;
6 Och då Paulus lade händer på dem, kom den Helige Ande öfver dem; och de begynte tala med tungomål, och propheterade.
and Paul having laid his hands on them, the Holy Ghost came on them; and they continued to speak with tongues, and prophesy.
7 Och alle desse voro vid tolf män.
And they were all about twelve men.
8 Och han gick in i Synagogon, och talade dristeliga i tre månader, disputerade, och rådde till Guds rike.
And having come into the synagogue, he preached boldly three months, expounding and persuading them as to the things concerning the kingdom of God.
9 Och efter det någre af dem vordo förhärde, och icke trodde, utan talade illa om den vägen för den meniga man, gick han ifrå dem, och afskiljde Lärjungarna, disputerandes dageliga uti ens mans skola, som het Tyrannus.
But when some were becoming hardened and disbelieving, speaking evil of the way in the presence of the multitude, departing from them he separated his disciples, daily expounding in the school of Tyrannus.
10 Och detta gick så till i tu år; så att alle de, som bodde i Asien, hörde Herrans Jesu ord, både Judar och Greker.
And this took place two years; so that all dwelling in Asia heard the word of the Lord, both Jews and Greeks.
11 Och Gud gjorde icke ringa krafter genom Pauli händer;
And God was working great miracles through the hands of Paul;
12 Så att de ock togo svettedukar och skörte, som vid hans kropp hade kommit, och lade på de sjuka; och sjukdomen gick utaf dem, och de onde andar foro ut.
so that napkins and aprons were carried from his body and placed on the sick, and diseases departed from them, and evil spirits went out of them.
13 Så voro någre Judar besvärjare, som foro omkring; de togo sig före åkalla Herrans Jesu Namn, öfver dem som hade de onda andar, sägande: Vi besvärje eder vid Jesum, den Paulus predikar.
And certain ones of the itinerant Jewish exorcists undertook to call the name of the Lord Jesus, over those having evil spirits saying, I adjure you in the name of Jesus whom Paul is preaching.
14 Och ibland dem, som detta gjorde, voro en Judes sju söner, Sceve, öfversta Prestens.
And there were certain seven sons of one Sceva, a Jewish high priest, doing this.
15 Då svarade den onde anden, och sade: Jesum känner jag väl, och Paulum vet jag väl; men ho ären I?
But the evil spirit responding said to them, I know Jesus, and am acquainted with Paul; but who are you?
16 Och mannen, som den onde anden uti var, sprang uppå dem, och vardt dem öfvermägtig; och kastade dem under sig, så att de nakne och sargade undflydde utaf det huset.
And the man in whom was the evil spirit, leaping on them, domineering over both of them, prevailed against them, so that they fled out of that house naked and wounded.
17 Och detta vardt allom vetterligit, både Judom och Grekom, som bodde i Epheso; och en räddhåge föll öfver dem alla, och Herrans Jesu Namn vardt storliga prisadt.
And this became known to all, both Jews and Greeks, dwelling at Ephesus; and fear fell upon them all, and the name of the Lord Jesus was magnified;
18 Och månge af dem, som trodde, kommo och bekände, och förkunnade hvad de uträttat hade.
and many of those having believed came, confessing, and renouncing their practices.
19 Men månge af dem, som förvetna konster brukat hade, båro fram böckerna, och brände upp i hvars mans åsyn; och då deras värde räknadt vardt, vardt det funnet till femtiotusend penningar.
And many of those practicing curious arts, having brought their books, burnt them before all: and they estimated the price of them, and found it to be fifty thousand pieces of silver.
20 Så fast växte då Herrans ord, och kom till magt.
Thus the word of the Lord increased and accumulated strength according to His power.
21 Då detta skedt var, satte Paulus sig fore i Andanom att fara genom Macedonien och Achaja till Jerusalem, sägandes: När jag hafver varit der, måste jag ock se Rom.
And when these things were fulfilled, Paul purposed in spirit, having traveled through Macedonia and Achaia, to go on into Jerusalem, saying that, After I am there it behooves me also to see Rome.
22 Då sände han till Macedonien två af dem som honom tjente, nämliga Timotheum och Erastum; men sjelf blef han qvar till en tid i Asien.
And having sent two of those ministering to him, Timothy and Erastus, into Macedonia, himself spent the time in Asia.
23 På den tiden vardt icke litet buller om den vägen.
And at that time there was no small commotion concerning the way.
24 Ty det var en guldsmed, benämnd Demetrius, som gjorde silftempel till Diana, der de en stor vinning af hade, som det handtverk brukade;
For a certain Demetrius by name, a silversmith, making silver shrines of Diana, was bringing no small gain to the mechanics,
25 Hvilka han tillhopakallade, och de der slikt arbete plägade bruka, och sade: I män, I veten, att vi hafve vår näring af detta handtverket;
whom having assembled and the laborers about such things, he said, Men, you know that it is from this work that prosperity is to us:
26 Och I sen och hören, att denne Paulus hafver bedragit, ej allenast i Epheso, utan sånär i hela Asien, och förvändt mycket folk, sägandes, att det är icke gudar, som göras med menniskohänder.
and you see and hear, that not only at Ephesus, but almost throughout all Asia, that this Paul having persuaded them has turned away a great multitude, saying that there are no gods made with hands.
27 Och varder icke allenast gällandes den delen af vårt handtverk, att det nederläggs; utan jemväl ock att den stora gudinnones Diane tempel varder för intet hållet; och måtte då ske, att hennes härlighet af kommer, den dock hela Asien och hela verlden dyrkar.
And not only is this interest in danger to us to come into disrepute; but even the temple of the great goddess Diana to be considered for nought, and they are about even to despise the majesty of her, whom all Asia and the world worships.
28 När de detta hörde, vordo de fulle med vrede, och ropade: Stor är de Ephesiers Diana.
And hearing and being filled with rage, they continued to cry out, saying, Great is Diana of the Ephesians.
29 Och i hela staden vardt ett upplopp; och de föllo hasteliga till, alle med ett mod, in på skådoplatsen, och togo fatt på Gajus och Aristarchus, som voro af Macedonien, och af Pauli sällskap.
And the city was filled with commotion: and they rushed of one accord into the theatre, seizing Gaius and Aristarchus, the Macedonians, the companions of Paul.
30 Och Paulus ville gångit in i hopen, till folket; då ville Lärjungarna det icke tillstädja.
And Paul wishing to go in unto the people, the disciples suffered him not;
31 Sände ock någre af de Öfversta i Asien, som hans vänner voro, till honom, och bådo att han icke skulle gifva sig in på platsen.
and certain ones of the Asiatic rulers, also being friends to him, having sent to him, continued to entreat him not to give himself up into the theatre.
32 Och andre ropade annat; ty menigheten var förbistrad; och mesta delen visste icke, för hvad sak de voro församlade.
Then indeed they continued to cry out some one thing, and some another: for the church was confused; and the most of them did not know on account of what they had come together.
33 Och somlige af folket drogo Alexandrum fram, den Judarna framstötte. Då tecknade Alexander med handene, att de skulle vara tyste, och aktade försvara sig för folket.
And some from the crowd forced in Alexander, the Jews precipitating him forward; and Alexander, beckoning with his hand, wished to apologize to the people.
34 När de förnummo att han var en Jude, ropade de alle med en mun, sånär i två timmar, sägande: Stor är de Ephesiers Diana.
But recognizing that he is a Jew, there was one voice from all crying out about two hours, Great is Diana of the Ephesians.
35 Då cancelleren hade stillat folket, sade han: I män af Epheso, ho är den menniska som icke vet, att Ephesiers stad dyrkar den stora gudinnan Diana, och det beläte som af himmelen kommet är?
And the city clerk having dismissed the multitudes, said, Ephesian men, for what one of men is there that does not know that the city of the Ephesians is a worshiper of the great goddess Diana, and of the statue having fallen down from Jupiter?
36 Så, efter der säger ingen emot, måsten I stilla eder, och intet orådeligit företaga.
Therefore these things being unquestionable, it is necessary that you become calm, and do nothing rashly.
37 I hafven dragit dessa männerna fram, som hvarken äro kyrkoröfvare, eller edor gudinnos försmädare.
For you have led in these men, who are neither robbers of temples, nor are they blaspheming your goddess.
38 Om Demetrius, och de med honom äro af hans handtverk, hafva sak emot någon, så hafver man Råd, och rättgång, och fogdar; der måga de klaga och svara hvarannan.
If indeed therefore Demetrius, and the mechanics along with him, have a charge against any one, the courts are in session, and there are lawyers: let them implead one another.
39 Men hafven I om något annat handla, då må det åtskiljas uti någon tillbörlig samqväm.
But if you are seeking something concerning other things, it shall be settled in the lawful church.
40 Ty det är fara att vi komme i skuld, för det upplopp som i dag skedt är, efter ingen sak på färde är, der vi kunne någon skäl af taga till detta upplopp.
For indeed we are in danger of prosecution for the disturbance this day, there being no cause concerning which we shall be able to give a reason for this uproar.
41 Och då han det sagt hade, lät han folket gå.
And having said these things, he dismissed the church.
