Apostlagärningarna 16

1 Och han kom till Derben och Lystra; och si, der var en Lärjunge, benämnd Timotheus, en Judisk qvinnos son, den der trogen var; men fadren var en Grek.

Then he came to Derbe and Lystra: and, behold, a certain disciple was there, named Timothy, the son of a certain woman, who was a Jewess, and believed; but his father was a Greek:

2 Den samme hade ett godt rykte af de bröder, som voro i Lystris och Iconien.

Who was well reported of by the brethren that were at Lystra and Iconium.

3 Då ville Paulus, att han skulle fara med honom; och tog och omskar honom, för de Judars skull, som voro i de rum; ty de visste alle, att hans fader var en Grek.

Him would Paul have to go forth with him; and took and circumcised him because of the Jews who were in those quarters: for they all knew that his father was a Greek.

4 Och der de foro genom städerna, befallde de dem hålla de stadgar, som af Apostlarna och Presterna i Jerusalem beslutne voro.

And as they went through the cities, they delivered to them the decrees to keep, that were ordained by the apostles and elders who were at Jerusalem.

5 Och vordo de församlingar stadfäste i trone, och förökades på talet hvar dag.

And so were the churches established in the faith, and increased in number daily.

6 Då de vandrade genom Phrygien och Galatie landskap, vardt dem förment af den Helga Anda, tala ordet i Asien.

Now when they had gone throughout Phrygia and the region of Galatia, and were forbidden by the Holy Spirit to preach the word in Asia,

7 Derföre foro de in i Mysien, och bödo till att fara in i Bithynien; och Anden tillstadde dem icke.

After they had come to Mysia, they tried to go into Bithynia: but the Spirit allowed them not.

8 Men då de hade farit genom Mysien, foro de ned till Troadem.

And they passing by Mysia came down to Troas.

9 Och en syn syntes Paulo om nattena. En Macedonisk man stod och bad honom, sägandes: Far in i Macedonien, och hjelp oss.

And a vision appeared to Paul in the night; There stood a man of Macedonia, beseeching him, saying, Come over into Macedonia, and help us.

10 Och straxt han hade sett synena, tänkte vi till att fara in i Macedonien; och voro visse deruppå, att Herren hade kallat oss till att predika Evangelium för dem,

And after he had seen the vision, immediately we endeavoured to go into Macedonia, assuredly gathering that the Lord had called us to preach the gospel to them.

11 Då vi nu seglade af Troade, kommo vi vår rätta kos till Samothracien, och dagen derefter till Neapolis;

Therefore loosing from Troas, we came with a straight course to Samothracia, and the next day to Neapolis;

12 Och dädan till Philippos, som är ypperste staden i Macedonien, och är en fristad. Och vistades vi uti den staden några dagar.

And from there to Philippi, which is the chief city of that part of Macedonia, and a colony: and we were in that city abiding certain days.

13 Och om Sabbathsdagen gingo vi ut af staden till älfvena, der man plägade bedja; och satte oss ned, och talade med qvinnor, som der tillsamman kommo.

And on the sabbath day we went out of the city by a river side, where prayer was accustomed to be made; and we sat down, and spoke to the women who resorted there.

14 Och en gudelig qvinna, benämnd Lydia, en purpurkrämerska, utaf de Thyatirers stad, lydde till; och Herren öppnade hennes hjerta, att hon gaf akt på det Paulus sade.

And a certain woman named Lydia, a seller of purple, of the city of Thyatira, who worshipped God, heard us: whose heart the Lord opened, that she attended to the things which were spoken by Paul.

15 Och hon lät sig döpa, och allt sitt hus; och bad dem, sägandes: Om I hållen mig derföre att jag tror på Herran, så kommer i mitt hus, och blifver der. Och hon nödgade oss.

And when she was baptized, and her household, she besought us, saying, If ye have judged me to be faithful to the Lord, come into my house, and abide there. And she constrained us.

16 Och hände sig, då vi gingom till bönen, mötte oss en piga, som hade en spådomsanda, och hon drog sina herrar mycken båtning till, med sin spådom.

And it came to pass, as we went to prayer, a certain maid possessed with a spirit of divination met us, who brought her masters much gain by soothsaying:

17 Hon följde Paulum och oss efter, och ropade, sägandes: Desse männerna äro högsta Guds tjenare, de der eder förkunna salighetenes väg;

The same followed Paul and us, and cried, saying, These men are the servants of the most high God, who show to us the way of salvation.

18 Och det gjorde hon i många dagar. Men Paulus tog detta illa vid sig, och vände sig om, sägandes till andan: Jag bjuder dig, vid Jesu Christi Namn, att du far ut af henne. Och han for ut i samma stund.

And this she did many days. But Paul, being grieved, turned and said to the spirit, I command thee in the name of Jesus Christ to come out of her. And he came out the same hour.

19 Då hennes herrar sågo, att hoppet var borto till deras båtning, togo de fatt på Paulus och Silas, och drogo dem på torget till de öfversta;

And when her masters saw that the hope of their gains was gone, they caught Paul and Silas, and drew them into the marketplace to the rulers,

20 Och antvardade dem Rådherrarna i händer, sägande: Desse männerna göra ena villo i vår stad, efter de äro Judar;

And brought them to the magistrates, saying, These men, being Jews, do exceedingly trouble our city,

21 Och lära det sätt, som oss icke höfves anamma eller hålla, efter vi äre Romerske.

And teach customs, which are not lawful for us to receive, neither to observe, being Romans.

22 Och folket lopp ihop med dem; och Rådherrarna refvo deras kläder sönder, och läto hudflänga dem med ris.

And the multitude rose up together against them: and the magistrates tore off their clothes, and commanded to beat them.

23 Och när de hade mycket slagit dem, kastade de dem i fängelse, och befallde fångvaktaren, att han skulle granneliga taga vara på dem.

And when they had laid many stripes upon them, they cast them into prison, charging the jailor to keep them safely:

24 Då, efter han fick så sträng befallning, kastade han dem in i innersta fångahuset, och slog en stock öfver deras fötter.

Who, having received such a charge, thrust them into the inner prison, and made their feet fast in the stocks.

25 Om midnattstid voro Paulus och Silas i sina böner, och lofvade Gud med sång; och fångarna hörde dem.

And at midnight Paul and Silas prayed, and sang praises to God: and the prisoners heard them.

26 Och med hast vardt en stor jordbäfning, så att grundvalen i fångahuset bäfvade; och straxt vordo alla dörrarna öppna, och allas deras bojor vordo lösa.

And suddenly there was a great earthquake, so that the foundations of the prison were shaken: and immediately all the doors were opened, and every one’s bands were loosed.

27 Då vaknade fångvaktaren, och fick se dörrarna på fångahuset öppna, och drog sitt svärd ut, viljandes dräpa sig sjelf; och mente att fångarna voro bortflydde.

And the keeper of the prison awaking out of his sleep, and seeing the prison doors open, he drew out his sword, and would have killed himself, supposing that the prisoners had fled.

28 Då ropade Paulus med höga röst, sägandes: Gör dig sjelfvom intet ondt; ty vi äre alle här.

But Paul cried with a loud voice, saying, Do thyself no harm: for we are all here.

29 Då beddes han ett ljus, och gaf sig derin, och föll ned för Pauli och Sile fötter, bäfvandes.

Then he called for a light, and sprang in, and came trembling, and fell down before Paul and Silas,

30 Och han hade dem ut, och sade: Herrar, hvad skall jag göra, att jag må blifva salig?

And brought them out, and said, Sirs, what must I do to be saved?

31 Då sade de: Tro på Herran Jesum, så blifver du och ditt hus saligt;

And they said, Believe on the Lord Jesus Christ, and thou shalt be saved, and thy house.

32 Och talade för honom Herrans ord, och för allom dem som i hans huse voro.

And they spoke to him the word of the Lord, and to all that were in his house.

33 Och i samma stunden om natten tog han dem till sig, och tvådde deras sår; och lät sig straxt döpa, och allt sitt folk.

And he took them the same hour of the night, and washed their stripes; and was baptized, he and all his, without delay.

34 Och hade dem hem i sitt hus, och gaf dem mat, fröjdandes sig att han med allt sitt hus trodde Gudi.

And when he had brought them into his house, he set food before them, and rejoiced, believing in God with all his house.

35 Då dager vardt, sände Rådherrarna stadstjenarena, sägande: Släpp de männerna ut.

And when it was day, the magistrates sent the officers, saying, Let those men go.

36 Detta talet förkunnade fångvaktaren Paulo: Rådherrarna hafva budit, att I skolen släppas; går fördenskull ut, och farer i frid.

And the keeper of the prison told this saying to Paul, The magistrates have sent to let you go: now therefore depart, and go in peace.

37 Då sade Paulus till dem: De hafva hudflängt oss uppenbarliga, utan lag och dom, ändock vi äre Romerske, och kastat oss i fängelse; och vilja nu hemliga hafva oss härut! Nej, icke så; utan komme sjelfve, och tage oss härut.

But Paul said to them, They have beaten us openly uncondemned, being Romans, and have cast us into prison; and now do they thrust us out privately? nay verily; but let them come themselves and bring us out.

38 Då bådade stadstjenarena Rådherromen dessa ord. Då vordo de förfärade, hörande att de voro Romerske;

And the officers told these words to the magistrates: and they feared, when they heard that they were Romans.

39 Och kommo dit, och förmante dem; och togo dem ut, bedjande att de utgå skulle af staden.

And they came and besought them, and brought them out, and desired them to depart out of the city.

40 Då gingo de utu fängelset, och kommo till Lydia; och när de hade sett bröderna, och styrkt dem, foro de sina färde.

And they went out of the prison, and entered into the house of Lydia: and when they had seen the brethren, they comforted them, and departed.