Apostlagärningarna 16

1 Och han kom till Derben och Lystra; och si, der var en Lärjunge, benämnd Timotheus, en Judisk qvinnos son, den der trogen var; men fadren var en Grek.

He came then (both *no*) to Derbe and (to *no*) Lystra. And behold a disciple certain was there, named Timothy, [the] son of a woman (certain *k*) Jewish believing, father however a Greek;

2 Den samme hade ett godt rykte af de bröder, som voro i Lystris och Iconien.

who was well spoken of by the in Lystra and Iconium brothers.

3 Då ville Paulus, att han skulle fara med honom; och tog och omskar honom, för de Judars skull, som voro i de rum; ty de visste alle, att hans fader var en Grek.

This one wanted Paul with him to go forth, and having taken he circumcised him on account of the Jews those being in the parts those; they knew for all that a Greek (the father *N(k)O*) of him was.

4 Och der de foro genom städerna, befallde de dem hålla de stadgar, som af Apostlarna och Presterna i Jerusalem beslutne voro.

While then they were passing through the cities, they were delivering to them to keep the decrees which [were] decided on by the apostles and (of the *k*) elders who [were] in Jerusalem.

5 Och vordo de församlingar stadfäste i trone, och förökades på talet hvar dag.

The indeed therefore churches were strengthened in the faith and were increasing in number every day.

6 Då de vandrade genom Phrygien och Galatie landskap, vardt dem förment af den Helga Anda, tala ordet i Asien.

(they passed through *N(k)O*) then Phrygia and (the *k*) Galatian region having been forbidden by the Holy Spirit to speak the word in Asia,

7 Derföre foro de in i Mysien, och bödo till att fara in i Bithynien; och Anden tillstadde dem icke.

having come (then *no*) down to Mysia they were attempting (into *N(k)O*) Bithynia (to go, *N(k)O*) and not did allow them the Spirit (of Jesus. *NO*)

8 Men då de hade farit genom Mysien, foro de ned till Troadem.

having passed by then Mysia they came down to Troas.

9 Och en syn syntes Paulo om nattena. En Macedonisk man stod och bad honom, sägandes: Far in i Macedonien, och hjelp oss.

And a vision during the night to Paul appeared: A man of Macedonia certain was already standing (and *no*) beseeching him and saying; Having passed over into Macedonia do help us.

10 Och straxt han hade sett synena, tänkte vi till att fara in i Macedonien; och voro visse deruppå, att Herren hade kallat oss till att predika Evangelium för dem,

When now the vision he had seen, immediately we sought to go forth to (*k*) Macedonia concluding that he has called us (God *N(K)O*) to evangelise to them.

11 Då vi nu seglade af Troade, kommo vi vår rätta kos till Samothracien, och dagen derefter till Neapolis;

Having sailed (then *N(K)O*) from (*k*) Troas we made a straight course to Samothrace, (and *N(k)O*) the following day to Nea Polis,

12 Och dädan till Philippos, som är ypperste staden i Macedonien, och är en fristad. Och vistades vi uti den staden några dagar.

(and from there and from there *N(k)O*) to Philippi, which is ([the] leading [city] *N(k)O*) (of the *ko*) district (*NK*) of Macedonia [the] city, [and Roman] colony. We were now in (this *NK(o)*) city staying days some.

13 Och om Sabbathsdagen gingo vi ut af staden till älfvena, der man plägade bedja; och satte oss ned, och talade med qvinnor, som der tillsamman kommo.

On the then day of the Sabbaths we went forth outside the (gate *N(K)O*) by a river where (we were accustomed *N(K)O*) (prayer *N(k)O*) to have, And having sat down we were speaking to those having gathered women.

14 Och en gudelig qvinna, benämnd Lydia, en purpurkrämerska, utaf de Thyatirers stad, lydde till; och Herren öppnade hennes hjerta, att hon gaf akt på det Paulus sade.

And a certain woman named Lydia, a seller of purple of [the] city of Thyatira worshiping God, was listening of whom the Lord opened the heart to attend to the [things] being spoken by Paul.

15 Och hon lät sig döpa, och allt sitt hus; och bad dem, sägandes: Om I hållen mig derföre att jag tror på Herran, så kommer i mitt hus, och blifver der. Och hon nödgade oss.

When then she was baptized and the house of her, she begged saying; If you have judged me faithful to the Lord to be, having entered into the house of mine (do remain; *N(k)O*) And she persuaded us.

16 Och hände sig, då vi gingom till bönen, mötte oss en piga, som hade en spådomsanda, och hon drog sina herrar mycken båtning till, med sin spådom.

It happened now going of us to (the *no*) [place of] prayer, a girl certain having a spirit (Python meeting by *N(k)O*) us, who gain much was bringing the masters of her by fortune-telling.

17 Hon följde Paulum och oss efter, och ropade, sägandes: Desse männerna äro högsta Guds tjenare, de der eder förkunna salighetenes väg;

She (having followed *N(k)O*) after Paul and us was crying out saying; These men servants of the God Most High are, who proclaim (to you *N(K)O*) [the] way of salvation.

18 Och det gjorde hon i många dagar. Men Paulus tog detta illa vid sig, och vände sig om, sägandes till andan: Jag bjuder dig, vid Jesu Christi Namn, att du far ut af henne. Och han for ut i samma stund.

This then she was continuing for many days. Having been distressed then (*k*) Paul and having turned to the spirit he said; I command you in (the *k*) name of Jesus Christ to come out from her. And it came out on [the] same hour.

19 Då hennes herrar sågo, att hoppet var borto till deras båtning, togo de fatt på Paulus och Silas, och drogo dem på torget till de öfversta;

Having seen now the masters of her that was gone the hope of the profit of them, having taken hold of Paul and Silas they dragged [them] into the marketplace before the rulers,

20 Och antvardade dem Rådherrarna i händer, sägande: Desse männerna göra ena villo i vår stad, efter de äro Judar;

and having brought up them to the magistrates they said; These men exceedingly trouble of us the city Jews being;

21 Och lära det sätt, som oss icke höfves anamma eller hålla, efter vi äre Romerske.

and preach customs that not it is lawful for us to accept nor to practice Romans being.

22 Och folket lopp ihop med dem; och Rådherrarna refvo deras kläder sönder, och läto hudflänga dem med ris.

And rose up together the crowd against them, and the magistrates having torn off of them the garments were commanding to beat with rods;

23 Och när de hade mycket slagit dem, kastade de dem i fängelse, och befallde fångvaktaren, att han skulle granneliga taga vara på dem.

Many (then *NK(o)*) having laid on them blows they cast [them] into prison having charged the to jailer strictly to keep them;

24 Då, efter han fick så sträng befallning, kastade han dem in i innersta fångahuset, och slog en stock öfver deras fötter.

who an order such (having received *N(k)O*) threw them into the inner prison and the feet fastened of them in the stocks.

25 Om midnattstid voro Paulus och Silas i sina böner, och lofvade Gud med sång; och fångarna hörde dem.

Toward now midnight Paul and Silas praying they were singing praises to God; Were listening now to them the prisoners.

26 Och med hast vardt en stor jordbäfning, så att grundvalen i fångahuset bäfvade; och straxt vordo alla dörrarna öppna, och allas deras bojor vordo lösa.

Suddenly then earthquake there was a great so that shaking the foundations of the prison house; were opened (then *N(k)O*) immediately the doors all, and of all the chains were loosed.

27 Då vaknade fångvaktaren, och fick se dörrarna på fångahuset öppna, och drog sitt svärd ut, viljandes dräpa sig sjelf; och mente att fångarna voro bortflydde.

Awoken then having been the jailer and was seeing having opened the doors of the prison, having drawn (*no*) [his] sword he was about himself to execute supposing to have escaped the prisoners.

28 Då ropade Paulus med höga röst, sägandes: Gör dig sjelfvom intet ondt; ty vi äre alle här.

Called out however in a loud voice Paul saying; Not may do to yourself harm; all for we are here.

29 Då beddes han ett ljus, och gaf sig derin, och föll ned för Pauli och Sile fötter, bäfvandes.

Having called for now lights he rushed in and terrified having become he fell down before Paul and Silas,

30 Och han hade dem ut, och sade: Herrar, hvad skall jag göra, att jag må blifva salig?

And having brought them out he was saying; Sirs, what of me is necessary to do that I may be saved?

31 Då sade de: Tro på Herran Jesum, så blifver du och ditt hus saligt;

And they said; do believe on the Lord Jesus (Christ *K*) and will be saved you yourself and the household of you.

32 Och talade för honom Herrans ord, och för allom dem som i hans huse voro.

And they spoke to him the word of the (Lord *NK(O)*) (along with *N(k)O*) all those in the house of him.

33 Och i samma stunden om natten tog han dem till sig, och tvådde deras sår; och lät sig straxt döpa, och allt sitt folk.

And having taken them in that [very] hour of the night he washed [them] from the wounds, and he was baptized he himself and the [household] of him (all *NK(o)*) immediately.

34 Och hade dem hem i sitt hus, och gaf dem mat, fröjdandes sig att han med allt sitt hus trodde Gudi.

Having brought then them into the house (of him *ko*) he laid a table [for them] and (rejoiced *NK(o)*) with all [his] household having believed in God.

35 Då dager vardt, sände Rådherrarna stadstjenarena, sägande: Släpp de männerna ut.

When day then having come sent the magistrates the officers saying; do release the men those.

36 Detta talet förkunnade fångvaktaren Paulo: Rådherrarna hafva budit, att I skolen släppas; går fördenskull ut, och farer i frid.

Reported then the jailer words these to Paul that Have sent the captains that you may be let go; Now therefore having gone out do depart in peace.

37 Då sade Paulus till dem: De hafva hudflängt oss uppenbarliga, utan lag och dom, ändock vi äre Romerske, och kastat oss i fängelse; och vilja nu hemliga hafva oss härut! Nej, icke så; utan komme sjelfve, och tage oss härut.

But Paul was saying to them; Having beaten us publicly uncondemned men Romans being, they cast [us] into prison, and now secretly us do they throw out? No indeed! Instead having come themselves us they should bring out.

38 Då bådade stadstjenarena Rådherromen dessa ord. Då vordo de förfärade, hörande att de voro Romerske;

(Reported *N(k)O*) then to the magistrates the officers declarations these; (and *k*) They were afraid (then *no*) having heard that Romans they are,

39 Och kommo dit, och förmante dem; och togo dem ut, bedjande att de utgå skulle af staden.

And having come they appealed to them and having brought [them] out they were asking [them] (to go out *N(k)O*) (of *no*) the city.

40 Då gingo de utu fängelset, och kommo till Lydia; och när de hade sett bröderna, och styrkt dem, foro de sina färde.

Having gone forth then (out of *N(k)O*) the prison they came (to *N(k)O*) Lydia; and having seen [them] they exhorted the brothers (them *k*) and departed.