Apostlagärningarna 15
1 Och kommo någre neder af Judeen, och lärde bröderna: Utan I låten eder omskära efter Mose sätt, så kunnen I icke blifva salige.
Bhai, gubhaikengenenje bhandunji ku Antiokia kopokanga ku Yudea gubhatandubhenje kwaajiganyanga bhakilishitu kuti, “Ibhaga nkajalukanje malinga shiilugwilwe Mmalajilo ga a Musha nkatapulwanga.”
2 Då vardt en tvedrägt och träta, icke den minsta, så att Paulus och Barnabas föllo emot dem; och derföre skickade de att Paulus och Barnabas, och någre andre af dem, skulle uppfara till Apostlarna, och till Presterna i Jerusalem, för detta spörsmålets skull.
Lyene lilobhelyo lyashinkukumbuya ntau gwankulungwa. A Pauli na a Bhanabha bhakataukanganeje na bhandunji bhala, gwiamulishwe kuti, a Pauli na a Bhanabha na bhandunji bhananji bha a Nnungu bha ku Antiokia bhajendangananje ku Yelushalemu bhakabhonegananje na mitume na bhanangulungwa ga jene nganijo.
3 Och så vordo de förfordrade af församlingene, och foro genom Phenicien och Samarien, och förtäljde Hedningarnas omvändelse; och gjorde dermed allom brödromen stor glädje.
Bhai, bhakatumwanjeje na bhandunji bha a Nnungu, gubhapitilenje pakati shilambo sha Poinike na ku Shamalia, akuno bhalilunguyanga ngani ja bhandunji bhangabha Bhayaudi shibhashite kwaatendebhushilanga a Nnungu, jene nganijo gujaanonyelenje kwa kaje bhakilishitu bhowe.
4 När de nu kommo till Jerusalem, vordo de undfångne af församlingene, och af Apostlarna, och de äldsta; och de förkunnade allt det Gud hade gjort med dem.
Bhakaikangananjeje ku Yelushalemu gubhaposhelwenje na bhandunji bha a Nnungu na mitume na bhanangulungwa, na bhalabhonji gubhaatalashiyenje yowe ibhatendile a Nnungu pamo na bhanganyabho.
5 Då reste sig upp någre af de Phariseers parti, som vid trona tagit hade, sägande att man måste omskära dem, och bjuda uppå att man hålla skulle Mose lag.
Ikabheje bhakilishitu bhananji bha nkumbi gwa Mapalishayo gubhajimingenenje bhalinkutinji, “Inapinjikwa bhandunji bhangabha Bhayaudi bhajalukanje nkukaguya Shalia ja a Musha.”
6 Då församlade sig Apostlarna och Presterna, till att ransaka om det ärendet.
Bhai, mitume na bhanangulungwa gubhatemingenenje lukumbi bhaliganishiyanje lilobhelyo.
7 Och när nu fast derom frågadt var, stod Petrus upp, och sade till dem: I män och bröder, I veten, att uti förgången tid ibland oss hafver Gud utvalt, att Hedningarna hörde Evangelii ord genom min mun, och trodde.
Nkungulu ukalonjeyeje, a Petili gubhajimi, nigubhashite, “Ashaapwetu, mmanganyanji mmumanyinji kuti kuumila ndandubho a Nnungu bhashinkupinga kung'agula nne kukopoka munkumbi gwenunji nunguye Ngani ja Mmbone kubhandunji bhangabha Bhayaudi, nkupinga bhapilikananje na kulupalila.
8 Och Gud, som hjertat känner, vittnade med dem, gifvandes dem den Helga Anda, så väl som oss;
Na bhalabho a Nnungu bhanakujimanya mitima ja bhandunji, gubhakong'ondele kuti bhaapinjilenje, kwa kwaapanganga Mbumu jwa Ukonjelo malinga shibhatupele uwe.
9 Och gjorde ingen åtskilnad emellan oss och dem; utan rengjorde deras hjerta genom trona.
Wala bhangaagula uwe na bhanganyabho, bhashikujitakaya mitima jabhonji kwa ngulupai.
10 Hvi fresten I då nu Gud, att I viljen lägga det ok på Lärjungarnas hals, det hvarken våra fäder eller vi bära kunde?
Bhai nnaino, kwa nndi nnakwaalinganga a Nnungu kwa kwaatwikanga bhandunji mitenga jibhalepelenje kujigala ashainabhetu, nkali uwe twashinkulepela jigala.
11 Utan genom Herrans Jesu Christi nåd tro vi, att vi skole salige varda, såsom ock de.
Ikabhe putukulupalila kuti shitutapulwe kwa ntuka gwa Bhakulungwa a Yeshu malinga bhanganyabho.”
12 Då tigde hele hopen, och hörde på Barnabas, och Paulus, som förtäljde hvad tecken och under Gud, genom dem, ibland Hedningarna gjort hade.
Bhai, bhandunji bhowe pa lukumbi pala, gubhatemingenenje ilili, nkwaapilikanishiyanga a Bhanabha na a Pauli bhalitalashiyanga ga ilangulo na ilapo ibhatendile a Nnungu kwa makono gabhonji kubhandunji bhangabha Bhayaudi.
13 När de tystnade, svarade Jacobus, och sade: I män och bröder, hörer mig.
A Bhanabha na Pauli bhakapumulanjeje kutalashiya, a Yakobho gubhatandwibhe kubheleketa bhalinkuti, “Ashaapwanga mmbilikanishiyanje!
14 Simeon hafver förtäljt, huruledes Gud först sökt hafver, och anammat ett folk till sitt Namn utaf Hedningarna.
A Shimoni guna bhashemwaga a Petili bhatutalashiye, bhukalago a Nnungu shibhaashite languya kwaapinganga bhandunji bhangabha Bhayaudi, gubhaagwilenje bhananji munkumbi gwabhonjimo bhabhanganje bhandu bhabho.
15 Och med honom draga öfverens Propheternas ord; såsom skrifvet är:
Na malobhe ga ashinkulondola bha a Nnungu ganatolana na jene nganiji, malinga shiijandikwe Mmajandiko ga Ukonjelo,
16 Derefter vill jag komma igen, och åter uppbygga Davids tabernakel, som förfallet är; och vill bota de refvor, som derpå äro, och upprätta det;
‘Gapitaga genega shimuje, na shinjenje kabhili ku nyumba jibhomweshe ja a Daudi, shing'alaye maame gakwe nishenga kabhili.
17 Att det som qvart är af menniskorna skola spörja efter Herran, och desslikes alle Hedningar, öfver hvilka mitt Namn nämndt är, säger Herren, som allt detta gör.
Nkupinga bhandunji bhaigelenje, na bha ilambo ina bhaashemwanga kwa lina lyangu, bhaaloleyanje Bhakulungwa.
Bhakulungwa bhashite, bhatendile genega gamanyishe kuumila bhukala.’ (aiōn g165)
19 Derföre besluter jag, att man icke skall bekymra dem som af Hedningarna omvändas till Gud;
“Kwa nneyo, nne ngunatenda nnei, tunaabhuyanje bhandunji bhangabha Bhayaudi bhakwaatendebhushilanga a Nnungu.
20 Utan att man skrifver dem till, att de hafva återhåll af afgudars besmittelse, och boleri och af det som förqvafdt är, och af blod.
Ikabhe twaajandishilanje bhaluwa kuti bhanalyanganje yalya yanyata ya mbepei ya ashinnungu bha yanamu, bhaiepuyanje na labhalabha, bhanataunanje nnyama yawa shibhudu na bhanalyanganje minyai.
21 Ty Moses hafver af ålder i alla städer dem som honom predika uti Synagogorna, der han på alla Sabbather läsen varder.
Pabha kuumila bhukala bhapalinji bhandu bhalunguyanga Malajilo ga a Musha na ganashomwa nnyumba ya jujila Nnungu kila lyubha lya pumulila.”
22 Då belefvade Apostlarna och Presterna med hela församlingene, att man utvalde några män af dem, och sände till Antiochien med Paulo och Barnaba; nämliga Judas, som kallades Barsabas, och Silas, som voro yppersta männerna ibland bröderna.
Bhai, mitume na bhandunji bhowe bha a Nnungu na bhanangulungwa bhabhonji gubhaagwilenje bhandunji kukopoka munkumbi gwabhonji bhaatumanje kwenda ku Antiokia na a Pauli na a Bhanabha. Bhai, gubhaagwilenje a Yuda guna pubhashemwaga a Bhalishabha na a Shila bhowenji bhandunji bha manyika munkumbi gwa bhakilishitu.
23 Och de fingo dem bref i händerna, vid detta sinnet: Vi Apostlar, och äldste, och bröder, önskom dem brödrom, som äro af Hedningomen uti Antiochien, och Syrien, och Cilicien, helso.
Gubhaakamuyenje bhaluwa jajandikwe nnei, “Uwe twaashapwenunji, mitume na bhanangulungwa, shalamu yenunji mwashaapwetu bha ilambo ina nninginji ku Antiokia na ku Shilia na ku Kilikia.
24 Efter vi hört hafve, att någre äro utgångne af oss, och hafva förvillt eder med läro, och förvändt edra själar, bjudandes att I skolen låta eder omskära, och hålla Lagen, dem vi det icke befallt hafve;
Tupilikene kuti bhandunji bhananji bha kopoka kunngwetu kuno bhashikumpuganyanga kwa malobhe gabhonji, nikumpanganga lipamba mmitima jenunji. Ikabheje akuno jwakwa abhatumilenje.
25 Derföre syntes oss endrägteliga i våra församling att taga några män ut, och sända till eder, med oss älskeligom Barnaba och Paulo;
Kwa nneyo tushitama pamo nilagana twaagulanje bhandu twaatumanje bhajiyangananje kweneko na ashaambwiga ajetunji a Bhanabha na a Pauli,
26 Som äro de män, som sina själar utsatt hafva, för vårs Herras Jesu Christi Namn.
bhandunji bhaikakatimilenje gumi gwabhonji kwa ligongo lya liengo lya a Yeshu Kilishitu.
27 Så sände vi nu Judas och Silas, de som ock med munnen skola säga eder det samma.
Bhai, twaatumilenje a Yuda na a Shila shibhammalanjilanje kwa kang'wa yabhonji gutujandishe gano.
28 Ty dem Helga Anda, och oss, syntes ingen yttermera tunga lägga på eder, utan dessa stycken som af nödene äro;
Pabha Mbumu jwa Ukonjelo na uwe tushibhona sha mmbone tunantwikanje mishigo ikabhe gene gapinjikwa gala.
29 Nämliga att I hafven återhåll af thy som afgudom offradt är, och af blod, och af det förqvafdt är, och af boleri; för hvilken stycke om I eder förvaren, så gören I väl. Farer väl.
Yani, nnalyanganje nnyama ibhishilwe mbepei kuyanamu, nnapapilanje minyai na nnalyangaanje nnyama yawa shibhudu, mwiepuyanje na labhalabha. Shintendanje mwammbone mwiepuyangaga na yeneyo. Mwanjangana!”
30 När de nu hade fått sin afsked, kommo de till Antiochien; och församlade den meniga man, och fingo dem brefvet.
Mitume bhala bhakalajilwanjeje, gubhaelelenje kuloya ku Antiokia. Kweneko gubhashemilenje lugwinjili lwa bhakilishitu gubhaapelenje bhaluwa jila.
31 När de det läsit hade, vordo de glade af den trösten.
Bhakashomanjeje bhaluwa jila, malobhe gakwe gakwaataganga ntima niguyaanonyelenje kwa kaje.
32 Men Judas och Silas, efter de ock voro Propheter, förmanade de bröderna med mång ord, och styrkte dem;
Bhai a Yuda na a Shila, pabha na bhalabhonji pubhalinginji ashinkulondola bha a Nnungu, gubhakungulukenje nabhonji kwa malobhe gamagwinji bhalikwaataganga ntima na kwaashimilikanga.
33 Och blefvo der i någon tid; och vordo sedan igensände med fred ifrå bröderna till Apostlarna.
Na bhakatamanganeje kweneko kwa mobha gashoko, bhakilishitu bha ku Antiokia bhakwalajilangaga akuno bhalikwajujilanga ulele, kungai gubhabhujilengene kubhandunji bhaatumilenje.
34 Och Silas täcktes att blifva der.
Ikabheje a Shila gubhabhweni shammbone bhatame koko.
35 Men Paulus och Barnabas vistades i Antiochien, lärandes och förkunnandes Herrans ord, med mångom androm.
A Pauli na a Bhanabha gubhatemingenenje ku Antiokia kwa mobha, bhalijiganyanga na lunguya lilobhe lya Bhakulungwa pamo na bhandunji bhana bhabhagwinji.
36 Men efter några dagar sade Paulus till Barnabas: Vi vilje fara tillbaka igen, och bese våra bröder, i alla städer der vi Herrans ord förkunnat hafve, huru de hafva sig.
Gakapiteje mobha gashoko, a Pauli gubhaabhalanjile a Bhanabha, “Tubhuje tukaowelanje ashaapwetu kila shilambo shitulungwiye lilobhe lya Bhakulungwa, tukaalolanje bhalinginji bhuli.”
37 Men Barnabas rådde, att de skulle taga med sig Johannem, den ock Marcus kallades.
A Bhanabha gubhapinjile bhalongane nabhonji a Yowana bhaashemwa a Maliko.
38 Då ville icke Paulus, att den skulle följa dem, som hade trädt ifrå dem i Pamphylien, och icke följt dem till verket.
Ikabheje a Pauli bhangapinga kulongana na a Maliko, pabha ku Pampilia bhashinkwaalekenga nikana kulongana nabhonji kuliengo lyabhonji.
39 Och så skarp vardt deras träta, att den ene skiljdes ifrå den andra. Och Barnabas tog Marcum till sig, och seglade till Cypren.
Bhai, gubhataukengenenje kwa punda, mpaka gubhalekenenje. A Bhanabha gubhaatolile a Maliko, gubhakwelilenje meli kwenda ku Shilia.
40 Men Paulus utvalde Silam, och for sina färde, befallder i Guds nåd af bröderna;
Ikabheje a Pauli gubhaagwile a Shila, bhakilishitu bha penepo bhakaajujilanjeje mboka ja Bhakulungwa, gubhajabhwile.
41 Och vandrade omkring i Syrien och Cilicien, styrkandes församlingarna.
Gwene mwanjago gubhapitile ku Shilia na ku Kilikia, bhalipita shimilika bhandunji bha a Nnungu.
