Apostlagärningarna 14

1 Så hände sig uti Iconien, att de kommo tillsammans, och predikade uti Judarnas Synagogo; så att en mägtig stor hop; af Judarna, och jemväl af Grekerna, begynte tro.

And it came to pass in Iconium, that they did enter together into the synagogue of the Jews, and spake, so that there believed both of Jews and Greeks a great multitude;

2 Men de Judar, som icke trodde, uppväckte och rette Hedningarnas sinne emot bröderna.

and the unbelieving Jews did stir up and made evil the souls of the nations against the brethren;

3 Så blefvo de der i lång tid, och handlade stadeliga i Herranom, som vittnesbörd gaf till sina nåds ord, och lät ske tecken och under genom deras händer.

long time, indeed, therefore, did they abide speaking boldly in the Lord, who is testifying to the word of His grace, and granting signs and wonders to come to pass through their hands.

4 Och begynte den menige man i staden söndra sig; så att somlige höllo med Judomen, och somlige med Apostlomen.

And the multitude of the city was divided, and some were with the Jews, and some with the apostles,

5 Och vardt ett upplopp gjordt af Hedningarna och Judarna, och deras öfverstar, så att de ville öfverfalla dem med våld, och stena dem;

and when there was a purpose both of the nations and of the Jews with their rulers to use [them] despitefully, and to stone them,

6 Hvilket då de förnummo, flydde de till de städer i Lycaonien, Lystra och Derben, och den ängden allt deromkring;

they having become aware, did flee to the cities of Lycaonia, Lystra, and Derbe, and to the region round about,

7 Och predikade der Evangelium.

and there they were proclaiming good news.

8 Och en man i Lystra, krank i sina fötter, satt der ofärdig ifrå sine moders lif, och hade aldrig gångit.

And a certain man in Lystra, impotent in the feet, was sitting, being lame from the womb of his mother — who never had walked,

9 Denne hörde Paulum tala. Så såg han på honom, och förmärkte, att han hade tro till att få sina helbregdo.

this one was hearing Paul speaking, who, having stedfastly beheld him, and having seen that he hath faith to be saved,

10 Ty sade han till honom med höga röst: Upprätt dig på dina fötter. Och han sprang upp, och begynte till att gå.

said with a loud voice, 'Stand up on thy feet upright;' and he was springing and walking,

11 Då folket såg det Paulus gjort hade, upphofvo de sina röst på Lycaoniskt mål, sägande: Gudar äro komne ned till oss i menniskoliknelse.

and the multitudes having seen what Paul did, did lift up their voice, in the speech of Lycaonia, saying, 'The gods, having become like men, did come down unto us;'

12 Och de kallade Barnabam Jupiter; men Paulum kallade de Mercurius, efter han förde ordet.

they were calling also Barnabas Zeus, and Paul Hermes, since he was the leader in speaking.

13 Och Jupiters Prest, som var för deras stad, hade oxar och kransar fram för dörrena, och ville samt med folket offra.

And the priest of the Zeus that is before their city, oxen and garlands unto the porches having brought, with the multitudes did wish to sacrifice,

14 Då Apostlarna, Paulus och Barnabas, det hörde, refvo de sin kläder sönder, och sprungo ut ibland folket, ropandes;

and having heard, the apostles Barnabas and Paul, having rent their garments, did spring into the multitude, crying

15 Och sägandes: I män, hvi gören I detta? Vi äre ock menniskor, lika som I, dödelige; och förkunnom eder Evangelium, att I skolen omvändas ifrå denna fåfängheten intill lefvandes Gud, som gjort hafver himmel och jord, och hafvet, och allt det uti dem är;

and saying, 'Men, why these things do ye? and we are men like-affected with you, proclaiming good news to you, from these vanities to turn unto the living God, who made the heaven, and the earth, and the sea, and all the things in them;

16 Hvilken i framliden tid hafver låtit alla Hedningar gå sina egna vägar;

who in the past generations did suffer all the nations to go on in their ways,

17 Ändock han icke lät sig sjelfvan vara utan vittnesbörd, i det han gjorde väl emot oss, gifvandes oss regn och fruktsam tid af himmelen; uppfyllandes vår hjerta med mat, och glädje.

though, indeed, without witness He did not leave himself, doing good — from heaven giving rains to us, and fruitful seasons, filling our hearts with food and gladness;'

18 Och då de detta sade, stillte de folket med plats, att de icke offrade till dem.

and these things saying, scarcely did they restrain the multitudes from sacrificing to them.

19 Så kommo der någre Judar till utaf Antiochien och Iconien, hvilke så bestämplade med folket, att de stenade Paulum, och släpade honom utu staden, menandes att han var död.

And there came thither, from Antioch and Iconium, Jews, and they having persuaded the multitudes, and having stoned Paul, drew him outside of the city, having supposed him to be dead;

20 Och vid Lärjungarna stodo der omkring honom, reste han sig upp, och gick in i staden. Och dagen derefter färdades han dädan med Barnabas till Derben;

and the disciples having surrounded him, having risen he entered into the city, and on the morrow he went forth with Barnabas to Derbe.

21 Och predikade Evangelium i den staden. Och då de der många lärt hade, kommo de igen till Lystra, och Iconien, och Antiochien;

Having proclaimed good news also to that city, and having discipled many, they turned back to Lystra, and Iconium, and Antioch,

22 Styrkandes Lärjungarnas själar, och förmanandes att de skulle blifva stadige i trone; och att igenom mycken bedröfvelse måste vi ingå i Guds rike.

confirming the souls of the disciples, exhorting to remain in the faith, and that through many tribulations it behoveth us to enter into the reign of God,

23 Och när de hade utvalt Prester för hvar och en församling, och hade bedit och fastat, befallde de dem Herranom, den de uppå trodde.

and having appointed to them by vote elders in every assembly, having prayed with fastings, they commended them to the Lord in whom they had believed.

24 Och de foro igenom Pisidien, och kommo in uti Pamphylien.

And having passed through Pisidia, they came to Pamphylia,

25 Och då de predikat hade i Perge, foro de neder till ( den staden ) Attalien.

and having spoken in Perga the word, they went down to Attalia,

26 Och dädan seglade de till Antiochien, dädan de uti Guds nåd befallde voro, till det verk som de uträttat hade.

and thence did sail to Antioch, whence they had been given by the grace of God for the work that they fulfilled;

27 Och då de der kommo, hade de tillhopa församlingena, och underviste dem, hvad Gud med dem gjort hade; och att han upplåtit hade trones dörr för Hedningomen.

and having come and gathered together the assembly, they declared as many things as God did with them, and that He did open to the nations a door of faith;

28 Och de blefvo der med Lärjungarna ett godt skifte.

and they abode there not a little time with the disciples.