Apostlagärningarna 14
1 Så hände sig uti Iconien, att de kommo tillsammans, och predikade uti Judarnas Synagogo; så att en mägtig stor hop; af Judarna, och jemväl af Grekerna, begynte tro.
And it came to pass in Iconium, that they went both together into the synagogue of the Jews, and so spoke, that a great multitude both of the Jews and also of the Greeks believed.
2 Men de Judar, som icke trodde, uppväckte och rette Hedningarnas sinne emot bröderna.
But the unbelieving Jews stirred up the Gentiles, and made their minds evil affected against the brothers.
3 Så blefvo de der i lång tid, och handlade stadeliga i Herranom, som vittnesbörd gaf till sina nåds ord, och lät ske tecken och under genom deras händer.
Long time therefore stayed they speaking boldly in the Lord, which gave testimony to the word of his grace, and granted signs and wonders to be done by their hands.
4 Och begynte den menige man i staden söndra sig; så att somlige höllo med Judomen, och somlige med Apostlomen.
But the multitude of the city was divided: and part held with the Jews, and part with the apostles.
5 Och vardt ett upplopp gjordt af Hedningarna och Judarna, och deras öfverstar, så att de ville öfverfalla dem med våld, och stena dem;
And when there was an assault made both of the Gentiles, and also of the Jews with their rulers, to use them spitefully, and to stone them,
6 Hvilket då de förnummo, flydde de till de städer i Lycaonien, Lystra och Derben, och den ängden allt deromkring;
They were ware of it, and fled to Lystra and Derbe, cities of Lycaonia, and to the region that lies round about:
7 Och predikade der Evangelium.
And there they preached the gospel.
8 Och en man i Lystra, krank i sina fötter, satt der ofärdig ifrå sine moders lif, och hade aldrig gångit.
And there sat a certain man at Lystra, weak in his feet, being a cripple from his mother’s womb, who never had walked:
9 Denne hörde Paulum tala. Så såg han på honom, och förmärkte, att han hade tro till att få sina helbregdo.
The same heard Paul speak: who steadfastly beholding him, and perceiving that he had faith to be healed,
10 Ty sade han till honom med höga röst: Upprätt dig på dina fötter. Och han sprang upp, och begynte till att gå.
Said with a loud voice, Stand upright on your feet. And he leaped and walked.
11 Då folket såg det Paulus gjort hade, upphofvo de sina röst på Lycaoniskt mål, sägande: Gudar äro komne ned till oss i menniskoliknelse.
And when the people saw what Paul had done, they lifted up their voices, saying in the speech of Lycaonia, The gods are come down to us in the likeness of men.
12 Och de kallade Barnabam Jupiter; men Paulum kallade de Mercurius, efter han förde ordet.
And they called Barnabas, Jupiter; and Paul, Mercurius, because he was the chief speaker.
13 Och Jupiters Prest, som var för deras stad, hade oxar och kransar fram för dörrena, och ville samt med folket offra.
Then the priest of Jupiter, which was before their city, brought oxen and garlands to the gates, and would have done sacrifice with the people.
14 Då Apostlarna, Paulus och Barnabas, det hörde, refvo de sin kläder sönder, och sprungo ut ibland folket, ropandes;
Which when the apostles, Barnabas and Paul, heard of, they rent their clothes, and ran in among the people, crying out,
15 Och sägandes: I män, hvi gören I detta? Vi äre ock menniskor, lika som I, dödelige; och förkunnom eder Evangelium, att I skolen omvändas ifrå denna fåfängheten intill lefvandes Gud, som gjort hafver himmel och jord, och hafvet, och allt det uti dem är;
And saying, Sirs, why do you these things? We also are men of like passions with you, and preach to you that you should turn from these vanities to the living God, which made heaven, and earth, and the sea, and all things that are therein:
16 Hvilken i framliden tid hafver låtit alla Hedningar gå sina egna vägar;
Who in times past suffered all nations to walk in their own ways.
17 Ändock han icke lät sig sjelfvan vara utan vittnesbörd, i det han gjorde väl emot oss, gifvandes oss regn och fruktsam tid af himmelen; uppfyllandes vår hjerta med mat, och glädje.
Nevertheless he left not himself without witness, in that he did good, and gave us rain from heaven, and fruitful seasons, filling our hearts with food and gladness.
18 Och då de detta sade, stillte de folket med plats, att de icke offrade till dem.
And with these sayings scarce restrained they the people, that they had not done sacrifice to them.
19 Så kommo der någre Judar till utaf Antiochien och Iconien, hvilke så bestämplade med folket, att de stenade Paulum, och släpade honom utu staden, menandes att han var död.
And there came thither certain Jews from Antioch and Iconium, who persuaded the people, and having stoned Paul, drew him out of the city, supposing he had been dead.
20 Och vid Lärjungarna stodo der omkring honom, reste han sig upp, och gick in i staden. Och dagen derefter färdades han dädan med Barnabas till Derben;
However, as the disciples stood round about him, he rose up, and came into the city: and the next day he departed with Barnabas to Derbe.
21 Och predikade Evangelium i den staden. Och då de der många lärt hade, kommo de igen till Lystra, och Iconien, och Antiochien;
And when they had preached the gospel to that city, and had taught many, they returned again to Lystra, and to Iconium, and Antioch,
22 Styrkandes Lärjungarnas själar, och förmanandes att de skulle blifva stadige i trone; och att igenom mycken bedröfvelse måste vi ingå i Guds rike.
Confirming the souls of the disciples, and exhorting them to continue in the faith, and that we must through much tribulation enter into the kingdom of God.
23 Och när de hade utvalt Prester för hvar och en församling, och hade bedit och fastat, befallde de dem Herranom, den de uppå trodde.
And when they had ordained them elders in every church, and had prayed with fasting, they commended them to the Lord, on whom they believed.
24 Och de foro igenom Pisidien, och kommo in uti Pamphylien.
And after they had passed throughout Pisidia, they came to Pamphylia.
25 Och då de predikat hade i Perge, foro de neder till ( den staden ) Attalien.
And when they had preached the word in Perga, they went down into Attalia:
26 Och dädan seglade de till Antiochien, dädan de uti Guds nåd befallde voro, till det verk som de uträttat hade.
And there sailed to Antioch, from where they had been recommended to the grace of God for the work which they fulfilled.
27 Och då de der kommo, hade de tillhopa församlingena, och underviste dem, hvad Gud med dem gjort hade; och att han upplåtit hade trones dörr för Hedningomen.
And when they were come, and had gathered the church together, they rehearsed all that God had done with them, and how he had opened the door of faith to the Gentiles.
28 Och de blefvo der med Lärjungarna ett godt skifte.
And there they stayed long time with the disciples.
