Apostlagärningarna 14

1 Så hände sig uti Iconien, att de kommo tillsammans, och predikade uti Judarnas Synagogo; så att en mägtig stor hop; af Judarna, och jemväl af Grekerna, begynte tro.

NOW it came to pass at Iconium, that they went together into the synagogue of the Jews, and spake in such a manner, as that a vast multitude both of the Jews and Greek proselytes believed.

2 Men de Judar, som icke trodde, uppväckte och rette Hedningarnas sinne emot bröderna.

But the unbelieving Jews stirred up, and maliciously prejudiced the spirits of the Gentiles against the brethren.

3 Så blefvo de der i lång tid, och handlade stadeliga i Herranom, som vittnesbörd gaf till sina nåds ord, och lät ske tecken och under genom deras händer.

A long space therefore continued they there speaking boldly in the Lord, who bore witness to the word of his grace, and granted signs and miracles to be wrought by their hands.

4 Och begynte den menige man i staden söndra sig; så att somlige höllo med Judomen, och somlige med Apostlomen.

So the multitude was divided: some indeed were with the Jews, but others with the apostles.

5 Och vardt ett upplopp gjordt af Hedningarna och Judarna, och deras öfverstar, så att de ville öfverfalla dem med våld, och stena dem;

And when there was a strong effort made both by the Gentiles and Jews with their rulers to ill-treat and stone them,

6 Hvilket då de förnummo, flydde de till de städer i Lycaonien, Lystra och Derben, och den ängden allt deromkring;

conscious of their danger, they fled unto the cities of Lycaonia, Lystra, and Derbe, and the circum-jacent country:

7 Och predikade der Evangelium.

and there they preached the gospel.

8 Och en man i Lystra, krank i sina fötter, satt der ofärdig ifrå sine moders lif, och hade aldrig gångit.

And there was a certain man at Lystra, who having lost the use of his feet was sitting, being lame from his mother’s womb, and who had never been able to walk:

9 Denne hörde Paulum tala. Så såg han på honom, och förmärkte, att han hade tro till att få sina helbregdo.

this person heard Paul speaking; who fixing his eyes on him, and discovering that he had faith to be healed,

10 Ty sade han till honom med höga röst: Upprätt dig på dina fötter. Och han sprang upp, och begynte till att gå.

said with a loud voice, Stand up firm on thy feet! And he leaped and walked.

11 Då folket såg det Paulus gjort hade, upphofvo de sina röst på Lycaoniskt mål, sägande: Gudar äro komne ned till oss i menniskoliknelse.

But when the multitudes beheld what Paul had done, they lifted up their voice, in the dialect of Lycaonia, saying, The gods in the form of mortals are come down to us.

12 Och de kallade Barnabam Jupiter; men Paulum kallade de Mercurius, efter han förde ordet.

And they called Barnabas, Jupiter; and Paul, Mercury, because he principally led the discourse.

13 Och Jupiters Prest, som var för deras stad, hade oxar och kransar fram för dörrena, och ville samt med folket offra.

Then the priest of Jupiter, who was the presiding deity of their city, brought bulls and garlands unto the gates of the city, and intended to offer a sacrifice with the people.

14 Då Apostlarna, Paulus och Barnabas, det hörde, refvo de sin kläder sönder, och sprungo ut ibland folket, ropandes;

But when the apostles, Barnabas and Paul, heard it, they rent their garments, and rushed into the crowd, crying out,

15 Och sägandes: I män, hvi gören I detta? Vi äre ock menniskor, lika som I, dödelige; och förkunnom eder Evangelium, att I skolen omvändas ifrå denna fåfängheten intill lefvandes Gud, som gjort hafver himmel och jord, och hafvet, och allt det uti dem är;

and saying, Sirs, why do ye these things? We too are mortals subject to the same infirmities with you; preaching to you the gospel, that ye should turn from these vain things unto the living God, who made heaven, and earth, and the sea, and all things which are therein:

16 Hvilken i framliden tid hafver låtit alla Hedningar gå sina egna vägar;

who in the past generations hath suffered all nations to walk in their own ways.

17 Ändock han icke lät sig sjelfvan vara utan vittnesbörd, i det han gjorde väl emot oss, gifvandes oss regn och fruktsam tid af himmelen; uppfyllandes vår hjerta med mat, och glädje.

Although indeed he left not himself untestified of, doing us good, giving us from heaven showers, and fruitful seasons, replenishing our hearts with food and gladness.

18 Och då de detta sade, stillte de folket med plats, att de icke offrade till dem.

And thus speaking, scarce restrained they the multitudes from offering the sacrifice to them.

19 Så kommo der någre Judar till utaf Antiochien och Iconien, hvilke så bestämplade med folket, att de stenade Paulum, och släpade honom utu staden, menandes att han var död.

Then came the Jews from Antioch and Iconium, and gaining over the multitudes, they stoned Paul, and dragged him out of the city, supposing him to be dead.

20 Och vid Lärjungarna stodo der omkring honom, reste han sig upp, och gick in i staden. Och dagen derefter färdades han dädan med Barnabas till Derben;

But as the disciples stood around him, he arose, and entered into the city: and on the morrow he departed with Barnabas for Derbe.

21 Och predikade Evangelium i den staden. Och då de der många lärt hade, kommo de igen till Lystra, och Iconien, och Antiochien;

And after preaching the gospel in that city, and bringing many to become disciples, they returned to Lystra, and Iconium, and Antioch;

22 Styrkandes Lärjungarnas själar, och förmanandes att de skulle blifva stadige i trone; och att igenom mycken bedröfvelse måste vi ingå i Guds rike.

strengthening the souls of the brethren, exhorting them to abide firm in the faith, and that through many afflictions we must pass into the kingdom of heaven.

23 Och när de hade utvalt Prester för hvar och en församling, och hade bedit och fastat, befallde de dem Herranom, den de uppå trodde.

Then appointing them presbyters in every city, by prayer with fastings they commended them to the Lord, on whom they had believed.

24 Och de foro igenom Pisidien, och kommo in uti Pamphylien.

Then passing through Pisidia, they came unto Pamphylia.

25 Och då de predikat hade i Perge, foro de neder till ( den staden ) Attalien.

And having spoken the word in Perga, they went down to Attalia:

26 Och dädan seglade de till Antiochien, dädan de uti Guds nåd befallde voro, till det verk som de uträttat hade.

and thence sailed for Antioch, from whence they had been commended to the grace of God for the service which they had performed.

27 Och då de der kommo, hade de tillhopa församlingena, och underviste dem, hvad Gud med dem gjort hade; och att han upplåtit hade trones dörr för Hedningomen.

So when they arrived they called the church together, and related what great things God had done by them, and that he had opened to the heathen the door of faith.

28 Och de blefvo der med Lärjungarna ett godt skifte.

And there they abode no inconsiderable time with the disciples.