Holy Bible Aionian Edition® ~ Swedish---Swedish-Bible-1873 ~ Acts Chapter 13

< Apostlagärningarna 13 >

1 Och voro uti den församling i Antiochien någre Propheter och Lärare; ibland dem var Barnabas, och Simeon, som kallas Niger; och Lucius af Cyrenen, och Manahen, som var uppfödd med Herode Tetrarcha; och Saulus.

Hanchu, Antioch koiindangngei lâia Dêipungei le minchupungei an oma; Ma ngei hah Barnabas ngei, Simeon (miduk an ti) ngei, Cyrene khuoa Lucius ngei, Manaen (Râiôt Herod'n a vâi minlien) ngei le Saul ngei an ni.

2 När de samme tjente Herranom, och fastade, sade den Helge Ande: Skiljer mig ut Barnabam och Saulum, till det verk, som jag hafver kallat dem till.

Pumapa sin an thoa, bu an ngêi lâiin Ratha Inthiengin an kôm, “Barnabas le Saul hih ko koina lama sintho rangin mi pêk roi,” a tia.

3 Då fastade de, och bådo, och lade händer på dem, och läto dem fara.

Bungêiin chubai an tho zoiin chu an chunga kutngei an minngama, an tîr ngei zoi.

4 Och som de sände voro af den Helga Anda, drogo de till Seleuciam; och seglade dädan intill Cypren.

Ha anghan, Ratha Inthieng tîrin an sea, Seleucia khuo an tunga, ha mun renga Cyprus tuihuola rukuongin an se zoia.

5 Och då de voro i den staden Salamine, predikade de Guds ord uti Judarnas Synagogor; och Johannem hade de för en tjenare.

Hanchu, Salamis khuoa an tungin chu Judangei Synagog ngeia Pathien thurchi an misîra. John Mark hah an insanpui rangin an tuong sa.

6 Och då de öfverfarit hade öna allt intill ( den staden ) Paphum, funno de der en trollkarl, som var en falsk Prophet, en Judo som het BarJesus.

Tuihuol hah Paphos dênin an chai suoa, dôithei, dêipu inti Juda inkhat a riming Bar-Jisua an tonga.

7 Han var med landshöfdinganom, som het Sergius Paulus, hvilken en förståndig man var. Han kallade till sig Barnabam och Saulum, och begärade höra Guds ord.

Ama hah tuihuol râiôt Sergius Paulus mi vâr tak khom a malpa ania. Ha râiôt han Pathien chong rangâi a nuom sikin Barnabas le Saul a koia.

8 Men trollkarlen Elymas, ty hans namn uttydes så, stod dem emot, och ville vända landshöfdingan ifrå trone.

Hannirese, dôipu Elimus (Greek riming) han râiôt hah takminsôn loi rang pûtin anni hah a lei deia.

9 Men Saulus, den ock Paulus het, full med den Helga Anda, såg på honom;

Hanchu Saul, Paul an ti sa ngâi hah Ratha Inthiengin a sipa, dôipu hah a en ngita, a kôm,

10 Och han sade: O du djefvulsbarn, full med allt bedrägeri, och med alla list, fiende till allt det rättfärdigt är, du låter icke af att förvända Herrans rätta vägar.

male “Nangma khori nâipasal! satnangei nâm râlpa, milak ngei nâmin ni minsipa, zoratin Pathien chongtakngei hih chong milak min chang rang no bôk ngâi ani.

11 Och nu, si, Herrans hand är öfver dig, och du skall varda blind, och icke se solena en tid långt. Och straxt föll på honom töcken och mörker; och han gick omkring, sökandes efter att någor måtte tågan vid handena, och ledan.

Atûn Pumapa kut nu chunga achum rang ani, ni mit jîng a ta, sûn khovâr mu khâino tini,” a tia. Sûm le ijîngin ama hah abok kelen zoia, a kairuoi rang mi zongin ânvâk titira.

12 Då landshöfdingen såg hvad skedt var, trodde han, och förundrade sig öfver Herrans lärdom.

Râiôt han ahong mu lehan khoimo atung hah, a iem zoia; Pumapa minchuna chungroi hah a kamâm oka.

13 Då Paulus, och de med honom voro, foro ifrå Papho, kommo de till Pergen i Pamphylien; och Johannes skiljdes ifrå dem, och for igen till Jerusalem.

Paul le a champuingei hah Paphos khopuilien renga rukuongin an sea, Pamphylia rama Perga an tunga, mahan John Mark'n anni hah a mâka, Jerusalema a kîr nôk zoia.

14 Men de drogo genom de landsändar ifrå Pergen, och kommo till Antiochien, i det landet Pisidien; och gingo in uti Synagogon, om Sabbathsdagen, och satte sig.

Anni hah Perga renga an se tita, Pisidia rama Antioch an tunga, male Sabbathnin chu Synagog taka an lûta, an insunga.

15 Och sedan lagen var läsen och Propheterna, sände de öfverste af Synagogon till dem, sägande: I män och bröder, hafven I något att tala till folkets förmanelse, så taler.

Moses balam le dêipungei lekhabungei an miziekngei hah an pore suole chu Synagog ulienngeiin an kôm mi an tîra: “Sûngsuokngei, mohôkna chong nin dôn aomin chu mipuingei kôm misîr rangin nangni kin nuom ani,” an tia.

16 Då stod Paulus upp, och gaf tecken med handene, att de skulle vara tyste, och sade: I män af Israel, och I som frukten Gud, hörer härtill.

Paul ândinga, a kutin a jâpa, thurchi misîr a phut zoia: “Ki Israel champuingei le Jentialngei murdi Pathien biek ngei, ko chong rangâi roi!

17 Detta folks Israels Gud hafver utvalt våra fäder, och upphöjt folket, då de främlingar voro uti Egypti land, och fört dem derut med högom arm.

Israelngei Pathien mingei ei richibulngei a lei thanga, Egypt khuolmingei anghan an om lâiin nam lienpân a sina, a ranak lienin Egypt renga a kai suo ngeia,

18 Och vid fyratio år långt led han deras seder uti öknen;

male kum sômminli ramchâra an sinthongei hah a en chien theia.

19 Och nederlade sjuhanda folk uti Canaans land; och skifte deras land emellan dem med lott.

Canaan rama nam sari an inmanga, a mingei a ram puma a minchang zoi.

20 Och sedan, vid femtio och fyrahundrade år, gaf han dem domare, intill Propheten Samuel.

Ma ngei nâm hah Kum raza minli sômrangnga alût ani. “Masuole han roijêkpungei a pêk ngeia, dêipu Samuel dêna han.

21 Och derefter begärade de Konung; och Gud gaf dem Saul, Kis son, en man af BenJamins slägte, i fyratio år.

Male Rêng an ngêna, ma anghan Pathien'n Saul, Kish nâipasal, Benjamin rûia mi hah kum sômminli sûnga an rêng rangin a pêk ngeia.

22 Sedan satte han honom af, och uppsatte öfver dem David till en Konung, hvilkom han gaf vittnesbörd, och sade: Jag hafver funnit David, Jesse son, en man efter mitt hjerta; han skall göra all min vilja.

Ama hah an hengpai suole chu Pathien'n David hah an rêng aminchanga, ma chungroi hah Pathien'n hi anghin a misîra; ‘David Jesse nâipasal, ku lungdo mi ka mân zoi, ama han sin ranga ku nuom murdi sin a tih,’ a tia.

23 Af hans säd hafver Gud upptagit Israels Frälsare, Jesum, efter som han lofvat hade;

Mahi Jisua, David richisuonpârngei lâi renga han Israel mingei Sanminringpu'n ai sin ani, Pathien'n a lei khâm anghan.

24 Såsom Johannes predikade Israels folke döpelse till bättring, förr än han begynte.

Jisua'n a sin a phut mân han, Israel mingei an sietnangei renga an insîra baptisma an changna rangin John'n thurchi a misîr pe ngei ngâia.

25 Och när Johannes hade uppfyllt sitt lopp, sade han: Den I hållen mig före, den är jag icke; men si, han kommer efter mig, hvilkens skor jag icke värdig är draga af hans fötter.

Male John'n a sintum a zoi rangto han mipuingei kôm, ‘Keima hih tumo ani mi nin ti? nin ngâkpu hah keima hih ni mu ung. Aniatachu, rangâi ta u! ku nûka juong a tih, kei chu a kekok khek rang luo inhoi mu ung,’ a tia.

26 I män och bröder, Abrahams slägtes barn, och de som ibland eder frukta Gud, eder är denna salighetenes ord sändt.

“Abraham richisuonpârngei, ki richibulngei le Jentailngei murdi Pathien biek ngei, hi Sanminringna chong hih ei kôm a juongtîr ani.

27 Ty de som bodde i Jerusalem, och deras öfverste, efter de icke kände honom, eller Propheternas röster som alla Sabbather läsas, uppfyllde de dem med sin dom.

Jerusalema mi omngei le an ruoipungei han sanminringpu ani an riet loi sik le dêipungei chong Sabbathni tina an pore ngâi hah aomtie an rietloi sikin Jisua theiloi min changin dêipungei chong an mintung min dik zoi.

28 Och ändock de ingen dödssak funno med honom, beddes de likväl af Pilato, att han skulle dräpa honom.

Thina rang rak dôr a chunga ite abi an man no khomin that rangin Pilat kôm an ngêna.

29 Och när de hade fullbordat allt det som skrifvet var om honom, togo de honom neder af trät, och lade honom i grafvena.

Male a chungroi Pathien lekhabu'n a miziek murdi atung suole chu Khros renga an musuma, thâna an min jâl zoia.

30 Men Gud hafver uppväckt honom ifrå de döda;

Aniatachu, Pathien'n thina renga a kaithoi nôk zoi,

31 Och han hafver varit sedder i många dagar af dem, som med honom uppkomne voro ifrå Galileen till Jerusalem, hvilke hans vittne äro till folket.

Galilee ram renga Jerusalema ama leh munkhata lei se ngei kôm han sûn tamtak ânlâr ngâia; ha mingei hah atûna hin Israel mingei kôm ama rietpuipungei an ni.

32 Och vi förkunnom eder, att det löfte som till fäderna gjordt var, det hafver Gud fullkomnat oss, deras barnom, i det han uppväckt hafver Jesum;

Ei richibulngei kôma Pathien'n chong a lei khâm hah, eini a richisuonpârngei ta rangin Pathien'n atûna hih Jisua kaithoiin atung ani ti Thurchi Sa nangni kin mintung pe. Lapui inikna taka aom anghan. ‘Ka Nâipasal ni ni; Avien hin na Pa ko hongni zoi.’

33 Såsom i andra Psalmen skrifvet är: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

34 Men att han uppväckte honom ifrå de döda, så att han icke skall mer igenkomma till förgängelighet, sade han så: Den nåd, som David lofvad är, skall jag eder troliga hålla.

Monna mun thâna kîr nôk khâi loi rangin Pathien'n ama hah thina renga a kaithoi rang roi hi anghin a misîra; ‘Satvurna inthieng le adik David kôma kên khâm hah nang pêk ki tih,’ tiin.

35 Derföre säger han ock annorstäds: Du skall icke tillstädja, att din helige skall se förgängelse.

Masikin, minpâkna la dangin, ‘Ni mi inthieng chu thâna mon rangin phal no ti nih,’ ati sa.

36 Ty då David i sinom tid hade tjent Guds vilja, afsomnade han, och vardt lagd till sina fäder, och såg förgängelse.

David'n ama zora kai chu Pathien lungdo a sina, masuole chu a thia, a richibulngei leh an phûma, a takpum hah thâna amon zoi.

37 Men den som Gud uppväckt hafver han såg ingen förgängelse.

Pathien'n thina renga a kaithoipu ha chu mon mak.

38 Så skall eder nu vetterligit vara, I män och bröder, att genom honom varder eder förkunnad syndernas förlåtelse;

Ki Israel sûngsuokngei, mahih nin riet rangin kin nuom, Jisua sikin ani sietnangei ngâidamna chong nin kôma misîrin aom; male tukhom ama iem kai chu Moses balamin a mojôk theiloi sietnangei murdi renga an jôk zoia.

39 Och af allo der I icke med kunden rättfärdige varda, uti Mose lag; men hvilken som tror på denna, han varder rättfärdigad.

40 Så ser nu till, att eder icke öfverkommer det som sagdt är i Propheterna:

Masikin, indîn roi, dêipungei lei ti hah nin chunga tung duoi nih.

41 Ser till, I föraktare, och förundrer eder, och varder till intet; ty jag skall verka i edra dagar ett verk, det I icke tro skolen, om någor det eder förtäljer.

‘Mumâkpungei, en ta u! kamâm aom ti ungla, thi roi! asikchu aviena sin ko tho hih, Mîn nangni ril minthâr pe khom rese ngei iem no tunui!’” ti hah a tia.

42 När nu Judarna voro gångne utu Synagogon, bådo Hedningarna, att de ville hafva dessa orden för dem på nästa Sabbathen.

Paul le Barnabas hah Synagog renga an jôkin chu sabbathni nôka ma chong hah hong misîr nôk rangin mipuingei han an siela.

43 Då folket var åtskildt, följde Paulum och Barnabam månge Judar och gudfruktige Proselyter; till hvilka de talade, och rädde dem, att de skulle blifva stadige i Guds nåd.

Ânbûm ngei an chîn zoiin chu Judangei le an Juda rotholngei tamtakin Paul le Barnabas an jûia, Tîrtonngei han, Pathien moroina nuoi han om tit rangin an mohôka.

44 Men på nästa Sabbathen derefter församlade sig så när hele staden, till att höra Guds ord.

Sabbathni nôka chu a khopui pumpui ti dôrin Pathien chong rangâi rangin an hong intûpa.

45 Och när Judarna sågo folket, vordo de fulle med nit, och sade tvärtemot det som Paulus sade, emotsägandes och talandes hädelse.

Judangei han mipuingei an mûn chu an narsa oka, Paul thurchi misîr hah an makhala, an misîr minpôta.

46 Då togo Paulus och Barnabas tröst till sig, och sade: Eder borde man först säga Guds ord; men efter det I drifven det ifrån eder, och hållen eder ovärdiga till evinnerligit lif, si, så vilje vi vända oss till Hedningarna. (aiōnios g166)

Aniatachu Paul le Barnabas han hâi uolin an misîra, “Pathien chong hi nin kôma misîr masa rang piel ani; hannirese, nin henga, kumtuong ringna manpui rangin ahunin nin be loi sikin, nangni mâkin Jentailngei tieng pan kin tih. (aiōnios g166)

47 Ty Herren hafver så budit oss: Jag hafver satt dig Hedningomen för ett Ljus, att du skall vara salighet intill jordenen ända.

Mahi Pumapa chong mi pêk ani; ‘Jentailngei min vârpu'n nang ki minchang, masikin rammuol murdi an ring theina rangin ti hi,’” an tia.

48 Och Hedningarna hörde detta med glädje, och prisade Herrans ord; och trodde så månge, som beskärde voro till evinnerligit lif. (aiōnios g166)

Jentailngei han ha chong hah an rietin chu an râiasâna, Pumapa chong an chôiminsânga; kumtuong ringna chang ranga thang ngei kai chu iempungei an hong chang zoi. (aiōnios g166)

49 Och Herrans ord vardt utspridt öfver alla den ängden.

Pumapa chong hah ramhuol muntina ânzar zoia.

50 Men Judarna togo till att egga gudeliga och ärliga qvinnor, och de öfversta i staden; och uppväckte förföljelse emot Paulum och Barnabam, och drefvo dem utu sina landsändar.

Hannirese Khopuiliena Juda ulienngei le Pathien biek mi Jentail nupang mirit omngei an misieta; Paul le Barnabas hah an nuom an min loa, an ramhuol renga an rujûlpai zoia.

51 Men de skuddade stoftet af sina fötter på dem, och kommo till Iconien.

Tîrtonngei han anni ngei chunga an mulung hoiloi minlangnân an kepha taka pildi an không mathâka, Iconium an pan zoi.

52 Och Lärjungarna vordo uppfyllde med fröjd och den Helga Anda.

Antioch taka iempungei chu râisânna le Ratha Inthiengin an sip zoi.

Go to > Bookmark / Concordance / Maps / Report Issue