Apostlagärningarna 13

1 Och voro uti den församling i Antiochien någre Propheter och Lärare; ibland dem var Barnabas, och Simeon, som kallas Niger; och Lucius af Cyrenen, och Manahen, som var uppfödd med Herode Tetrarcha; och Saulus.

Itungili mi itekeelo nila ku Antiokia, ai akoli ang'wi a anyakidagu ni a ng'walimu. Ai atulaa Barnaba, Simioni (nai witang'waa Nigeri), Lukio nua ku Krene, Manaeni (muluna ni shanga nua sakami nuang'wa Herode mutongeeli nua mukoa), nu Sauli.

2 När de samme tjente Herranom, och fastade, sade den Helge Ande: Skiljer mig ut Barnabam och Saulum, till det verk, som jag hafver kallat dem till.

Nai atulaa akumukulya uMukulu nu kudila kulya, uNg'wau Ng'welu ai uligitilye, “Nkomatuilyi kumpelo uBarnaba nu Sauli, itume u mulimo naza ni itangie”

3 Då fastade de, och bådo, och lade händer på dem, och läto dem fara.

Ze yakilaa i itekeelo kudila kulya, kulompa, nu kuika i mikono ao migulya a antu awa, aka aleka alongole.

4 Och som de sände voro af den Helga Anda, drogo de till Seleuciam; och seglade dädan intill Cypren.

Ku lulo uBarnaba nu Sauli ai amukuiye u Ng'wau Ng'welu nu kusima kutunga ku Seleukia; Kupuma kung'wanso ai atungile u muhinzo mu luzi kutunga i kizonzo nika Kipro.

5 Och då de voro i den staden Salamine, predikade de Guds ord uti Judarnas Synagogor; och Johannem hade de för en tjenare.

Nai akatula mu kisali nika Salami, Ai alutanantilye u lukani nulang'wa Itunda mu matekeelo a Ayahudi. Ai atulaa palung'wi ga nu Yohana Marko anga muailya nuao.

6 Och då de öfverfarit hade öna allt intill ( den staden ) Paphum, funno de der en trollkarl, som var en falsk Prophet, en Judo som het BarJesus.

Nai akalongola mu kizonzo kihi kupikiila ku Pafo, ai ahangile muntu nua kituunga mulogi, Muyahudi munyakidagu nua uteele, naiza i lina nilakwe ai latulaa Bar Yesu.

7 Han var med landshöfdinganom, som het Sergius Paulus, hvilken en förståndig man var. Han kallade till sig Barnabam och Saulum, och begärade höra Guds ord.

uMulogi uyu ai wihanguie nu Lawi Sergio Paulus, nai watulaa muntu munyamahala. Muntu uyu ai uanile uBarnaba nu Sauli, ku nsoko ai uloilwe kija u lukani nulang'wa Itunda.

8 Men trollkarlen Elymas, ty hans namn uttydes så, stod dem emot, och ville vända landshöfdingan ifrå trone.

Kuiti Elima “uyo u mulogi” (iti uu i lina nilkwe nai limpyanigwe) ai ua kingie, ai ugemile kumupiula uyo u liwali wapume mu uhuiili.

9 Men Saulus, den ock Paulus het, full med den Helga Anda, såg på honom;

Kuiti uSauli nai witangwa Paulo, ai watulaa wizuigwe u Ng'wau Ng'welu, akamukunkuila i miho

10 Och han sade: O du djefvulsbarn, full med allt bedrägeri, och med alla list, fiende till allt det rättfärdigt är, du låter icke af att förvända Herrans rätta vägar.

nu kuligitya “Uewe ng'wana nua mulugu, wizuigwe ni mpyani yihi nia uteele nu unyeku. U ewe ingi wi mulugu nua kia mpyani nia tai ane. Shanga ukuleka kuipiula i nzila nia Mukulu, ni igolokile, itii ukuhuma?

11 Och nu, si, Herrans hand är öfver dig, och du skall varda blind, och icke se solena en tid långt. Och straxt föll på honom töcken och mörker; och han gick omkring, sökandes efter att någor måtte tågan vid handena, och ledan.

“Itungili goza, u mukono nua Mukulu ukoli migulya ako, hangi ukutula wi mupoku. Shanga ukihenga ilyoa ku itungo” nkua ing'wi ikunguguu ni kiti ai igwie migulya a Elimas; akandya kupilima papo wazelompa antu amutongeele kumuamba u mukono.

12 Då landshöfdingen såg hvad skedt var, trodde han, och förundrade sig öfver Herrans lärdom.

Ze yakilaa u liwali kihenga nai kipumie, ai uhuiie, ku nsoko ai ukuiwe ku umanyisigwa kutula Mukulu.

13 Då Paulus, och de med honom voro, foro ifrå Papho, kommo de till Pergen i Pamphylien; och Johannes skiljdes ifrå dem, och for igen till Jerusalem.

Itungili uPaulo ni ahumbauya akwe ai alongoe muhinzo mu mazi kupuma ku Pafo hangi akapika ku Perge mu Pamfilia. Kuiti uYohana ai ua lekile nu kusuka ku Yerusalemu.

14 Men de drogo genom de landsändar ifrå Pergen, och kommo till Antiochien, i det landet Pisidien; och gingo in uti Synagogon, om Sabbathsdagen, och satte sig.

uPaulo ni ahumbauya akwe ai atungile u muhinzo kupuma ku Perge nu kupika ku Antiokia a ku Pisidia. Uko ai alongoe mi itekeelo luhiku nula kusupya nu kikie pihi.

15 Och sedan lagen var läsen och Propheterna, sände de öfverste af Synagogon till dem, sägande: I män och bröder, hafven I något att tala till folkets förmanelse, så taler.

Ze yakilaa kusoma i ilagiilyo nu unyakidagu, atongeeli ni itekeelo ai ualagiiye utung'waa wazeligitya, “Anya ndugu, anga ize mukete u utuung'wa nua kuhumya insula antu apa, muligitye.”

16 Då stod Paulus upp, och gaf tecken med handene, att de skulle vara tyste, och sade: I män af Israel, och I som frukten Gud, hörer härtill.

Ku lulo uPaulo ai wimikile nu kuanyansuila u mukono; ai uligitilye, “Itunja a ku Israeli nu nyenye ni mimukulya Itunda, tegeelyi.

17 Detta folks Israels Gud hafver utvalt våra fäder, och upphöjt folket, då de främlingar voro uti Egypti land, och fört dem derut med högom arm.

Itunda nua awa i antu nia Israeli ai uaholanilye i a tata itu nu kuazipya antu idu nai ikie mi ihi a Misri, nu ku mukono nuakwe kunyansulwa ai uatongee kunzi akwe.

18 Och vid fyratio år långt led han deras seder uti öknen;

Ku myaka makumi anne ai uagigimiiye mi ibambazi.

19 Och nederlade sjuhanda folk uti Canaans land; och skifte deras land emellan dem med lott.

Ze yakilaa kumabipya i maingu mutandatu mi ihi a Kanaani, ai uinkiiye i antu itu ihi ao ku usali.

20 Och sedan, vid femtio och fyrahundrade år, gaf han dem domare, intill Propheten Samuel.

Maintu aya ihi ai apumie ikilo i myaka magana anne ni makumi a taano. Ze yakilaa i intu izi yihi, Itunda ai uinkiiye alamuli kupikiila uSamweli munyakidagu.

21 Och derefter begärade de Konung; och Gud gaf dem Saul, Kis son, en man af BenJamins slägte, i fyratio år.

Ze yakilaa aya, antu ai alompile u mutemi, iti Itunda ai uinkiiye uSauli ng'wana wang'wa Kushi, muntu nua ndugu ang'wa Benjameni, kutula mutemi ku myaka makumi anne,

22 Sedan satte han honom af, och uppsatte öfver dem David till en Konung, hvilkom han gaf vittnesbörd, och sade: Jag hafver funnit David, Jesse son, en man efter mitt hjerta; han skall göra all min vilja.

Uugwa ze yakilaa Itunda akamuheja mu utemi akamunyansula uDaudi kutula mutemi nuao. Ai ituile ingi kutula uDaudi kina Itunda ai uligitilye, 'Namulijaa uDaudi ng'wana nuang'wa Yese kutula muntu nuiloeigwe ni nkolo ane; naiza ukituma kila ikintu nikindoile,'

23 Af hans säd hafver Gud upptagit Israels Frälsare, Jesum, efter som han lofvat hade;

Kupuma mu ndugu a muntu uyu Itunda umiletee i Israeli muguni, uYesu, anga nai ulagile kituma.

24 Såsom Johannes predikade Israels folke döpelse till bättring, förr än han begynte.

Ili landiiye kupumila, ze ikili uYesu kupembya, uYohana ng'wandyo ai utanantilye wogigwa nua kila itunu ku antu ihi nia Israeli.

25 Och när Johannes hade uppfyllt sitt lopp, sade han: Den I hållen mig före, den är jag icke; men si, han kommer efter mig, hvilkens skor jag icke värdig är draga af hans fötter.

Nu ng'wenso uYohana nai wakatula ukumailya mulimo nuakwe, ai uligitilye, 'Musigile unene ni nyenyu? unene shanga ingi uyo. Kuiti tegeelyi, nupembilye kituli kane, nimugila u uhumi nua kutolya i ilatu nia migulu akwe,'

26 I män och bröder, Abrahams slägtes barn, och de som ibland eder frukta Gud, eder är denna salighetenes ord sändt.

Anyandugu, Ana andugu ang'wa Abrahamu, ni awo naza mu kati anyu mi mipoelya Itunda, ingi ku nsoko itu kina ikani nila ugunwa lilagiigwe.

27 Ty de som bodde i Jerusalem, och deras öfverste, efter de icke kände honom, eller Propheternas röster som alla Sabbather läsas, uppfyllde de dem med sin dom.

Ku awo ni ikie ku Yersalemu, ni atemi ao, shanga ai amulingile ku kulu kuulu, ni ang'wi shanga ai alulingile u lukani nula anyakidagu naza lisong'wa kila luhiku nula kusupya; ku lulo ai apikiiye u lukani nula anyakidagu ku kumulamula insha uYesu.

28 Och ändock de ingen dödssak funno med honom, beddes de likväl af Pilato, att han skulle dräpa honom.

Anga itule shanga ai aligilye i nsoko ni nziza ku nsha mukati akwe, ai amulompile uPilato wamubulage.

29 Och när de hade fullbordat allt det som skrifvet var om honom, togo de honom neder af trät, och lade honom i grafvena.

Nai akamala imakani ihi nai akilisigwe kutula nuanso, ai amusimilye kupuma mikota nu kumulalya mu kibiila.

30 Men Gud hafver uppväckt honom ifrå de döda;

Kuiti Itunda akamiusha kupuma mu ashi,

31 Och han hafver varit sedder i många dagar af dem, som med honom uppkomne voro ifrå Galileen till Jerusalem, hvilke hans vittne äro till folket.

Ai wigeelekile ku mahiku idu ku awo nai alongoe palung'wi nu ng'wenso kupuma ku Galilaya kulongola ku Yerusalemu, Antu awa itungili ingi akuiili nia antu.

32 Och vi förkunnom eder, att det löfte som till fäderna gjordt var, det hafver Gud fullkomnat oss, deras barnom, i det han uppväckt hafver Jesum;

Iti gwa ku umuletela nkani ni nkende kutula ilago nai inkiigwe i isekulu itu.

33 Såsom i andra Psalmen skrifvet är: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

Itunda ai uikile imalago aya kitaitu, ana ao, mu nilanso ai umiukilye uYesu nu kumususha hangi mu upanga. Ili ga likilisigwe mu malumbiilyo a kabiili; 'Uewe ingi ng'wana nuane, lelo natulaa ni Tata nuako,'

34 Men att han uppväckte honom ifrå de döda, så att han icke skall mer igenkomma till förgängelighet, sade han så: Den nåd, som David lofvad är, skall jag eder troliga hålla.

Ga ni kutula i tai ingi kina ai umiukilye kupuma kuashi iti kina muili nuakwe uleke kubipa, uligitilye iti; 'Nikakinkiilya u welu nu ukende kulu kuulu nuang'wa Daudi.'

35 Derföre säger han ock annorstäds: Du skall icke tillstädja, att din helige skall se förgängelse.

Iyi yiyo nsoko waligitya ga mu malumbiilyo ni ma ngiiza, 'Shanga ukulekela u ng'welu nuako kihenga i kiolu.'

36 Ty då David i sinom tid hade tjent Guds vilja, afsomnade han, och vardt lagd till sina fäder, och såg förgängelse.

Ku nsoko ze yakilaa u Daudi ku uaiilya u ulowa nuang'wa Itunda mu ulelwa nuakwe, ai ulae, akalalikigwa palung'wi ni a tata akwe, hangi ai uihengile u ubipigwa.

37 Men den som Gud uppväckt hafver han såg ingen förgängelse.

Kuiti nai wiukigwe nu Itunda shanga ai uihengile u ubipigwa.

38 Så skall eder nu vetterligit vara, I män och bröder, att genom honom varder eder förkunnad syndernas förlåtelse;

Iti gwa ni ilingike kitalanyu, anya ndugu, ku kiila muntu uyu, ulekelwa nua milandu watanantigwa.

39 Och af allo der I icke med kunden rättfärdige varda, uti Mose lag; men hvilken som tror på denna, han varder rättfärdigad.

Ku nuanso kila nu uhuiie wia iligwaa tai ane ni makani ihi niiza ilagiilyo nilang'wa Musa shanga ai lizee inkiilya i tai ane.

40 Så ser nu till, att eder icke öfverkommer det som sagdt är i Propheterna:

Iti gwa ila tuli miakendegeeli kina i kintu nai akiganue i anyakidagu kileke kupumila kitalanyu;

41 Ser till, I föraktare, och förundrer eder, och varder till intet; ty jag skall verka i edra dagar ett verk, det I icke tro skolen, om någor det eder förtäljer.

Goza, unye adi ni mimelaa, hangi mende mukuilwe hangi mende mulimiligwe; ku iti kituma u mulimo mu mahiku anyu, Mulimo niiza shanga muhumile ku uhuiila, anga ga nu muntu wikumuganuila.”

42 När nu Judarna voro gångne utu Synagogon, bådo Hedningarna, att de ville hafva dessa orden för dem på nästa Sabbathen.

Matungo uPaulo nu Barnaba nai akahega, antu aka alompa aligitye i makani aya luhiku nula kusupya nu luzile.

43 Då folket var åtskildt, följde Paulum och Barnabam månge Judar och gudfruktige Proselyter; till hvilka de talade, och rädde dem, att de skulle blifva stadige i Guds nåd.

Matungo ianza nili tekeelo nai likaula, Ayahudi idu ni aokole akomu ai a atyatile uPaulo nu Barnaba, naza aligitilye ni enso hangi ai a asamiiye alongole mu ukende nu ang'wa Itunda.

44 Men på nästa Sabbathen derefter församlade sig så när hele staden, till att höra Guds ord.

Luhiku nula kusupya nai lutyatile, pakupi kisali kihi ai kilingiie kija u lukani lang'wa Itunda.

45 Och när Judarna sågo folket, vordo de fulle med nit, och sade tvärtemot det som Paulus sade, emotsägandes och talandes hädelse.

Ayahudi nai akihenga iumbi, ai izuiwe nu wilu nu kuligitya makani nai akingie i intu nai itambuwe nu Paulo hangi ai amutukie.

46 Då togo Paulus och Barnabas tröst till sig, och sade: Eder borde man först säga Guds ord; men efter det I drifven det ifrån eder, och hållen eder ovärdiga till evinnerligit lif, si, så vilje vi vända oss till Hedningarna. (aiōnios g166)

Kuiti uPaulo nu Barnaba ai atambue ku ukamatiku nu kuligitya, “Ai yatulaa ingulu kina lukani nu lang'wa Itunda luganulwe hanza kitalanyu. Kunsoko mukulu suntiilya kuli kupuma kitalanyu nu kiona kina shanga muhiiye kutula nu upanga nua kali na kali, kendegeeli kuapilukila i anyaingu. (aiōnios g166)

47 Ty Herren hafver så budit oss: Jag hafver satt dig Hedningomen för ett Ljus, att du skall vara salighet intill jordenen ända.

Anga niiza uMukulu ukulagiiye, azeligitya, 'Numuikile unyenye anga welu ku antu a ingu, kina mulete u ugunwa ku nkika yihi ni yihi.”

48 Och Hedningarna hörde detta med glädje, och prisade Herrans ord; och trodde så månge, som beskärde voro till evinnerligit lif. (aiōnios g166)

Anya ingu na akija ili, ai iloile nu kulu lumbiilya u lukani nula Mukulu. Idu nai aholanigwe ku upanga nua kali na kali ai ahuiie. (aiōnios g166)

49 Och Herrans ord vardt utspridt öfver alla den ängden.

Lukani nula Mukulu ai lenee ihi ihi

50 Men Judarna togo till att egga gudeliga och ärliga qvinnor, och de öfversta i staden; och uppväckte förföljelse emot Paulum och Barnabam, och drefvo dem utu sina landsändar.

Kuiti Ayahudi ai a asingilye nai ipumilye ni asungu ni angulu, ga ni atongeeli a kisali. Aya ai akinyie u lwago kung'wa Paulo nu Barnaba hangi ai a agumile kunzi a mimbi nia kisali.

51 Men de skuddade stoftet af sina fötter på dem, och kommo till Iconien.

Kuiti uPaulo nu Barnaba ai akununtile u lunkundi nula migulu ao. Uugwa akalongola mu kisali nika Ikonia.

52 Och Lärjungarna vordo uppfyllde med fröjd och den Helga Anda.

Ni amanyisigwa ai izuiwe nu ulowa palung'wi nu Ng'wau Ng'welu.