Apostlagärningarna 13

1 Och voro uti den församling i Antiochien någre Propheter och Lärare; ibland dem var Barnabas, och Simeon, som kallas Niger; och Lucius af Cyrenen, och Manahen, som var uppfödd med Herode Tetrarcha; och Saulus.

Now in the assembly that was at Antioch there were some prophets and teachers: Barnabas, Simeon who was called Niger, Lucius of Cyrene, Manaen the foster brother of Herod the tetrarch, and Saul.

2 När de samme tjente Herranom, och fastade, sade den Helge Ande: Skiljer mig ut Barnabam och Saulum, till det verk, som jag hafver kallat dem till.

As they served the Lord and fasted, the Holy Spirit said, “Separate Barnabas and Saul for me, for the work to which I have called them.”

3 Då fastade de, och bådo, och lade händer på dem, och läto dem fara.

Then, when they had fasted and prayed and laid their hands on them, they sent them away.

4 Och som de sände voro af den Helga Anda, drogo de till Seleuciam; och seglade dädan intill Cypren.

So, being sent out by the Holy Spirit, they went down to Seleucia. From there they sailed to Cyprus.

5 Och då de voro i den staden Salamine, predikade de Guds ord uti Judarnas Synagogor; och Johannem hade de för en tjenare.

When they were at Salamis, they proclaimed God’s word in the Jewish synagogues. They also had John as their attendant.

6 Och då de öfverfarit hade öna allt intill ( den staden ) Paphum, funno de der en trollkarl, som var en falsk Prophet, en Judo som het BarJesus.

When they had gone through the island to Paphos, they found a certain sorcerer, a false prophet, a Jew whose name was Bar Jesus,

7 Han var med landshöfdinganom, som het Sergius Paulus, hvilken en förståndig man var. Han kallade till sig Barnabam och Saulum, och begärade höra Guds ord.

who was with the proconsul, Sergius Paulus, a man of understanding. This man summoned Barnabas and Saul, and sought to hear the word of God.

8 Men trollkarlen Elymas, ty hans namn uttydes så, stod dem emot, och ville vända landshöfdingan ifrå trone.

But Elymas the sorcerer (for so is his name by interpretation) withstood them, seeking to turn the proconsul away from the faith.

9 Men Saulus, den ock Paulus het, full med den Helga Anda, såg på honom;

But Saul, who is also called Paul, filled with the Holy Spirit, fastened his eyes on him

10 Och han sade: O du djefvulsbarn, full med allt bedrägeri, och med alla list, fiende till allt det rättfärdigt är, du låter icke af att förvända Herrans rätta vägar.

and said, “You son of the devil, full of all deceit and all cunning, you enemy of all righteousness, will you not cease to pervert the right ways of the Lord?

11 Och nu, si, Herrans hand är öfver dig, och du skall varda blind, och icke se solena en tid långt. Och straxt föll på honom töcken och mörker; och han gick omkring, sökandes efter att någor måtte tågan vid handena, och ledan.

Now, behold, the hand of the Lord is on you, and you will be blind, not seeing the sun for a season!” Immediately a mist and darkness fell on him. He went around seeking someone to lead him by the hand.

12 Då landshöfdingen såg hvad skedt var, trodde han, och förundrade sig öfver Herrans lärdom.

Then the proconsul, when he saw what was done, believed, being astonished at the teaching of the Lord.

13 Då Paulus, och de med honom voro, foro ifrå Papho, kommo de till Pergen i Pamphylien; och Johannes skiljdes ifrå dem, och for igen till Jerusalem.

Now Paul and his company set sail from Paphos and came to Perga in Pamphylia. John departed from them and returned to Jerusalem.

14 Men de drogo genom de landsändar ifrå Pergen, och kommo till Antiochien, i det landet Pisidien; och gingo in uti Synagogon, om Sabbathsdagen, och satte sig.

But they, passing on from Perga, came to Antioch of Pisidia. They went into the synagogue on the Sabbath day and sat down.

15 Och sedan lagen var läsen och Propheterna, sände de öfverste af Synagogon till dem, sägande: I män och bröder, hafven I något att tala till folkets förmanelse, så taler.

After the reading of the law and the prophets, the rulers of the synagogue sent to them, saying, “Brothers, if you have any word of exhortation for the people, speak.”

16 Då stod Paulus upp, och gaf tecken med handene, att de skulle vara tyste, och sade: I män af Israel, och I som frukten Gud, hörer härtill.

Paul stood up, and gesturing with his hand said, “Men of Israel, and you who fear God, listen.

17 Detta folks Israels Gud hafver utvalt våra fäder, och upphöjt folket, då de främlingar voro uti Egypti land, och fört dem derut med högom arm.

The God of this people chose our fathers, and exalted the people when they stayed as aliens in the land of Egypt, and with an uplifted arm, he led them out of it.

18 Och vid fyratio år långt led han deras seder uti öknen;

For a period of about forty years he put up with them in the wilderness.

19 Och nederlade sjuhanda folk uti Canaans land; och skifte deras land emellan dem med lott.

When he had destroyed seven nations in the land of Canaan, he gave them their land for an inheritance for about four hundred fifty years.

20 Och sedan, vid femtio och fyrahundrade år, gaf han dem domare, intill Propheten Samuel.

After these things, he gave them judges until Samuel the prophet.

21 Och derefter begärade de Konung; och Gud gaf dem Saul, Kis son, en man af BenJamins slägte, i fyratio år.

Afterward they asked for a king, and God gave to them Saul the son of Kish, a man of the tribe of Benjamin, for forty years.

22 Sedan satte han honom af, och uppsatte öfver dem David till en Konung, hvilkom han gaf vittnesbörd, och sade: Jag hafver funnit David, Jesse son, en man efter mitt hjerta; han skall göra all min vilja.

When he had removed him, he raised up David to be their king, to whom he also testified, ‘I have found David the son of Jesse, a man after my heart, who will do all my will.’

23 Af hans säd hafver Gud upptagit Israels Frälsare, Jesum, efter som han lofvat hade;

From this man’s offspring, God has brought salvation to Israel according to his promise,

24 Såsom Johannes predikade Israels folke döpelse till bättring, förr än han begynte.

before his coming, when John had first preached the baptism of repentance to Israel.

25 Och när Johannes hade uppfyllt sitt lopp, sade han: Den I hållen mig före, den är jag icke; men si, han kommer efter mig, hvilkens skor jag icke värdig är draga af hans fötter.

As John was fulfilling his course, he said, ‘What do you suppose that I am? I am not he. But behold, one comes after me, the sandals of whose feet I am not worthy to untie.’

26 I män och bröder, Abrahams slägtes barn, och de som ibland eder frukta Gud, eder är denna salighetenes ord sändt.

“Brothers, children of the stock of Abraham, and those among you who fear God, the word of this salvation is sent out to you.

27 Ty de som bodde i Jerusalem, och deras öfverste, efter de icke kände honom, eller Propheternas röster som alla Sabbather läsas, uppfyllde de dem med sin dom.

For those who dwell in Jerusalem, and their rulers, because they didn’t know him, nor the voices of the prophets which are read every Sabbath, fulfilled them by condemning him.

28 Och ändock de ingen dödssak funno med honom, beddes de likväl af Pilato, att han skulle dräpa honom.

Though they found no cause for death, they still asked Pilate to have him killed.

29 Och när de hade fullbordat allt det som skrifvet var om honom, togo de honom neder af trät, och lade honom i grafvena.

When they had fulfilled all things that were written about him, they took him down from the tree and laid him in a tomb.

30 Men Gud hafver uppväckt honom ifrå de döda;

But God raised him from the dead,

31 Och han hafver varit sedder i många dagar af dem, som med honom uppkomne voro ifrå Galileen till Jerusalem, hvilke hans vittne äro till folket.

and he was seen for many days by those who came up with him from Galilee to Jerusalem, who are his witnesses to the people.

32 Och vi förkunnom eder, att det löfte som till fäderna gjordt var, det hafver Gud fullkomnat oss, deras barnom, i det han uppväckt hafver Jesum;

We bring you good news of the promise made to the fathers,

33 Såsom i andra Psalmen skrifvet är: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

that God has fulfilled this to us, their children, in that he raised up Jesus. As it is also written in the second psalm, ‘You are my Son. Today I have become your father.’

34 Men att han uppväckte honom ifrå de döda, så att han icke skall mer igenkomma till förgängelighet, sade han så: Den nåd, som David lofvad är, skall jag eder troliga hålla.

“Concerning that he raised him up from the dead, now no more to return to corruption, he has spoken thus: ‘I will give you the holy and sure blessings of David.’

35 Derföre säger han ock annorstäds: Du skall icke tillstädja, att din helige skall se förgängelse.

Therefore he says also in another psalm, ‘You will not allow your Holy One to see decay.’

36 Ty då David i sinom tid hade tjent Guds vilja, afsomnade han, och vardt lagd till sina fäder, och såg förgängelse.

For David, after he had in his own generation served the counsel of God, fell asleep, was laid with his fathers, and saw decay.

37 Men den som Gud uppväckt hafver han såg ingen förgängelse.

But he whom God raised up saw no decay.

38 Så skall eder nu vetterligit vara, I män och bröder, att genom honom varder eder förkunnad syndernas förlåtelse;

Be it known to you therefore, brothers, that through this man is proclaimed to you remission of sins;

39 Och af allo der I icke med kunden rättfärdige varda, uti Mose lag; men hvilken som tror på denna, han varder rättfärdigad.

and by him everyone who believes is justified from all things, from which you could not be justified by the law of Moses.

40 Så ser nu till, att eder icke öfverkommer det som sagdt är i Propheterna:

Beware therefore, lest that come on you which is spoken in the prophets:

41 Ser till, I föraktare, och förundrer eder, och varder till intet; ty jag skall verka i edra dagar ett verk, det I icke tro skolen, om någor det eder förtäljer.

‘Behold, you scoffers! Wonder and perish, for I work a work in your days, a work which you will in no way believe, if one declares it to you.’”

42 När nu Judarna voro gångne utu Synagogon, bådo Hedningarna, att de ville hafva dessa orden för dem på nästa Sabbathen.

So when the Jews went out of the synagogue, the Gentiles begged that these words might be preached to them the next Sabbath.

43 Då folket var åtskildt, följde Paulum och Barnabam månge Judar och gudfruktige Proselyter; till hvilka de talade, och rädde dem, att de skulle blifva stadige i Guds nåd.

Now when the synagogue broke up, many of the Jews and of the devout proselytes followed Paul and Barnabas; who, speaking to them, urged them to continue in the grace of God.

44 Men på nästa Sabbathen derefter församlade sig så när hele staden, till att höra Guds ord.

The next Sabbath, almost the whole city was gathered together to hear the word of God.

45 Och när Judarna sågo folket, vordo de fulle med nit, och sade tvärtemot det som Paulus sade, emotsägandes och talandes hädelse.

But when the Jews saw the multitudes, they were filled with jealousy, and contradicted the things which were spoken by Paul, and blasphemed.

46 Då togo Paulus och Barnabas tröst till sig, och sade: Eder borde man först säga Guds ord; men efter det I drifven det ifrån eder, och hållen eder ovärdiga till evinnerligit lif, si, så vilje vi vända oss till Hedningarna. (aiōnios g166)

Paul and Barnabas spoke out boldly, and said, “It was necessary that God’s word should be spoken to you first. Since indeed you thrust it from yourselves, and judge yourselves unworthy of eternal life, behold, we turn to the Gentiles. (aiōnios g166)

47 Ty Herren hafver så budit oss: Jag hafver satt dig Hedningomen för ett Ljus, att du skall vara salighet intill jordenen ända.

For so has the Lord commanded us, saying, ‘I have set you as a light for the Gentiles, that you should bring salvation to the uttermost parts of the earth.’”

48 Och Hedningarna hörde detta med glädje, och prisade Herrans ord; och trodde så månge, som beskärde voro till evinnerligit lif. (aiōnios g166)

As the Gentiles heard this, they were glad and glorified the word of God. As many as were appointed to eternal life believed. (aiōnios g166)

49 Och Herrans ord vardt utspridt öfver alla den ängden.

The Lord’s word was spread abroad throughout all the region.

50 Men Judarna togo till att egga gudeliga och ärliga qvinnor, och de öfversta i staden; och uppväckte förföljelse emot Paulum och Barnabam, och drefvo dem utu sina landsändar.

But the Jews stirred up the devout and prominent women and the chief men of the city, and stirred up a persecution against Paul and Barnabas, and threw them out of their borders.

51 Men de skuddade stoftet af sina fötter på dem, och kommo till Iconien.

But they shook off the dust of their feet against them, and came to Iconium.

52 Och Lärjungarna vordo uppfyllde med fröjd och den Helga Anda.

The disciples were filled with joy and with the Holy Spirit.