Apostlagärningarna 13

1 Och voro uti den församling i Antiochien någre Propheter och Lärare; ibland dem var Barnabas, och Simeon, som kallas Niger; och Lucius af Cyrenen, och Manahen, som var uppfödd med Herode Tetrarcha; och Saulus.

Now at the church in Antioch there were certain prophets and teachers: Barnabas, Simeon (who was called Niger), Lucius of Cyrene, Manaen (who had been brought up with Herod the tetrarch), and Saul.

2 När de samme tjente Herranom, och fastade, sade den Helge Ande: Skiljer mig ut Barnabam och Saulum, till det verk, som jag hafver kallat dem till.

As they were serving the Lord and fasting, the Holy Spirit said, “Set apart for me Barnabas and Saul for the work to which I have called them.”

3 Då fastade de, och bådo, och lade händer på dem, och läto dem fara.

So after they had fasted and prayed, they laid their hands on them and sent them off.

4 Och som de sände voro af den Helga Anda, drogo de till Seleuciam; och seglade dädan intill Cypren.

Being sent out by the Holy Spirit, the two of them went down to Seleucia, and from there they sailed to Cyprus.

5 Och då de voro i den staden Salamine, predikade de Guds ord uti Judarnas Synagogor; och Johannem hade de för en tjenare.

When they arrived at Salamis, they proclaimed the word of God in the synagogues of the Jews. (They also had John as their assistant.)

6 Och då de öfverfarit hade öna allt intill ( den staden ) Paphum, funno de der en trollkarl, som var en falsk Prophet, en Judo som het BarJesus.

When they had gone across the island to Paphos, they came across a certain magician, a Jewish false prophet named Bar-Jesus.

7 Han var med landshöfdinganom, som het Sergius Paulus, hvilken en förståndig man var. Han kallade till sig Barnabam och Saulum, och begärade höra Guds ord.

He was with the proconsul Sergius Paulus, an intelligent man, who summoned Barnabas and Saul, seeking to hear the word of God.

8 Men trollkarlen Elymas, ty hans namn uttydes så, stod dem emot, och ville vända landshöfdingan ifrå trone.

But the magician Elymas (for that is what his name means) opposed them, seeking to turn the proconsul away from the faith.

9 Men Saulus, den ock Paulus het, full med den Helga Anda, såg på honom;

But Saul, also known as Paul, filled with the Holy Spirit, looked intently at Elymas

10 Och han sade: O du djefvulsbarn, full med allt bedrägeri, och med alla list, fiende till allt det rättfärdigt är, du låter icke af att förvända Herrans rätta vägar.

and said, “O son of the devil, full of all deceit and all trickery, enemy of all righteousness, will yoʋ not cease perverting the straight paths of the Lord?

11 Och nu, si, Herrans hand är öfver dig, och du skall varda blind, och icke se solena en tid långt. Och straxt föll på honom töcken och mörker; och han gick omkring, sökandes efter att någor måtte tågan vid handena, och ledan.

And now, behold, the hand of the Lord is against yoʋ, and yoʋ will be blind, unable to see the sun for a period of time.” Immediately a mist and darkness fell upon him, and he was going around seeking people to lead him by the hand.

12 Då landshöfdingen såg hvad skedt var, trodde han, och förundrade sig öfver Herrans lärdom.

When the proconsul saw what had happened, he believed, for he was astonished at the teaching of the Lord.

13 Då Paulus, och de med honom voro, foro ifrå Papho, kommo de till Pergen i Pamphylien; och Johannes skiljdes ifrå dem, och for igen till Jerusalem.

Then Paul and his companions set sail from Paphos and went to Perga in Pamphylia, but John left them and returned to Jerusalem.

14 Men de drogo genom de landsändar ifrå Pergen, och kommo till Antiochien, i det landet Pisidien; och gingo in uti Synagogon, om Sabbathsdagen, och satte sig.

Continuing on from Perga, they came to Antioch in Pisidia. On the Sabbath day they went into the synagogue and sat down.

15 Och sedan lagen var läsen och Propheterna, sände de öfverste af Synagogon till dem, sägande: I män och bröder, hafven I något att tala till folkets förmanelse, så taler.

After the reading of the Law and the Prophets, the rulers of the synagogue sent them a message, saying, “Brothers, if you have any word of exhortation for the people, speak it.”

16 Då stod Paulus upp, och gaf tecken med handene, att de skulle vara tyste, och sade: I män af Israel, och I som frukten Gud, hörer härtill.

Standing up, Paul motioned with his hand and said, “Men of Israel, and you who fear God, listen.

17 Detta folks Israels Gud hafver utvalt våra fäder, och upphöjt folket, då de främlingar voro uti Egypti land, och fört dem derut med högom arm.

The God of this people chose our fathers and exalted the people during their sojourn in the land of Egypt, and with an uplifted arm he led them out of that country.

18 Och vid fyratio år långt led han deras seder uti öknen;

For about forty years, he put up with them in the wilderness,

19 Och nederlade sjuhanda folk uti Canaans land; och skifte deras land emellan dem med lott.

and after destroying seven nations in the land of Canaan, he gave his people their land as an inheritance.

20 Och sedan, vid femtio och fyrahundrade år, gaf han dem domare, intill Propheten Samuel.

After that he gave them judges for about four hundred and fifty years, up to the time of the prophet Samuel.

21 Och derefter begärade de Konung; och Gud gaf dem Saul, Kis son, en man af BenJamins slägte, i fyratio år.

Then the people asked for a king, and God gave them Saul the son of Kish, a man of the tribe of Benjamin, who reigned for forty years.

22 Sedan satte han honom af, och uppsatte öfver dem David till en Konung, hvilkom han gaf vittnesbörd, och sade: Jag hafver funnit David, Jesse son, en man efter mitt hjerta; han skall göra all min vilja.

After removing Saul, God raised up David as their king, about whom he testified, ‘I have found David the son of Jesse to be a man after my own heart; he will do all that I want him to do.’

23 Af hans säd hafver Gud upptagit Israels Frälsare, Jesum, efter som han lofvat hade;

From this man's offspring God brought salvation to Israel, according to his promise,

24 Såsom Johannes predikade Israels folke döpelse till bättring, förr än han begynte.

after John had first preached a baptism of repentance to Israel in advance of the coming Savior.

25 Och när Johannes hade uppfyllt sitt lopp, sade han: Den I hållen mig före, den är jag icke; men si, han kommer efter mig, hvilkens skor jag icke värdig är draga af hans fötter.

Now as John was completing his course, he said, ‘Who do you suppose that I am? I am not he. But behold, one is coming after me, the sandals of whose feet I am not worthy to untie.’

26 I män och bröder, Abrahams slägtes barn, och de som ibland eder frukta Gud, eder är denna salighetenes ord sändt.

“Brothers, sons of the family of Abraham, and those among you who fear God, to you the message of this salvation has been sent.

27 Ty de som bodde i Jerusalem, och deras öfverste, efter de icke kände honom, eller Propheternas röster som alla Sabbather läsas, uppfyllde de dem med sin dom.

Since those who dwell in Jerusalem, along with their rulers, failed to recognize this man and the voices of the prophets that are read every Sabbath, they fulfilled their words by condemning him.

28 Och ändock de ingen dödssak funno med honom, beddes de likväl af Pilato, att han skulle dräpa honom.

Even though they found no grounds for a death sentence, they asked Pilate to have him killed.

29 Och när de hade fullbordat allt det som skrifvet var om honom, togo de honom neder af trät, och lade honom i grafvena.

When they had fulfilled all that was written about him, they took him down from the cross and laid him in a tomb.

30 Men Gud hafver uppväckt honom ifrå de döda;

But God raised him from the dead,

31 Och han hafver varit sedder i många dagar af dem, som med honom uppkomne voro ifrå Galileen till Jerusalem, hvilke hans vittne äro till folket.

and for many days he was seen by those who had come up with him from Galilee to Jerusalem, who are his witnesses to the people.

32 Och vi förkunnom eder, att det löfte som till fäderna gjordt var, det hafver Gud fullkomnat oss, deras barnom, i det han uppväckt hafver Jesum;

And we preach to you the good news that what God promised to our fathers, he has fulfilled to us, their children, by raising up Jesus,

33 Såsom i andra Psalmen skrifvet är: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

just as it is written in the second Psalm, ‘Yoʋ are my son; today I have begotten yoʋ.’

34 Men att han uppväckte honom ifrå de döda, så att han icke skall mer igenkomma till förgängelighet, sade han så: Den nåd, som David lofvad är, skall jag eder troliga hålla.

As for the fact that he raised him from the dead, no longer to return to corruption, God has spoken in this way: ‘I will give you the holy and sure blessings of David.’

35 Derföre säger han ock annorstäds: Du skall icke tillstädja, att din helige skall se förgängelse.

Therefore it also says in another place: ‘Yoʋ will not let yoʋr Holy One see corruption.’

36 Ty då David i sinom tid hade tjent Guds vilja, afsomnade han, och vardt lagd till sina fäder, och såg förgängelse.

For when David had served God's purpose in his own generation, he fell asleep, was added to his fathers, and saw corruption.

37 Men den som Gud uppväckt hafver han såg ingen förgängelse.

But he whom God raised up did not see corruption.

38 Så skall eder nu vetterligit vara, I män och bröder, att genom honom varder eder förkunnad syndernas förlåtelse;

Therefore let it be known to you, brothers, that through this man remission of sins is proclaimed to you,

39 Och af allo der I icke med kunden rättfärdige varda, uti Mose lag; men hvilken som tror på denna, han varder rättfärdigad.

and by this man everyone who believes is set free from everything from which you could not be set free by the law of Moses.

40 Så ser nu till, att eder icke öfverkommer det som sagdt är i Propheterna:

So beware that what is said in the prophets does not happen to you:

41 Ser till, I föraktare, och förundrer eder, och varder till intet; ty jag skall verka i edra dagar ett verk, det I icke tro skolen, om någor det eder förtäljer.

‘Behold, you scoffers, be amazed and perish, for I am doing a work in your days that you will certainly not believe, even if someone tells you about it.’”

42 När nu Judarna voro gångne utu Synagogon, bådo Hedningarna, att de ville hafva dessa orden för dem på nästa Sabbathen.

Now as Paul and Barnabas were going out from the synagogue of the Jews, the Gentiles were urging them to speak about these things on the next Sabbath.

43 Då folket var åtskildt, följde Paulum och Barnabam månge Judar och gudfruktige Proselyter; till hvilka de talade, och rädde dem, att de skulle blifva stadige i Guds nåd.

And when the meeting of the synagogue was dispersed, many of the Jews and the devout converts to Judaism followed Paul and Barnabas, who spoke to them and persuaded them to continue in the grace of God.

44 Men på nästa Sabbathen derefter församlade sig så när hele staden, till att höra Guds ord.

On the following Sabbath, nearly the entire city was gathered together to hear the word of God.

45 Och när Judarna sågo folket, vordo de fulle med nit, och sade tvärtemot det som Paulus sade, emotsägandes och talandes hädelse.

But when the Jews saw the crowds, they were filled with jealousy and began to contradict what Paul was saying, opposing him and slandering him.

46 Då togo Paulus och Barnabas tröst till sig, och sade: Eder borde man först säga Guds ord; men efter det I drifven det ifrån eder, och hållen eder ovärdiga till evinnerligit lif, si, så vilje vi vända oss till Hedningarna. (aiōnios g166)

But Paul and Barnabas spoke boldly, saying, “It was necessary for the word of God to be spoken first to you. But since you are rejecting it and do not judge yourselves to be worthy of eternal life, behold, we are turning to the Gentiles. (aiōnios g166)

47 Ty Herren hafver så budit oss: Jag hafver satt dig Hedningomen för ett Ljus, att du skall vara salighet intill jordenen ända.

For this is what the Lord has commanded us: ‘I have appointed yoʋ to be a light to the Gentiles, so that yoʋ may bring salvation to the ends of the earth.’”

48 Och Hedningarna hörde detta med glädje, och prisade Herrans ord; och trodde så månge, som beskärde voro till evinnerligit lif. (aiōnios g166)

When the Gentiles heard this, they began rejoicing and glorifying the word of the Lord, and all who were appointed to eternal life believed. (aiōnios g166)

49 Och Herrans ord vardt utspridt öfver alla den ängden.

So the word of the Lord spread throughout that entire region.

50 Men Judarna togo till att egga gudeliga och ärliga qvinnor, och de öfversta i staden; och uppväckte förföljelse emot Paulum och Barnabam, och drefvo dem utu sina landsändar.

But the Jews incited the devout women of high standing and the prominent men of the city. They stirred up persecution against Paul and Barnabas, and drove them out of their region.

51 Men de skuddade stoftet af sina fötter på dem, och kommo till Iconien.

But Paul and Barnabas shook off the dust from their feet in protest against them and went to Iconium.

52 Och Lärjungarna vordo uppfyllde med fröjd och den Helga Anda.

And the disciples were filled with joy and with the Holy Spirit.