Apostlagärningarna 13
1 Och voro uti den församling i Antiochien någre Propheter och Lärare; ibland dem var Barnabas, och Simeon, som kallas Niger; och Lucius af Cyrenen, och Manahen, som var uppfödd med Herode Tetrarcha; och Saulus.
Lino muchikombelo mu Antiyokki, kwakali bamwi basinsimi abayiisi, Bakali Bbanabbasi, Simiyoni (utegwa Nayija), Lusiyasi waku Sayilini, Manayemi (mwananyina wa Helodi mu tetilaki) a Sawulo.
2 När de samme tjente Herranom, och fastade, sade den Helge Ande: Skiljer mig ut Barnabam och Saulum, till det verk, som jag hafver kallat dem till.
Nibakali kukomba Mwami Mwami akulyiimya kulya, Muuya Uusalala wakati, “Mundibambile bwanzeene Bbanabbasi a Sawulo, bachite mulimo oko nkundabayita.”
3 Då fastade de, och bådo, och lade händer på dem, och läto dem fara.
Nibakamana kulyiimya kulya, kukomba, akubika maboko aabalumi aaba, bakabatuma kuzwa.
4 Och som de sände voro af den Helga Anda, drogo de till Seleuciam; och seglade dädan intill Cypren.
Nkinkako Bbanabbasi a Sawulo, kabali batumwa kunze a Muuya Uusalala, bayinka aansi ku Selusiya; kuzwa oko bakayamba kuya ku Seyipulasi.
5 Och då de voro i den staden Salamine, predikade de Guds ord uti Judarnas Synagogor; och Johannem hade de för en tjenare.
Nibakali mudolopo lya Salamasi, bakakambawuka ijwi Leza muzikombelo zyama Juuzi. Bakali a Joni Makki mbuli mugwasyi wabo.
6 Och då de öfverfarit hade öna allt intill ( den staden ) Paphum, funno de der en trollkarl, som var en falsk Prophet, en Judo som het BarJesus.
Nibakamana kwenda kasuwa koonse kusikila ku Pafosi, bakajana umwi mwalumi simusamu, musinsimi mubeji wechi Juda, wakalezina lyakuti Bbaa Jizasi.
7 Han var med landshöfdinganom, som het Sergius Paulus, hvilken en förståndig man var. Han kallade till sig Barnabam och Saulum, och begärade höra Guds ord.
Oyu siminsamu wakalijisini amwendelezi wachisi, Sejiyasi Pawulasi, oyo wakali mwalumi musongo loko. Oyu mwalumi wakapa mulandu kuli Bbanabbasi a Sawulo, nkambo wakali kuyanda kumvwa ijwi lya Leza.
8 Men trollkarlen Elymas, ty hans namn uttydes så, stod dem emot, och ville vända landshöfdingan ifrå trone.
Pesi Elimasi “simisamu” (obu mbombubo mbulyakali kutolelekelwa izina lyakwe) wakabakazya; wakeezya kusanduula nzila yabeendelezi bachisi kuzwa kululusyomo.
9 Men Saulus, den ock Paulus het, full med den Helga Anda, såg på honom;
Pesi Sawulo, uutegwa Pawulo alimwi, kazwide Muuya Uusalala, wakamulangisisya kapati
10 Och han sade: O du djefvulsbarn, full med allt bedrägeri, och med alla list, fiende till allt det rättfärdigt är, du låter icke af att förvända Herrans rätta vägar.
akwamba kuti, “Iwee mwana satani, uzwide misyobo yoonse yalweno abulozi. Nduwe sinkondonyina wayoonse misyobo yabululami. Tokoyoleka pe kumonya inzila ziluleme zya Mwami, uyoleka na?
11 Och nu, si, Herrans hand är öfver dig, och du skall varda blind, och icke se solena en tid långt. Och straxt föll på honom töcken och mörker; och han gick omkring, sökandes efter att någor måtte tågan vid handena, och ledan.
Kwaino boona, kuboko kwa Mwami kuli atala alinduwe, alimwi uyooba moofu. Tokoyobona izuba kwakayindi.” Mpawawo Elimasi wakawidwa sikunkwe amudima; nakatalika kwendeenda kuyanduula bantu kuti bamukwele kuboko.
12 Då landshöfdingen såg hvad skedt var, trodde han, och förundrade sig öfver Herrans lärdom.
Musule akubona zyakachitika mweendelezi wachisi, wakasyoma, nkaambo wakagamba kukuyiisigwa aatala a Mwami.
13 Då Paulus, och de med honom voro, foro ifrå Papho, kommo de till Pergen i Pamphylien; och Johannes skiljdes ifrå dem, och for igen till Jerusalem.
Lino Pawulo abeenzinyina bakatalika kuyamba kuzwa ku Pafosi akuza ku Pega mu Pamfuliya. Pesi Joni wakabasiya alimwi wabweeda ku Jelusalema.
14 Men de drogo genom de landsändar ifrå Pergen, och kommo till Antiochien, i det landet Pisidien; och gingo in uti Synagogon, om Sabbathsdagen, och satte sig.
Pawulo abenzinyina bakeenda kuzwa ku Pega akusikila ku Antiyokki yaku Pisidiya. Oko bakanjila muchikombelo mubuzuba butegwa Sabata akukkala ansi.
15 Och sedan lagen var läsen och Propheterna, sände de öfverste af Synagogon till dem, sägande: I män och bröder, hafven I något att tala till folkets förmanelse, så taler.
Musule akubalwa kwamulawu abasinsiimi, bazuluzi bechikombelo bakabatumina mulayizyo, kabati, “Nobakwesu, kuti kamujisi mulayiizyo wakusungwazya kubantu bali aano, amuwambe.”
16 Då stod Paulus upp, och gaf tecken med handene, att de skulle vara tyste, och sade: I män af Israel, och I som frukten Gud, hörer härtill.
Nkiinkako Pawulo wakimikila akuumuzya akuboko kwakwe; wakati, “Nobalumi bamu Izilayeli andinywe nimulemeka Leza, amumvwe.
17 Detta folks Israels Gud hafver utvalt våra fäder, och upphöjt folket, då de främlingar voro uti Egypti land, och fört dem derut med högom arm.
Leza wabantu aba ba Izilayeli wakasala bamataata akuchita bantu kuti bavule awo nibakakkede munyika ya Ijiputi, alimwi akuboko kunyampwidwe wakabazulwida kuzwa munyika njiyo.
18 Och vid fyratio år långt led han deras seder uti öknen;
Kwaminyaka ilimbuli makumi oone wakakkala ambabo munkanda mulusaka. Amwi malembe aansiku awamba boobu, kwamyaaka ilimbuli makumi one wakabalela mulusaka na loonde.
19 Och nederlade sjuhanda folk uti Canaans land; och skifte deras land emellan dem med lott.
Musule akujaya izisi zili musanu azibili munyika ya Kkenani, wakapa bantu besu inyika yabo kuti bakkone.
20 Och sedan, vid femtio och fyrahundrade år, gaf han dem domare, intill Propheten Samuel.
Zyonse inchito ezi zyakachitika mumyaaka myanda yone amakumi musanu. Musule azintu zyonse ezi, Leza wakabapa babetesi mane kwazoba Samiyele musinsimi.
21 Och derefter begärade de Konung; och Gud gaf dem Saul, Kis son, en man af BenJamins slägte, i fyratio år.
Mpawo bantu bakakumbila Mwami, alimwi Leza wakabapa Sawulo mwana wa Kkishi mulombe, mwalumi uzwa kumusyobo wa Bbenjamini, kuti aabe mwami kwamyaaka makumi one.
22 Sedan satte han honom af, och uppsatte öfver dem David till en Konung, hvilkom han gaf vittnesbörd, och sade: Jag hafver funnit David, Jesse son, en man efter mitt hjerta; han skall göra all min vilja.
Musule akuti Leza wamugwisya mubwami, wakanyampula Deviti kuti abe ngomwami wabo. Kwakali atala a Deviti mwana wa Jese mulombe kali mwalumi utobela moyo wangu, kuchita zyoonse nzyendiyanda kuti achite.'
23 Af hans säd hafver Gud upptagit Israels Frälsare, Jesum, efter som han lofvat hade;
Kuzwa kulunyungu lwayooyu mwalumi Leza weeta mufutuli, Jesu, mbuli mbwakasyomezya kuyochita.
24 Såsom Johannes predikade Israels folke döpelse till bättring, förr än han begynte.
Kakutana kuba kuboola kwa Jesu, oyo Joni ngwakakambawuka atala alubbabbatizyo lwakulilesya kubantu boonse ba Izilayeli.
25 Och när Johannes hade uppfyllt sitt lopp, sade han: Den I hållen mig före, den är jag icke; men si, han kommer efter mig, hvilkens skor jag icke värdig är draga af hans fötter.
Awo Joni nakali kumaninsya mulimo wakwe, wakati, 'Muyeeya kuti ndimeni? Teensi ndime oyo pe. Pesi muswilizye, nguumwi uza musule lyangu uuli aansapato zyakumawulu nzyesyeleli kumwangununa pe.'
26 I män och bröder, Abrahams slägtes barn, och de som ibland eder frukta Gud, eder är denna salighetenes ord sändt.
Nobakwesu, bana bamulongo wa Abbulahamu, abaabo bali mukati kenu balemeka Leza, zili kuli ndiswe kuti mulumbe walufutuko olu watumizigwa.
27 Ty de som bodde i Jerusalem, och deras öfverste, efter de icke kände honom, eller Propheternas röster som alla Sabbather läsas, uppfyllde de dem med sin dom.
Nkaambo aabo bakkala mu Jelusalemu abazuluzi abasinsimi tebakamuziba pe, alimwi bakazuzikizya ayo majwi abasinsimi ayo abalwa mumasabata woonse akumuniaka.
28 Och ändock de ingen dödssak funno med honom, beddes de likväl af Pilato, att han skulle dräpa honom.
Nikuba kuti tebakajana kaambo kamwelo wakujiigwa bakayita Pilato kuti amujaye.
29 Och när de hade fullbordat allt det som skrifvet var om honom, togo de honom neder af trät, och lade honom i grafvena.
Nibakamaninsya zyonse zintu zyakalembedwe atala anguwe, bakamuseluzya amunsamu akumulazika muchuumbwe.
30 Men Gud hafver uppväckt honom ifrå de döda;
Pesi Leza wakamubusya kuzwa kubafu.
31 Och han hafver varit sedder i många dagar af dem, som med honom uppkomne voro ifrå Galileen till Jerusalem, hvilke hans vittne äro till folket.
Wakaboneka kwamazuba miingi ababo bakali baza awe kuzwa ku Galili kuya ku Jelusalemu. Aba bantu lino baba bakamboni bakwe kubantu.
32 Och vi förkunnom eder, att det löfte som till fäderna gjordt var, det hafver Gud fullkomnat oss, deras barnom, i det han uppväckt hafver Jesum;
Nkiinkako tuli kumwambila makani mabotu, ichisyomezyo chakaza kumataata
33 Såsom i andra Psalmen skrifvet är: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.
watuzuzikizizya iswe, abana babo, mukubusya Jesu. Mbuli mbukulembedwe muli Ntembawuzyo: 'Uli mwana wangu mulombe, sunu ndaba Wuso.'
34 Men att han uppväckte honom ifrå de döda, så att han icke skall mer igenkomma till förgängelighet, sade han så: Den nåd, som David lofvad är, skall jag eder troliga hålla.
Mukuti wakamubusya kuzwa kubafu tachibwedeli pe, Leza wakambuula muli eyi inzila: 'Ndiyomupa izisalala alimwi zyanchoonzyo zilongezyo zyakasyomezegwa kuli Deviti.'
35 Derföre säger han ock annorstäds: Du skall icke tillstädja, att din helige skall se förgängelse.
Nkinkako nchawamba lubo muli imwi Intembawuzyo, 'Tokoyozumizya Musalalai wako pe kuti akabone kubola.'
36 Ty då David i sinom tid hade tjent Guds vilja, afsomnade han, och vardt lagd till sina fäder, och såg förgängelse.
Nkambo awo Daviti nakali wabelekela ziyandisyo zya Leza muzyalane lyakwe mwini, wakoona ing'onzi; wakalazikwa amwi awisi alimwi mubili wakwe wakamvwa kubola.
37 Men den som Gud uppväckt hafver han såg ingen förgängelse.
Pesi kuloyo ngwakabusya Leza takwepe nakamvwa kubola.
38 Så skall eder nu vetterligit vara, I män och bröder, att genom honom varder eder förkunnad syndernas förlåtelse;
Nkinkako leka chizibinkane kuli ndinywe, bakwesu, kuti kwinda muli oyu mwalumi kuli kambawukidwe kuli ndinywe ilu lekelelo lwa zibi.
39 Och af allo der I icke med kunden rättfärdige varda, uti Mose lag; men hvilken som tror på denna, han varder rättfärdigad.
Kuli nguwe woonse muntu usyoma ulilulamikidwe kuzwa kuzintu zyonse ezyo mulawu wa Mozesi nziwakakachilwa kukululamika.
40 Så ser nu till, att eder icke öfverkommer det som sagdt är i Propheterna:
Elyo nkinkaako mubone kuti chakaambwa abasinsimi tazichitiki pe kuli ndinywe.
41 Ser till, I föraktare, och förundrer eder, och varder till intet; ty jag skall verka i edra dagar ett verk, det I icke tro skolen, om någor det eder förtäljer.
'Amubone, nobadyamizi, alimwi mugambe alimwi mufwe mpawo: Nkambo ndili kweeta mulimo mumazuba eenu, imulimo ngomutakabule kusyoma pe, nikuba kuti umwi muntu wawambilizya kuli ndinywe.”
42 När nu Judarna voro gångne utu Synagogon, bådo Hedningarna, att de ville hafva dessa orden för dem på nästa Sabbathen.
Awo Pawulo a Bbanabbasi nibakeenda, bantu bakabakumbila kuti bazowambe lubo majwi nyayaayo musabata iitobela.
43 Då folket var åtskildt, följde Paulum och Barnabam månge Judar och gudfruktige Proselyter; till hvilka de talade, och rädde dem, att de skulle blifva stadige i Guds nåd.
Niwakamana muswangano wachikombelo, bwingi bwaba Juda abasikulipeda bakatobela Pawulo a Bbanabbasi, aabo bakambuula abo akubasungwazya kuti bayinkilile anumbo muluzyalo lwa Leza.
44 Men på nästa Sabbathen derefter församlade sig så när hele staden, till att höra Guds ord.
Mubuzuba ibutegwa Sabata yakatobela, kubanga idolopo lyonse lyakali bungene antoomwe kuti bamvwe ijwi lya Mwami.
45 Och när Judarna sågo folket, vordo de fulle med nit, och sade tvärtemot det som Paulus sade, emotsägandes och talandes hädelse.
Awo ba Juda nibakabona lubunga lwabantu, bakazula bbivwe akwambuula kabakazya zintu zyakaambwa a Pawulo akumutukila.
46 Då togo Paulus och Barnabas tröst till sig, och sade: Eder borde man först säga Guds ord; men efter det I drifven det ifrån eder, och hållen eder ovärdiga till evinnerligit lif, si, så vilje vi vända oss till Hedningarna. (aiōnios g166)
Pesi Pawulo a Bbanabbasi bakambuula chamanguzu kabti, “Kwakeelede kuti ijwi lya Leza kalyaambwa kusanguna kuli ndinywe. Mukubona kuti mula litabulula kuzwa kulindinywe akulibona kamuteeledwe buumi bulakujulu, amubone, tuyobweeda kuli basizibi. (aiōnios g166)
47 Ty Herren hafver så budit oss: Jag hafver satt dig Hedningomen för ett Ljus, att du skall vara salighet intill jordenen ända.
Nkambo mbombubo mbatulayilila Mwami, wati, “Ndasala mbuli mumuni wabasizibi, kuti mweete lufutuko kumasena akunze anyika.”
48 Och Hedningarna hörde detta med glädje, och prisade Herrans ord; och trodde så månge, som beskärde voro till evinnerligit lif. (aiōnios g166)
Awo basizibi nibakamvwa echi, bakabotelwa akusalazya ijwi lya Mwami. Mbuli biingi bakasalwa kubuumi bwakujulu bakasyoma. (aiōnios g166)
49 Och Herrans ord vardt utspridt öfver alla den ängden.
Ijwi lya Mwami lyakendelezegwa muchengelelo choonse.
50 Men Judarna togo till att egga gudeliga och ärliga qvinnor, och de öfversta i staden; och uppväckte förföljelse emot Paulum och Barnabam, och drefvo dem utu sina landsändar.
Pesi ba Juda bakeenena banakazi balipedelede kubwime bwajulu abalumi bazuluzi badolopo. Bakasungwaazya kusyonsegwa kwa Pawulo a Bbanabbasi akubagwisya muchenelelo chabo.
51 Men de skuddade stoftet af sina fötter på dem, och kommo till Iconien.
Pesi Pawulo a Bbanabbasi bakakunkumuna lusuko kuzwa kumawulu aabo mukukazyania ambabo. Mpawo bakaya kudolopo lyaku Ikkoniyamu.
52 Och Lärjungarna vordo uppfyllde med fröjd och den Helga Anda.
Alimwi basikwiiya bakazuzigwa alukondo alimwi a Muuya Uusalala.
