Holy Bible Aionian Edition® ~ Swedish---Swedish-Bible-1873 ~ Acts Chapter 12

< Apostlagärningarna 12 >

1 På samma tid tog Konung Herodes fatt på några af församlingene, till att pina dem.

Hanchu, ma zora han, Rêng Herod'n koiindanga mi senkhat ngei a nunuom a lo zoia.

2 Och drap han Jacobum, Johannis broder, med svärd.

Jacob, John nâipa hah khandaiin a tuk thata.

3 Och då han såg, att det behagade Judomen väl, tog han ock fatt på Petrus; och det var om Sötebrödsdagarna.

Ama han Judangei an râiasân ok ti a rietin chu Peter khom sûr rang a bôk tita. (Ma zora hah cholboivâipôl ruolhoi zora ani).

4 Då han nu fick fatt på honom, satte han honom i fängelse, antvardandes honom fyra qvarter krigsknektar, till att förvaran; aktandes efter Påskana hafva honom ut för folket.

Peter hah a sûr suole chu intâng ina a khuma, râlmi pâl minli minlin angâk an inthâklîpa. Kalkân kût ruolhoi chumin mipui makunga kai suoa jêk rangin a mintuo ani.

5 Och Petrus förvarades i fängelset. Men församlingen hade bön till Gud för honom, utan återvändo.

Masikin Peter hah intâng ina a khum rapa, hannirese, ama ta rangin koiindangngeiin ningsiettakin Pathien kôm chubai an thope ngâi.

6 När nu Herodes ville haft honom före, i den samma nattene sof Petrus emellan två krigsknektar, bunden med två kedjor; och vaktarena voro för dörrene, och togo vara på fängelset.

Herod'n a kai suoa, a jêk rang nijân tak han chu Peter hah rungpungei inik kâra rênrokol inik bunin a jâla, a ngâkngei khom mokot bula an oma, an ngâk chiena.

7 Och si, Herrans Ängel stod för honom, och ett sken lyste i huset, och stötte Petrum på sidona, och väckte honom upp, sägandes: Statt upp snarliga. Och kedjorna föllo utaf hans händer.

Inningloiin vântîrton inkhat a kôla ajuong indinga intâng in sûnga han vâr ajuong inlanga. Vântîrton han Peter dâra anîk min hara, “Inrangin! inthoi roh!” a tia. Hanchu, voikhatrengin Peter kuta rênrokolngei hah a kutngei renga a tâkrila.

8 Och sade Ängelen till honom: Bind om dig, och tag dina skor uppå; han ock så gjorde. Och han sade till honom: Tag din kjortel uppå, och följ mig.

Masuole Vântîrton han a kôm, “No kongkhit mindên inla, ne kekok bun roh,” a tia. Peter'n ha anghan a thoa, hanchu vântîrton han a kôm, “Na kâncholiinchuol inhak inla, mi jûi roh,” a tia.

9 Och så gick han ut, och följde honom; och visste icke, att det var sant, som skedde af Ängelen, utan mente att han hade sett en syn.

Peter intâng in renga a jôka, a jûi zoia; nikhomrese a tak ani ti riet mak, Vântîrton hah inlârna a mu mini kêng a bôka.

10 Och de gingo fram genom den första och andra vakten, och kommo till jernporten, som drog åt staden; den öppnades dem af sig sjelf; och de gingo derut, dragandes framåt en gato långt; och i det samma kom Ängelen ifrå honom.

A rungngei inkhatna le inikna an khêlin chu khopuiliena lûtna thîr mokot an va tunga. Mokot hah athethenin alei in-onga, an jôka, lamlien inkhat an khêlin chu voikhatrengin vântîrton han Peter a mâk zoia.

11 Då Petrus kom till sig igen, sade han: Nu vet jag förvisso, att Herren hafver sändt sin Ängel, och tagit mig utu Herodis hand, och ifrån all Judiska folkens åstundan.

Hanchu Peter hah a harin chu, “Pumapa'n a vântîrton a juongtîra, Herod kut renga le Judangei sabeina murdi renga mi mojôk ti adiktakin ki riet zoi,” a tia.

12 Och då han besinnade sig, kom han till Marie hus, som var Johannis moder, den ock kallades Marcus; och der voro månge församlade, och bådo.

A mulung a min chong zoiin chu John Mark nû Mary ina a sea, mahan mi tamtak lên bûmin an lei chubaia.

13 Då Petrus klappade på porten, gick en piga ut att höra ho der var, benämnd Rode.

Peter'n bokrop inkhâr a tôk lehan, tîrlâm inkhat Rhoda dôngmate han mo-ong rangin a sea.

14 Och då hon kände Petri röst, lät hon icke upp porten, för glädjes skull; utan lopp in, och bådade dem att Petrus stod för porten.

Peter rôl a riet lechu a râisân rai sikin inkhâr mo ong loiin a tân nôka, “Peter inkot bula son ânding,” tiin a va rila.

15 Då sade de till henne: Du äst icke vid din sinne. Då stod hon fast derpå, att det var så. Då sade de: Hans Ängel äret.

Anni han a kôm, “Na châng ani zoi hi!” an tia. Ama'n chu adik tatak kêng? a ti tita. Anni han “a vântîrton nîng atih,” an tia.

16 Men Petrus höll uppå att klappa. När de då uppläto, fingo de se honom, och förundrade sig.

Nikhomrese Peter'n a tôk tita nûktaka chu an va mo onga, ama hah an mua kamâm aom an ti tataka.

17 Då tecknade han dem med handene, att de skulle tiga; och förtäljde dem, huru Herren hade frälst honom utu fängelset; och han sade: Görer Jacobo och bröderna båd härom. Sedan gick han derut, och drog bort på en annan stad.

Ama han an dâirekna rangin a kut a jâpa, Pumapa'n intâng in renga a kêlsuo tie hah a misîr zoia. Hanchu, “Hi chong hih Jacob le iempu dangngei va ril roi,” a tia. Masuole chu a jôka ram danga a se zoi.

18 Men då dager vardt, var icke litet bekymmer ibland krigsknektarna, hvad af Petro skulle vordit.

Hanchu, jîng ahongni lechu rungpungei hah, Peter imo a chang zoi? tiin asân an mulung ajîng zoia.

19 Och Herodes hade båd efter honom, och fann honom icke; ty lät han ransaka vakterna, och hafva dem bort; och for ned af Judeen till Cesareen, och dvaldes der.

Herod han a rok rangin chong a pêk ngeia, hannirese mu mak ngeia a ngâkngei hah a rekela, that ngei rangin chong a pêk ngei zoi. Masuole chu, Herod judea khuo a mâka Caesarea khuoa môrkhat ava om zoi.

20 Och Herodes var illa tillfrids med dem af Tyro och Sidon. Men de kommo endrägteliga till honom, och talade vid Blastum, som Konungens kamererare var, och begärade frid; ty deras landsände hade sin näring af Konungens land.

Hanchu, Herod hah Tyre le Sidon khuo mingei chunga a taksi sabaka. Anni han inruolin ama kôm se rangin an honga, rêng milien Blastus hah an malin an sin baka. Masuole Herod kôm an sea, an ram hah rêngpa ram renga sâk, nêk an man ngâi ani sikin inngêi rangin an ngêna.

21 Då bestämde Herodes en dag, och klädde sig uti Konungslig kläder, och satte sig på domstolen, och hade ett tal till dem;

A nikhuo khâm nîn chu Herod hah puon inlal insilin rêngsukmuna ânsunga, mipuingei kôm chong a misîra.

22 Och folket ropade: Guds röst är detta, och icke menniskors.

Mi murdi'n, “Miriem rôl nimak, Pathien rôl kêng,” an tia, an inieka.

23 Och straxt slog honom Herrans Ängel, derföre att han icke gaf Gudi ärona; och han vardt uppfräten af matkar, och gaf upp andan.

Voikhatrengin ama han Pathien kôm miritna a pêk loi sikin Pumapa vântîrtonin voikhatrengin Herod chunga a kut a musuma, rûlkûtin a sâka, athi zoi.

24 Men Guds ord växte och förökades.

Ma lâia han Pathien chong ânzara an pung tir zoi.

25 Men Barnabas och Paulus foro igen till Jerusalem, och fingo den undsättning ifrå sig; och togo med sig Johannes, som ock kallades Marcus.

Barnabas le Saul'n an sintum an sin suole chu Jerusalem renga an kîr nôk zoia, John Mark hah an kôm an tuong sa.

Go to > Bookmark / Concordance / Maps / Report Issue