Apostlagärningarna 12
1 På samma tid tog Konung Herodes fatt på några af församlingene, till att pina dem.
Ie henane zay, nañity fitàñe t’i Heroda mpanjaka hampisarerake ty ila’ i fivoriy.
2 Och drap han Jacobum, Johannis broder, med svärd.
Navetra’e am-pibara t’Iakobe rahalahi’ i Jaona.
3 Och då han såg, att det behagade Judomen väl, tog han ock fatt på Petrus; och det var om Sötebrödsdagarna.
Ie nifohi’e te nahafale o Tehodao, le tinovo’e ami’ty nitsepahañe i Petera. Nanoeñe amo andro’ i Sabadidak’ i Mofo tsy aman-dalivaiio zay.
4 Då han nu fick fatt på honom, satte han honom i fängelse, antvardandes honom fyra qvarter krigsknektar, till att förvaran; aktandes efter Påskana hafva honom ut för folket.
Tsinepa’e re naho najo’e am-porozò ao naho nanolotse mpiray lian-dahindefoñe efatse hañambeñe aze, ie nisinafiry ty hañakatse aze añatrefa’ ondatio naho fa tampetse i Fihelañey.
5 Och Petrus förvarades i fängelset. Men församlingen hade bön till Gud för honom, utan återvändo.
Aa le nitambozoreñe am-balabey ao t’i Petera vaho nimanea’ i Fivoriy halaly aman’ Añahare.
6 När nu Herodes ville haft honom före, i den samma nattene sof Petrus emellan två krigsknektar, bunden med två kedjor; och vaktarena voro för dörrene, och togo vara på fängelset.
Ie amy aniankale’ ty hanesea’ i Heroda, le nirotse añivo’ ty lahin-defoñe roe ao t’i Petera nivahoran-tsilisily roe, vaho nijohañe an-dalam-bey eo o mpigaritse i porozòio.
7 Och si, Herrans Ängel stod för honom, och ett sken lyste i huset, och stötte Petrum på sidona, och väckte honom upp, sägandes: Statt upp snarliga. Och kedjorna föllo utaf hans händer.
Tojo te nivotrake eo ty anjeli’ Iehovà, le nireandreañe amy trañoy ty hazavàñe. Nedrè’e an-deme’e t’i Petera naho nampitroare’e ami’ty hoe, Miongaha masìka! vaho nivitsok’ am-pità’e o silisilio.
8 Och sade Ängelen till honom: Bind om dig, och tag dina skor uppå; han ock så gjorde. Och han sade till honom: Tag din kjortel uppå, och följ mig.
Le hoe ty asa’ i anjeliy tama’e: Midiaña naho mihanà. Nanoe’e izay. Le hoe re tama’e: Saravio o lamba’oo le mañoriha.
9 Och så gick han ut, och följde honom; och visste icke, att det var sant, som skedde af Ängelen, utan mente att han hade sett en syn.
Niakatse re, nanonjohy avao, fa tsy napota’e te ho tò i nanoe’ i anjeliy ama’ey; natao’e te nioniñ’ aroñaroñe.
10 Och de gingo fram genom den första och andra vakten, och kommo till jernporten, som drog åt staden; den öppnades dem af sig sjelf; och de gingo derut, dragandes framåt en gato långt; och i det samma kom Ängelen ifrå honom.
Rinio’ iareo ty liam-pigaritse valoha’e naho ty faharoe vaho nigaoñe ami’ty lalam-bey viñe fimoahañe amy rovay ze nisokake ho a iareo an-tsatri’e le niakatse naho nizotso mb’ami’ty lalañe mb’ eo vaho nimiañe ama’e i anjeliy.
11 Då Petrus kom till sig igen, sade han: Nu vet jag förvisso, att Herren hafver sändt sin Ängel, och tagit mig utu Herodis hand, och ifrån all Judiska folkens åstundan.
Ie nivañoñe t’i Petera, le hoe re: Apotako henaneo an-katò te nirahe’ Iehovà i anjeli’ey hañaha ahy am-pità’ i Heroda naho amy ze fitamà’ o Jiosy iabio.
12 Och då han besinnade sig, kom han till Marie hus, som var Johannis moder, den ock kallades Marcus; och der voro månge församlade, och bådo.
Ie naharendreke izay, le nimb’ añ’ anjomba’ i Marie rene’ i Jaona natao Marka, ze nivoria’ ty maro nihalaly.
13 Då Petrus klappade på porten, gick en piga ut att höra ho der var, benämnd Rode.
Aa ie nañonkòñe amy lalam-bey fimoahañey t’i Petera, le nimb’eo ty mpitoroñ’ ampela atao Rodae handrendreke.
14 Och då hon kände Petri röst, lät hon icke upp porten, för glädjes skull; utan lopp in, och bådade dem att Petrus stod för porten.
Ie nirendre’e ty fiarañanaña’ i Petera, le akore ty hafalea’e, kanao tsy nanokake lalañe, te mone nilay añe nitalily te nijohañe an-dalambey ao t’i Petera!
15 Då sade de till henne: Du äst icke vid din sinne. Då stod hon fast derpå, att det var så. Då sade de: Hans Ängel äret.
Veren-draha n’iheo, hoe iareo. Fe mbe nitambozore’e te to, le hoe iereo: I anjeli’ey ‘nio.
16 Men Petrus höll uppå att klappa. När de då uppläto, fingo de se honom, och förundrade sig.
Mbe nañonkòñe avao t’i Petera. Aa naho sinoka’ iareo i lalañey, nizoe’ iereo re vaho nilatsa,
17 Då tecknade han dem med handene, att de skulle tiga; och förtäljde dem, huru Herren hade frälst honom utu fängelset; och han sade: Görer Jacobo och bröderna båd härom. Sedan gick han derut, och drog bort på en annan stad.
le tinondrotondro’ i Petera am-pitañe hianjiña’ iareo naho natalili’e ty nampiakara’ i Talè aze amy porozòy. Le hoe re: Italilio t’Iakobe naho o roahalahio; vaho nienga mb’an-toetse hafa añe.
18 Men då dager vardt, var icke litet bekymmer ibland krigsknektarna, hvad af Petro skulle vordit.
Ie nimaraindray, hay aia ty fivalitaboa’ o lahin-defoñeo ami’ty nanjò’ i Petera.
19 Och Herodes hade båd efter honom, och fann honom icke; ty lät han ransaka vakterna, och hafva dem bort; och for ned af Judeen till Cesareen, och dvaldes der.
Ie nampitsoehe’ i Heroda soa fa tsy nioniñe, le nilohize’e o mpigaritseo vaho nampanese’e añe. Nizotso boake Iehodà mb’e Kaisaria añe t’i Heroda le nitambatse ao.
20 Och Herodes var illa tillfrids med dem af Tyro och Sidon. Men de kommo endrägteliga till honom, och talade vid Blastum, som Konungens kamererare var, och begärade frid; ty deras landsände hade sin näring af Konungens land.
Ie amy zao ro nioroñoroñe amy Tirò naho i Sidona, f’ie nifamantañe le nimb’ ama’e mb’eo re, naho nampivavè’ iareo t’i Blasto, mpiatra’ i mpanjakay, le nihalaly fifampilongoañe ama’e amy te mpamahañe ty tane’ i mpanjakay ty tane’ iareo.
21 Då bestämde Herodes en dag, och klädde sig uti Konungslig kläder, och satte sig på domstolen, och hade ett tal till dem;
Aa ie amy andro tinendrey, nisikin-dambam-panjaka t’i Heroda, niambesatse am-piambesa’e eo nilañoñe am’ondatio.
22 Och folket ropade: Guds röst är detta, och icke menniskors.
Aa le nipazapazake ty hoe ondatio: Fiarañanañan-drañahare zao fa tsy a ondaty.
23 Och straxt slog honom Herrans Ängel, derföre att han icke gaf Gudi ärona; och han vardt uppfräten af matkar, och gaf upp andan.
Toly ndra pinao’ ty anjeli’ Iehovà amy zao, ie tsy nandrenge an’ Andrianañahare, le nihànen’ oletse vaho nihomake.
24 Men Guds ord växte och förökades.
Niraorao avao naho niboele ty tsara’ i Talè.
25 Men Barnabas och Paulus foro igen till Jerusalem, och fingo den undsättning ifrå sig; och togo med sig Johannes, som ock kallades Marcus.
Naho niheneke ty lia’ i Barnabasy naho i Saole e Ierosaleme ao le nimpoly vaho nindese’ iereo t’i Jaona, atao Marka mindre ama’e.
