Apostlagärningarna 11

1 Då fingo Apostlarna, och de bröder som med dem voro i Judeen, höra att ock Hedningarne anammade Guds ord.

Sa ana tize ta Asere nan anu henu an de sa wa raa u Judiya wa gunna uguna anu zatu utarsa utize ta Asere wa kaba Asere.

2 Och då Petrus kom upp till Jerusalem, begynte de som voro af omskärelsen kifva med honom;

Uganiya sa Bitrus ma eh usuro u Rushalima an de be sa agbari we wa nyare me.

3 Sägande: Du hafver ingångit till de män, som förhud hafva, och hafver ätit med dem.

Wa gunme, hu u haka nan de be sa daki a gbara we ukuri uzi ina re amare nan we.

4 Då begynte Petrus förtälja dem af begynnelsen, det ena med det andra, sägandes:

Ba Bitrus ma tunguno u kurzo uwe imum me va, ma gunwe.

5 Jag var i Joppe stad bedjandes; då kom jag uti en dvala, och såg ena syn; nämliga ett fat nederkomma, såsom ett stort linnet kläde, fyrahörnadt, nederlåtet af himmelen; och det kom intill mig.

Mazii in biringara u Joppa, a nyimo atiro, in dusa in iri u gbetum wa tinu a zez sere vat ati kira ka nazi me.

6 Och när jag gaf der akt uppå med ögonen, vardt jag varse, och fick se fyrafött djur på jordene, och vilddjur, och de der krypande äro, och de der flygande äro under himmelen;

Sa ma ira ini in dusa ubassa a banga a ini, in dusa iri are adedu inama unee, inama inijaa, inama ihungo uti buru, nan ni nyin ya sesere.

7 Och hörde en röst, sägandes till mig: Statt upp, Petre; slagta, och ät.

In dusa in gunna ni myira a guna mi “Hira, Bitrus, huna uree.

8 Och jag sade: Ingalunda, Herre; ty intet menligit eller orent hafver någon tid kommit i min mun.

In guna “In zom mei ni Ugomo Asere, daki iri mum be sa izo me lau nyani izenze be sa ya mu ribe a nyo am.

9 Svarade mig åter rösten af himmelen: Det Gud hafver rent gjort, det måste du icke räkna menligit.

Ba ni myira ni kuri ni kabirka mi anyimo a sesere, imumbe sa Ugomo Asere maguna izi lau, hu kati ugu izo me lau.

10 Och det skedde tre resor; och vardt allt åter upptaget i himmelen.

A wuu ani me kataru, a dusa a ziki vat imum me u hana a nyimo asesere.

11 Och si, i det samma voro tre män för huset, der jag uti var, de der sände voro till mig af Cesareen.

Ana wa taru wa turi a na tukum a kara me sa ta rani, wa suri u Kasariya u ni sa a tumi we a hira am.

12 Och sade Anden till mig, att jag skulle gå med dem, och tvifla intet. Då följde mig ock desse sex bröderna, och vi kommo uti mansens hus.

Bibe bi riri bi gun me dusa nan we, kati in hiri we uri zinaa, in dusa ti ribe nananu tasi me anyimo a kura unu ugino me.

13 Och han förtäljde för oss, att han hade sett en Ängel i sitt hus, den der för honom stod, och sade till honom: Sänd ut några män till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus.

Ma dusa ma bukin diru maguna ma iri una kadura ka Asere a kura am, ma guna tuburko anu u hana u Joppa i en Simon, de be sa a tisa me Bitrus.

14 Den skall säga dig ord, hvarmed du skall frälst varda, och allt ditt hus.

Madi buki we kadura be sa kadi buri we wa naakura a wome.

15 När jag hade begynt mitt tal, föll den Helge Ande ned på dem, såsom han ock i förstone nederföll på oss.

Sa ma tuba we tize bibe birere bi ribe we, gusi haru me sa ba tubi bi riben diru.

16 Så kom mig ihåg det Herren sagt hade: Johannes hade döpt eder i vatten; men I skolen döpte varda i dem Helga Anda.

In ringi tize ta Asere, sa ma buki “Yohanna ma zoro a nu in mei, adi zorso shi in bi be biriri.

17 Efter nu Gud hafver gifvit dem lika gåfvo med oss, som troddom på Herran Jesum Christum; ho är jag, att jag kunde stå emot Gud?

In ki Asere madi nyawe imum irir gusi uganiya me sa ta kabi me mono ma nyan duru, mi mazi a veni sa indi nyaru imum be sa Asere a buki.

18 När de detta hörde, tigde de, och prisade Gud, sägande: Så hafver ock nu Gud gifvit Hedningomen bättring till lifs.

Uganiya sa wa gunna imum i gino me, wa cukuno we tik, wa dusa a ni nonzo na Asere, wa guna Asere a poko una u hana a hira a meme nan de be sa wa tobi tize ti meme.

19 Och de som förströdde voro, för den bedröfvelsens skull, som påkommen var för Stephani skull, vandrade omkring allt intill Phenicen, och Cypren, och Antiochien, talande ordet för ingom, utan allenast för Judomen.

A nu tarsa Asere be sa wa zinti, uzika iwono isitiven wa suri u u Rushalima wa samirka wa dusa wa ribize a nyimo a ti hira gusi Phoenicia, Cyprus nan Antioch, wa buu masi a ibiriniyawa wa ni tize ti Yeso cas.

20 Och voro någre män ibland dem, af Cypren och Cyrenen; när de kommo till Antiochien, talade de ock till de Greker, predikandes Herran Jesum.

Aye a nyimo awome wa suri u cyrene wa e u Antioch, wa buu anu Greek wani tizee wa kuri wa buu tize ta Asere.

21 Och Herrans hand var med dem; och en stor hop togo vid trona, och omvände sig till Herran.

Ugomo Asere mazi nigo nan we, anu gbardan si wa kabi tize ta Asere.

22 Så kommo då tidende härom för den församling, som var i Jerusalem; då sände de Barnabam, att han skulle fara till Antiochien.

Sa anu u denge utar sa u tize ta Asere u Urushalima wa kunna wa dusa wa tuburko Barnabas u hana u Antioch.

23 När han der kom, och fick se Guds nåd, vardt han glad; och förmanade dem alla, att de af hjertat skulle faste blifva, och hålla sig intill Herran;

Sa ma ira imum be sa Ugomo Asere ma wuza, iriba irum imaki me kang magun we ita ni Asere ini riba ishi me vat.

24 Ty han var en god man, och full med den Helga Anda, och tro. Och en stor hop med folk förökades intill Herran.

Ma zi sheu; makuri ma myinca in bibe bi riri nan nu kaba a nyimo iriba imeme, anu gbardang wa kabi tize ta Asere.

25 Sedan for Barnabas till Tarsen, och ville uppsöka Saulum.

Barnabas ma ha u Tarsus a hira u ka nyara u soul.

26 Då han honom fann, tog han honom med sig till Antiochien. Och så begaf det sig, att de ett helt år omgingo med den församlingene, och lärde mycket folk; och att Lärjungarna begynte först der i Antiochien kallas Christne.

Sa ma ira me maziki me ma em me Antioch, sa liwe na kuro wa dusa wa gurna udenge uni gura nanu tarsa tize tanu tarza Asere, wa bui anu gbardang tizee ta Asere.

27 Och uti de dagar kommo någre Propheter till med af Jerusalem till Antiochien.

Anyimo a tiye tini ana kadura ka Asere wa eh usuro u u Russhalima u hana u Atioch.

28 Och en af dem, benämnd Agabus, stod upp, och underviste dem genom Andan, att en stor hunger komma skulle öfver hela verldena; hvilken som skedde under den Kejsaren Claudius.

Uye a nyimo a wome una ni zah ni Agabus, sa mazin in bi be bi riri ma tonno, ma dusa ubo uwe unu guna ana, adi wuzi ikomo idandang vat unee, a wuzi imum igino me, atiye ti claudias.

29 Då satte Lärjungarna sig före, efter som hvar förmådde, att sända något till hjelp till de bröder, som bodde i Judeen;

Anu tarsa u Yesu wahiri wa orso ikirfi wa tomi ini a ka nya ni he nu u Judea.

30 Hvilket de ock gjorde; och sände till de äldsta, genom Barnabe och Sauli hand.

Wa nya an Barnabas wan Saul mani ikirfi me barki we wani wuzin in nanu me.