Apostlagärningarna 10
1 Uti Cesareen var en man, benämnd Cornelius, en höfvitsman af den skaran, som het den Valske;
A man now certain (was *k*) in Caesarea named Cornelius, [was] a centurion of [the] Cohort which is called Italian,
2 Gudelig och gudfruktig med allt sitt hus, gifvandes folkena mycken almoso, och bedjandes Gud alltid.
devout and fearing God with all the household of him, doing (also *k*) alms many to the people and praying to God (through *N(K)O*) (all [times]; *N(k)O*)
3 Han såg uti en syn uppenbarliga, vid nionde timman på dagen, Guds Ängel inkomma till sig, och säga till sig: Corneli.
He saw in a vision clearly as if about hour [the] ninth [hour] of the day an angel of God having come to him and having said to him; Cornelius!
4 Då såg han uppå honom, och vardt förfärad, och sade: Hvad äret. Herre? Då sade han till honom: Dina böner och dina almosor äro uppkomne i åminnelse för Gud.
And having looked intently on him and afraid having become he said; What is it, Lord? He said then to him; The prayers of You and the alms of you have ascended as a memorial (before *N(k)O*) God.
5 Så sänd nu några män till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus;
And now do send men to Joppa and do yourself summon Simon (someone *n(o)*) who (is called Peter; *NK(o)*)
6 Han gästar när en, som heter Simon lädermakare, och hans hus är vid hafvet; den skall säga dig hvad du göra skall.
He lodges with a certain Simon a tanner, whose is [the] house by [the] sea (this [one] will tell you what you it behooves to do. *K*)
7 Och då Ängelen, som talade med Cornelio, var bortgången, kallade han till sig två sina tjenare, och en gudfruktig krigsknekt, af dem som togo vara på honom;
When then had departed the angel who is speaking (*k*) (to him, *N(K)O*) having called two of the servants (of him *k*) and a soldier devout of those attending to him,
8 Och förtäljde dem allt detta, och sände dem till Joppe.
and having related all things to them he sent them to Joppa.
9 På den andra dagen, då de voro på vägen, och begynte lida intill staden, gick Petrus upp i salen, till att bedja, vid sjette timman.
On the now next day when are journeying (these *NK(o)*) and to the city are approaching, went up Peter on the housetop to pray about hour [the] sixth.
10 Och som han vardt hungrig, ville han få sig mat; och vid de tillredde, kom en dvale öfver honom;
He became then hungry and was desiring to eat. when were preparing however ([some] of them happened *N(k)O*) upon him a trance,
11 Och han såg himmelen öppen, och nederkomma till sig ett fat, såsom ett stort linnet kläde, tillhopabundet i alla fyra hörnen, nederlåtet på jorden;
and he beholds heaven opened and descending (onto him *K*) a vessel certain as a sheet great by four corners (bound and *KO*) being let down upon the earth;
12 Uti hvilko voro allahanda fyrafött djur på jorden, och vilddjur, och de som krypande äro, och de som flygande äro under himmelen.
in which were all the quadrupeds (and the beasts *K*) and (the *k*) creeping things of the earth and (*k*) birds of heaven.
13 Och en röst skedde till honom: Statt upp, Petre; slagta, och ät.
And came a voice to him: Having risen up Peter, do kill and do eat.
14 Då sade Petrus: Ingalunda, Herre; ty jag hafver aldrig ätit något menligit, eller orent.
And Peter said; In no way, Lord; for never I ate anything common (or *N(k)O*) unclean.
15 Och rösten sade andra reson till honom: Det Gud hafver rent gjort, det behöfver du icke kalla menligit.
And a voice [came] again for [the] second time to him: What God has cleansed, you yourself not do call common.
16 Och detta skedde ock så tredje reson; och vardt fatet sedan igen upptaget i himmelen.
This now took place for three times and (immediately *N(K)O*) was taken up the vessel into heaven.
17 Och då Petrus begynte bekymrad varda vid sig sjelf, hvad syn detta skulle vara, som han sett hade; si, männerna, som sände voro af Cornelio, voro för dörrene, och frågade efter Simons hus;
While then in himself was perplexed Peter what maybe would be the vision that he had seen, (and *k*) behold the men who sent (from *N(k)O*) Cornelius having inquired for the house (*no*) of Simon, stood at the gate;
18 Och kallade de en ut, och sporde, om Simon, som ock kallades Petrus, var der till herberge.
And having called out (they were asking *NK(o)*) if Simon who is being called Peter here is lodged.
19 Och vid Petrus tänkte på synena, sade Anden till honom: Si, der äro tre män, som söka efter dig.
And Peter (thinking *N(k)O*) over the vision said to him the Spirit: Behold men (three *NK(O)*) (are seeking *N(k)O*) you;
20 Så statt nu upp, och stig ned, och gack med dem, intet tviflandes; ty jag hafver sändt dem.
But having risen do go down and do proceed with them nothing doubting, (since *N(k)O*) I myself have sent them.
21 Så steg Petrus ned till männerna, som sände voro af Cornelio till honom, och sade: Si, jag är den som I söken; för hvad sak ären I komne?
Having gone down then Peter to the men (who sent from Cornelius to him *K*) he said; Behold I myself am whom you seek; what [is] the cause for which you are here?
22 Svarade de: Cornelius, den höfvitsmannen, som är en rättfärdig och gudfruktig man, och hafver vittnesbörd af allt Judiska folket, hafver fått befallning af en helig Ängel, att han skulle kalla dig uti sitt hus, och höra ord af dig.
And they said; Cornelius a centurion, a man righteous and fearing God being well testified to then by all the nation of the Jews, was divinely instructed by an angel holy to send for you to the house of him and to hear declaration from you.
23 Då kallade han dem in, och behöll dom der till herberges. Dagen derefter for Petrus med dem; och några bröder af Joppe följde honom.
Having called in therefore them he lodged [them]. On the now next day (having risen up *NO*) (*k*) (Peter *K*) he went forth with them, and some of the brothers those from (*k*) Joppa went with him.
24 Och den andra dagen kommo de in uti Cesareen; och Cornelius förbidde dem, och hade kallat tillhopa sina fränder, och sina bästa vänner.
(and *k*) On the (now *no*) next day (he entered *N(k)O*) into Caesarea; and Cornelius was expecting them having called together the relatives of him and close friends.
25 Och då dertill kom, att Petrus skulle ingå, gick Cornelius emot honom, och föll ned för hans fötter, och tillbad honom.
as then was entering Peter, having met with him Cornelius having fallen at the feet worshiped [him].
26 Men Petrus reste honom upp, sägandes: Statt upp; jag är ock en menniska.
But Peter lifted up him saying; do rise up; also I myself myself a man am.
27 Och som han hade talat med honom, gick han in, och fann der många, som församlade voro;
And talking with him he entered and he finds having gathered together many,
28 Och sade till dem: I veten, att icke plägar lofligit vara, att en Judisk man må umgå eller komma till någon främmande; men Gud hafver mig undervist, att jag inga mennisko skall räkna menliga eller orena.
He was saying then to them; You yourselves know how unlawful it is for a man Jewish to unite himself or to come near to [someone] foreign; And to me And to me God has shown nothing common or unclean to call man,
29 Derföre är jag ock otvifvelakteligen kommen, sedan jag vardt kallad af eder. Så frågar jag eder nu, för hvad sak hafven I kallat mig?
Therefore also without objection I came having been summoned. I inquire therefore, for what reason did you summon me?
30 Då sade Cornelius: Fyra dagar sedan fastade jag intill denna stunden, och bad i mitt hus vid nionde timman; och si, en man stod för mig i skinande kläder;
And Cornelius was saying; Ago four days until this the hour I was (fasting and *K*) at the ninth (hour *k*) praying in the house of mine, and behold a man stood before me in apparel bright
31 Och sade: Corneli, din bön är hörd, och Gud hafver tänkt uppå dina almosor.
and said; Cornelius, has been heard your prayer and the alms of you was remembered before God.
32 Så sänd nu några till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus; han gästar uti Simons lädermakares hus, utmed hafvet; när han kommer, skall han tala med dig.
do send therefore to Joppa and do yourself call for Simon who is called Peter; He lodges in [the] house of Simon a tanner by [the] sea (who having come he will speak to you. *K*)
33 Så sände jag ock straxt till dig, och du gjorde väl att du kom. Så äre vi nu här alle för Gudi, till att höra allt det dig af Gudi befaldt är.
At once therefore I sent to you, you yourself then well did having come. Now therefore all we ourselves before God are present to hear all the [things] commanded you by the (Lord. *N(K)O*)
34 Då öppnade Petrus sin mun, och sade: Nu förnimmer jag i sanning, att när Gudi är intet anseende till personen;
Having opened then Peter the mouth he said; Of a truth I grasped that not is One who shows partiality God,
35 Utan i allahanda folk den som fruktar honom, och gör rättfärdigheten, han är honom täck.
but in every nation which is fearing Him and working righteousness acceptable to Him is.
36 I veten väl om det talet, som Gud utsändt hafver till Israels barn, bebådandes frid genom Jesum Christum, hvilken är Herre öfver allt;
the word that He sent to the sons of Israel evangelising [about] peace through Jesus Christ — He is of all Lord,
37 Om hvilket tal beryktadt är öfver hela Judiska landet, och först begynt af Galileen, efter den döpelsen som Johannes predikade;
You yourselves know the having come declaration through all Judea, (having begun *N(k)O*) from Galilee after the baptism that proclaimed John:
38 Huru Gud hafver smort Jesum af Nazareth med den Helga Anda, och kraft; hvilken vandrade omkring, görandes väl, och hjelpandes allom som besatte voro af djefvulen; ty Gud var med honom.
Jesus from Nazareth, how anointed Him God Spirit with Holy and with power, who went about doing good and healing all those being oppressed by the devil, because God was with Him;
39 Och vi äre vittne till allt det han gjort hafver, i Judiska landet, och i Jerusalem; den dråpo de, och hängde på träd.
And we ourselves (are *k*) witnesses of all things that He did in both the region of the Jews and in Jerusalem; whom (also *no*) they executed having hanged [Him] on a tree.
40 Denna hafver nu Gud uppväckt på tredje dagen, och låtit honom varda uppenbar;
This One God raised up (on *n*) the third day and gave Him revealed to become
41 Icke allo folkena, utan oss, som Gud tillförene till vittne utvalt hade; vi, som åtom och druckom med honom, sedan han var uppstånden ifrå de döda.
not [revealed] to all the people, but to [the] witnesses who chosen beforehand by God to us who we ate with and we drank with Him after rising of Him out from [the] dead;
42 Och han böd oss, att vi skulle predika för folket, och vittna, att han är den som af Gudi tillskickad är, till en domare öfver lefvande och döda.
And He instructed us to proclaim to the people and to testify fully that (He *N(k)O*) is the [One] appointed by God [as] judge of living and dead.
43 Honom bära alle Propheterna vittnesbörd, att hvar och en som tror på honom, han skall få syndernas förlåtelse genom hans Namn.
To Him all the prophets bear witness [that] forgiveness of sins receiving through the name of Him everyone who is believing in Him.
44 Vid Petrus ännu talade dessa orden, föll den Helge Ande på alla dem som talet hörde.
Still when is speaking Peter declarations these fell the Spirit Holy upon all those hearing the word.
45 Och de trogne af omskärelsen, som med Petro komne voro, förundrade sig att den Helga Andas gåfva vardt ock utgjuten öfver Hedningarna;
And were amazed the from [the] circumcision believers (as many as *NK(O)*) had come with Peter, that even upon the Gentiles the gift of the Holy (*o*) Spirit has been poured out;
46 Ty de hörde dem tala med tungomål, och prisa Gud.
They were hearing for when they are speaking in tongues and magnifying God. Then answered (*k*) Peter;
47 Då svarade Petrus: Kan någor förbjuda, att desse icke döpas i vatten, som fått hafva den Helga Anda, så väl som vi?
surely not ever the water is able to withhold anyone not to baptize these who the Spirit Holy have received (as *N(k)O*) also [have] we ourselves?
48 Och så lät han döpa dem i Herrans Namn. Och de bådo honom, att han skulle blifva när dem i några dagar.
He commanded (now *N(k)O*) them in the name (of Jesus Christ *NO*) to be baptized (of the Lord. *K*) Then they asked him to remain days some.
