Apostlagärningarna 10
1 Uti Cesareen var en man, benämnd Cornelius, en höfvitsman af den skaran, som het den Valske;
Now there was a certain man in Caesarea named Cornelius, a centurion of what was called the Italian Regiment,
2 Gudelig och gudfruktig med allt sitt hus, gifvandes folkena mycken almoso, och bedjandes Gud alltid.
devout and fearing God with all his household, both giving alms generously to the people and praying to God about everything.
3 Han såg uti en syn uppenbarliga, vid nionde timman på dagen, Guds Ängel inkomma till sig, och säga till sig: Corneli.
About the ninth hour of the day, in a vision, he saw clearly an angel of God entering his presence and saying to him, “Cornelius!”
4 Då såg han uppå honom, och vardt förfärad, och sade: Hvad äret. Herre? Då sade han till honom: Dina böner och dina almosor äro uppkomne i åminnelse för Gud.
Well, staring at him and being frightened he said, “What is it, Lord?” So he said to him: “Your prayers and your alms have come up for a memorial before God.
5 Så sänd nu några män till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus;
Now send men to Joppa and summon Simon, who is surnamed Peter;
6 Han gästar när en, som heter Simon lädermakare, och hans hus är vid hafvet; den skall säga dig hvad du göra skall.
he is lodging with one Simon, a tanner, whose house is by the sea.”
7 Och då Ängelen, som talade med Cornelio, var bortgången, kallade han till sig två sina tjenare, och en gudfruktig krigsknekt, af dem som togo vara på honom;
So when the angel who spoke to him had departed, Cornelius called two of his household servants and a devout soldier from among those who were faithful to him,
8 Och förtäljde dem allt detta, och sände dem till Joppe.
and explaining everything to them he sent them to Joppa.
9 På den andra dagen, då de voro på vägen, och begynte lida intill staden, gick Petrus upp i salen, till att bedja, vid sjette timman.
Now on the next day, as they were traveling and drawing near to the city, Peter went up on the housetop to pray at about noon.
10 Och som han vardt hungrig, ville han få sig mat; och vid de tillredde, kom en dvale öfver honom;
Well he became hungry and wanted to eat; but while they were preparing, a trance fell on him,
11 Och han såg himmelen öppen, och nederkomma till sig ett fat, såsom ett stort linnet kläde, tillhopabundet i alla fyra hörnen, nederlåtet på jorden;
and he saw the heaven opened and a container like a great sheet descending to him—it was tied at the four corners and was being let down to the earth—
12 Uti hvilko voro allahanda fyrafött djur på jorden, och vilddjur, och de som krypande äro, och de som flygande äro under himmelen.
in which were all kinds of four-footed animals of the earth (both wild animals and reptiles) and birds of the sky.
13 Och en röst skedde till honom: Statt upp, Petre; slagta, och ät.
Then a voice came to him, “Get up, Peter, slaughter and eat!”
14 Då sade Petrus: Ingalunda, Herre; ty jag hafver aldrig ätit något menligit, eller orent.
But Peter said: “No way, Lord! Never have I eaten anything ‘common’ or unclean!”
15 Och rösten sade andra reson till honom: Det Gud hafver rent gjort, det behöfver du icke kalla menligit.
So the voice came to him a second time, “What (pl) God has made clean you must not call ‘common’!”
16 Och detta skedde ock så tredje reson; och vardt fatet sedan igen upptaget i himmelen.
Well this happened three times, and then the object was taken back up into the sky.
17 Och då Petrus begynte bekymrad varda vid sig sjelf, hvad syn detta skulle vara, som han sett hade; si, männerna, som sände voro af Cornelio, voro för dörrene, och frågade efter Simons hus;
Now as Peter was really perplexed within himself as to what the vision that he had seen might mean, well the men who had been sent by Cornelius, having inquired and found Simon's house, stood before the gate,
18 Och kallade de en ut, och sporde, om Simon, som ock kallades Petrus, var der till herberge.
and calling out they inquired whether Simon, who was surnamed Peter, was staying there as a guest.
19 Och vid Petrus tänkte på synena, sade Anden till honom: Si, der äro tre män, som söka efter dig.
So as Peter was pondering the vision the Spirit said to him: “Listen, some men are looking for you;
20 Så statt nu upp, och stig ned, och gack med dem, intet tviflandes; ty jag hafver sändt dem.
so get up and go downstairs; and go with them, doubting nothing, for I have sent them.”
21 Så steg Petrus ned till männerna, som sände voro af Cornelio till honom, och sade: Si, jag är den som I söken; för hvad sak ären I komne?
So going down to the men Peter said: “Yes, I am the one you are looking for. For what reason have you come?”
22 Svarade de: Cornelius, den höfvitsmannen, som är en rättfärdig och gudfruktig man, och hafver vittnesbörd af allt Judiska folket, hafver fått befallning af en helig Ängel, att han skulle kalla dig uti sitt hus, och höra ord af dig.
So they said: “Cornelius, a centurion, a righteous and God-fearing man, well spoken of by all the nation of the Jews, was divinely instructed by an angel to summon you to his house, and to hear words from you.”
23 Då kallade han dem in, och behöll dom der till herberges. Dagen derefter for Petrus med dem; och några bröder af Joppe följde honom.
So he invited them in and put them up. The next day Peter set out with them, also some of the brothers from Joppa went with him;
24 Och den andra dagen kommo de in uti Cesareen; och Cornelius förbidde dem, och hade kallat tillhopa sina fränder, och sina bästa vänner.
and the following day they entered Caesarea. Now Cornelius was waiting for them, having called together his relatives and close friends.
25 Och då dertill kom, att Petrus skulle ingå, gick Cornelius emot honom, och föll ned för hans fötter, och tillbad honom.
So when Peter actually arrived, Cornelius met him, fell at his feet and worshiped.
26 Men Petrus reste honom upp, sägandes: Statt upp; jag är ock en menniska.
But Peter lifted him up, saying: “Stand up! I myself am also a man.”
27 Och som han hade talat med honom, gick han in, och fann der många, som församlade voro;
And conversing with him he went in and found many gathered there.
28 Och sade till dem: I veten, att icke plägar lofligit vara, att en Judisk man må umgå eller komma till någon främmande; men Gud hafver mig undervist, att jag inga mennisko skall räkna menliga eller orena.
Then he said to them: “You know how it is unlawful for a Jewish man to associate with or to approach a different race; but God has shown me that I should not call any man ‘common’ or unclean.
29 Derföre är jag ock otvifvelakteligen kommen, sedan jag vardt kallad af eder. Så frågar jag eder nu, för hvad sak hafven I kallat mig?
Therefore also I came without objection as soon as I was sent for. So I ask, for what reason did you send for me?”
30 Då sade Cornelius: Fyra dagar sedan fastade jag intill denna stunden, och bad i mitt hus vid nionde timman; och si, en man stod för mig i skinande kläder;
So Cornelius said: “I have been fasting during four days until this very hour; yes, it was the ninth hour, I was praying in my house when wow, a man stood before me in shining clothing
31 Och sade: Corneli, din bön är hörd, och Gud hafver tänkt uppå dina almosor.
and said: ‘Cornelius, your prayer has been heard and your alms are remembered before God.
32 Så sänd nu några till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus; han gästar uti Simons lädermakares hus, utmed hafvet; när han kommer, skall han tala med dig.
Send therefore to Joppa and summon Simon, who is surnamed Peter. He is lodging in the house of Simon, a tanner, by the sea; upon arriving he will speak to you.’
33 Så sände jag ock straxt till dig, och du gjorde väl att du kom. Så äre vi nu här alle för Gudi, till att höra allt det dig af Gudi befaldt är.
So I sent to you at once, and you did well to come. Now then, we are all present before God to hear all the things commanded you by God.”
34 Då öppnade Petrus sin mun, och sade: Nu förnimmer jag i sanning, att när Gudi är intet anseende till personen;
So opening his mouth Peter said: “Really, I comprehend that God is not One to show partiality,
35 Utan i allahanda folk den som fruktar honom, och gör rättfärdigheten, han är honom täck.
but in every ethnic nation whoever fears Him and works righteousness is acceptable to Him.
36 I veten väl om det talet, som Gud utsändt hafver till Israels barn, bebådandes frid genom Jesum Christum, hvilken är Herre öfver allt;
The word that He sent to the sons of Israel, preaching good news of peace through Jesus Christ—He is Lord of all—
37 Om hvilket tal beryktadt är öfver hela Judiska landet, och först begynt af Galileen, efter den döpelsen som Johannes predikade;
that spoken word you know, that was proclaimed throughout all Judea, beginning from Galilee, after the baptism that John preached:
38 Huru Gud hafver smort Jesum af Nazareth med den Helga Anda, och kraft; hvilken vandrade omkring, görandes väl, och hjelpandes allom som besatte voro af djefvulen; ty Gud var med honom.
Jesus of Natsareth, how God anointed Him with Holy Spirit and power, who went about doing good and healing all those being oppressed by the devil, because God was with Him
39 Och vi äre vittne till allt det han gjort hafver, i Judiska landet, och i Jerusalem; den dråpo de, och hängde på träd.
—yes, we are witnesses of all that He did, both in the country of the Jews and in Jerusalem—whom they also killed, hanging Him on a tree.
40 Denna hafver nu Gud uppväckt på tredje dagen, och låtit honom varda uppenbar;
Him God raised on the third day, and gave Him to become visible,
41 Icke allo folkena, utan oss, som Gud tillförene till vittne utvalt hade; vi, som åtom och druckom med honom, sedan han var uppstånden ifrå de döda.
not to all the people but to witnesses who had been chosen beforehand by God, to us, who ate and drank with Him after He arose out from the dead.
42 Och han böd oss, att vi skulle predika för folket, och vittna, att han är den som af Gudi tillskickad är, till en domare öfver lefvande och döda.
And He ordered us to proclaim to the people, that is, to testify that He is the One who has been ordained by God as Judge of living and dead.
43 Honom bära alle Propheterna vittnesbörd, att hvar och en som tror på honom, han skall få syndernas förlåtelse genom hans Namn.
To Him all the prophets bear witness that through His name everyone who believes into Him will receive forgiveness of sins.”
44 Vid Petrus ännu talade dessa orden, föll den Helge Ande på alla dem som talet hörde.
While Peter was still speaking these words, the Holy Spirit fell on all who were hearing the message.
45 Och de trogne af omskärelsen, som med Petro komne voro, förundrade sig att den Helga Andas gåfva vardt ock utgjuten öfver Hedningarna;
Well the believers of the circumcision [Jews] who had come with Peter were astonished, because the gift of the Holy Spirit had also been poured out on the Gentiles,
46 Ty de hörde dem tala med tungomål, och prisa Gud.
in that they heard them speaking languages and magnifying God. Then Peter responded:
47 Då svarade Petrus: Kan någor förbjuda, att desse icke döpas i vatten, som fått hafva den Helga Anda, så väl som vi?
“Surely no one can forbid the water, can he, that these should not be baptized who received the Holy Spirit just like we did?”
48 Och så lät han döpa dem i Herrans Namn. Och de bådo honom, att han skulle blifva när dem i några dagar.
So he commanded them to be baptized in the name of the Lord Jesus. Then they asked him to stay a few days.
