Apostlagärningarna 10
1 Uti Cesareen var en man, benämnd Cornelius, en höfvitsman af den skaran, som het den Valske;
And there was a certain man in Caesarea, named Cornelius, a centurion of that which is called the Italian band;
2 Gudelig och gudfruktig med allt sitt hus, gifvandes folkena mycken almoso, och bedjandes Gud alltid.
A religious man, and fearing God with all his house, giving much alms to the people, and always praying to God.
3 Han såg uti en syn uppenbarliga, vid nionde timman på dagen, Guds Ängel inkomma till sig, och säga till sig: Corneli.
This man saw in a vision manifestly, about the ninth hour of the day, an angel of God coming in unto him, and saying to him: Cornelius.
4 Då såg han uppå honom, och vardt förfärad, och sade: Hvad äret. Herre? Då sade han till honom: Dina böner och dina almosor äro uppkomne i åminnelse för Gud.
And he, beholding him, being seized with fear, said: What is it, Lord? And he said to him: Thy prayers and thy alms are ascended for a memorial in the sight of God.
5 Så sänd nu några män till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus;
And now send men to Joppe, and call hither one Simon, who is surnamed Peter:
6 Han gästar när en, som heter Simon lädermakare, och hans hus är vid hafvet; den skall säga dig hvad du göra skall.
He lodgeth with one Simon a tanner, whose house is by the sea side. He will tell thee what thou must do.
7 Och då Ängelen, som talade med Cornelio, var bortgången, kallade han till sig två sina tjenare, och en gudfruktig krigsknekt, af dem som togo vara på honom;
And when the angel who spoke to him was departed, he called two of his household servants, and a soldier who feared the Lord, of them that were under him.
8 Och förtäljde dem allt detta, och sände dem till Joppe.
To whom when he had related all, he sent them to Joppe.
9 På den andra dagen, då de voro på vägen, och begynte lida intill staden, gick Petrus upp i salen, till att bedja, vid sjette timman.
And on the next day, whilst they were going on their journey, and drawing nigh to the city, Peter went up to the higher parts of the house to pray, about the sixth hour.
10 Och som han vardt hungrig, ville han få sig mat; och vid de tillredde, kom en dvale öfver honom;
And being hungry, he was desirous to taste somewhat. And as they were preparing, there came upon him an ecstasy of mind.
11 Och han såg himmelen öppen, och nederkomma till sig ett fat, såsom ett stort linnet kläde, tillhopabundet i alla fyra hörnen, nederlåtet på jorden;
And he saw the heaven opened, and a certain vessel descending, as it were a great linen sheet let down by the four corners from heaven to the earth:
12 Uti hvilko voro allahanda fyrafött djur på jorden, och vilddjur, och de som krypande äro, och de som flygande äro under himmelen.
Wherein were all manner of fourfooted beasts, and creeping things of the earth, and fowls of the air.
13 Och en röst skedde till honom: Statt upp, Petre; slagta, och ät.
And there came a voice to him: Arise, Peter; kill and eat.
14 Då sade Petrus: Ingalunda, Herre; ty jag hafver aldrig ätit något menligit, eller orent.
But Peter said: Far be it from me; for I never did eat any thing that is common and unclean.
15 Och rösten sade andra reson till honom: Det Gud hafver rent gjort, det behöfver du icke kalla menligit.
And the voice spoke to him again the second time: That which God hath cleansed, do not thou call common.
16 Och detta skedde ock så tredje reson; och vardt fatet sedan igen upptaget i himmelen.
And this was done thrice; and presently the vessel was taken up into heaven.
17 Och då Petrus begynte bekymrad varda vid sig sjelf, hvad syn detta skulle vara, som han sett hade; si, männerna, som sände voro af Cornelio, voro för dörrene, och frågade efter Simons hus;
Now, whilst Peter was doubting within himself, what the vision that he had seen should mean, behold the men who were sent from Cornelius, inquiring for Simon’s house, stood at the gate.
18 Och kallade de en ut, och sporde, om Simon, som ock kallades Petrus, var der till herberge.
And when they had called, they asked, if Simon, who is surnamed Peter, were lodged there.
19 Och vid Petrus tänkte på synena, sade Anden till honom: Si, der äro tre män, som söka efter dig.
And as Peter was thinking of the vision, the Spirit said to him: Behold three men seek thee.
20 Så statt nu upp, och stig ned, och gack med dem, intet tviflandes; ty jag hafver sändt dem.
Arise, therefore, get thee down and go with them, doubting nothing: for I have sent them.
21 Så steg Petrus ned till männerna, som sände voro af Cornelio till honom, och sade: Si, jag är den som I söken; för hvad sak ären I komne?
Then Peter, going down to the men, said: Behold, I am he whom you seek; what is the cause for which you are come?
22 Svarade de: Cornelius, den höfvitsmannen, som är en rättfärdig och gudfruktig man, och hafver vittnesbörd af allt Judiska folket, hafver fått befallning af en helig Ängel, att han skulle kalla dig uti sitt hus, och höra ord af dig.
Who said: Cornelius, a centurion, a just man, and one that feareth God, and having good testimony from all the nation of the Jews, received an answer of an holy angel, to send for thee into his house, and to hear words of thee.
23 Då kallade han dem in, och behöll dom der till herberges. Dagen derefter for Petrus med dem; och några bröder af Joppe följde honom.
Then bringing them in, he lodged them. And the day following he arose, and went with them: and some of the brethren from Joppe accompanied him.
24 Och den andra dagen kommo de in uti Cesareen; och Cornelius förbidde dem, och hade kallat tillhopa sina fränder, och sina bästa vänner.
And the morrow after, he entered into Caesarea. And Cornelius waited for them, having called together his kinsmen and special friends.
25 Och då dertill kom, att Petrus skulle ingå, gick Cornelius emot honom, och föll ned för hans fötter, och tillbad honom.
And it came to pass, that when Peter was come in, Cornelius came to meet him, Cornelius came to meet him, and falling at his feet adored.
26 Men Petrus reste honom upp, sägandes: Statt upp; jag är ock en menniska.
But Peter lifted him up, saying: Arise, I myself also am a man.
27 Och som han hade talat med honom, gick han in, och fann der många, som församlade voro;
And talking with him, he went in, and found many that were come together.
28 Och sade till dem: I veten, att icke plägar lofligit vara, att en Judisk man må umgå eller komma till någon främmande; men Gud hafver mig undervist, att jag inga mennisko skall räkna menliga eller orena.
And he said to them: You know how abominable it is for a man that is a Jew, to keep company or to come unto one of another nation: but God hath shewed to me, to call no man common or unclean.
29 Derföre är jag ock otvifvelakteligen kommen, sedan jag vardt kallad af eder. Så frågar jag eder nu, för hvad sak hafven I kallat mig?
For which cause, making no doubt, I came when I was sent for. I ask, therefore, for what cause you have sent for me?
30 Då sade Cornelius: Fyra dagar sedan fastade jag intill denna stunden, och bad i mitt hus vid nionde timman; och si, en man stod för mig i skinande kläder;
And Cornelius said: Four days ago, unto this hour, I was praying in my house, at the ninth hour, and behold a man stood before me in white apparel, and said:
31 Och sade: Corneli, din bön är hörd, och Gud hafver tänkt uppå dina almosor.
Cornelius, thy prayer is heard, and thy alms are had in remembrance in the sight of God.
32 Så sänd nu några till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus; han gästar uti Simons lädermakares hus, utmed hafvet; när han kommer, skall han tala med dig.
Send therefore to Joppe, and call hither Simon, who is surnamed Peter: he lodgeth in the house of Simon a tanner, by the sea side.
33 Så sände jag ock straxt till dig, och du gjorde väl att du kom. Så äre vi nu här alle för Gudi, till att höra allt det dig af Gudi befaldt är.
Immediately therefore I sent to thee: and thou hast done well in coming. Now therefore all we are present in thy sight, to hear all things whatsoever are commanded thee by the Lord.
34 Då öppnade Petrus sin mun, och sade: Nu förnimmer jag i sanning, att när Gudi är intet anseende till personen;
And Peter opening his mouth, said: In very deed I perceive, that God is not a respecter of persons.
35 Utan i allahanda folk den som fruktar honom, och gör rättfärdigheten, han är honom täck.
But in every nation, he that feareth him, and worketh justice, is acceptable to him.
36 I veten väl om det talet, som Gud utsändt hafver till Israels barn, bebådandes frid genom Jesum Christum, hvilken är Herre öfver allt;
God sent the word to the children of Israel, preaching peace by Jesus Christ: (he is Lord of all.)
37 Om hvilket tal beryktadt är öfver hela Judiska landet, och först begynt af Galileen, efter den döpelsen som Johannes predikade;
You know the word which hath been published through all Judea: for it began from Galilee, after the baptism which John preached,
38 Huru Gud hafver smort Jesum af Nazareth med den Helga Anda, och kraft; hvilken vandrade omkring, görandes väl, och hjelpandes allom som besatte voro af djefvulen; ty Gud var med honom.
Jesus of Nazareth: how God anointed him with the Holy Ghost, and with power, who went about doing good, and healing all that were oppressed by the devil, for God was with him.
39 Och vi äre vittne till allt det han gjort hafver, i Judiska landet, och i Jerusalem; den dråpo de, och hängde på träd.
And we are witnesses of all things that he did in the land of the Jews and in Jerusalem, whom they killed, hanging him upon a tree.
40 Denna hafver nu Gud uppväckt på tredje dagen, och låtit honom varda uppenbar;
Him God raised up the third day, and gave him to be made manifest,
41 Icke allo folkena, utan oss, som Gud tillförene till vittne utvalt hade; vi, som åtom och druckom med honom, sedan han var uppstånden ifrå de döda.
Not to all the people, but to witnesses preordained by God, even to us, who did eat and drink with him after he arose again from the dead;
42 Och han böd oss, att vi skulle predika för folket, och vittna, att han är den som af Gudi tillskickad är, till en domare öfver lefvande och döda.
And he commanded us to preach to the people, and to testify that it is he who was appointed by God, to be judge of the living and of the dead.
43 Honom bära alle Propheterna vittnesbörd, att hvar och en som tror på honom, han skall få syndernas förlåtelse genom hans Namn.
To him all the prophets give testimony, that by his name all receive remission of sins, who believe in him.
44 Vid Petrus ännu talade dessa orden, föll den Helge Ande på alla dem som talet hörde.
While Peter was yet speaking these words, the Holy Ghost fell on all them that heard the word.
45 Och de trogne af omskärelsen, som med Petro komne voro, förundrade sig att den Helga Andas gåfva vardt ock utgjuten öfver Hedningarna;
And the faithful of the circumcision, who came with Peter, were astonished, for that the grace of the Holy Ghost was poured out upon the Gentiles also.
46 Ty de hörde dem tala med tungomål, och prisa Gud.
For they heard them speaking with tongues, and magnifying God.
47 Då svarade Petrus: Kan någor förbjuda, att desse icke döpas i vatten, som fått hafva den Helga Anda, så väl som vi?
Then Peter answered: Can any man forbid water, that these should not be baptized, who have received the Holy Ghost, as well as we?
48 Och så lät han döpa dem i Herrans Namn. Och de bådo honom, att han skulle blifva när dem i några dagar.
And he commanded them to be baptized in the name of the Lord Jesus Christ. Then they desired him to tarry with them some days.
