Apostlagärningarna 10
1 Uti Cesareen var en man, benämnd Cornelius, en höfvitsman af den skaran, som het den Valske;
Kaisarea kho dawk Itali ransahu tie ransa cum touh kaukkung Konilias teh ao.
2 Gudelig och gudfruktig med allt sitt hus, gifvandes folkena mycken almoso, och bedjandes Gud alltid.
Ahni teh bawknae koe lah kâyawm poung e lah ao, a imthung ni Cathut ka bari e lah ao awh teh, Judah tami dawk e karoedengnaw a kabawp teh Cathut koe pou a ratoum,
3 Han såg uti en syn uppenbarliga, vid nionde timman på dagen, Guds Ängel inkomma till sig, och säga till sig: Corneli.
Hnin touh teh tangmin lah suimilam kathum tapat navah vision kacaicalah a hmu. Hote vision a hmu e dawk, Cathut e kalvantami buet touh a kâen teh Konilias telah a pato.
4 Då såg han uppå honom, och vardt förfärad, och sade: Hvad äret. Herre? Då sade han till honom: Dina böner och dina almosor äro uppkomne i åminnelse för Gud.
Kalvantami hah lungpuen lahoi khei a khet teh bangne Bawipa telah ati. Kalvantami ni yah Cathut ni na ratoumnae hoi karoedengnaw na kabawp e poehnonaw teh pâkuem hane kawi lah Cathut hmalah a pha toe.
5 Så sänd nu några män till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus;
Hatdawkvah atu Joppa khovah tami patoun nateh a min Piter tie Simon hah kaw sak loe.
6 Han gästar när en, som heter Simon lädermakare, och hans hus är vid hafvet; den skall säga dig hvad du göra skall.
Ahni teh tuipui teng kaawm e phaivuen ka sak e Simon im a luen telah ati.
7 Och då Ängelen, som talade med Cornelio, var bortgången, kallade han till sig två sina tjenare, och en gudfruktig krigsknekt, af dem som togo vara på honom;
Hottelah ka dei e kalvantami a cei hnukkhu Konilias ni,
8 Och förtäljde dem allt detta, och sände dem till Joppe.
a vaica kahni touh hoi Cathut lawk dawk kaawm e ransa buet touh a kaw teh Joppa kho lah a patoun.
9 På den andra dagen, då de voro på vägen, och begynte lida intill staden, gick Petrus upp i salen, till att bedja, vid sjette timman.
Atangtho teh Joppa kho a pha tawmlei suimilam kahni kalekkalak nah Piter teh ratoum hanlah lemphu van a luen.
10 Och som han vardt hungrig, ville han få sig mat; och vid de tillredde, kom en dvale öfver honom;
A vonhlam teh ayânaw ni coungkacoe lah rawca a lawng lahun nah, Piter ni kamnuenae a hmu.
11 Och han såg himmelen öppen, och nederkomma till sig ett fat, såsom ett stort linnet kläde, tillhopabundet i alla fyra hörnen, nederlåtet på jorden;
Kalvan kamawng teh hni hoi ka kâvan e a takin pali touh e talai dawk ama koe ka bawt e hah a hmu.
12 Uti hvilko voro allahanda fyrafött djur på jorden, och vilddjur, och de som krypande äro, och de som flygande äro under himmelen.
Hote tangoung thungvah tava phunkuep, kâroe e phunkuep, saring phunkuep ao. Hathnukkhu Piter thaw nateh, thet nateh cat haw tie lawk a thai navah,
13 Och en röst skedde till honom: Statt upp, Petre; slagta, och ät.
Piter ni coung thai hoeh Bawipa,
14 Då sade Petrus: Ingalunda, Herre; ty jag hafver aldrig ätit något menligit, eller orent.
kathounghoehe hno, kakhin e hnonaw kai ni vai touh hai ka cat boihoeh atipouh.
15 Och rösten sade andra reson till honom: Det Gud hafver rent gjort, det behöfver du icke kalla menligit.
Hathnukkhu apâhni lawk bout ka tho e teh Cathut ni a thoung tie hno hah thoung hoeh telah dei hanh atipouh.
16 Och detta skedde ock så tredje reson; och vardt fatet sedan igen upptaget i himmelen.
Hettelah avaithumnae a kamnue hnukkhu, Cathut ma ni hote hno teh kalvan lah bout a tawm.
17 Och då Petrus begynte bekymrad varda vid sig sjelf, hvad syn detta skulle vara, som han sett hade; si, männerna, som sände voro af Cornelio, voro för dörrene, och frågade efter Simons hus;
Piter ni a hmu e vision hah bang ngainae vaimoe titeh kângairu lahun nah, Konilias ni a patoun e naw ni Simon im pacei laihoi a tawng awh teh longkha koehoi,
18 Och kallade de en ut, och sporde, om Simon, som ock kallades Petrus, var der till herberge.
Piter telah kaw e Simon hah hete im dawk a luen maw telah a pacei awh.
19 Och vid Petrus tänkte på synena, sade Anden till honom: Si, der äro tre män, som söka efter dig.
Piter ni vision kong a pouk lahun nah Muitha ni tami kathum touh ni nang na tawng awh. Thaw nateh kum haw ahnimouh teh,
20 Så statt nu upp, och stig ned, och gack med dem, intet tviflandes; ty jag hafver sändt dem.
kai ni ka patoun e doeh. Lung kâounnae awm laipalah kâbang lawih atipouh.
21 Så steg Petrus ned till männerna, som sände voro af Cornelio till honom, och sade: Si, jag är den som I söken; för hvad sak ären I komne?
Hatdawkvah Piter ni a kum teh na tawng awh e teh kai doeh. Bang panki lahoi maw na tho awh, atipouh.
22 Svarade de: Cornelius, den höfvitsmannen, som är en rättfärdig och gudfruktig man, och hafver vittnesbörd af allt Judiska folket, hafver fått befallning af en helig Ängel, att han skulle kalla dig uti sitt hus, och höra ord af dig.
Ahnimouh ni hettelah atipouh, ransabawi Kornilias ni na patoun awh e doeh. Ahni teh Cathut ka taket e hoi tami kahawi lah ao teh Judah taminaw ni a baripoung e doeh. Ahni ni na lawk a thai panuek nahan Cathut e kalvantami buet touh ni nang hah coun loe atipouh.
23 Då kallade han dem in, och behöll dom der till herberges. Dagen derefter for Petrus med dem; och några bröder af Joppe följde honom.
Piter ni taminaw teh imthungkhu kâen awh atipouh teh hote tangmin teh hawvah a roe awh. A tangtho a kârasoup awh teh ahnimouh koe a cei. Joppa kho e hmaunawngha a tangawn hai a cei van.
24 Och den andra dagen kommo de in uti Cesareen; och Cornelius förbidde dem, och hade kallat tillhopa sina fränder, och sina bästa vänner.
Tawkkahnin Kaisarea a pha awh teh hawvah Kornilias hoi avaica a huikonaw a coun e naw ni a ring awh.
25 Och då dertill kom, att Petrus skulle ingå, gick Cornelius emot honom, och föll ned för hans fötter, och tillbad honom.
Piter a kâen tahma Konilias ni a dawn teh a hmalah a tabo.
26 Men Petrus reste honom upp, sägandes: Statt upp; jag är ock en menniska.
Piter ni kangdout atipouh, kai hai tami van doeh atipouh.
27 Och som han hade talat med honom, gick han in, och fann der många, som församlade voro;
Piter ni Konilias pato laihoi imthungkhu a kâen nah, tami moikapap a kamkhueng e hah a hmu.
28 Och sade till dem: I veten, att icke plägar lofligit vara, att en Judisk man må umgå eller komma till någon främmande; men Gud hafver mig undervist, att jag inga mennisko skall räkna menliga eller orena.
Ahnimouh koe, Judahnaw teh Jentelnaw hoi kamyawng phung nahoeh, ahnimouh koe kahlawng hai cei phung na hoeh tie nangmouh ni kacaicalah na panue awh. Hateiteh tami bang patet hai kakhin hoi kathoung hoeh lah ka pouk hoeh nahan Cathut ni na patue toe.
29 Derföre är jag ock otvifvelakteligen kommen, sedan jag vardt kallad af eder. Så frågar jag eder nu, för hvad sak hafven I kallat mig?
Hatdawkvah na kaw awh navah banghai oun han awm laipalah ka tho. Hatdawkvah bangkongmaw na kaw awh, dei a haw telah atipouh.
30 Då sade Cornelius: Fyra dagar sedan fastade jag intill denna stunden, och bad i mitt hus vid nionde timman; och si, en man stod för mig i skinande kläder;
Konilias ni hettelah ati. Atu totouh rawca ka hai, suimilam kathum nah im vah ka ratoum. Atu hnin pali a pha toe. Hnipangaw a kâkhu teh kaie hmalah a kangdue.
31 Och sade: Corneli, din bön är hörd, och Gud hafver tänkt uppå dina almosor.
Kornilias na ratoum pawlawk kai ni ka thai toe. Nange poehnonaw haiyah Cathut hmalah pahnim hoeh hanelah ao.
32 Så sänd nu några till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus; han gästar uti Simons lädermakares hus, utmed hafvet; när han kommer, skall han tala med dig.
Hatdawkvah Joppa kho kaawm Piter tie Simon hah kaw hanlah patoun leih. Tuipui teng phaivuen thaw ka tawk e Simon im doeh a luen. Ahni a tho torei teh nang koe a dei han doeh na ti pouh.
33 Så sände jag ock straxt till dig, och du gjorde väl att du kom. Så äre vi nu här alle för Gudi, till att höra allt det dig af Gudi befaldt är.
Hatdawkvah kai ni nang koevah tami tang ka patoun. Tang na tho thai dawk ka lung hroung ahawi. Atu kaimanaw pueng ni nang koe Cathut ni a dei e thai thai hanelah na hmalah ka o awh telah Kornilias ni a dei pouh.
34 Då öppnade Petrus sin mun, och sade: Nu förnimmer jag i sanning, att när Gudi är intet anseende till personen;
Hatnavah Piter ni a kâko a paawng teh, lawkkatang lah Cathut teh tami minhmai khen hoeh ati.
35 Utan i allahanda folk den som fruktar honom, och gör rättfärdigheten, han är honom täck.
Alouklouk e taminaw hai Cathut taki laihoi thaw kathoungrouk lah ka tawk e tami teh minhmai kahawi a hmu tie kai ni ka panue.
36 I veten väl om det talet, som Gud utsändt hafver till Israels barn, bebådandes frid genom Jesum Christum, hvilken är Herre öfver allt;
Tami pueng e Cathut ni Jisuh Khrih lahoi roumnae kamthang kahawi a dei e hah, Isarel miphunnaw koe poe e lawk nangmouh ni na panue awh.
37 Om hvilket tal beryktadt är öfver hela Judiska landet, och först begynt af Galileen, efter den döpelsen som Johannes predikade;
Jawhan teh baptisma kong hah a dei hnukkhu Galilee ram hoi a kamtawng teh, Judah ram hmuen tangkuem dawk kaawm e hnonaw nangmouh ni na panue awh.
38 Huru Gud hafver smort Jesum af Nazareth med den Helga Anda, och kraft; hvilken vandrade omkring, görandes väl, och hjelpandes allom som besatte voro af djefvulen; ty Gud var med honom.
Cathut ni Kathoung Muitha e bahu hoi Nazareth tami Jisuh hah satui a awi. Ahni teh Cathut e kâ lahoi hnokahawi a sak teh kahraimathout ni a rektap e naw damnae a poe.
39 Och vi äre vittne till allt det han gjort hafver, i Judiska landet, och i Jerusalem; den dråpo de, och hängde på träd.
Kaimouh haiyah, Jerusalem kho hoi kamtawng teh, Judah ram thung a sak e hnonaw hah kapanuekkhaikung lah ka o awh. Hote tami teh, thingpalam dawk a pathout awh teh a thei awh.
40 Denna hafver nu Gud uppväckt på tredje dagen, och låtit honom varda uppenbar;
Apâthum hnin Cathut ni bout a thaw sak teh tak kamnuenae kâ a poe.
41 Icke allo folkena, utan oss, som Gud tillförene till vittne utvalt hade; vi, som åtom och druckom med honom, sedan han var uppstånden ifrå de döda.
Tami pueng koe koung kamnuek pouh hoeh. Cathut ni a rawi tangcoung e kapanuekkhaikung kaimouh koe a kamnue, duenae koehoi bout a thaw hnukkhu, hote Bawipa hoi kaimouh teh rei ka canei awh.
42 Och han böd oss, att vi skulle predika för folket, och vittna, att han är den som af Gudi tillskickad är, till en domare öfver lefvande och döda.
Hote Bawipa ni kahringnaw hoi kadoutnaw lawkcengkung lah, Cathut ni a rawi e lah ao tie tami pueng koe dei pouh hane hoi kampangkhai hanelah kaimouh koe kâ na poe awh.
43 Honom bära alle Propheterna vittnesbörd, att hvar och en som tror på honom, han skall få syndernas förlåtelse genom hans Namn.
Hote Bawipa ka yuem e pueng a min lahoi lungmanae lahoi yonthanae a coe awh han telah profetnaw pueng teh hote Bawipa kapanuekkhaikung lah ka o awh telah Piter ni a dei.
44 Vid Petrus ännu talade dessa orden, föll den Helge Ande på alla dem som talet hörde.
Hote lawk a dei lahun navah ka thai pueng koe Kathoung Muitha teh a pha.
45 Och de trogne af omskärelsen, som med Petro komne voro, förundrade sig att den Helga Andas gåfva vardt ock utgjuten öfver Hedningarna;
Jentel miphunnaw ni Kathoung Muitha e lungmanae a coe awh dawk, vuensom ka a e, Piter hoi a hnukkâbangnaw a kângairu awh.
46 Ty de hörde dem tala med tungomål, och prisa Gud.
Bangkongtetpawiteh, ahnimouh ni alouklouk lae lawk lahoi Cathut a pholen awh.
47 Då svarade Petrus: Kan någor förbjuda, att desse icke döpas i vatten, som fått hafva den Helga Anda, så väl som vi?
Hathnukkhu Piter ni kaimouh patetlah Kathoung Muitha ka coe e hetnaw heh baptisma poe sak hoeh hanlah apipatet maw na ka ngang thai han ati hnukkhu
48 Och så lät han döpa dem i Herrans Namn. Och de bådo honom, att han skulle blifva när dem i några dagar.
Jisuh Khrih e min lahoi baptisma coe sak hanlah kâ a poe. Hathnukkhu teh Piter hah ahnimanaw ni atueng ka saw hnawn lah okhai hane a kâhei awh.
