2 Thessalonikerbrevet 2
1 Men vi bedje eder, käre bröder, för vårs Herras Jesu Christi tillkommelse, och för våra församlings skull i honom,
Te dongah manuca rhoek mamih kah Boeipa Jesuh Khrih a lonah ham neh amah taengah mamih tingtunnah ham nangmih te kan hloep uh.
2 Att I icke snarliga låten beveka eder ifrån edart sinne; icke heller förskräcka, hvarken genom anda, eller genom ord, eller genom bref, lika som det sändt vore af oss, såsom Christi dag för handen vore.
Kaimih loh mueihla nen khaw, olka nen khaw, capat nen khaw Boeipa kah khohnin te aka pai coeng bangla ka thui uh te nangmih lungbuei tarha hinghoek tih let ham moenih.
3 Låter ingen förföra eder i någon måtto; ty han kommer icke, utan tillförene sker affall, och uppenbar varder syndenes menniska, förtappelsens barn.
A longim pawt ah pakhat long khaw nangmih n'hoilae boel saeh. Phaelhnah te ha pawk lamhma vetih pocinah kah a capa olaeknah hlang loh a pumphoe hlan atah.
4 Hvilken är en motståndare, och upphäfver sig öfver allt det Gud eller Gudstjenst kallas; så att han sätter sig i Guds tempel, såsom en Gud, och gifver sig före som han vore Gud.
Te long te Pathen a ti boeih neh bawknah soah kingkalh uh tih pomsang uh. Pathen kah bawkim ah amah ngol ham amah te Pathen ni tila tai uh.
5 Minnens I icke, att jag sade eder detta, då jag ännu var när eder?
Nangmih neh n'om vaengah he he nangmih ham ka thui te na poek uh mahnim?
6 Och hvad ännu hindrar, veten I; att han skall varda uppenbar i sin tid.
Anih te amah tuetang ah pumphoe sak ham aka khoh te khaw na ming uh coeng.
7 Ty han verkar allaredo ondskona hemliga; allenast den der nu hindrar, han måste komma af vägen.
Olhuep tah olaeknah dongah tueng coeng. Tedae a khui lamloh a saii hlan ah te long te hnap a tuuk.
8 Och så varder då den Onde uppenbar, hvilken Herren skall dräpa med sins muns Anda; och skall göra en ända med honom, genom sin tillkommelses uppenbarelse;
Te phoeiah lailak te khaw pumphoe ni. Anih te Boeipa Jesuh amah ka kah hil neh a ngawn vetih amah a lonah kah a phoenah loh a thup ni.
9 Hvilkens tillkommelse sker efter Satans verkan, med alla lögnaktiga krafter, och tecken, och under;
Te kah Satan kah bibi lamloh a lonah la a om dongah saithainah neh miknoek boeih, laithae kah khobae rhambae neh ha pawk.
10 Och med all förförelse till orättfärdighet, ibland dem som förtappade varda; derföre, att de icke anammade kärleken till sanningena, att de måtte salige vordit.
Te dongah boethae kah hmilhmaknah cungkuem neh poci uh tih oltak kah lungnah dongah amih khang ham te doe uh pawh.
11 Fördenskull skall Gud sända dem kraftig villfarelse, så att de skola tro lögnene;
Te dongah amih loh laithae te a tangnah uh ham Pathen loh amih taengah aka tlung tholhhiknah he khaw a tueih pah.
12 På det de skola alle dömde varda, som icke hafva trott sanningene, utan hafva lust till orättfärdigheten.
Te daengah ni oltak aka tangnah pawt tih boethae dongah lung aka tlun rhoek boeih lai a tloek eh.
13 Men vi skole alltid tacka Gudi för eder, käre bröder, älskade af Herranom, att Gud hafver eder utvalt till salighet af begynnelsen, genom Andans helgelse, och i sanningenes tro;
Tedae Boeipa loh a lungnah manuca rhoek, kaimih loh nangmih ham Pathen te ka uem uh ham a kuek yoeyah. Mueihla kah cimcaihnah neh oltak tangnah dongkah khangnah ham Pathen loh nangmih te thaihcuek la n'tuek coeng.
14 I hvilko han eder kallat hafver genom vårt Evangelium, till vårs Herras Jesu Christi härliga egendom.
Te ham ni kaimih kah olthangthen rhangneh nangmih khaw n'khue. Te t ah mamih Boeipa Jesuh Khrih kah thangpomnah te dangnah ham ni.
15 Så står nu, käre bröder, och håller eder vid de stadgar, som I lärt hafven, ehvad det är skedt af vårt ord eller bref.
Te dongah manuca rhoek pai uh van laeh. Kaimih kah olka lamloh, capat lamloh n'thuituen nah singyoe te muk uh.
16 Men sjelfver vår Herre, Jesus Christus, och Gud och vår Fader, den oss älskat hafver, och gifvit en evig tröst, och ett godt hopp genom nådena; (aiōnios g166)
Amah mamih kah Boeipa Jesuh Khrih neh mamih kah pa Pathen loh mamih n'lungnah tih dungyan thaphohnah neh lungvatnah dongkah ngaiuepnah then te m'paek. (aiōnios g166)
17 Han hugsvale edor hjerta, och styrke eder uti all lärdom, och goda gerningar.
Nangmih thinko te han hloep saeh lamtah bibi takuem neh olka then dongah cawt n'duel saeh.
