2 Samuelsboken 1
1 Efter Sauls död, då David igenkommen var ifrå de Amalekiters slagtning, och hade blifvit två dagar i Ziklag,
Saul duek pacoengah, David loe Amalek kaminawk humhaih ahmuen hoiah amlaem moe, Ziklag vangpui ah ni hnetto cam;
2 Si, på tredje dagen kom en man ifrå Sauls här, med sönderrifven kläder, och jord på hans hufvud. Och som han kom till David, föll han ned på jordena, och tillbad.
ni thumto naah loe khenah, Kami maeto loe khukbuen kaprawn hoi lu nuiah maiphu to koeng moe, Saul misatukhaih ahmuen hoiah angzoh; anih loe David khaeah caeh moe, khingyahaih hoiah a hmaa ah longah akuep pae.
3 Men David sade till honom: Hvadan kommer du? Han sade till honom: Ifrån Israels här hafver jag flytt.
David mah anih khaeah, Naa hoiah maw nang zoh? tiah a dueng. Anih mah, Israel misatukhaih ahmuen hoiah ka loih moe, kang zoh, tiah a naa.
4 David sade till honom: Säg mig, huru tillgånget är. Han sade: Folket är flydt af stridene, och mycket folk är fallet; dertill är ock Saul död, och hans son Jonathan.
David mah anih khaeah, Tamthang kawbangmaw oh? Na thui ah, tiah a naa. Anih mah, paroeai kaminawk loe misatukhaih ahmuen hoiah cawnh o, kami paroeai duek o; Saul hoi a capa Jonathan doeh duek hoi boeh, tiah a naa.
5 David sade till den ynglingen, som detta bådade: Hvaraf vetst du, att Saul och hans son Jonathan äro döde?
David mah tamthang sinkung thendoeng khaeah, Saul hoi a capa Jonathan duek boeh, tiah kawbangmaw na panoek loe? tiah a naa.
6 Ynglingen, som detta bådade, sade: Jag kom oförvarandes upp på Gilboa berg; och si, Saul böjde sig neder på sitt spjut, och vagnar och resenärer jagade efter honom.
Thendoeng mah anih khaeah, To nathuem ah kai loe Gilboa mae nuiah ka oh; anih patom hrang lakok hoi hrang angthueng misatuh kaminawk loe anih khaeah anghnai o aep aep, to naah khenah, angmah ih tayae hoiah kangthun Saul to ka hnuk.
7 Och han vände sig om, och fick se mig, och kallade mig, och jag sade: Här är jag.
Saul loe angqoi moe, kai ang hnuk naah, ang kawk. Kai mah, Hae ah ka oh, tiah ka naa.
8 Och han talade till mig: Ho äst du? Jag sade till honom: Jag är en Amalekit.
Anih mah kai khaeah, Nang loe mi aa? tiah ang naa. Kai mah, Kai loe Amalek kami, tiah ka naa.
9 Och han sade till mig: Kom hit till mig, och dräp mig; ty ångest hafver begripit mig; ty mitt lif är ännu allt helt i mig.
To naah anih mah, Ka nuiah angdoeh loe, na hum ah; dueh ai ah nganbawh kana paroeai ka hak boeh, tiah ang naa.
10 Så gick jag till honom, och drap honom; förty jag visste väl, att han icke skulle kunna lefva efter hans fall; och jag tog kronona af hans hufvud, och armsmidet af hans arm, och hafver burit det hit till dig, min herra.
Anih loe amtim bung, to tiah amtimh pacoengah loe hing let mak ai boeh, tiah ka panoek pongah, anih nuiah kang doet moe, anih to ka hum. A lu nui ih angraeng lumuek hoi a ban ah zaeng ih banlakok to ka lak moe, ka angraeng nang khaeah kang sin, tiah a naa.
11 Då fattade David sin kläder, och ref dem sönder, och alle de män, som när honom voro;
To naah David hoi to ah kaom kaminawk boih mah angmacae ih kahni to asih o.
12 Och jämrade sig, och greto, och fastade allt intill aftonen öfver Saul och Jonathan hans son; och öfver Herrans folk, och öfver Israels hus, att de genom svärd fallne voro.
Saul hoi a capa Jonathan, Angraeng ih kaminawk, Israel kaminawk sumsen hoiah duek o boeh pongah, nihcae hanah duembang khoek to qah o haih moe, buhzah o.
13 Och David sade till ynglingen, som honom det bådat hade: Hvadan äst du? Han sade: Jag är en främling, en Amalekits son.
To tamthang sinkung thendoeng khaeah David mah, Nang loe naa ih kami aa? tiah a naa. Anih mah, Kai loe acaeng kalah Amalek kami ni, tiah a naa.
14 David sade till honom: Hvi hafver du icke fruktat dig komma dina hand vid Herrans smorda, till att dräpa honom?
David mah anih khaeah, Tipongah Angraeng mah situi bawh ih kami to zithaih tawn ai ah ban phok moe, na hum loe? tiah a naa.
15 Och David sade till en af sina unga män: Fram, och slå honom. Och han slog honom, att han blef död.
To naah David mah thendoeng maeto kawk moe, Caeh loe, anih to hum ah, tiah a naa. Anih mah to kami to takroek moe, duek.
16 Då sade David till honom: Ditt blod vare öfver ditt hufvud; ty din mun hafver talat emot dig sjelf, och sagt: Jag hafver dräpit Herrans smorda.
David mah anih khaeah, Angraeng mah situi bawh ih kami to ka hum boeh, tiah pakha hoiah na thuih, Na thii loe na lu nuiah krah nasoe, tiah a naa.
17 Och David klagade denna klagan öfver Saul och Jonathan hans son;
David mah Saul hoi a capa Jonathan to hae tiah a qah haih;
18 Och befallde, att man skulle lära Juda barn bågan: Si, det är skrifvet uti den redeligas bok:
David mah hae qahhaih lok hae Judah prae kaminawk mah amtuk o hanah thuih pae; Jashar cabu thungah tarik ih qahhaih lok loe,
19 De ädlaste i Israel äro slagne på din berg; huru äro de hjeltar fallne!
Israel lensawkhaih, nang loe nangmah ih ahmuen sang ah na duek boeh; thacak kaminawk loe duek o ving boeh!
20 Bebåder det icke i Gath, förkunner det icke på gatomen i Askelon; på det att de Philisteers döttrar sig icke fröjda skola, att de oomskornas döttrar icke glädjas skola.
Gath vangpui ah thui o hmah, Ashkelon lampuinawk ah doeh thui o hmah; to tih ai nahaeloe Philistin kaminawk poeknawm o ueloe, tangzat hin aat ai kaminawk ih canunawk anghoe o moeng tih.
21 I Gilboa berg, komme på eder hvarken dagg eller regn, icke heller vare åkrar, der häfoffer af kommer; förty der är de hjeltars sköld afslagen, Sauls sköld, likasom han icke hade varit smord med oljo.
Gilboa maenawk, na nuiah dantui hoi khotui omsak hmah; angbawnhaih sak hanah thingthai qumpo omsakkung lawknawk doeh omsak hmah lai ah; thacak kaminawk ih aphaw to vah o ving boeh moe, Saul ih aphaw doeh situi hoiah bawh o ai boeh.
22 Jonathans båge felade icke, och Sauls svärd kom aldrig fåfängt igen ifrå de slagnas blod, och ifrå de hjeltars fetma.
Hum ah kaom kaminawk ih athii, thacak kaminawk ih athawk hoi Jonathan ih kalii loe hnukbang ah amlaem let ai boeh; Saul ih sumsen doeh azom ah amlaem ai.
23 Saul och Jonathan, ljuflige och täcke medan de lefde, äro också icke åtskiljde i döden; raskare än örnar, och starkare än lejon.
Saul hoi Jonathan loe hing thung amlung hoi moe, hing thung ampui ah oh hoi; duek hoi naah doeh ampraek hoi ai; nihnik loe tahmu pongah angtawt rang hoi moe, kaipui pongah doeh thacak hoi kue.
24 I Israels döttrar, gråter öfver Saul, den eder klädde med rosenfärgo i kräselighet, och prydde eder med gyldene klenodier på edor kläder.
Israel canunawk, kahoih khukbuen kathim angkhuk, kampha moe, sui hoi pathoep ih khukbuen angkhuk, Saul to qah o haih ah.
25 Huru äro de hjeltar så fallne i stridene; Jonathan är slagen på dina högar.
Thacak kaminawk loe kawbangmaw misa ban ah duek o ving halat! Aw Jonathan, nang loe nangmah ih mae sang ah ang hum o ving boeh.
26 Jag sörjer om dig, min broder Jonathan; du hafver varit mig mycket kär; din kärlek var mig närmare än qvinnokärlek.
Kamnawk Jonathan, nang palung kang set haih; nang loe kai ih ampui ah na oh; nang palunghaih loe dawnrai han oh; nongpata palunghaih pongah doeh len kue.
27 Huru äro de hjeltar fallne, och vapnen borto blefne!
Thaca kaminawk loe kawbangmaw duek o ving halat! Misatukhaih maiphaw maicanawk doeh amro boih boeh, tiah David mah qahhaih zuklaeng to sak.
