2 Samuelsboken 22
1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
Dhavhidhi akaimbira Jehovha mashoko orwiyo urwu paakarwirwa naJehovha kubva muruoko rwavavengi vake vose nomuruoko rwaSauro.
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
Akati: “Jehovha ndiye dombo rangu, nhare yangu uye mununuri wangu;
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
Mwari wangu ndiye dombo rangu, ndinovanda maari, nhoo yangu, norunyanga rworuponeso rwangu. Ndiye nhare yangu, utiziro hwangu nomuponesi wangu, munondiponesa pavanhu vanoita nechisimba.
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
Ndinodana kuna Jehovha, iye anofanira kurumbidzwa, uye ndinoponeswa kubva kuvavengi vangu.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
“Mafungu orufu akandikomba; mvura zhinji yokuparadza yakandifukidza.
Mabote eguva akandimonera; misungo yorufu yakandivinga. (Sheol h7585)
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
Mukutambudzika kwangu ndakadana kuna Jehovha; ndakadanidzira kuna Mwari wangu. Akanzwa inzwi rangu ari mutemberi yake; kuchema kwangu kwakasvika munzeve dzake.
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
“Nyika yakadedera uye ikazungunuka, nheyo dzokudenga dzakadengenyeka; dzakadedera nokuti akanga atsamwa.
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
Utsi hwakakwira kubva mumhino dzake; moto unoparadza wakabuda mumuromo make, mazimbe anopisa akapfutamo.
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
Akakamura matenga akaburuka pasi; makore erima akanga ari pasi petsoka dzake.
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
Akatasva makerubhi akabhururuka; akabhururuka mudenga denga pamapapiro emhepo.
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
Akaita kuti rima rimupoteredze setende, iwo makore matema emvura yokudenga.
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
Kubva pakupenya kwokuvapo kwake mabhananʼana emheni akapenya.
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
Jehovha akatinhira ari kudenga; inzwi reWokumusoro-soro rakanzwikazve.
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
Akapfura miseve akaparadzira vavengi, mabhananʼana emheni akavaparadza.
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
Mipata yegungwa yakaiswa pachena uye nheyo dzenyika dzakabudiswa pachena nokutuka kwaJehovha, nokufema kwomweya wemhino dzake.
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
“Akatambanudza ruoko ari kudenga akandibata; akandibudisa kubva pamvura yakadzika.
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Akandinunura kubva pamuvengi wangu ane simba, kubva kuvavengi, vakanga vachindikurira pasimba.
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
Vakandivinga muzuva renjodzi yangu, asi Jehovha akanga ari mutsigiri wangu.
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
Akandibudisira kunzvimbo yakafarikana; akandinunura nokuti akanga achindifarira.
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
“Jehovha akandiitira zviri maererano nokururama kwangu; maererano nokuchena kwamaoko angu, akandipa mubayiro.
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
Nokuti ndakachengeta nzira dzaJehovha; handina kuita chakaipa ndichitsauka kubva kuna Mwari wangu.
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Mirayiro yake yose iri pamberi pangu; handina kutsauka kubva pamitemo yake.
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
Ndakanga ndisina chandinopomerwa pamberi pake, uye ndakazvichengeta kuti ndirege kutadza.
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
Jehovha akandipa mubayiro maererano nokururama kwangu, maererano nokuchema kwangu pamberi pake.
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
“Kune vakatendeka munoratidza kutendeka kwenyu, kune vasina chavanopomerwa munoratidza kusapomerwa kwenyu,
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
kune vakachena munozviratidza makachena, asi kune vasakarurama munozviratidza nehasha.
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
Munoponesa vanozvininipisa, asi meso enyu ari pamusoro pavanozvikudza kuti muvaderedze.
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
Imi muri mwenje wangu, Jehovha; Jehovha anoshandura rima rangu kuti rive chiedza.
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
Norubatsiro rwenyu ndinogona kuenda kundorwa neboka ravarwi; naMwari wangu ndinogona kukwira rusvingo.
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
“Kana ari Mwari, nzira yake yakarurama kwazvo; shoko raJehovha harina charingapomerwa. Ndiye nhoo yavose vanovanda maari.
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
Nokuti ndianiko Mwari kunze kwaJehovha? Uye ndianiko Dombo kunze kwaMwari wedu?
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
NdiMwari anondishongedza nesimba uye anoruramisa nzira yangu.
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
Anoita tsoka dzangu kuti dzive setsoka dzenondo; anoita kuti ndigone kumira pakakwirira.
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
Anodzidzisa maoko angu kurwa; maoko angu anowembura uta hwendarira.
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Munondipa nhoo yenyu yokukunda, munokotamira pasi kuti mundikurise.
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
Munotambanudza nzira pasi pangu, kuitira kuti zvitsitsinho zvangu zvirege kutsauka.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
“Ndakatevera vavengi vangu ndikavaparadza; handina kudzoka kusvikira vaparadzwa.
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
Ndakavaparadza zvachose, uye havana kugona kumuka; vakawira pasi petsoka dzangu.
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
Makandishongedza nesimba rokurwa; makaita kuti vadzivisi vangu vakotame patsoka dzangu.
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
Makaita kuti vavengi vangu vatize pakurwa, uye ndakaparadza vavengi vangu.
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
Vakachemera kubatsirwa, asi hakuna munhu akavaponesa, kunyange kuna Jehovha, asi haana kupindura.
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
Ndakavapwanya vakatsetseka seguruva renyika; ndakavatswa uye ndikavatsika sedope riri munzira dzomumusha.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
“Makandinunura kubva pakurwisa kwavanhu vangu; makandichengetedza somutungamiri wendudzi. Vanhu vandakanga ndisingazivi vava pasi pangu.
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
Uye vatorwa vanouya kwandiri vachidedera, pavanongondinzwa vanonditeerera.
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
Vose vanoora mwoyo; vanouya vachidedera kubva panhare dzavo.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
“Jehovha mupenyu! Dombo rangu ngarirumbidzwe! Ngaakudzwe Mwari, iye Dombo, Muponesi wangu!
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
Ndiye Mwari anonditsivira, anoisa ndudzi pasi pangu,
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
anondisunungura kubva kuvavengi vangu. Imi makandikudza pamusoro pavavengi vangu; kubva kuvanhu vanoita nechisimba, makandinunura.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
Naizvozvo ndichakurumbidzai, imi Jehovha, pakati pendudzi; ndicharumbidza zita renyu nenziyo.
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
“Iye anopa mambo wake kukunda kukuru; anoratidza unyoro hwake kumuzodziwa wake, kuna Dhavhidhi nezvizvarwa zvake nokusingaperi.”
