2 Samuelsboken 22
1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
E falou Davi ao SENHOR as palavras deste cântico, o dia que o SENHOR o livrou da mão de todos os seus inimigos e da mão de Saul.
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
E disse: O SENHOR é minha rocha, e minha fortaleza, e meu libertador;
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
Deus de minha rocha, nele confiarei: Meu escudo, e o poder de minha salvação, minha fortaleza, e meu refúgio; Meu salvador, que me livrarás de violência.
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
Invocarei ao SENHOR, digno de ser louvado. E serei salvo de meus inimigos.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Quando me cercaram ondas de morte, E ribeiros de iniquidade me assombraram,
As cordas do Xeol me rodearam, e laços de morte me tomaram desprevenido. (Sheol h7585)
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
Tive angústia, invoquei ao SENHOR, E clamei a meu Deus: E ele ouviu minha voz desde seu templo; Chegou meu clamor a seus ouvidos.
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
A terra se moveu, e tremeu; Os fundamentos dos céus foram movidos, E se estremeceram, porque ele se irou.
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
Subiu fumaça de suas narinas, E de sua boca fogo consumidor, Pelo qual se acenderam carvões.
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
E abaixo os céus, e desceu: Uma escuridão debaixo de seus pés.
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
Subiu sobre o querubim, e voou: Apareceu-se sobre as asas do vento.
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
Armou tendas de escuridão ao redor de si; nuvens negras e espessas, carregadas de águas.
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
Do resplendor de sua presença Se acenderam brasas ardentes.
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
O SENHOR trovejou desde os céus, E o Altíssimo deu sua voz;
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
Lançou flechas, e desbaratou-os; Relampejou, e consumiu-os.
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
Então apareceram as profundezas do mar, E os fundamentos do mundo foram descobertos, À repreensão do SENHOR, Ao sopro do vento de seu nariz.
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
Estendeu sua mão do alto, e arrebatou-me, E tirou-me de copiosas águas.
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Livrou-me de fortes inimigos, De aqueles que me aborreciam, os quais eram mais fortes que eu.
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
Atacaram-me no dia de minha calamidade; Mas o SENHOR foi meu apoio.
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
Tirou-me para um lugar amplo; Livrou-me, porque se agradou de mim.
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
Remunerou-me o SENHOR conforme minha justiça: E conforme a limpeza de minhas mãos ele me pagou.
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
Porque eu guardei os caminhos do SENHOR; E não me apartei impiamente de meu Deus.
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Porque diante de mim tenho todas suas ordenanças; E atento a seus estatutos, não me retirarei deles.
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
E fui íntegro para com ele, E guardei-me de minha iniquidade.
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
Remunerou-me, portanto, o SENHOR conforme minha justiça, E conforme minha limpeza diante de seus olhos.
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
Com o bom és benigno, E com o íntegro te mostras íntegro;
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
Limpo és para com o limpo, Mas com o perverso és rígido.
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
E tu salvas ao povo humilde; Mas teus olhos sobre os altivos, para abatê-los.
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
Porque tu és minha lâmpada, ó SENHOR; o SENHOR dá luz às minhas trevas.
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
Pois contigo avançarei contra uma tropa, e com o meu Deus saltarei uma muralha.
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
O caminho de Deus [é] perfeito; a palavra do SENHOR [é] purificada, é escudo é de todos os que nele confiam.
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
Porque que Deus há a não ser o SENHOR? Ou quem é forte a não ser nosso Deus?
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
Deus é o que com virtude me corrobora, e o que tira os obstáculos do meu caminho;
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
O que faz meus pés como de cervas, E o que me assenta em minhas alturas;
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
O que ensina minhas mãos para a luta, e proporciona que com meus braços quebre o arco de bronze.
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Tu me deste também o escudo de tua salvação, E tua benignidade me acrescentou.
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
Tu alargaste meus desfiladeiros debaixo de mim, Para que não titubeassem meus joelhos.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
Perseguirei a meus inimigos, e os quebrantarei; E não me voltarei até que os acabe.
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
Os consumirei, e os ferirei, e não se levantarão; E cairão debaixo de meus pés.
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
Cingiste-me de força para a batalha, E fizeste prostrar debaixo de mim os que contra mim se levantaram.
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
Tu me deste o pescoço de meus inimigos, De meus aborrecedores, que eu os destruísse.
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
Olharam, e não houve quem os livrasse; Ao SENHOR, mas não lhes respondeu.
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
Eu os esmiuçarei como pó da terra; Eu os pisarei como à lama das ruas, e os dissiparei.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
Tu me livraste das brigas dos povos; Tu me guardaste para eu que fosse cabeça de nações: Povos que eu não conhecia me serviram.
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
Os estrangeiros se sujeitaram a mim; ao ouvirem, me obedeciam.
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
Os estrangeiros desfaleciam, E tremiam em seus esconderijos.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
Viva o SENHOR, e seja bendita minha rocha; Seja exaltado o Deus, a rocha de meu salvamento:
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
O Deus que me vingou, E sujeita os povos debaixo de mim:
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
E que me tira dentre meus inimigos: Tu me tiraste em alto dentre os que se levantaram contra mim: Livraste-me do homem de iniquidades.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
Portanto eu te confessarei entre as nações, ó SENHOR, E cantarei a teu nome.
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
Ele que engrandece as saúdes de seu rei, E faz misericórdia a seu ungido, A Davi, e à sua semente, para sempre.
