2 Samuelsboken 22
1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
Awo Dawudi n’ayimbira Mukama ebigambo eby’oluyimba luno, Mukama bwe yamulokola mu mukono gw’abalabe be ne mu mukono gwa Sawulo.
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
N’ayogera nti, “Mukama lwe lwazi lwange, era ekigo kyange era omulokozi wange;
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
Katonda wange lwe lwazi lwange, omwo mwe neekweka, ye ngabo yange era amaanyi ge bwe bulokozi bwange. Kye kiddukiro kyange, mwe nneekweka era ye mulokozi wange; ggwe ondokola eri abantu ababi.
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
Nkaabira Mukama asaanidde okutenderezebwa, n’andokola eri abalabe bange.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
“Amayengo ag’okufa ganzingiza; embuyaga ez’okusaanawo zansaanikira.
Ebisiba eby’amagombe byanneetooloola; n’emitego gy’okufa ne ginjolekera. (Sheol h7585)
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
Mu nnaku yange nakoowoola Mukama; nakoowoola Katonda wange. Yawulira eddoboozi lyange ng’ali mu yeekaalu ye; n’okukaaba kwange kwamutuukako.
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
“Ensi n’ekankana n’ejjugumira, emisingi gy’eggulu ne ginyeenyezebwa, ne gikankanyizibwa kubanga yali asunguwadde.
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
Omukka ne gunyooka okuva mu nnyindo ze, n’omuliro ne guva mu kamwa ke, n’amanda agaaliko omuliro ne gava mu ye.
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
Yayabuluza eggulu n’akka wansi; ebire ebikutte nga biri wansi w’ebigere bye.
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
Ne yeebagala kerubi n’abuuka, n’aseeyeeyeza ku biwaawaatiro by’empewo.
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
Yafuula ekizikiza ekyamwetooloolanga okuba enkuufiira, n’ebire ebikutte okuba ekitaba ky’amazzi.
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
Okumasamasa okwali mu maaso ge kwayakisa amanda ag’omuliro.
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
Mukama yabwatuka ng’asinziira mu ggulu; Ali Waggulu Ennyo n’ayogera mu ddoboozi lye.
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
Yalasa obusaale n’asaasaanya abalabe n’okumyansa okw’eggulu, n’abawangula.
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
Ebiwonvu eby’omu nnyanja ne bibikkulwa n’emisingi gy’ensi ne gyeruka olw’okunenya kwa Mukama n’olw’okubwatuka kw’omukka ogw’omu nnyindo ze.
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
“Yasinzira waggulu n’antwala n’ansika mu mazzi amangi.
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Yamponya abalabe bange ab’amaanyi abankyawa, abo abaali bansinza amaanyi.
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
Bannumba mu nnaku yange naye Mukama n’ampanirira.
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
Yandeeta mu kifo ekigazi; yandokola kubanga yansanyukira.
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
“Mukama yampa empeera yange ng’obutuukirivu bwange bwe bwali; n’ansasula ng’obulongoofu bwe ngalo zange bwe buli.
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
Ntambulidde mu kkubo lya Mukama, era sivanga ku Katonda wange okukola ebitali bya butuukirivu.
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Amateeka ge gonna gaali mu maaso gange, era ssaava ku biragiro bye.
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
Sizzanga na musango mu maaso ge, era neekuumye eri obutali butuukirivu.
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
Mukama kyavudde ansasula ng’obutuukirivu bwange bwe buli, era ng’obulongoofu bwange bwe buli mu maaso ge.
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
“Eri abeesigwa weeraga okuba omwesigwa; n’eri abatalina musango ne weeraga obutaba na musango;
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
eri omulongoofu weeraga okuba omulongoofu n’eri omukujjukujju ne weeraga okuba omukujjukujju okumusinga.
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
Olokola abantu abawombeefu, naye amaaso go ganoonya ab’amalala n’obakkakkanya.
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
Oli ttaala yange, Ayi Mukama era Mukama wange yammulisiza mu nzikiza yange.
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
Ku lulwe mpangula eggye, era ku lwa Katonda wange mbuuka bbugwe.
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
Ekkubo lya Katonda golokofu, n’ekigambo kye kituukirira; era ngabo eri abo bonna abaddukira gy’ali.
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
Kubanga ani Katonda wabula Mukama, era ani lwazi okuggyako Katonda waffe?
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
Katonda kye kiddukiro kyange, era alongoosa ekkubo lyange.
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
Ebigere byange abifuula okuba ng’eby’ennangaazi, era ampanirira mu bifo ebya waggulu.
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
Anteekateeka okulwana entalo, era n’ansobozesa okulasa obusaale obw’ebikomo.
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Ompadde engabo ey’obulokozi bwo, ne weefeebya ne wessa wansi olyoke onfuule ow’ekitiibwa.
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
Ogaziyizza ekkubo mwe mpita, n’obukongovvule bwange tebukoonagana.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
“Nagoba abalabe bange ne mbazikiriza, so saakyuka kudda mabega okutuusa lwe baamalibwawo.
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
Na babetentera ddala ne batayinza kuyimuka, era bali wansi w’ebigere byange.
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
Wampa amaanyi okulwana entalo, n’oteeka abo abanjigganya wansi wange.
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
Waleetera abalabe bange okunziruka, ne nsanyaawo abo abankyawa.
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
Baalindirira okuyambibwa naye ne wataba n’omu ababeera, ne bakaabira Mukama, naye n’atabaanukula.
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
Nabasekulasekula ne bafuuka ng’enfuufu ey’oku nsi, ne mbabetenta, ne mbalinnyirira ne bafuuka ng’ebitosi eby’omu nguudo.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
“Ondokodde mu nnumbagana ez’abantu bange, n’onfuula omukulu w’amawanga; abantu be saamanya be bampeereza.
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
Bannaggwanga bajja gye ndi nga beegayirira, bwe bawulira eddoboozi lyange ne baŋŋondera.
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
Bonna baggwaamu omwoyo, ne bajja nga bakankana okuva gye beekwese.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
“Mukama mulamu! Olwazi lwange yeebazibwe. Agulumizibwe Katonda wange, olwazi lwange, era obulokozi bwange.
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
Oyo ye Katonda ampalanira eggwanga, era ateeka amawanga wansi wange;
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
anziggya mu balabe bange. Wangulumiza okusinga abalabe bange, n’ondokola okuva mu basajja abakambwe.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
Kyenaava nkutenderezanga, Ayi Mukama Katonda, mu mawanga gonna, era nnaayimbanga nga ntendereza erinnya lyo.
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
Kabaka we amuwadde obuwanguzi obw’amaanyi, era alaze okwagala okutayogerekeka eri oyo gwe yafukako amafuta, eri Dawudi n’ezzadde lye emirembe gyonna.”
